Jag är 47 år och i somras upptäckte jag en indragning i huden på bröstvårtan som visade sig vara bröstcancer. Förändringen syntes ej på mammografi utan endast på UL. Den låg centralt bakom bröstvårtan och en öppen biopsi utfördes under lokalbedövning. Den visade en invasiv ductalcancer, tre foci 2-6 mm. NHG2 (tubuli3, pleomorfi2, mitos1), ER 90%, PR 10%, Ki67 18%, Her2 neg. Vid MDK kom man även fram till att ytterligare en ca 5mm oklar förändring syntes på ultraljudsbilderna, precis dikt an mot den första. Jag opererades i augusti med central sektor och sentinel node. Den andra tumören var större än det såg ut på UL, 10x13mm och radikalt borttagen. Analyser utfördes även på denna och visade NHG2 (samma) ER 95%, PR 20%, ki67 16%, Her2 neg. Peritumoral kärlinvasion påvisades med immunhistokemi. Man såg några tumörceller i kärlet till sentinel node, men ej i körteln eller fettväv. Jag klassades som ett "gränsfall" mellan luminal A och B, men behandlades som en luminal A med strålning 15 ggr och Tamoxifen 5 år. Jag har hanterbara biverkningar i form av lättare värmevallningar samt torra slemhinnor och är väldigt inställd på att ta varenda tablett.
Nu till alla mina frågor. Var den så att den ena tumören var en luminal B och den andra en luminal A? (eftersom gränsen för PR-uttryck går vid 20%). Jag har hakat upp mig över att jag var ”på gränsen” mellan två typer då jag uppfattat att luminal B behöver behandlas med cytostatika. Behandlas alla luminal B med cytostatika?
Jag kan även oroa mig för mitt låga progesteronuttryck då jag läst att höga uttryck är bättre. Har jag större risk för återfall pga detta eller risk för att Tamoxifenet har sämre effekt? Annat jag funderar på är tumörcellerna man såg i kärlet till Sentinel node och om dessa kan ha åkt ut till andra platser i kroppen? Hur länge överlever tumörceller som vandrar ut i kärlen?
Skulle Tamoxifen i 10 år göra nytta för mig? Som du hör är jag rädd för återfall och fastnat lite i känslan att "extra eller mer behandling" kanske skulle kunna förhindra detta (även om jag förstår att så troligtvis inte är fallet).
Hej. Du berör en viktig fråga. Och på riktigt svår. Skillnaden mellan Luminal A och Luminal B är inte en artskillnad utan en gradskillnad. Där skillnaden mest har med cellernas delningshastighet att göra. Det tumörer som har en hastig delningshastighet kallas B, de som har en långsam kallas A. När man först började tala om detta, vilket var ungefär år 2000 gjorde man in indelning med hjälp av genexpressionsanalys. I klinisk rutin har man emellertid försökt översätta motsvarande klassifikation till markörer som våra patologer kan göra i mikroskopet. Det gör att man idag vid östrogenreceptorpositiv bröstcancer använde grad, Ki67 och i vissa fall Progesteronreceptorn för att skilja mellan det vi ska kalla Luminal A och det vi ska kalla Luminal B. Det som är knepet är att man när man gör denna indelning vill man hamna i antingen den ena klassen eller den andra klassen eftersom den ena oftast innebär hormonell terapi bara, och den andra hormonell terapi + cytostatika. (När det gäller cytostatika tar man förstås även hänsyn till andra saker t ex körtelstatus och i viss mån patientens ålder och eventuell annan sjuklighet.)
Det finns idag även kommersiellt tillgängliga metoder att med genexpressionsanalys göra indelningen, och dessa rekommenderas idag i den nya vårdprogrammet för postmenopausala patienter med körtelnegativ hormonkänslig sjukdom. De olika regionerna arbetar med införandet, men det kommer att ta litet tid innan det är tillgängligt överallt eftersom det är förenat med en rätt betydande kostnad att få detta på plats.
Det är alltså inte orimligt att uppfatta att din tumör är ett gränsfall, och man måste fastna för den ena eller den andra klassifikationen. Världen är inte ens i detta avseende svart-vit. Man skulle kunna säga att om en tumör inte är tydligt Luminal B så är det inte sannolikt att det rör sig om en tumör med uttalade Luminal B-egenskaper.
Sist och slutligen handlar det om din prognos. Oavsett resonemanget kring Luminal A och Luminal B ovan är prognosfaktorn körtelspridning - som du inte hade - en viktigare faktor. Ytterligare en faktor är tumörstorleken (inte antalet) man räknar den största tumören, och den var i ditt fall 13 mm, d v s T1, det är bra. Sen har vi det faktum att det fanns växt i kärl, och det får man i viss mån skriva på minuskontot. Det hade varit bättre om så inte varit fallet, men å andra sidan hade en positiv körtel inneburit n större nackdel.
Skulle tio års tamoxifen göra nytta? Hos oss hade du i dagens situation inte föreslagits det om du hade femårsbesök nu, men det är ju ingen brådska med det beslutet.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.