Hej, Jag opererades 24/6 med lyckat resultat. Ingen spridning till portvaktskörtlar. Mycket fin LICAP lambå rekonstruktion. Pre op 12 mm tumör, duktal cancer grad 1 samt DCIS grad 1; ER 100 %, PR 95 %, Ki67 10 % och HER2 1+. Även microkalk 25*40mm som pre op visade sig vara invasiv duktal cancer, tubulärt växtsätt, närmast grad 1 samt DCIS grad 1; ER 100%, PR 100%, Ki67 8% och HER2 0. Haft fantastiska läkare, men de är nu på semester och träffade i fredags ny läkare för information om behandling. Han var inte bra. Fick be om journalen för att själv försöka förstå resultaten och förslagna åtgärder. Postop visas invasiv duktal cancer och DCIS 15*10 mm, oklart om det är tumör eller område inkl microkalk. Dock nu av grad II utan närmare förklaring. ER 100% och PR 100 %, Ki67 8 resp 10 %, men HER2 pos - nu 2+ och 3+. Jag har nu givetvis en massa frågor och kunde inte få några svar av läkaren. Jag får inte kontakt med annan läkare förrän om någon vecka, ska till onkolog då. Försöker även få tag på kontaktsjuksköterska. Hur kan det vara sån stor förändring avseende HER2 från de ganska många tagna biopsierna (två tillfällen för tumör resp microkalk och tre prover vid varje tillfälle)? Har jag hamnat i ett sämre läge nu för att jag inte fått neoadjuvent behandling eller sker det bara för bättre möjlighet till bröstbevarande kirurgi (mkt nöjd med resultat från op)? Vad betyder att det nu anses vara grad II? Och slutligen, hur illa är detta i överlevnad resp risk för återfall? Nu bedömd för veckovis Paclitaxel och Trastuzumab, följt av strålbehandling med boost och endokrin behandling med Tamoxifen, möjligen GnRH. Efter att försökt läsa på själv funderar jag över Docetaxel i kombo med Trastuzumab och Perztuzumab. Är jag rätt ute och är det något som jag själv kan påverka? Slutligen, jag har ingen info om när behandlingen ska börja eller hur lång tid jag behöver vara sjukskriven. Jag vill gärna kunna informera min arbetsgivare. Jag förstår att det är synnerligen individuellt, men när och hur lång tid ska är det i normalfallet? Orolig och villrådig, tacksam för råd.

Hejsan, I en ärftlighetsutredning testas man ju för mutation i bl a p53 som beskrivs vara sällsynt men jag har i flera artiklar sett att det ofta går att detektera mutation i p53 då cancer föreligger. Jag blir förvirrad av detta och att det också står att mutationen ofta kan vara de novo. Förstår att vi konstant utsätts för mutationer som rensas bort. Blir effekten densamma? Alltså risk för ett flertal olika cancer om mutation föreligger i genen oavsett om den är de novo eller om den är nedärvd ?

Jag ser i frågorna att flera inklusive jag själv är i 45-årsåldern och har blivit rekommenderad ovariell suppression i någon form tillsammans med AI och i mitt fall baseras detta på SOFT/TEXT studien. Det som förbryllar mig är dock att i nationella vårdprogrammet rekommenderas inte den kombinationen. Där läser jag följande rekommendation. Sammantaget finns det visst stöd för att AI är fördelaktigare än TAM som tillägg till ovariell suppression avseende sjukdomsfri överlevnad. Det finns däremot ingen signifikant skillnad i den totala överlevnaden och samtidigt finns det en randomiserad studie med en riskkvot på > 1 för total överlevnad vilket inger viss oro. Således är kombinationen av LHRH-analog och TAM förstahandsval hos bröstcancerpatienter som bedöms ha nytta av ovariell suppression. Vad är din bild av lämpligt vägval med tanke på detta? Sedan kan man fundera på bedömningen om ovariell suppression behövs och har jag då förstått rätt att det hänger ihop med om man ansetts behöva cytostatika? Det har jag förvisso fått (både Paclitaxel och EC) men i mitt fall med hormonpositiv, grad 2, Ki67-15, ILC, multifokal 5*5,5*3 cm så kanske det var lite gränsfall att egentligen behöva cytostatika och då är frågan om detta egentligen föranleder ovariell suppression? Hur skulle ni resonera kring behovet av ovariell suppression i mitt fall? Tänker att annars är alternativet kanske enbart tamoxifen vilket på sätt och vis känns lite skonsammare men å andra sidan vill jag självklart ha bästa möjliga efterbehandling men vill känna mig trygg i valet.

Hej, jag har varit i kontakt med er tidigare 49 år upptäckte en knöl i somras 17x12 mm där corebiopsi visade 95% ER och PR 100 %. HER2 + amplificerad. Ki-67 57%. Axillfrisk. Planerades neoadjuvant behandling Taxol x 12 och Herceptin och Perjeta x 4, därefter EC x3. Operation. Däremot vid kontroll efter 6 veckor tyckte ST läkaren att tumörn vuxit till ca 30 mm men mjukare men var svåravgräränsad och mammaografi och ultraljud gjordes då men som inte visade då någon krympning alls av tumören. Jag fick då själv välja operation eller fortsätta cellgifter vilket var väldigt svårt för mig. Jag vill bara göra det som är bäst onkologisk både på lång och kort sikt men det fanns också en oro från min sida att få Cororna under behandlingen eftersom jag har tre skolbarn där det gick mycket Corona i klasserna både barn och lärare. Kändes katastrof att få Corona och inte kunna fortsätta behandlingen med sjukdom i familjen om tumören gick att operera från början. Kändes då för mig bättre att ta bort tumören eftersom man misstänkte att axillen var frisk. Genomgick operation total mastektomi 1/12 okomplicerat där PAD visar 17 mm stor tumör men med ki-67 nu på 8%, dvs. fint tumörsvar ändå neoadjuvant behadling. Detta gör att jag känner att jag skulle fortsatt neoadjuvnt behandling och att jag satt mig själv i sämre läge men svårt för mig att välja själv vad jag skall göra. Senitnal node visade också 8 mm stor mikrometastas. Planen är nu att inte ge TDM-1 då neoadjuvant behandling inte fullföljdes. Man rekommenderar nu istället i första hand axillurymning och sedan EC x 3. Under EC ej Herceptin. Strålbehandling efter axillarutrymning eftersom 8 mm stor mikrometastas i SN men ev. också strålbehandlig vänster bröstkorg. Man är tydlig med att man inte tänker ge TDM-1och det känns som ett straff för att jag valde att opereras. Kan inte se att det skulle ge sämre prognos utan snarare bättre prognos. Önskar att man kunde göra röntgen med tanke på övergiva sensoriska bortfall samt spridning till SN men detta planeras ej. Går det att avgöra någon prognos i detta? Verkar behandingsregimen korrekt (jag känner mig tveksam)? Är inte detta nu en spridd cancer med dålig prognos eftersom makrometastas? Jag har haft sensoriska bortfall på händer och fötter, redan innan start av Taxol, även sedan 6 veckor ögonskotom som jag aldrig haft förut samt smärta under höger arcus. Har meddelat mina tumörkirurg detta men man har inte velat genomföra någon röntgen. Förstår nu att det hade varit mer gynnsamt för mig att fortsätta neoadjuvant spår då prognosen nu med stor mikrometastas förvärrar prognosen. Går det att räkna ut prognosen i detta? Vet ni varför man inte gör radiologisk utredning av övriga neurologika besvär? Jag operera själv och skulle behöva ha eller i alla fall vet varför känseln i vänster arm och fot är borta. Känns som jag blir straffad för att man inte tycker jag skall ha Kadcyla trots att det med största sannolikhet finns kvar malignitet i kroppen.

I oktober efter rutin mammografi kontroll blev jag diagnosticerad 3-4 mm stor strålig förändring i vb. Mellannålbiopsi från detta visar invasiv duktal kancer grad 1 I november I decmeber operarades det ,tumören som sätt ca 2cm från hudnivå och sektorn sträcker sig djupt bskom tråddpetsen ,dock riktligt med parenkym och mot djupet kommer vi inte mot facian? Vad betyder : "mot djupet kommer vi i te mot facian" har de tagit utt hela cancer område.? Min fråga är vad nådde de inte mot djupet mot facisn? Preparatet väger 35,4gram.Röngen visar att förän med minsta marginal på 11 mm.är med i preparatet. Öperatonsberättelse: snit i sxilen ,oppnar axillfacian och finner två stycken sentinel node med utslag på 1700 respektive 1500counts,. Vad betyder 1700,1500 counts är min fråga? Mastektomi med 4×5 mm stor invasiv tubulär mammarcancer, Nottingham histologisk grad I.ER:100%,PgR: 95%,He2:1+, Ki67:11% . Ingen in situ-komponent. Radikalt excitera.pT1a NOMx. Tumörstorlek, mikroskopisk storlek av största invasiva focus, mm:5x4m HISTOLOGISK GRAD (NHG):1östrogenreceptor(SP1),%100progesteron receptor(1E2), %:95 HER2protein(4B5):1+SISH HER2:Ej utförtKi67(MIB1),%:11. MIN FRÅGA , kan ni tolka dena finnd, är det fleracancer celer ssmtidigt dvs flersa sort -multifokala? Min fråga är: Kan vilken betydelse har den cytology/ palogi find ang. olika HER och dämed positiva: HER 2:1+ och HER2 protein(4B5):1+ SISH HER2 Mina frpgor: Finns det täcken för snabbt vexande och spridning? Hur är graden av farlighet?Vilken är prognos utifrån dessa markörer? Hur offta procentuellt hittar man den cancer sort : invasiv duktal tubulär? Kan man bota den med hormonterapi,strolninh, cytostatika. Hur stor är risken i återal och spridning till andra årgan Det visar sig att de två linfokörtlar är benigna! Min fråga ska man ta ut ytterligare lymfokörtlar?

Hej, Tack för ni finns här och svarar på frågor. Mina frågor är O1, kan jag ta Mittval 55+? 02, får jag en sämre bröstcancerprognos ? Om jag inte har fått hormonell eller antiöstrogen behandling? Jag är 50 år, regelbunden mens. Har även fått veta att min moster genomgick äggstock och livmoder operation på 90 talet, vilket jag inte visste. Min ansvariga bröstkirurg dokumenterade som Oregelbunden mens sedan några månader tillbaka innan operation. Diagnos:1. Mastektomipreparat med DCIS grad 2 i komplex skleroserande lesion. Ingen invasiv växt. 2. Axillära sentinel lymfnodes med endast reaktiva förändringar. Inget malignt. Mastektomipreparat 20X15X4 cm, undersökning visar flera stråliga ärr varav några är konfluerade i en cirka 3 cm stor komplex skleroserande lesion. I denna ser man en 15X10 mm stor härd av duktal cancer in situ grad 2 ( solid typ, utan nekros). Inga tecken på infiltrativ tumörväxt i det undersökta materialet. Immunpanelen: ER positivitet ( 100%), PR positivitet ( 70%). Ki- 67 proliferativ index på 12% och HER-2 negativitet ( 2+, icke amplifierat) CK5/6 och CK 1 4 visar bevarat myoepitelialt cellager runt samtliga strukturer. Tumörcellerna är E- cadherin positiva. Inga tecken till vaskulär invasion. Radikal excision i mastektomin. Två stycken axillära sentinel lymfnodes mätande 10X 5X 4 mm respektive 8X4 mm, undersökta i nivåsnittning i rutinfärgning och i immunfärgning. Endast reaktiva förändringar ses. Inget malignt. Från journalen: 2 cm från mamillen är tumör. MittVal 55 + innehåller 12 vitaminer och 9 mineraler, för personer över 55 år. Kosttillskott med B12 och Folsyra för män och kvinnor över 55 år. Och bidrar till att minska trötthet och utmattning. Vitaminer: A-vitamin, D3, E-vitamin, B1, B2, Nikotinamid, B6,Folsyra, B12, C-vitamin, Biotin, Pantotenat. Mineraler: Zink, Koppar, Jod, Mangan, Krom, Selen, Molybden, Kalcium, Magnesium. Tack för att ni kommer ha koll på den modell som ni brukar använda. Jag tror på att behandling gör stor skillnad. Tacksam för svar. Förresten : Nyss tagit blodprov, Ery-Mcv visar 97 FL, låg på nära högsta kanten (98). Därför har jag tanken att ta MittVal 55+ för mig som är 50 år. Är det tecken att brist på vitaminer folsyra eller B12? Är det trygg att ta MittVal 55+? Jag skulle förstås vilja få antiöstrogen behandling och strålning. Mvh En 50 år, bröstet nyss bortopererats

Jag har 28/7 gjort bilateral mastektomi, vill ej ha rekonstruktion. 24/8 var jag på återbesök. Man sa då att strålning och cytostatika adjutant ej behövs. Och jag tänkte att det är väl så då. Men nu läser jag i journalen att man diskuterat det. Då blir jag orolig och undrar om det ändå inte behövs? Vad anser ni? Bör jag ta upp detta med min läkare, eller be om second opinion? Och var gör jag det i så fall? Tiden går ju, och jag läser här att strålning bör påbörjas snarast efter operation. Här följer vad som stod i journalen efter besöket 24/8. Kontaktorsak Besök efter operation för ställningstagande till adjuvant behandling. För ytterligare anamnes var god se nybesöksanteckning 210309. Aktuellt Således patient som mars 2021 diagnostiserats med bilateral cancer. Vänster sida kliniskt T2 N0 M0, luminal b. Höger sida klinisk T1 N0 M0, luminal A tubulär cancer. Med tanke på luminal B-cancern på vänster sida fick patienten neoadjuvant behandling i form av EC 90 x 3 följt av paklitaxel 80 x 9. Opererades 210728 med bilateral mastektomi och sentinel node då patienten själv har önskat mastektomi och avböjt partiell mastektomi. Vid MDK 210812 så konstaterar man kvarvarande cancer på höger sida, 15 mm stor tubulär cancer grad 1, ER 100, PR 0, HER2 normal och Ki67 2% och 2 benigna sentinel node. Vänster sida först bedömd som complete respons. Därefter skett en eftergranskning där man hittar 20 mm rest av lobulär cancer grad 1 där radikalt ingrepp. RCB riskgrupp 1. Man har diskuterat lokoregional strålbehandling och ställt frågan om indikation för Capecitabinbehandling, därefter endokrin behandling. BEDÖMNING Patienten kommer idag för diskussion angående den planerade behandlingen och med tanke på att patienten från början har på vänster sida stadium 2A kliniskt luminal B-cancer då indikationen för neoadjuvant behandling i och för sig inte var stark. Därför avstår från kompletterande adjuvant cytostatikabehandling efter operation med tanke även på att tumören på vänster sida uttrycker mycket god klinisk respons med en halvering i storlek, Ki67 har gått ner från 40% till mindre än 5% och RCB riskgrupp 1. Patienten rekommenderas adjuvant endokrin behandling i form av aromatashämmare kombinerat med Zoladex då Tamoxifen bedöms som inte lämplig behandling med tanke på tidigare förändringar i livmodern som man har tagit bort.

Hej. Jag fick BC 2016 ( var då 50 år, nu 56) Östrogen beroende, inget o lymfkörtlar. Op en bit å ytterligare en bit efter besked. Började m Tamoxifen efter cyto å strålning. 2018 fick jag äggstockscancer grad 1A. Jag började med Letrozole efter op men slutade efter 6 veckor för att jag inte stod ut, gick tbk till Tamoxifen. Jag fick också göra ett Gentest i samband med detta. Visade sig att jag har mutationen Chek2. I våras fick jag äntligen en antidepp läkemedel som fungerade Venaflaxin. I sep ville onkologen att jag skulle prova Exemestan. Blev så ledsen när hon övertala mig till ett byte. Det är som onkologen vill att jag ska må dåligt. När jag började må bra vill hon ändra på det. Jag fick hemska biverkn från början med svettattacker från he..vetet, va uppe å duscha å bytte sängkläder flera gånger/ natt. Fick humörsvängningar, trött, grät för ingenting, svullen i kroppen, förstoppad. Har nu tagit dessa i 10 veckor. Svettattacker lugnande sig när jag började ta tabletten på morgonen. Men är fortfarande svullen om händer och fötter, humöret är inte som det brukar, trött, ledsen, förstoppad osv. Jag kan byta tbk till Tamoxifen om jag inte står ut. Men då börjar väl nya insättnings besvär. Jag har gått igenom klimakteriet 3 gånger på 5 år och vet inte om jag orkar mer. Jag tränar flera gånger i veckan både styrka och kondition. Jag tycker jag gör det jag kan själv för att må bra, men det är ändå inte tillräckligt. Tycker att de dåliga dagarna kommer för ofta fortfarande. Jag är så rädd att få en kropp som en 80 åring, är inte redo för det ännu när jag är 56. Min fråga är: hur viktigt är det att jag fortsätter med detta läkemedel? Kan jag förvänta mig att jag ska må bättre, det har ju ändå gått 10 V? Vad kan jag förvänta mig ang mående? Läkaren säger att jag ska kunna stå ut. Men har redan stått ut i 5 år. Tror inte jag klarar att "stå ut " i 5 år till. Är det viktigt att jag gör det pga mutationen? Vill ju inte få BC igen. Jag har täta uppföljningar med en sköterska, men tror att de inte säger sanningen till mig, för då skulle jag nog inte ens börjat med dessa. De säger att kroppen anpassar sig, men anpassar den sig till att må dåligt som en normalstatus ? Att jag finner mig i att jag ska må så här? Just nu ser jag ingen anledning till att fortsätta med något antiöstrogen över huvud taget för att jag är så trött på detta slit. Jag vill bara leva och må bra. Kommer jag att kunna må bra med dessa piller eller ska jag ställa mig in på att "stå ut" under en låååååång tid ? Mvh en ledsen klimakteriehäxa

Hade tnbc -17 och fick rehabvistelse. Men nu efter ett återfall och läkarremiss har 2 av 3 möjliga ställen tackat nej - de har ingen "recidivgrupp" svarar dom. Vad kan jag göra? Känns som jag behöver ännu mera nu den rehabvistelse. Får det verkligen vara så här? Bor i Sthlm city med busshållplats nedanför sovrums- fönstret har inte tillgång till "sommarställe" & tror snart jag får hjärnblödning också! Hjälp! Vart vänder jag mig?

Hej, Jag är 39 år och har 2 barn, 6 respektive 5 år gamla. Ammade varje barn i ca 8 månader men har slutat att amma sen minst 4 år tillbaka. För ca 1 månad sen fick jag ömhet och en hård knut/knöl i högra bröstet, ca 3 cm och avlång vid palpering. Efter några dagar blev det värre med smärtan och svullnaden blev kraftigare samt lite vitaktig (mjölk liknande) vätska började sipra ut från vårtan vid tryck. 1 vecka efter kändes det som att det lilla knölet hade spridit sig i hela bröstet och hela bröstet var hård och svullen. Bröstet kändes från de första symtomen väldigt öm och smärtsam särskilt vid beröring. Efter ytterligare 1 vecka fick jag rodnad, ännu mer svullnad i hela bröstet även bröstvårtsgården men det slutade komma ut nåt från vårtan. Jag fick göra mammografi och ultraljud och då misstänktes mastit. Små förändringar kunde ses i armhålan också, så biopsi togs samt remiss till bröstkirurgiska centrum skickades. Samma dag fick jag utskrivet bredspektrum antibiotika och en del av prover skickades till odling och en del till patologen. När jag fick träffa överläkaren på bröstkirurgiska fick jag veta att odlingen visade inga bakterier! Samma dag tömde de bröstet så gott det gick, det var mkt vätska som kom ut och hela upplevelsen var väldigt traumatisk och smärtsamt, enligt dom pga mastit så tar bedövningen inte så bra, vilket låter rimligt. Ny biopsi togs och skickades till odling och patologen. Även den odlingen visade inga spår på bakterier. Och både i första och andra fallet var svaret från patologen att jag bara har reaktiva lymfkörtlar i armhålan och inget cancer. Är det möjligt att ha mastit utan att ha bakterier? Kan det vara en mjölkcysta istället för mastit fastän det var mer än 4 år sen jag ammade. Värt att nämna är att jag brukade se vitaktiga spår av mjölk kring bröstvårtorna långt efter att jag hade slutat amma men när jag såg att det började försvinna helt så uppkom mina besvär med högra bröstet. Kan det va att de ansamlingarna blev kvar och inte kom och har bildat mjölkcystor? Har fortfarande ett litet hål öppet i bröstet så den får tömma sig själv och jag följes upp på bröstkirurgiska centrum men jag är orolig att jag har blivit fel diagnostiserat. Jag är även orolig varför man inte hittar några bakterier på odlingen? Jag har inte haft feber men kännt mig trött och dålig, mest pga smärtan och ömheten i bröstet.