Data kommer från en stor sk metaanalys från 2015 som den välrenommerade gruppen av statistiker i Oxford stått för tillsammans med kliniska forskare världen över inom den sk "Early breast cancer trialists collaborative Group", EBCTCG. Denna grupp har gjort många stora studier som är grund till hormonell behandling, cytostatika och strålbehandling efter bröstcanceroperation. I detta fallet har man samlat in data från 18766 patienter som inkluderats i sk randomiserade studier där man jämfört behandling med skelettstärkande medicin med ingen behandling eller placebo ("sockerpiller"). Man såg i den studien att bland kvinnor som kommit in i klimakteriet då behandlingen startade såg man att de som fått behandling fick färre återfall och i lägre omfattning dog av bröstcancer. Ca 3 % enheter färre kvinnor som var efter klimakteriet hade avlidit efter 10 år. D v s tre av hundra som tog medicinen under 2-5 år (det fanns olika behandlingsscheman inom studien) kan sägas ha blivit botade av denna del av behandlingen. Man såg ingen effekt bland de som fortfarande menstruerar, och ej heller bland patienter som inte hade spridning till armhålan. Därför rekommenderar vårdprogrammet idag sådan behandling till postmenopausala (som slutat menstruera) patienter med körtelpositiv sjukdom. Man kan räkna mer att ytterligare an andel förebygger utveckling av benskörhet genom denna behandling. Det finns förvisso bieffekter av behandlingen, även allvarliga, men de är ovanliga.

Nej, detta är riktigt dåligt. Det finns flera orsaker till väntetider på våra strålbehandlingsavdelningar, och det fanns störande väntetider redan före coronapandemin. Jag vet inte riktigt vad jag ska råda dig till. Det är bra att du har kunnat börja med din hormonbehandling redan, den påverkar i sig det som strålbehandlingen ska behandla, men det hade varit bättre om behandlingen kunde komma igång, inte minst för att du ska komma vidare i ditt liv. Målsättningen är 6 v mellan operation och start av strålbehandling. Det känns inte heller bra att ni patienter själva ska ringa runt och höra, jag håller dock inte med om att det skulle vara så att själva remissproceduren skulle vara krånglig. Riktlinjerna för att ge behandling är samma i hela landet. Jag misstänker att du missuppfattat en detalj i den mikroskopiska undersökningen. Står det verkligen HER2-positiv? Står det inte HER2+? Det egendomliga är att HER2+ = HER2-negativ, HER2+++ däremot är HER2-positiv, och HER2++ är positiv i ca 10 % av fallen när man gör en ytterligare undersökning: ish-analys. Om det verkligen är så att du är HER2-positiv, ska man förstås ge tilläggsbehandling med trastuzumab och cytostatika. Men som sagt, jag tror i första hand inte att du är HER2-positiv. Kolla med din kontaktsköterska!

Hej, ja det är en knepig situation. Som jag kanske inte kan ge ett riktigt bra svar på. Den studie som ligger till grund för dagens zoladexbehandling hette SOFT. I den studien var målsättningen att ge behandling under 5 år. Det finns andra studier där man gett Zoladex under 2 eller 3 år. Jag svarade just på en fråga om cytostatika, där jag försökte uppmuntra den frågande att som du skriver "bita ihop" och göra färdigt behandlingen. Jag tänker att det är en skillnad mellan cytostatika och hormombehandling. Cytostatikan tar man under en relativt begränsad period, hormonbehandlingen under en mycket längre tid. Det gör ju att dess biverkningar är svårare att tolerera. Effekten av behandlingen är förstås bäst om du fortsätter med zoladex, men det kan verkligen vara så att bieffekterna är sådana att behandlingen inte är genomförbar med bibehållen livskvalitet på en rimlig nivå. Då är det bra att veta att även om man kompromissar med EN komponent av behandlingen, så har man effekten av de återstående i bagaget, i ditt fall tamoxifen och cytostatikan. Ni får ta en ordentlig diskussion om saken du och din doktor, efter sommaren. En lösning skulle kunna vara att återstarta behandlingen och se om besväden återkommer, för att du ska kunna känna dig säker på att det verkligen är zoladexen som är boven i dramat. Det skulle ju ha kunnat vara något annat som råkade sammanfalla med zoladexperioden som ledde till att du inte mådde väl. Kommer symtomen tillbaka vid en återinsättning kan du ju vara säker på att det är zoladex du inte kan tåla.

Hej, jag kan inte i detalj reda ut detta. Jag tänker att då måste gå tillbaka till läkaren och få ytterligare information om varför man släppt strålbehandlingen. När man bedömer prognosen tänker jag att både situationen före behandling och efter behandling spelar in. Det verkar i ditt fall som om du svarat fint på din kemoterapi med en begränsad kvarvarande tumörbörda och fin regress av Ki67. Elston Grad 1 ger likartad information. T1c refererar till tumörstorleken efter behandling som i ditt fall är 10-20 mm. Jag tänker att du har god prognos.

Hej, jag förstår din oro, det är ju obehagligt att känna en knöl på samma ställe igen! Men tumörer som precis har tagits bort kan inte växa till så där, även det skulle finnas rester kvar (vilket jag hoppas att du snart får svar på att det inte finns!). Jag antar att du har gjort någon typ av bröstbevarande kirurgi, och att du har antingen format om bröstet (typ reduktion, där man "möblerar om" inuti bröstet) eller en flanklambå (en vävnadsbit från flanken fälls i in bröstet). I båda fallen kan den vävnad som ska fylla ut defekten bli hård; dels så kan det bara vara så att du känner den "nya" vävnaden läka in, men det kan även vara en så kallad fettvävsnekros vilket innebär att den flyttade vävnaden fått för lite blodförsörjning och fettvävnaden börjat "gå under" (inget farligt även om det låter dramatiskt!). Ett ultraljud kan ofta ge svar på vad det hårda står för. Ett hematom är ju ett alternativ också, eller en ansamling av sårvätska ("serom"), även detta syns på ultraljud. Du kanske kan fråga din läkare om ett ultraljud skulle vara en bra idé?

Hej, jag tänker att det är viktigt att vänta på HER2-analysen innan vi diskuterar detaljerna. Du kommer få information vid besöket på onkologen, och jag vill helst inte föregripa diskussionen med de som har ansvar för din vård.

Ja, det finns en sådan modell som heter "Predict" https://breast.predict.nhs.uk/tool .Modellen kan dock inte separera ut effekten av strålbehandling, det ingår t ex efter bröstbevarande kirurgi, och vid körtelpositiv bröstcancer. För att kunna mata in i modellen måste man veta att det inte bara är sk insitucancer, den funkar inte om det bara är in situ. Man behöver vidare uppgift om tumörens storlek, patientens ålder, östrogenreceptorstatus, HER2, grad och Ki67, samt eventuella lymfkörtelmetastaser. Sedan kan man lägga till och dra ifrån olika typer av behandling. Hormonell, HER2-riktad, kemoterapi och bisfosfonat. Man kan få ut utfallet på litet olika sätt, men t ex i form av överlevnad efter 10 år är en rimlig inställning. Det kan vara svårt att göra detta själv. Jag rekommenderar att man söker stöd hos sin läkare för att se till att det blir rätt, och för att tolka resultatet. Modellen anger utfall på gruppnivå och kan inte ge information om ett enskilt fall, men den ger en uppfattning t ex om hur viktig en viss behandling kan uppfattas vara. Det är inte farligt att mata in data och få ut ett uppskattat resultat, men man måste förstås tänka genom ifall man vill ha information om prognosen på detta sätt innan man ger sig in på att mata in i modellen.

Hej, när det gäller antalet strålbehandlingar är det inte så att fler leder till större risk för oönskade bieffketer. När man ger fler behandlingar är den dagliga dosen lägre, så att 50 Gy (eller Gray som vi kallar det) fördelat på 25 behandlingsdagar är likvärdigt med 40 Gy fördelat på 15 dagar. Det gäller både effekt och bieffekter. Det är ju inte heller så att så uttalade besvär som det du skisserar är vanligt, det är ovanligt. Man har lärt sig av tidigare erfarenheter och när man planerar strålningen ser man till att "spara" lymfbanor t ex på baksidan av axeln för att minska risken för armsvullnad. En mindre andel kommer att t ex behöva hjälp med t ex en armstrumpa, men det är faktiskt inte de flesta. Strålningen är en viktig del i behandlingen för att förebygga allvarliga återfall. Jag skulle inte rekommendera att du avstår från den.

Hej, skillnaden mellan insitu cancer och invasiv cancer är att cellerna vid insitucancer inte har kontkakt med lymf- och blodkärl vilket gör att de inte har förutsättning att sprida sig till lymfkörtlar eller till andra delar av kroppen. På det sättet är insitu cancer i princip ofarligt. Orsaken till att man ibalnd strålar efter bröstbevarande operation av insitu är att det kan förekomma att den kommer tillbaka i bröstet och då är det ibland (ca i häften av fallen) ett invasivt återfall som i sin tur skulle kunna leda till spridning. Men vad är då mikroinvasion, och misstänkt mikroinvasion? Det är något som patologläkaren kan se och beskriva, i princip är det om man inom ett litet område i en insitu cancer, som kan vara flera cm stor, ser att cancercellerna når ut i det område där det finns blod och lymfkärl. OM det området är mycket litet, mm-stort, kallar man det mikroinvasion. En mikroinvasion motsvarar alltså en mycket liten cancer. Ibland är det inte så lätt att göra denna bedömning, och då kan det beskrivas som "misstänkt mikroinvasion". En tumör med mikroinvasion kan alltså sprida sig till lymfkörtlarna och i dessa fall ska man undersöka om så har skett, te x genom att punktera men en fin nål, eller genom att göra sentinel node biopsi. I sådana fall (spridning till lymfan) kan det bli fråga om att ge tilläggsbehandling med cytostatika, vilket inte är aktuellt vid endast mikroinvasion. I ditt fall har man sett förstorade lymfkörtlar i armhålan, observera att det inte är samma sak som spridning, det måste undersökas t ex med sentinel node. Nuförtiden är det vanligt att man har svullna körtlar i armhålan efter covidvaccination, det är helt ofarligt men kan föraleda extra undersökningar. För att svara på din sista fråga: Nej, lymfkörtlarna kan inte vara svullna till följd av en ren dcis, men alltså om det finns invasion.

Hej! I armhålan finns cirka 50 lymfkörtlar. När man gör en så kallad axillutrymning opererar man bort alla körtlar inom ett specifikt område i armhålan. Körtlarna ligger inne i en fettkudde som man tar bort och det är sedan patologen (läkaren som undersöker i mikroskop) som räknar dem. Det brukar vara 10-20 lymfkörtlar. Allt fler studier visar att det inte verkar finnas någon behandlingseffekt av att göra axillutrymning, utan att det bara ger ökad risk för lymfödem (från cirka 5-10% när man bara tar ut några få körtlar till cirka 40% vid en axillutrymning). Om en bröstcancer har spridit sig till lymfkörtlar brukar man i Sverige ge strålbehandling oavsett om man göra strålbehandling eller inte , men det kan skilja sig lite mellan olika sjukhus. Ofta ger man också cellgifter om patienten klarar av det. I SENOMAC-studien ska all annan behandling vara lika oavsett om man lottas till gruppen som opereras med axillutrymning eller inte.