Hej Jag tror att du klarar behandlingen utmärkt. Det gör de flesta. Bra om du får ett sjukintyg där det framkommer att du behöver vara hemma helt en del dagar . Tredje veckan dvs veckan före nästa behandling brukar de flesta känna sig helt ok men veckan direkt efter cytostatikainfusionen är man vanligen lite sänkt. Det är bra om du rör på dig, tränar och lever som vanligt så gott det går under behandlingsperioden. Den skelettstärkande infusionen ges två ggr per år i tre år och man brukar få som influensa samma dag som infusionen ges. Hormonbehandlingen ger för det mesta ledvärk, torra svettningar och även svettningar. Träning brukar hjälpa-ipren vid behov och akupunktur hjälper ibland.

Hej Längre tillbaka i tiden gjordes det alltid mastektomi men numera opereras de flesta kvinnor med bröstbevarande kirurgi, det är lika säkert som mastektomi dvs överlevnaden är likvärdig. Strålbehandling ingår då och ges i 3 veckor ( yngre kvinnor får tillägg mot ärret 8 behandlingar till, i Stockholm gäller det kvinnor under 51 år). Kirugerna numera är onkoplastiskt kunniga och bröstet blir i allmänhet kosmetiskt fint efter kirugin. Fördel med mastektomi är ju att man inte behöver mammografera och att det är lätt att undersöka bröstkorgsväggen. Kirurgerna vill dock inte gärna göra mastektomi om det går att göra bröstbevarande kirugi. Den patient som ändå önskar mastektomi får nog stå på sig lite ! MVH Elisabet Lidbrink

Hej, det var en bra fråga. Hoppas du ska få ett bra svar. Det är inte farligt att ha cancer i bröstet, det är inte heller egentligen farligt att ha det i lymfkörtlarna. Det farliga är förstås om cancercellerna slår sig ner någon annanstans i kroppen. När vi bestämmer vilka patienter som ska rekommenderas cytostatika tittar vi på saker som kan förutsäga risk för att cancern ska kunna slå sig ner i ett organ bortom bröst och lymfkörtlar. En tydlig sådan sak är om det finns spridning till lymfkörtlarna, och det är troligen den viktigaste egenskapen som avslöjar risk för spridning. Men även egenskaper i själva tumören, till exempel vilken grad den har eller hur det är med hormonreceptorerna och hur det är med HER2, ger information som gör att man kan värdera risken för spridning i kroppen. Sen måste man vet att all spridning måste inte ske via lymfkörtlarna, spridning kan även ske via blodet, vilket gör att man mycket väl kan drabbas av återfall även utan att det finns spridning till sentinel node körtlarna. RIsken är i dessa fall vanligen mindre, men kan ändå mycket väl motivera att man ger cytostatika. För att göra saken ännu litet mer komplicerad kan det ibland vara så att även om det finns spridning till lymfkörtlar kan det, baserat på andra egenskaper hos tumören, vara så att man inte rekommenderar cytostatika.

Hej Lena, vad synd att det inte blev riktigt som du tänkt dig, och att du inte upplever dig få det stöd du efterlyser. Jag skulle nog säga att man kan justera efter 3-4 månader, men ofta väljer man att vänta lite längre för att se om det kan "hänga till sig" bättre. Huden på buken borde med tiden ge efter och kännas mindre spänd, absolut ska du kunna gå upprätt igen! Det du alltid kan be om och har rätt till är en "second opinion", dvs ditt landsting (region) kan remittera dig till en annan plastikkirurgisk klinik som kan ge dig en bedömning också om du vill det. Mer information kan du få på nätet (t ex breastcancer.org, plasticsurgery.org eller mdanderson.org), oftast på engelska.

Hej, den ena fraktionering du beskriver känner jag inte igen. En i veckan under 5 veckor. Så den kan jag inte uttala mig om. Är det så att du behandlas i ett annat land än Sverige?

Hej, Alkohol är en riskfaktor för att utveckla bröstcancer. Men jag vet inte hur det förhåller sig vad gäller risk för återfall för de som redan haft sjukdomen. Mitt tips är att ett måttligt bruk inte har någon avgörande betydelse för risken för återfall. Tamoxifenet är garanterat viktigare. Vill man göra "allt" för att minimera risken för återfall kan det kanske vara en rimlig strategi att avstå helt. En sådan strategi har kanske andra gynnsamma hälsoeffekter som inte har med bröstcancern att göra.

Hej, du har blandat ihop bokstäverna litet: Paklitaxel heter det! Nåväl, inte någon slumt att jag valde att svara på den enkla delen av frågan. Dina bukbesvär lämpar sig inte riktigt för detta forum. Det är svårt för mig att ha någon riktig uppfattning om saken. Det ser ut som om man tagit dina besvär på allvar och utrett dig ordentligt. På så vis har man ju kunnat utesluta en del ogynnsamma förklaringar till ditt onda. Något tycks ändå fattas dig, jag skulle tro att man kan komma fram till vad det är så småningom, men jag är rädd att jag inte kan komma med gåtans lösning. Kanske gastroenterologen har rätt: problem med nerverna i mag-tarmkanalen. Jag vågar inte ha någon uppfattning.

Hej, man kan inte säga att det andra bröstet bör tas bort. Däremot ska det förstås övervakas på lämpligt sätt. I din ålder är det lämpligt att man kompletterar med t ex ultraljud.

Hej, enligt min erfarenhet brukar det ofta kännas bättre efter start av kemoterapi än just före start. När det gäller illamående har vi idag mycket effektiva mediciner som illamående, det brukar inte vara det dominerande problemet skulle jag säga. Om man mår illa brukar det komma dygnet efter behandling, och ibland även senare. Det tar ett par veckor innan håret faller av, jag uppfattar att de flesta snaggar sig då för att man inte ska fälla hår överallt. DEt är oftast så att man är riktigt låg i sina värden och därmed infektionskänslig under ett par dagar. Ibland drabbas man av feber under de dagarna, oftast kan man inte riktigt säga exakt vad det beror på men i de flesta fall är det hon tarmbakterier som kommer ut i blodet och orsakar infektion. Tarmbakterierna kan du inte undvika att umgås med. Jag tycker man ska tänka såhär: Försök att undvika att drabbas av infektioner men gå inte i ide. Jag tänker att du inte ska träffa personer inklusive barnbarn som är infekterade, men det går bra att träffa folk som inte är infekterade. Sen har vi ju alla coronarestriktioner att ta hänsyn till.

Hej, det är mycket vanligt att invasiva tumörer omges av DCIS ("förstaium"), och ofta har sitt ursprung just i ett DCIS-område. DCIS är mycket svårare att se men kan bilda små förkalkningar som syns på mammografi. Man siktar alltid på att ta bort hela DCIS-området runt en tumör, och jag uppfattar att man hade gjort det. Nej, det finns ju aldrig garantier att man inte har något annat i brösten, men samtidigt diskuteras mycket om man verkligen ska "jaga" DCIS eller om det kanske ofta går oupptäckt och ändå inte ställer till med skada. DCIS påverkas föga av kemoterapi (som slår mot celler som delar sig snabbt, det gör inte DCIS), men strålbehandling har definitivt en effekt.