Hej, enligt min vårdplan har jag haft en duktal tumör på 16mm, mikroskopisk grad 3, en spridning till lymfkörtlarna, 4 uttagna varav 3 innehöll cancerceller. Tumören var hormonkänslig (östrogen, progesteron), tillväxttakt 50%. Jag har nu fått cellgiftsbehandling (3 EC, 9 paklitaxel) och påbörjat min strålning (5 gånger av 15 gjorda) samt i snart 6 veckor intagit anastrazole ( som jag ska ta i minst 5 år). Jag ska också få skelettstärkande behandling. Har nu varit hos onkologen och "blivit rekommenderad" verzenios. Jag ska börja med 50gr för att sedan gå upp i dos. Onkologen var inte alldeles övertygande och jag funderar på att välja bort denna medicin då jag tycker att jag vill "vara mig själv" ett tag. Läste i någon studie att det för äldre kvinnor räckte med 50gr. Min frågor blir; - Varför ska man absolut upp i dos om det räcker med lägre dos? - Vad riskerar jag om jag avstår? - Varför är det så viktigt att börja denna medicinering exakt två veckor efter avslutad strålning? (Varför kan man inte få lite förberedelsetid?) - Hur viktig kan den vara då många får avsluta på grund av dåliga värden? Efter min operation sa kirurgen att cancern är nu borta och vi ska bara hindra återfall. Det är svårt att ta in att man måste må så dåligt för att inte må dåligt. /Lena

Funderar mycket på om det är aktuellt med Verzenios? Jag hade en tumör som var 14 mm grad 3 Luminal b och även en mikrometastas i lymfkörteln och KI på 26%? Känner att jag läser så mycket olika om det.

Hej! Jag behandlas sedan ca ett år med antihormoner. Jag är under 40 år gammal, och det har för mig varit en mycket tuff behandling på många sätt, både fysiskt och psykiskt. Jag har haft en paus nu och började då må bättre. Nu har jag nyligen startat upp med Tamoxifen igen och började efter några dagar må sämre psykiskt. Min fråga är, bedrivs det någon slags forskning på biverkningar och mående hos patienter med antihormonell behandling, och då kanske främst premenupausala kvinnor? Det känns oerhört tufft att genomgå denna behandling i många år till. Och det känns också tufft att det inte verkar finnas så mycket att göra åt det, utan att det till stor del handlar om att acceptera läget. Jag tänker att det måste finnas många kvinnor som har endokrin behandlig som ger sänkt livskvalitet, och att det därmed också finns ett behov av att se hur man kan förbättra livskvaliteten för dessa kvinnor under behandlingsperioden.

Hej, jag är 68 år och genomgått tårtbitsoperation, EC x3, Paklitaxel x 9 och slutligen strålning 15 gånger. Började med Anastrazole vid strålningsstart och har nu intagit denna tablett i sex veckor. Skall nu börja med Verzenios och har, efter samtal med onkologen, fått lov att starta med låg dos 50mg, för att senare öka på upp till 150mg. Jag läste någon studie där man kommit fram till att låg dos, 50mg, var tillräckligt för äldre kvinnor och undrar nu varför jag absolut måste upp till den höga nivån. Jag förstår syftet med medicinen, men min oro inför biverkningar gör att jag måste ta ställning till hur jag ska forma mitt resterande liv. Vid 68 års ålder är ju två år ganska lång tid om det innebär att man tappar livslusten. Min fråga blir således; - Varför är verzenios så viktig över huvud taget? - Varför kan man inte nöja sig med den lägre dosen. 50mg? - Varför propsar ni från läkarhåll på att man ska upp i den högsta dosen om det faktiskt är bevisat att den lägre dosen räcker? Tar tacksamt emot råd och rekommendationer med hänsyn tagen till min ålder / Lena

Jag har behandlats med adjuvant behandling med cytostatika för bröstcancer. 12 behandlingar med nab-Paklitaxel, 1 gång/vecka. Gjorde sista behandlingen för 10 dagar sedan. Har sedan ett par dagar tillbaka haft lite illamående och vattnig diarré. Hade inte så mycket av det under behandlingen. Men kan det komma som en sen biverkning nu efter avslutad behandling?

Hej, Tack för att ni finns. I början av min BC-resa (Her2+ hormonell Ductal) presenterades en plan om cellgifter, antikroppar, op, strålning och tamoxifen. Efter flera avvikelser på resans väg ändrades även rek av Tamoxifen till Anastrazol och Zoladex. Detta då det skulle vara effektivare. Jag var inte i klimakteriet när jag började resan och är det ff inte. Nu 47 år. Tagit Zoladex i 8 mån och Anatrazol i 5. Östradiol är nere under 70 men Östradiol känsligt vill inte ner under 10. Onkologen föreslår nu ett byte till Tamoxifen pga att det känsliga östradiolet ligger över 10. 1. Känner mig rådvill. Vilken behandling är bäst för mig och hur kritiskt är just nivån 10? Hjälper inte behandlingen när jag ligger strax ovanför? Hur lång tid brukar det ta att pressa ner äggstockarna? 2. Har även myom och är rädd att dessa växer av Tamoxifen? Och även för risken för blodpropp och förhöjd risk för livmodercancer? 3. Om jag byter till Tamoxifen behåller man Zoladexen då? 4. Kan jag göra något för att hjälpa kroppen ta upp Zoladex och Anastrazol bättre? 5. Vad hade ni rekommenderat?

Hej, jag äter Tamoxifen (behandlingstid ca 5år) och har nu ätit det i dryga två månader med en hel del jobbiga biverkningar. Har haft en hormonell cancer, HER2-neg. Har gjort en partiell mastektomi samt strålning. Kan man säga hur mycket större risken för återfall är om man inte tar Tamoxifen jämfört om man tar det hela behandlingstiden?

Hej, Jag har tidigare frågat om min cdh1 mutation och fick då bra svar. Jag har dock en följdfråga eftersom jag bestämt mig nu för att operera bort min magsäck pga av mutationen. Jag tar Tamoxifen sedan 2020 pga av bröstcancer(lobulär) då jag blev opererad med efterföljande behandlingar. Jag ska ta denna medicin i 10 år. Planen är att så småningom ta bort det andra bröstet. Min undran är hur gör jag med tamoxifen då operationen av magsäcken görs. Enligt information bör jag avsluta medicineringen 1 vecka före operation. Stämmer det?. Men jag kommer inte att kunna ta medicinen på en gång efter operationen då det tar tid att anpassa sig utan magsäck. Vågar man vara utan tamoxifen 1 månad? Kan tamoxifen ges oralt? Det finns en skåra i tabletten, kan jag mosa denna tills mina ät och sväljfunktioner fungerar normalt igen? Jag är förstås oroad att stå utan tamoxifen pga av magsäcksoperationen. Jag behöver ett råd hur jag ska tänka. Är rädd att få återfall i bröstet om jag avstår tamoxifen en månad? Samtidigt kan jag inte ta medicinen då det finns risk för blodproppar i samband med operationen. Bör jag byta medicin tillfälligt? Bör tilläggas att jag är 47 år och försattes i klimakteriet för 3 år sedan, när jag hade cancer. Tacksam för råd. Vänliga hälsningar Erika

Blev opererad och behandlad för bröstcancer. I journalen står det Kvinna opererad 2023-04 med bröstbevarande kirurgi vänster sida och sentinel nodebiopsi. I bröstet återfinns en 10 mm stor bröstcancer NST radikalt opererad, NHG2, ER 99%, PgR 99%, HER2-negativ, Ki67 10%. I axillen 2 friska lymfkörtlar. Breast recurrence score enligt Oncotype 17. Konferensen rekommenderar Tamoxifen i 5 år och lokal strålbehandling. Är opererad och strålbehandlad sedan juni och åter Tamoxifem. Men är fortfarande orolig för att några celler har smitit ut och kommer att bilda metastaser i kroppen. En väninna har grad ett och får extra sprutor (utöver operation och strålning). Skulle du kunna förklara beteckningarna i diagnosen? Fick ingen bra förklaring av min onkolog.

Hej,till nyår sluta jag att äta letrozol efter 5 år / efter läkarkonsultation/då stod jag inte ut längre hade då även provat alternativen,jag mår bra somliga dgr och andra går jag sas in i väggen har värk går med käpp och vid längre promenader använder jag rullator läste i en blogg om pat som fått saroten utskrivet,kan detta ev vara något för mig? Jag är nu snart 81 år gammal