Hej! Jag har nyligen diagnosticerats med bröstcancer. Det började med att jag blev kallad tillbaka från ett rutinmammogram. Ringde Unilabs för att få veta varför och vad de skulle göra. Unilabs svarade att det gick inte att veta för inget journalförs. Men att det kanske skulle bli bild+ultraljud+finnålspunktion. Jag gick dit och blev utsatt för en djupt obehaglig undersökning. Läkaren talade dålig svenska och ville inte förklara djupare varför jag var där mer än att jag hade kalcifikationer. Det sköts i bröstet 8 gånger med en grov nål och hon var extremt stressad. Jag fick gå mellan olika rum med bara bröst för det fanns ingen tid att skyla mig. En läkarstudent utan namn gick efter henne och situationen var rent ut sagt obehaglig. Ingen ville titta mig i ögonen och det var tydligt att alla trodde att jag hade cancer. Jag blödde mycket och fick råd om att kyla och ta smärtstillande och kompression. Synd, för inget av detta hade jag ju möjlighet till eftersom UNILABS inte gett mig möjlighet att förbereda mig mentalt eller praktiskt inför besöket. Sen försvann människan med ett ”lycka till” och jag skulle gå upp för att få tid för ett återbesök två veckor efteråt. Sköterskan var vänlig nog att berätta att avdelningen skulle veta min diagnos långt innan min besökstid. Och att jag gärna fick gå in på 1177 på egen risk - för de skulle inte svara på några frågor innan besöket. När jag sedan kom till besöket var det det första som kirurgen frågade mig. ”Har du läst på 1177”. Avdelnignen håller inte sin SVF heller utan jag ska nu vänta ytterligare en månad på operation. Är SJUKT besviken på allt vad heter Rosa bandet, bröstcancerforskning och sjukvård heter. Varför, varför varför finns det inte bättre vård än så här när det samlas in så vansinnigt mycket pengar? Och varför journalförs inte dessa undersökningar på 1177 så att jag åtminstone ges möjligheten att ta hand om mig själv när vården så uppenbart inte bryr sig?