Visar 10 av 6123 träffar
2020-05-06
Hej. Jag är diagnoserad T2 NO luminal A bröstcancer. 21x13 mm stor invasiv bröstcancer i vänster bröst. Eltongrad1 1, ER 100%, PR 40%,HER2 negativ. proliferation 14%. Inget i lymfan.
Tårtbitsoperation är utförd och 15ggr strålning. Letrozol i 2år och sedan Tamoxifen i 3 år.
Hur stor risk är det för återfall? Jag är 57år gammal.
Borde jag ha fått cytostatika också? Hur mycket större chans till ökad levnad hade det gett?
Jag är orolig för att cancer ev spridit sig via blodet till andra delar i kroppen. Några mer undersökningar vill sjukvården inte bistå mig. Jag läser bla här att flera får MR undersökningar mm. Jag förstår inte hur jag skall märka av ev annan cancer då jag lider av ME/CFS och fibromyalgi, vilket innebär att jag bla har konstant ont och lider av massa olika otrevliga symtom som fluktuerar i och med dessa sjukdomar. Detta gör det omöjligt att veta vad som är vad.
Hej, nej jag tycker inte baserat på den information du lämnar att du borde ha fått cytostatika.
Om man vill styrka detta med den sk predictmodellen ska vi titta på två olika scenarier:
1) för fem år sedan innan du påbörjat din förebyggande behandling : då anger morellen att risken för dig att råka illa ut efter din bröstcancer (=dö inom 10 år) = 9 % vilket med 5 års hormonbehandling minskar till 7 %, d v s 93 % chans till bot. Cytostatika hade gett ytterligare 1 %, vilket man får anse är för litet givet de biverkningar de medför.
2) situationen nu efter fem års framgångsrik uppföljning med hormonell behandling: I detta läge anger modellen att chansen att du kommer att vara långvarigt botad till 96 %. Och att ytterligare 5 års hormonell behandling faktiskt inte adderar någon mätbar nytta utöver det.
Din prognos är således faktiskt bättre idag än den var för 5 år sedan. Det rimliga förhållningssättet är att du är frisk efter bröstcancer. Om det likväl skulle vara så att du tillhör den lilla gruppen som i framtiden kommer att råka illa ut så är det faktiskt så, att det inte kommer att hjälpa dig långsiktigt att identifiera ett eventuellt återfall genom att t ex göra MR undersökningar av skelettet. Det viktiga i en sådan situation är istället att du då kan få en bra behandling, och det finns om det skulle behövas.
Det är däremot viktigt att du går på regelbundna mammografier! Mycket viktigare än än att röntga kroppen om du inte har några nytillkomna besvär.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarFör att känna optimism och motivering att tackla ev. tunga biverkningar i flera år så önskar jag få veta nyttan av de olika behandlingarna som jag har fått/ska få.
Jag är 62 år. BMI 22,1. Fysiskt aktiv. Varken röker eller dricker alkohol.
Fakta om min cancerresa:
2024 i januari upptäcktes en förstorad lymfkörtel i armhålan, den följdes av några kontroller med ultraljud under året men avskrevs då den inte ansågs växa. Inga provtagningar.
2025 i oktober kände jag den själv vid mina egna kontroller.
2025 i december gjordes mammografi, samt ultraljud då jag har täta bröst. Provtagning med finnålsbiopsi och man fann maligna celler.
2026 i januari gjordes MR av brösten och DT av thorax och buk. Man fann varken primärtumör (tyvärr) eller fler metastaser (jättebra). Gjorde även mellannålsbiopsi av lymfkörteln som visade att den är hormonkänslig, HER2 negativ.
2026 i februari gjordes blodprov för gentester, jag hade lyckligtvis inga sådana gener. Detta var avgörande för om mastektomi skulle utföras eller inte, vilket då inte behövdes.
2026 i mars opererades jag för axillutrymning. Man tog bort 13 lymfkörtlar varav 1 med cancer, som var en 19 mm metastas.
Således är detta pT0N1, dvs ockult.
Jag har bett om PET scan eller CESM för att finna primärtumören. För mig hade det känts avgörande att finna primärtumören och få den avlägsnad. Men ej fått gehör.
Fakta om metastasen:
Atypiska cellerna ses med delvis apokrin utseende, positiva för GATA3
Ingen extraglandulär växt
Ki67 20%
ER (Östrogenreceptorn) 40%
PR (Progesteronreceptorn) 0%
AR (Androgenreceptorn) 95%
PAM50 ger subtyp Luminal A med ROR50
Under sommaren har jag fått 3 st EC90 och 3 st DOC80 med 3 veckors mellanrum.
Om en månad ska jag strålas 15 ggr (3 veckor).
Då ska jag även börja med aromatashämmaren Letrozole för i första hand 5 år, och ev förlängning.
Efter ytterligare en månad ska jag börja med CDK4/6 hämmaren Kisqali i 3 år.
Kommer få Zometa varje halvår i 3 år.
Verkar behandlingarna rimliga för mitt fall?
Hur mycket minskas återfallsrisken för var och en av dom?
Cytostatika
Strålning
Zometa
Letrozole
Kisqali
Kan det beskrivas i siffror som om 100 kvinnor har denna diagnos och hur många av dom som då slipper återfall, så att jag förstår utfallet.
Hoppas på positivt svar som ger mig framtidshopp!
Hej. Jag kan hålla med om att den behandling du fått och som planeras låter rimlig.
Jag är inte röntgenläkare, men vad jag förstått är MR av brösten en känsligare metod än CESM, vilket kanske var anledningen till att inte göra den undersökningen.
Däremot är det dessvärre inte möjligt att svara på återfallsrisken för var och en av behandlingarna, vilket kanske blev ett tråkigt svar.
Vi vet att varje behandling minskar risken och när man kombinerar behandlingar ökar chansen att inte få ett återfall. Man kan dock inte räkna ut en %-siffra för att sedan addera ihop dem då de påverkas av varandra. Det finns heller inte några beräkningsinstrument för detta. Riskvärdering används framförallt för att värdera vilken behandlingsstrategi som är motiverad, även om jag kan förstå att en del gärna vill ha en risk i form av en siffra.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Nyttan av olika behandlingarHej
jag undrar vad skillnaden är i de olika styrkorna ,
Har ätit 50 mg nu 3 veckor och det har fungerar hyfsat. Nu vill läkaren höja 1ill 100 mg.
Ger det bättre resultat?
Jag har hormonell bröstcamcer stadium 3. Har Anaztrosol
Hej. Skillnaden mellan de olika styrkorna är dosen läkemedel i varje tablett. Måldosen är 150 mg 2 gånger dagligen. Man kan antingen börja så och sänka dosen successivt om det blir för mycket biverkningar. Man kan också, som för dig, börja med 50 mg 2 gånger om dagen för att sedan öka dosen successivt, till 100 mg 2 gånger dagligen och, om man tål behandling bra, slutligen 150 mg 2 gånger dagligen. Anledningen till att trappa upp dosen är bland annat för att undvika kraftiga diarréer direkt, som en del får av den högsta dosen. Att ta "full dos" och ha massa biverkningar är inte bättre än att ha en lägre dos och tåla den bra. Om man, pga biverkningar, inte kan ta måldos, ger en lägre dos också en bra effekt. Att ge en låg dos från början och inte försöka öka dosen om man tål den bra, är inte att rekommendera, då vi ändå har som mål att ge den rekommenderade dosen.
Vet inte om det klarnade något för dig, men jag tycker att din läkare tänker rätt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Verzenios 50 mg, 100 mg, 150 mgJag äter Anastrozole sedan drygt 7 år och har från början haft biverkningar i form av trötthet och ont i kroppen. Har det senaste året desutom upplevt att jag börjat oroa mig mycket, ibland t o m fått hjärtklappning eller andra kroppsliga symptom, inför t ex kalas, tandläkarbesök eller inköpsrundor, sådant som tidigare i livet har gått av bara farten. Kan detta vara en biverkan av Anastrozole?
Oro och ångestJag undrar om det finns något jag ska undvika och vara försiktig med, samt tvärtom äta mer av flr att undvika återfall av hormonell bröstcancer?
KostHej
Jag har tidigare i livet behövt äta Niferex eller Duroferon för att jag har ett lite lägre blodvärde. Nu äter jag Tamoxifen och har inte riktigt vågat ta järntablett för jag är lite orolig att läkemedlen påverkar varandra negativt. Går det att ta båda samtidigt?
JärntabletterHar tagit Tamoxifen under snart 5 år ( 5 års kontroll om några veckor ) och mått jättebra ,ingen antydan till någon biverkning !!!
Är livrädd för att jag ev måste sluta med dem snart. Har flera i.min närhet som efter några år av avslutat behandling fått tillbaka sjukdomen som då har spridit sig. OCH jag är livrädd för detta. Vissa får ju fortsätta i 10 år med denna medicin. Vad avgör när man slutar med medicinen ? Känner inte att jag får något gehör från kontaktsköterskan och känner mig ledsen och får lite ångest av dessa tankar så det påverkar mitt liv .
TamoxifenBär på genen BRCA1 som förts vidare från min mamma som dog äggstockscancer och som troligen fick genen av min morfar. Vet inte exakt vilken cancer han dog i. Jag har tagit bort bröst och äggstockar med äggledare. Inga spår av cancer hittades då. Men jag har först några år efter förstått om viss förhöjd risk för bukhinnecancer och i ukspottakörteln i å med genen. Vad vet man om det och vart ska jag vända mig för att veta mer om det här? Ingen inom sjukvården har nämnt detta för mig tidigare utan det har jag läst mig till. Kan jag förbygga även dessa cancerformer? Hur i så fall?
Risker med BRCA1Hej! Jag opererades i år med total mastektomi med direktkonstruktion (flytt av latissimus dorsi) pga en 100% hormonkänslig tumör, HER 2 neg, KI-67 5%. Sentinel node var u a så cancern var ej spridd. Behövde varken cellgifter eller strålning men rekommenderades 5 års antihormonell medicinering. Jag valde att opererades privat i Finland då vården i Sverige inte kunde uppnå tidsramen för SVF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt av att vänta på åtgärd/behandling. Onkologen i Finland satte efter operationen in mig på Tamoxifen men fick så kraftiga biverkningar att denne ansåg att nyttan med medicinen inte var tillräckligt stor för att förstöra min livskvalitet (min återfallsrisk låg bara på drygt 1%). Jag fick därför sluta och började må bra igen. Blev sedan kallad på en obligatorisk uppföljning i Sverige där onkologen var mycket bestämd i att jag skulle återuppta den antihormonella behandlingen - han förstod inte alls hur onkologen i Finland resonerade. Jag gick då med på att testa aromatashämmare Letrozol i kombination med en Zoladex-spruta varje månad. Jag mår nu återigen extremt dåligt och klarar inte längre av att jobba. Lider av sömnlösa nätter med illamående, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, värk i kroppen. Vaknar vid 04 varje natt och kan inte somna om. Livskvaliteten och orken/energin är som bortblåst. De olika råden från onkologerna gör mig helt förvirrad. Vad råder Ni till att göra i detta läge? Borde det inte räcka med att jag kontrolleras med enbart regelbundna mammografier när min återfallsrisk är så låg? Tacksam råd från Er.
Hej. Jag kan förstå att olika rekommendationer kan ge huvudbry. Ofta provar vi olika läkemedel om ett inte fungerar, så på ett sätt kan jag förstå hur din läkare här i Sverige resonerar.
Det är en avvägning mellan hur mycket biverkningar man orkar "stå ut med" och vilken vinst man bedömer att tilläggsbehandlingen kan ge. Det låter ändå som att din risk för återfall är låg. Att ha en hormonsänkande behandling i 5 år med så påverkad livskvalitet som du har, låter för mig ytterst tveksamt. Jag har dock inte hela bilden (tex ålder och tumörstorlek) helt klar. Du har försökt de behandlingar som erbjuds, och då tänker jag att du verkligen försökt. Jag tycker att du ska ta en diskussion med din läkare igen. I slutändan är det du själv som bestämmer.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring antihormonell behandlingFick i våras klåda och utslag på ett bröst som strålades för 8 år sen. Inget ovanligt sa de på bröstmottagningen.Gick över efter intesiv smörjning med repairsalva. Har nu fått liknande på ryggen samma sida och höjd som bröst. Kan det också vara strålningsskador
Strålningsskador