Hej Jag funderar på att avstå antihormon Tamoxifen eller ta 10 mg halv dos. Min läkare på SÖS har kört tumördata tillsammans med min behandling hitintills ( strålning 5 ggr enligt fast forward och bröstbevarande operation) i en simulator och lagt till endokrinbehandling i 5 år. Resultat blev 0,3 % överlevnadsvinst på 5 år, 06 % på 10 är och 0,8 % på 15 år. Tumören var liten invasiv cancer 7mm, NST grad 1 med 2 mm DCIS i anslutning grad 1, extent 9 mm radikalt, vänster bröst , TINO Luminal A-lik bröstcancer , ER 99% PR99% Ki67 14% HER2 1+ (DVS negativ) Jag har svårt att motivera mig till antihormon där risken att få blodpropp och livmoderscancer är lika stor som min överlevnadsvinst. Aromatshämmare är inte att tänka på då jag är konstnär och målar tavlor och att få ledvärk och artrit är det som skrämmer mig mest. Min läkare har sagt att det är en snäll cancer och jag undrar då ifall även en "snäll" cancer kan ge fjärrmetastaser och innan det händer blir det en ny cancer i något av brösten först? Jag anses frisk nu och det är att motverka återfall det hela handlar om. Vad jag en väljer att göra kommer jag att vara kvar på onkologen i 5 år och gå på årliga kontroller. Till saken hör att jag är i sorg då in make dog en vecka innan jag skulle opereras för BC (maj 2023) och att han då hade haft till skelettet metastaserad prostatacancer i 8 år och att jag under dessa år som närmast anhörig hållit humöret uppe för oss båda. Jag såg hur han bröts ner av sin medicinering trots att det förstås också gav honom många extra år och jag är inte säker på att mitt psyke klarar 5 år till i denna sorg plus ett "eget mående" av endokrin behandling för mig själv. Det blir 13 år sammanlagt av mitt liv där cancer tar största platsen. Känns rätt tungt för att inte säga övermäktigt. Jag bor nu ensam och har inga barn.