Hej, detta är en litet knepig fråga som kommer upp med jämna mellanrum. Jag kommer första att svara generellt och så på slutet försöka kommentera just ditt fall. Frågan är naturlig. Man vill gärna ha ett kvitto på att man är frisk. Men somliga brukar litet skämtsamt säga - och då menar jag inte bara efter tidigare bröstcancer, utan för alla - att det finns ingen som kan säga att hen är frisk, man är bara dåligt undersökt ; -) När det gäller bröstcancer anser jag att man är frisk efter bröstcancer när man genom behandling och operation fått bort all tumör. I efterförloppet finns förstås en risk, en risk för allvarligt återfall och bröstcancerdöd som är väldigt olika stor beroende på tumörens egenskaper. Det är den risken vi minimerar genom att ge olika former av tilläggsbehandling. Men hur ska man då tänka? Det första är förstås att de flesta efter en bröstcancerdiagnos kommer att förbli friska, d v s kommer inte att drabbas av allvarliga återfall efter sin bröstcancerbehandling. Men jag tänker att det du är ute efter är ett slags trygghetsskapande bevis på att sjukdomen inte är tillbaka, även om man känner sig frisk, eller som du kanske känner sig "halvfrisk". Man kan förstås göra en röntgenundersökning och titta efter metastaser, eller ta prover som skulle kunna tala för att det finns återfall i kroppen. Det vi gör är att vi undersöker kvarvarande bröstvävnad på jakt efter ny botbar tumör t ex i det andra bröstet, och det finns forskningsresultat som talar för att det är viktigt och att det går bättre för de som gör den typen av undersökningar. När det gäller återfall utanför brösten så skulle man behöva leta efter sådana med hjälp av t ex CT undersökning eller PET, eller med någon känslig blodprovsmetod som kan fånga upp ett återfall tidigt. Man har gjort ett antal sådana studier där man jämfört sådan riktad uppföljning med att inte göra det. Resultaten har hittills visat att det inte leder till långsiktig nytta för patienterna att genomgå en sådan undersökning. Det kan tyckas konstigt, och kan kanske sammanfattas såhär: "den minoritet av patienter som drabbas av ett allvarligt återfall skulle inte bli botade i en högre omfattning eller ha en bättre effekt av sin behandling om man hittar återfall tidigare genom t ex en röntgenundersökning, jämfört med om man hittar återfallet på annat sätt". Man kan säkert som tidigare patient tänka, att det struntar jag i, jag vill bara veta att jag är frisk. Och det kan ju vara en rimlig tanke, problemet är väl bara att man lätt hamnar i en knepig sits. Hur länge kan man t ex "känna sig frisk" efter en sådan undersökning? Detta innebär förstås inte att man aldrig ska röntga. Om en patient har nytillkomna symtom som skulle kunna bero på ett återfall så genomför man också sådana undersökningar. Det jag skriver ovan avser att röntga personer utan symtom. En förvirrande sak i detta kan vara att man vid ett antal andra diagnoser genomför just sådana undersökningar, men då finns det data som anger att prognosen efter ett återfall i en sådan situation är bättre, och som sagt, den typen av data saknas vid bröstcancer. Nåväl, hur ska man tänka vid långdragen fatigue och låga blodvärden? Fatigue som isolerat symtom uppfattar jag inte vara ett symtom som får mig att misstänka ett allvarligt återfall, fatigue är ett komplext symtom som kan ha många olika orsaker och som är vanligt i högre eller lägre grad. Lågt blodvärde då? Kan det vara en orsak att misstänka återfall, jo det kan det faktiskt i vissa fall. Men det är ju inte det vanligaste. Det faktum att du följs upp av hematolog känns betryggande, man hade rimligen fångat upp detta om det i ditt fall skulle hänga ihop på det sättet. Fråga dem gärna direkt ifall det finns orsak att misstänka återfall som orsak till dina blodvärden.