Visar 10 av 1540 träffar
2020-11-05
Hej! Min mor har precis fått beskedet bröstcancer och hela världen har rasat för mig. Jag tycker er frågesida är SÅ bra. och den har hjälpt mig mer än det läkarbesök vi var på igår där jag inte tyckte vi blev bra bemötta. Tänkte nu rabbla lite fakta här av den jag lyckats kämpa till mig för att få en bättre bild av läget och prognos.
Invasiv ductal cancer 14 mm. Grad 2. Upptäckt via mammografi (fanns ett misstänkt område på samma plats, kl 9 i vänster bröst redan för tre år sedan, men friades sedan). Östrogen/ER: 100 %. Ki-67: 24 %. PgR: 5 %. Läkarna verkar inte veta ännu gällande HER2 då den gått vidare till amplifiering och man inte har några svar, vad innebär detta?
Tårtbitsoperation inplanerad och strålning varje dag i 4 veckor därefter, med start inom 3 månader. Låter detta som en rimlig behandling?
Rör det sig om hormonkänslig Luminal B (hade så hoppats på en Luminal A, men inser att med tanke på den låga PgR samt höga Ki-67 så är det en Luminal B?
Vad är karaktäristiskt för just Luminal B gällande spridning och återfall? Tacksam för varenda sekund ni tar er att svara på alla frågor ovan.
Mvh PE
Hej,
Jag skulle tippa att den i nitala analysen avseende HER2 har hamnat på 2+, vilket paradoxalt nog inte i sig betyder att tumören är HER2.positiv. För att den ska klassas som HER2-positiv krävs att HER2 är amplifierad, det är den analysen som är på väg.
Behandlingsplanen låter rimlig, men kan ju komma att modifieras då man har resultatet efter operationen, och HER2 förstås.
Luminal A och Luminal B är inte väsensskilda och jag kan inte med säkerhet säga hur man ska klassa din mors fall då det delvis hänger på lokala gränsvärden. Luminal B har hur som helst i genomsnitt en något högre återfallsrisk än Luminal A.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Fråga ang behandling2020-11-22
Hej,
Jag fick följande diagnos i juni. T2NO tumör som är trippelnegativ (ER 15%) med hög KI. DUK, GR3, 15/0,
HER2 neg, 48% KI67. Tumör storlek 32 mm, ingen spridning enl DT. Är 55 år och fullt frisk. Har precis avslutat 6 cytostatika behandlingar 2 Docetaxel & 4 EC90 bytte på kur 3 då Docetaxel inte gav tillfredsställande effekt. Valde cytostatika behandling först i förhoppning att tumören skulle krympa för inför bröstbevarande kirurgi. Den har minskat 4 mm efter samtliga behandlingar. Nu väntar jag på operation, mastektomi samt sentinel node och ev strålning. Jag kommer att få äta antihormontabletter i 5 - 10 år. Det nya i min behandling är att jag ska äta cellgiftstabletter Capecitabin i 6 mån, dvs tabletter 14 dgr vila 7 dgr. Är detta något nytt som kommit som komplement i behandling av trippelnegativ bröstcancer? Forskningen går ju framåt hela tiden! Har knappt haft några biverkningar alls, inget illamående eller trötthet. Har levt normalt, jobbat och tränat.
tack på förhand!
Hej Capecitabin i den situation som du får det är ett resultat av en studie som heter CreateX där patienter som efter preoperativ kemoterapi där man vid operation såg att man hade invasiv cancer i det bortopererade området. Man opererade alltså bort tumörområdet, men i det man tog bort fanns det kvar cancer. Alltså tillskilland från det man kallar komplett remission. I studien fick hälften av patienterna som inte hade komplett remission tillägg av capecitabin, och man kunde vid uppföljning konstatera att det gick bättre för den gruppen patienter. Effekten var tydligast för patienter med trippelnegativ sjukdom, vilket du inte riktigt hade eftersom ER var 15%. 15 % är en låg ER-nivå och det finns en del som talar för att sådana tumörer liknar de som är helt ER-negativa.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Trippelnegativ bröstcancer2020-12-17
Hej.
Jag är 29 år gammal och gravid i v.36. I samband med min graviditet blev jag orolig över en liten liten knuta i mitt bröst, den är rörlig och inte fast i omgivande vävnad, bara 3-5 mm, känns egentligen bara när jag höjer min arm.
Ultraljud visar inget avvikande över huvudtaget och vid cellprovet upptäcktes ett sparsamt men benignt fynd.
Läkaren menar att jag inte behöver oroa mig över detta men att jag är välkommen tillbaka efter ca 6 månader efter jag avslutat min amning med bebisen som snart kommer.
Tilläggas bör att min mamma hade bröstcancer vid 40-års ålder men den visade sig inte vara ärftlig.
Det är något som gör att jag inte kan släppa detta, en oro som gnager och som gör det svårt för mig att njuta av min graviditet som jag mest av allt vill kunna göra. Har haft knölen redan länge, tror den fanns där redan innan jag blev gravid. Det är psykiskt jobbigt att inte kunna släppa detta..
Enligt läkaren är det en ren rutin att jag kan komma tillbaka efter amningen för att få brösten undersökta på nytt. Hoppas inte det är för att de misstänker att den godartade lilla knölen kan utvecklas till att bli elakartad?? Är det vanligt?
Nu går jag och konstant känner på knölen för att inte se så den växer vilket den inte verkar göra.. vill kunna njuta och vara glad, inte oroa mig över att min godartade knöl i framtiden ska utvecklas till cancer..
Har man med en godartad knöl större risk att drabbas av cancer?
Hej! Nej, en godartad knöl (utan att veta närmare vad den består av) brukar inte föra med sig någon ökad risk för bröstcancer, och utvecklas extremt sällan till en bröstcancer. Så försök släppa din oro så gott det går och känn inte för mycket på knölen - egentligen brukar en gång i månaden räcka. Det låter ju toppen att knölen inte växer, så det kanske är dags att glesa ut självkontrollerna?
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svar Oro över godartad knuta2021-03-31
Hej,
Blev opererad i Dec 20, båda brösten togs bort , därefter har jag nu genomgått strålning i 3 veckor.( Höger thoraxvägg och lymfkörtelstationer motsvarande höger axill - fossa supra infraklavikularis regionen, höger) .
Tar Lezotrol och får Bisfosfonat behandling var 6:e månad.
Min undran är nu hur följer man upp att den inte föreligger någon spridning, beskedet jag fick när jag var på sista strålning var att jag skulle bli kallad till bröstmottagningen om ett år.
Känns märkligt att inte få träffa en läkare vid avslutad behandling, hur ska jag veta att det inte föreligger någon spridning, vilka tecken ska jag vara uppmärksam på m.m.
Är det brukligt att det går till så här?
Principen vid behandling av bröstcancer är att sätta in anpassade åtgärder för att i samband med operationen (före eller efter) förebygga allvarliga återfall. Rutinerna kring återbesök kan skilja sig litet åt från region till region. Ofta har man ett återbesök ett år efter diagnos, vilket i ditt fall borde bli i november 2021, vilket jag i och för sig kan ha en förståelse för att det känns som en lång tid.
Man kan tycka att det vore viktigt att undersöka eller röntga kroppen för att i händelse av återfall t ex i skelett eller lunga tidigt upptäcka det, men - och det kan kanske tyckas konstigt - det finns ingenting som visar att det går bättre för den minoritet av patienter som drabbas av allvarliga återfall ifall man hittar den spridda sjukdomen vid en regelbunden röntgenuppföljning. Det finns ett undantag och det är uppföljning av bröstet efter bröstbevarande kirurgi och av det andra bröstet. Det är ju inte aktuellt i ditt fall efter att ha opererat bort båda brösten.
Men det jag skriver är kanske en klen tröst för dig. I din situation tänker jag att det viktiga är att du känner dig trygg med de åtgärder som vidtager och att då kan få svar på dina säkert många frågor. Det har du naturligtvis rätt att få. Jag skulle föreslå att du kontaktar din bröstenhet och ber att få tala med en kontaktsjuksköterska som troligen kan svara på dina frågor, och kan hen inte det får man ordna ett besök eller ett telefonsamtal med t ex den läkare som opererade dig.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Efter operation och strålning2021-05-31
Hej, jag fick diagnos, 7 cm malignitet ER 90%, PR 10%, Ki-67 46%, HER2 negativ. invasiv duktal cancer grad 3, torrt sår/krusta, svåravgränsad tumör belägen ytligt dock ingen spridning. Punktion från axill benign. Hö bröst genompalperas u a. I vä axill palperas en förstorad körtel. (Finnål benign).
Min fråga är, vilken är bästa behandling, tumören är induct och inga metastaser, jag skulle gärna vilja undvika cellgift om det är mjöligt och ha operation + strålning + anti-hormon behandling? jag har inget problem att ta bort hela bröstet, är cellgift nödvändig? värför?
Tacksam för svar, känner mig båda orolig och ensam med min cancer, vill förstå vilken är den rekommenderad behandling för mitt cancer typ.
Hej, man skulle kunna tänka såhär: Det är inte farligt att ha cancer i bröstet, det kan man precis som du säger ta bort genom en mastektomi, även om tumören är stor. Det som är farligt är om tumören får möjlighet att dyka upp igen och i synnerhet om den göra det på ett annat ställe i kroppen. Erfarenheten säger att i en situation som din finns det en risk att enstaka celler har hunnit slinka iväg från bröstet och ha slagit sig ner på andra håll i kroppen. (även om man inte fångar några celler i armhålan). Det betyder att även om operationen är viktig för att förhindra ytterligare spridning så räcker den inte för att ta hand om sådana celler. Cytostatikan bidrar till att eliminera sådana celler, vilket även t ex hormonell behandling gör liksom i förekommande fall behandling med bisfosfonater, och strålningen. Det finns ingen behandling som på egen hand löser den uppgiften, men genom att flera metoder var och en drar sitt strå till stacken blir den sammanlagda effekten mycket större. Jag skulle rekommendera dig att fundera i en positiv anda på att ta cytostatikan.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Behöver jag cellgift?2021-06-29
Jag känner mig väldigt osäker. Jag har inte fått göra någon cr eller mr på resten av kroppen. Känns inte ok
Her2+ 29 mm tumör, opererad med tårtbit, innan dess 7 cyto med antikroppar ,sedan strålad 15 gånger o snart 17/17 antikroppar
Enligt predict så överlever 71 % med min diagnos(57 år) känns ju sådär
Inget i de 3 portvakterna man tog ut o ingen cancer kvar i bröstet
Tycker det är tufft o tycker jag skulle bli hjälpt av att veta hur det ser ut i resten av kroppen. Vad tycker ni, ska jag kräva mer undersökningar?
Hej, detta är en sak som vi berört ett par gånger tidigare. Kärnfrågan är kanske vad man menar med att man ska bli hjälpt. Baserat på de studier som finns inget underlag att säga att det leder till en högre grad av bot genom att utföra t ex en CT-undersökning hos symtomfria personer efter avslutad bröstcancerbehandling (operation och kemoterapi t ex). Det finns inte heller något som entydigt talar för att den behandling som ges efter ett eventuellt återfall kan förväntas vara mer framgångsrik i något annat avseende, t ex längre överlevnad, eller så. Det är därför man inte rutinmässigt genomför det i uppföljningen i ett fall som ditt. Jag tänker att det viktigaste vid ett återfall är hur man svarar på den behandling man kan få efter återfallet, och att det är viktigare än att komma igång mycket tidigt med en återfallsbehandling. Det innebär förstås inte att man aldrig ska röntga någon i en situation som din. Men det är orsaken till att man inte "letar efter" återfall. Många har ju symtom och besvär som kanske inte i första hand talar för återfall, men där man kan känna att det kunde vara till glädje att "städa undan" tanken på återfall som orsak till t ex värk i skelett och leder. Men det kan vara en svår balans, många (de flesta?) mår inte heller bra av undersökningen och ffa inte av att vänta på svaret.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Återfall spridning o koll av resten av kroppen2021-08-18
Hej!
Jag är 52 år och har nyligen gjort en mastektomi för invasiv lobulär bröstcancer.
Den postoperativa uppföljningen ser ut enligt nedan:
Tumörstorlek 88mm varav en 86mm stor invasiv del.
Radikalitet: Ja
Minsta marginal: 9mm lateralt och 5mm dorsalt
BRE/NHG: 6 / grad 2
LVI: Nej
ER:100% PR:100% Ki-67: 12%
Her2/neu IHC: Negativ (0)
TNM: pT3 NO Mx
Patalog: AKS
2 portvaktskörtlar togs bort och där fann man inga metastaser. Jag kommer att strålbehandlas och äter nu Tamoxifen först i 2 år därefter AI i 3 år. Några cellgifter behöver jag inte.
-Utefter ovan information, hur ser min prognos ut och hur ser ni på den möjliga återfallsrisken?
-När det nu inte fanns någon spridning till körtlarna finns det då fortsatt en risk att "microcancerceller" kan spridas med blodet utan att passera portvaktskörtlarna?
-Får man någonsin svar om det fanns några rester utav tumören eller strålar man enbart för säkerhetsskull i och med att tumören var så pass stor?
Vill så gärna slappna av och känna att jag verkligen har alla förutsättningar för att detta kommer att gå vägen men tvivlet infinner sig trots allt och det känns allt för tidigt att tro att faran är över..... tacksam för era kloka analyser och svar.
Enligt modellen blir risken att du råkar illa ut och avlider till följd av bröstcancer ca 12 % efter 10 år. Det finns alltså en liten risk att celler kan ha slunkit förbi lymfkörtlarna. Och man kan inte få svar på den fråga du ställer. Den sjukdom man eventuellt vill behandla är mikroskopisk och kan inte mätas. Mest sannolikhet finns det inte ens mikroskopisk sjukdom. Hoppas du kan slappna av i det faktum att du är frisk, men med en liten risk att drabbas av återfall..
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Återfallsrisk2021-08-25
För två år sen fick jag diagnos trippel negativ bc och behandlades. I samband med cytostatika sjönk östrogenhalterna till låga nivåer och jag led under ett halvår av svåra klimakteriebesvär. Hade turen att att hormonhalterna steg igen och besvären avtog.
Nu efter ett år har symptomen återkommit. Jag lider av vallningar och frossa, har ont i lederna, sover dåligt eller inte alls. Känner ingen som helst sexlust och är allmänt nedstämt och ledsen. Till det kommer även stor stress på jobbet och en känsla av utbrändhet.
Det här har tagit all livslust ifrån mig och jag känner mig såååå gammal, trots att jag bara är 42 år.
Är det helt förbjudet att ta östrogen efter TNBC. Kan det finnas något annat läkemedel som hjälper mig. Jag motionerar mycket, äter sunt och är snarare underviktig. Inget hjälper.
Om man opererar bort båda brösten så borde ju risken för bröstcancer elemineras. Just nu är det så jag tänker för att kunna medicineras med östrogen. Är så förtvivlad.
Hej, det låter inget vidare för dig, man skulle önska dig något bättre! Nåväl, det är en kontroversiell fråga med HRT efter TNBC (hormonokänslig bröstcancer). De studier som finns antyder att risken att ta sådan medicin inte är lika hög som vid hormonkänslig bröstcancer, och det verkar ju logiskt. Men man kan inte konstatera att det är helt oskadligt, studierna är inte riktigt konstruerade så. Vid TNBC är risken för återfall störst under de första åren. Jag tänker att man i ditt fall kunde fundera på att prova med venlafaxin som eg är en dep-medicin, men som kan lindra klimakterievallningar. Det är väl det första man kan tänka sig. Din fråga om HRT är helt förbjudet är svår att besvara, enligt FASS är det de. Men kanske saken kunde diskuteras efter 3-5 års återfallsfrihet om man är mycket väl infomerad om att det är en okonventionell strategi? Jag ställde en gång frågan till mina kollegor i Svenska Bröstcancergruppen, de flesta var tveksamma.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Svåra klimakteriebesvär - TNBC2021-09-12
Hej, jag fick cancer diagnos, BC, i början på Maj 2021. Min tumör var ca 4.5 cm stor och mitt ki67 värde 70. ER positiv, prg negativ och Her2 negativ. Stor tumör och hög profilering mao. Började med cytostatika per omgående då mina läkare ville krympa tumören innan op. Fick 3 omg EC med tre veckors mellanrum och därefter Paklitaxel två gånger varje vecka men fick byta till Abraxane pga biverkningar. Läkarna ville ge 12 beh av taxener men verkar vilja stoppa efter 10 behandlingar. Vid första röntgen under pågående cyt beh visade tumören på minskning men vid röntgen 7 sept var läkaren osäker på om tumören minskat ytterligare, men sa att det verkar på ultraljudet av den minskat.Nu ska jag träffa kirurg redan nästa vecka för op inom snar framtid. Finns det annan cytostatika som kan minska tumören eller annan medicin som kan få tumören att krympa och vad tror ni om min prognos?
Hej. Det är vanligt att en bröstcancer med den biologin inte försvinner helt på röntgen (mammografi, ultraljud och/eller MR). När vi ger veckovis paklitaxel (eller Abraxane) ger vi 9-12 behandlingar. Jag tycker att det låter som en bra ide att bryta efter 10 behandlingar om de är lite osäkra på om tumören fortsätter att krympa. Vi brukar inte ge någon annan typ av cytostatika i detta läge. Vad gäller prognosen är det lite svårt att svara på då det beror på hur bra tumören har svarat på behandling (det ser man i operationspreparatet) och om det finns (tecken på) tumörväxt i lymfkörtlarna. Du kommer senare även att få antihormonell behandling som ytterligare minskar risken att sjukdomen ska komma tillbaka.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Prgonos ER positiv, PRG negativ och Her2 negativ BC2021-09-26
Hej, undrar om jag kan få bra svar här som kan lugna min ångest...
Fick min diagnos TN bc förra december, startade med EC90×4 + Paklitaxe/ carboplatin ×4. Opererades därefter, tårtbit + 1 portvakt.
I opererade vävnad fanns 17 mm kvar av den 30 mm stora tumören, men portvakten var ren. Strålades 5 ggr istället för 15 (Lund) och sen skulle jag börja med Capecitabine 6 kurer. Började direkt med 2300 mg morgon + lika mkt på kvällen. Det är där jag undrar över får man verkligen så hög dos i vanliga fall? Jag vet att storleken på personen avgör, men jag är inte så stor ( 165 cm, 78 kg).
Jag höll ut i 6 dagar med illamående och kräkningar och avbröt därefter.
Nytt försök efter 3 veckor med lägre dos 1800 mg × 2 avbröts på sjunde dagen pg av angina pectoris som biverkning.
Cardilogen rekommenderade om att behandlingen ska avslutas och onkologen tyckte detsamma.
Nu känner jag mig så misslyckad och rädd för återfall .
Vad hade man kunnat göra mer/bättre i mitt fall?
Hej. Jag tycker inte att du ska känna dig misslyckad! Angina pectoris är en inte helt ovanlig biverkan och där tycker jag att man har tänkt helt rätt med att inte riskera att det händer igen. Behandlingen doseras utifrån längd och vikt i förhållande till varandra men ibland måste vi anpassa dosen (sänka den) eller avbryta, pga biverkningar. Adjuvant behandling ges förebyggande men det är jätteviktigt att värdera risker med en uppskattad nytta. I ditt fall är riskerna för stora med fortsatt behandling, tycker jag. Du har fått en bra förebyggande behandling med den behandling du fick innan operationen, och den behandlingen i kombination med operation och strålbehandling är den viktigaste för dig. Jag tycker att du ska vara nöjd med all behandling du klarat av istället.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Capecitabine