Hej,
Jag är BRCA1-bärare, haft TNBC för ca 3 år sen, utan någon upptäckt spridning.
Opererats med dubbel masktektomi (plattstängning) och fått cellgiftsbehandling.
Efter min cellgiftsbehandling fick jag till svar att några vidare kontroller inte var aktuellt.
Jag fick med mig att försöka leva mitt liv, ta hand om mig och själv observera min kropp.
Även att någon skanning, för att leta efter cancer inte är relevant. För jobbigt för mig som
patient och livskvalitén skulle förmodligen påverkas av oro som kanske inte ens är befogad.
Om cancern kommer tillbaks, så kan det gå många år innan jag ens har några symtom.
Vet ej om jag uppfattas som friskförklarad, för cancern kan ju komma tillbaks.
Detta är ju för att vid avslut av behandlingen, fanns ingen som kunde säga att: "Nu är du frisk! Nu kan du slappna av och leva vidare."
Det vet man ju inte, eller hur? Jag brottas förstås med tanken, om cancern lömskt växer inom mig.
Den känslan kommer och går, så är det nog för alla som drabbats av cancer.
Underförstått fick jag veta att man räknar med att man nu fått bort cancern genom den behandling som gjorts.
Jag försöker leva och förhålla mig till denna information.
Det som är svårt, är att jag väldigt ofta får frågan: "-Men du går väl på kontroller?"
Ofta säger jag Javisst, för jag orkar inte förklara. Då blir folk nöjda och ställer inga fler frågor.
När jag säger att så inte är fallet, så blir folk väldigt förvånade, arga och frustrerade.
Jag kan få svar liknande: "JA min kompis dog, då hon inte fick vård i rätt tid!"
eller "Nog är det väl konstigt, du har ju haft allvarlig cancer? Då går man väl på kontroll?"
eller "Hur allvarlig är det egentligen, när du inte ens får gå på kontroll? Är det kört för dig?"
"Hur mår du... egentligen? Säg som det ääär!"
Frågorna är många och väldigt jobbiga att svara på. Suck!
Jag får försvara beslutet från sjukvården, att min kropp inte "skannas" varje år för en eventuell
cancer upptäckt eller för att hitta eventuella metastaser i min kropp. Upplever att jag saknar argument som lugnar mina frågeställare.
Oftast drar det igång mina egna tankar, ibland funderar jag på om jag borde fått frågan nån gång hur jag mår?
Ibland tänker jag, är jag dum? Borde jag inte stå på mig att få en kontroll? Jag har ju faktiskt drabbats
av den allvarligare cancersorten Trippelnegativ cancer, som inte stöds av någon efterbehandling.
I samma stund tänker jag, vilka kontroller borde man då göra? Ett ultraljud kring operationsområderna, nån gång?
Skanna lever, lungor nån gång?
På nåt sätt lever jag i detta vakuum, får ta hand om frågor som ständigt dyker upp.
Människor som är frustrerade, oroliga, plumpa i sina uttryck. Samtidigt som jag brottas med mina
egna tankar.
Så min fråga är, bör jag kontakta sjukvården för en rutin cancerkontroll? I så fall, vem gör jag det för?
Mina vänner? Eller för att jag ska kunna säga ärligt till folk som undrar. "-Nä, det var okej denna gång!"
Hur gör man i övriga Sverige?
ps. helt okej att korta ner mitt mejl.
Hej,
Det var många frågor i ditt meddelande, och jag ska försöka svara på dem. När det gäller kliniska kontroller efter behandling av bröstcancer så är det en vanlig sak vi talar om på alla mottagningar. Många patienter tar upp dina frågor. Det har visat sig att det inte tillför våra symtomfria patienter något att göra regelbundna röntgenundersökningar, utöver mammografi för de som har ett eller två bröst kvar. Om personer som har behandlats för bröstcancer får symtom som inte går över, då ska man dock göra riktade undersökningar. Så här uppfattar jag att man gör i hela Sverige.
Du skrev att du är BRCA 1 mutationsbärare, jag vet inte hur du gjort med dina äggstockar?
Omgivningen vill visa omsorg, men det blir för mycket ibland, tycker en del. Du har ingen skyldighet att berätta mer än vad som känns rätt för dig. Kanske kan du komma på en formulering som fungerar som svar när folk frågar och påstår för mycket?
Fredrika Killander
Överläkare bröstcancer
Fredrika Killander är överläkare vid sektionen för bröstcancer vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö/Lund.
Dölj svarHej!
Jag är 68 år och har bröstcancer i släkten (mamma, mostrar, kusin, systerdotter och kusindotter). Dom har dock inte kunnat spåra ärftlighet till någon känd gen. Jag gjorde en gastric bypass 2014 och mår mycket bra efter det. Sedan dess är jag ordinerad av min läkare att äta kosttillskott i form av Novavita 1 mg, Kalcipos-D 500 mg och Mitt val kvinna. Jag har dock förstått att kosttillskott kan vara cancerframkallande och känner mig därför lite tveksam till detta på grund av min historia med bröstcancer i släkten. Kan dessa kosttillskott ge en ökad risk för att utveckla bröstcancer?
Kosttillskott och bröstcancer