Hej Har opererats radikalt ingen spridning lymfan. Nu får jag cytostatika klar med 3 första docetaxel som har vart rena tortyren pga fibromyalgi och kronisk smärta. Jag slapp Accofilen sista gången nu pga av att jag låg fem dagar på rygg med olidliga smärtor och kunde enbart med stora svårigheter ta mig till toaletten dessa dagar. Jag har svåra problem mentalt nu att gå in i EC 75 delen. Jag har inte fått någon som helst hjälp med hur jag ska smärtlindra då vanliga värktabletter inte biter efter annan läkares fikostiga exprimenterande under tio år efter en olycka. Det känns så oetiskt att behöva gå in i denna behandling utan smärtlindring. Att ta ett lugnande piller eller "boka tid hos kurator" är ett rent hån men det enda dom rekommenderar. Jag känner min kropp väldigt väl och vad den tål och inte tål. Nu har dom inför EC sänk den från EC 90 till EC 75 men jag vet inte om jag vill fortsätta denna tortyr mer nu. Cancern är hormonpositiv och Her 2 positiv. Endorkina behandlingen kommer dom inte få mig att äta oavsett om dom så säger att jag måste. Ingen studie där man tar kvinnors livskvalite på allvar har jag hittat. Med mina besvär är jag redan sjukt orörlig och har svårt att motivera mig att ens gå upp ur sängen under cytobehandlingen. Det i sig är ju förödande dåligt för min hälsa. Jag känner mig som en trasa..en försökskanin att dessutom ständigt få möta nya ansikten som ska få en uppfattning på en kort stund hjälper ju inte mig.. Jag är bokad för strålning 15 tillfällen efter detta. Nu med corona också så är tillvaron totalt upp och nervänd. Frågan som är eg är ju med denna progonos som jag fick efter mycket tjat 86 % överlevnad med operation plussar 3-7 % cyton 5 % med arostathämmare strålningen ej inräknad om jag kan strunta i resten av cyton? Motivationen är noll . Inför varje sjukhusbesök så är det normen som får mig att gå. Normen att man ska leva till varje pris mina vänner min man deras tårar. Min önskan om ett värdigt liv tycks väldigt oviktigt för alla utom mig. Läkaren säger bara boka tid hos kurator. Jag vill ha medicinska beslut inte en hjärnskrynklare. Jag vill ha smärtfrihet då det bryter ner min livslust att ha dessa fruktansvärda biverkningar som kan bli bestående. Kan man avbryta frågade jag är det ett altrenativ. NEJ ..utan vidare utvecklaing av varför mm. Jag måste googla och killgissa inte direkt givande. Måste man ha det såhär? Verkligen ? Patientnämnden vill att jag anmäler sjukhuset.