Frågor & svar

Question 1

Jag är 44 år och fick konstaterad trippelnegativ BC i oktober 2020.  Första biopsin visade konstigt nog inga cancerceller men MR och ultraljud såg tumör malign ut, så först gjordes operation för att ta bort tumören för analys. Resultatet visade då en 10x8 mm stor trippelnegativ tumör, grad 3 med SKI-67 91 %. Efter detta skulle ny operation genomföras för att avlägsnas större del runt tumör samt sentinel node. Jag valde då att utföra mastektomi av rädsla för återfall. Vid analys efter mastektomi påvisades inga kvarvarande cancerceller i bröstvävnad, det fanns heller inga cancerceller i sentinel node - frisk SN. I december påbörjades adjuvant behandling med cytostatika som pågår nu - 3 doser docetaxel och 3 doser EC90 var tredje vecka. Min mamma fick bröstcancer vid samma ålder som jag 1986 och igen i andra bröstet 1991 (olika sorters cancer där den första var aggressiv), lever idag. Jag har gjort genanalys och bär inte på Brca-gen. Jag är mycket orolig och rädd, och har svårt att släppa tanken på återfall och spridning. De frågor jag har: hur ser min prognos ut avseende risk för återfall och spridning? Samt prognos för överlevnad. Speciellt med tanke på den höga celldelningen?

Jag har läst om zoldronsyra. Jag har hamnat i klimakteriet av cytostatikan bör jag få sprutor även om jag hade mens innan påbörjad behandling?
Jag ska inte få strålning, bör jag vara orolig över utebliven strålbehandling?
Stort tack för svar!

Accepted Answer

Hej, jag tar fram min vanliga modell igen. Utfallet i ditt fall blir att utan behandling är 81 % i livet efter 10 år, 87 % med behandling. och 2 % av de som råkar illa ut gör det i någåt annat, 90 % chans alltså.

Du ska inte vara ledsen för att du slipper strålning. Det skulle inte göra saken bättre, tvärt om är det en fördl ifall du vill ha en rekonstruktion.

MAn hade förstås inte blivid förvånad om du haft en BRCA-mutation eftersom din mamma ochså hade bröstcancer, i båda brösten t o m. Jag utgår ifrån att du testats för hela den nationella genpanelen och inte endast BRCA1 och BRCA2. Man kunde tänka sig att remittera dig till genetiska kliniken för att värdera om det ändå kan finnas ett inslag av en ärftlig risk i ditt fall.

Question 2

Hej! Tack för att man får ställa frågor! Är kvinna, 54 år, i övrigt frisk, som genomgick operation i december. Nålbiopsin före operation visade in situ, men efter operation enligt PAD trippelnegativ bröstcancer. Duktal gradus II karcinom, 7 mm, ställvis gradus III DCIS-förändring. Portvaktkörtelstatus 0/6, ER 0%, PR 0%, HER2-neg och KI-67 28%. Nu på Docetaxel x 3 och sedan FEC x 3. 
Kan man på något sätt följa upp under behandlingen hur jag svarar på behandlingen, då tumören redan är bortopererad? Större delen av håret lossnade redan efter första kuren, men ögonfransar och ögonbryn finns kvar. I övrigt inga starka biverkningar ännu. 
Har förstått att denna bröstcancerform är aggressiv. Den maligna tumören togs bort, men bröstet opererades inte bort. Det positiva är att man inte hittat något avvikande i portvaktskörtlarna, som togs bort.  Vad kan man säga om prognosen för överlevnad i mitt fall på kortare och längre sikt? 
Efter behandlingen ska området även strålas, men efter detta är ingen medicinering inplanerad. Är det vanligt att ingen fortsatt medicinering ges?
Tacksam för svar!

Accepted Answer

Hej, jag uppfattar att du vill ha siffror: Modellen anger att efter 10 år 79 % är i livet utan behandling, men att 85% är det med behandling, och av de 15 % som råkar illa ut så är det 5 % som råkar ut för något annat. 90 % chans alltså att bli frisk från bröstcancer. Det man ytterligare kan säga att risken för återfall i ditt fall är störst under de först åren, risken sjunker tydligt efetr 5 år.

Nej, det går inte riktigt att följa upp behandlingssvaret av det skäl du anger. Efter strålningen är behandlingen klar. 

Jag tänker att många som ska ta hormontabletter i 5-10 år hade tyckt att det vore skönt att inte behöva få så lång efterbehandling. Det slipper du.

Question 3

I det nationella vårdprogrammet kap 18.6 står " Det finns dock inget stöd för att ge bisfosfonater till kvinnor med MBC utan skelett-metastaser. "

I mitt fall är jag 51år och hade  ingen spridning utan bara en 2cm metastas i axill. 

Är nu klar med min andra Her2+ (ej hormonell)behandling och blir då erbjuden bisfosfonater i 3år. Fick BC 2015 och ny BC i andra bröstet 2019 (Samma sort)

Blev då mycket bekymrad eftersom stöd för detta inte verkar finnas i vårdprogrammet.

Blev inte erbjuden detta förra gången 2017.

Har jag skelett-spridning som min läkare inte berättar om?

Eller är risken för skelett-metastaser för mig väldigt hög ?

Behöver klarhet om vad som gäller. 

Vill ju inte utsätta kroppen för mer stark medicin, som lagras in livslångt, och mer biverkningar om stöd saknas från gjorda studier.

Tacksam för klarhet i frågan. 

Sofia

Accepted Answer

Hej, bra fråga och jag tror det finns ett tydligt svar.

MBC betyder metastatisk bröstcancer, eller "spridd bröstcancer". Det har du inte. Däremot har du körtelpositiv bröstcancer. En körtel i axillen räknas inte som spridd sjukdom, vi brukar kalla det för "regional spridning". 

Vårdprogrammet föreskriver adjuvant bisfosfonatbehandling till postmenopausala (som slutat menstruera) med körtelpositiv bröstcancer. Du tillhör den gruppen. Avsikten är att minska risken att spridd sjukdom ska uppstå längre fram.

När det gäller bisfosfonater talas det mycket om den biverkningen  som har med käkbenet att göra och det är en med rätta fruktad komplikation - som dock är mycket ovanlig. Det finns en annan "biverkan", eller snarare sidoeffekt som man talar mindre om, men som är mer betydelsefull: det motverkar benskörhet och leder därigenom på sikt till mindre risk att drabbas av frakturer. Det är ingen liten sak.

Question 4

Hej igen! 
Jag fick svar på min fråga den 26 febr. av Niklas Loman och tackar för det. Dock uppstår en följdfråga: om de besvär jag upplever i mina leder beror på tamoxifenbehandlingen, ska jag räkna med att de blir bestående efter det att jag så småningom avslutat behandlingen, eller kommer kroppen att kunna "reparera sig"? Jag är 68 år, vältränad och inte van att ha annat ont än normal träningsvärk.
Mina tankar kring detta påverkas av att jag har en god vän som drabbats av svår artros i båda knäna och av sin läkare fick höra att tillståndet inte var förvånande med tanke på att hon genomgått en femårig behandling med Tamoxifen.  Först trodde jag inte på den analysen, men det är inte utan att jag blev orolig i alla fall.
Vänligen
Eva L.

Accepted Answer

Svår fråga. Jag uppfattar inte att tamoxifen i sig leder till artrosutveckling, men jag tänker att det kan förvärra symtom vid artros. I första hand tror jag att man kan räkna med att värken lindras sedan man satt ut medicinen - om den är medskyldig förstås. Men jag uppfattar också att vissa säger att det kan ta flera månader. 

Jag känner inte till om det finns mågon studie där man tittat på andelen som fått t ex knäprotes efter tamoxifen vs. inte tamoxifen, troligen finns ingen sådan studie då det är länge sedan dessa studier gjordes och jag gissar att andelen knäprotesoperationer då var betydligt lägre än idag.

Question 5

Hej!
Jag har nyligen opererats för bröstcancer. Jag hade två tumörer i ena bröstet , den ena 16 mm och den andra 23 mm. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Man tog bort hela bröstet och 8 st sk portvakts körtlar som visade sig vara friska. Jag fick följande prognos: ER status positiv, HER2 status negativ, Ki-67 status positiv Tumör grad 3, detected by symptoms, positiv nodes 0. Jag är 46 år och känner mig i relativt bra fysisk kondition och har inte känt några avvikande besvär vare sig före upptäckten av cancer eller efter operationen. Har klarat operationen väl , har kunnat vara fysisk aktiv som att göra hemsysslor, lätt träning och gå långa promenader redan ett par dagar efter operationen. Det ska dock sägas att jag har varit deprimerad från och till sedan jag var 16 år och har idag diagnosen utmattningsdepression och äter antidepressiva mediciner vilket gör att jag behöver sova mycket och brukar sova mellan 10 och 12 timmar. Så även om jag känner att jag kan vara fysiskt aktiv det är förutsatt att jag är utvilad och behöver även vila på dagarna och så har det varit i många år . Senaste åren har jag varit mer i psykisk balans tack vare mer hälsosam kost (mycket råkost) och fysisk aktivitet såsom trädgårdsarbete, bär- och svampplockning, vistas mycket i naturen...
Jag har fått rekommendation att behandlas med cytostatika och hormonbehandling och är mycket orolig för biverkningar då jag är övertygad om att det kommer förvärra min hälsa dvs att tröttheten blir än mer påtaglig, mer infektionskänslig, illamående och värk kommer göra att jag kommer inte orka ta mig ur sängen hela dagarna då det brukar bli så då jag drabbas av infektioner blir jag helt utslagen med extrem trötthet och då minskar effekt av mina antidepressiva medicin och jag grubblar mycket , blir orolig ... Att då prata med kurator och eventuellt får hjälp blir inte möjligt då jag blir så försvagad och förvirrad och blir inte mottaglig för samtalsterapi...
Vilka risker medför om jag avstår kompletterande cancerbehandling?
Om cancern skulle komma tillbaka hur snabbt kan man upptäcka det och i så fall blir eventuellt behandling mindre effektiv
 jämfört om jag skulle ha gjort behandlingen nu?
Jag känner att det är alltför svårt för mig att kunna gå in helhjärtat och tro på att fördelarna överväger nackdelarna om jag skulle behandlas med bl a cytostatika att även om jag skulle mot förmodan gå med på att behandlas skulle jag må så mycket sämre framförallt psykiskt men också fysiskt att jag riskerar att drabbas av mycket försämrad hälsa och redan relativt dålig livskvalitet.
I hopp om ett svar.
Med vänlig hälsning 
Marina

Accepted Answer

Hmm, det låter som en knepig ekvation. För det första: bröstcancer botas bäst i början. Att avvakta med tanken att ta itu med sjukdomen efter ett eventuellt återfall är bara en bra idé i det fall att du inte råker ut för ett återfall. I de allra flesta fall är allvarliga återfall inte botbara.

Personligen tycker jag att det är lätt att i ditt fall tala varmt för både kemoterapi och hormonbehandling. Det skulle förstås kunna gå bra även utan medicinsk behandling, men risken för återfall är ändå ganska hög. 

Ekvationen handlar väl om att värdera din aktuella livskvalitet  och den uppskattade påverkan som behandlingen skulle ha på den, jämfört med vad din livskvalitet skulle vara att leva med ett allvarligt återfall, som dessutom riskerar att förkorta ditt liv. 

Bara du kan göra den kalkylen, men för mig är det tydligt att du mycket seriöst borde överväga att ta den föreslagna cytostatikabehandlingen. Och fortsätta med ditt pågående liv under behandlingen - med mycket fysiskt aktivitet och uteliv, det bidrar till att minska biverkningarna.

Question 6

Har snart gjort mina 15 strålningar, efter operation o cyto.
Tårtbit o komplett patologisk regression av tumören som var 3 cm. Ki67 71%  her2+
operation tårtbit , o innan dess 4 doc o 3 EC o så antikroppar. 
Inget i de tre portvakterna de tog ut. Ska få antikroppar tom juni
Tänker mkt  spridning o återfall typ 20 h om dygnet.
Ber om svar men finns  tydigen  inte.  Kan det finnas ett svar finnas?  någonting någonstans. Kan vara så .
Jag går sönder o min familj också.  
Vill veta var jag kanfunnasvar o o man kaneäkna ut detta.

Accepted Answer

Hej, jag tycker att det finns ett svar. 

Man kan förstås inte säga att risken för återfall är noll, det skulle vara osanning. Men baserat på det du skriver kan man inte annat än anse att din prognos är god, eller till och med mycket god. Du är frisk efter bröstcancer. 

Skulle unna dig att få slappna av i den känslan.

Question 7

Hej, Jag gjorde min första mammografi för ungefär 6 månader sedan. Allt var normalt, men då jag samtidigt uppgav att jag kände en lite kula på höger bröst, strax ovanför bröstvårtan, fick jag komma tillbaka på ultraljud. Det var en cysta som tömdes och var ofarlig. Efter det är jag så orolig för att jag ska hitta nya knölar och /eller att jag ska missa något när jag undersöker. Jag lider av hälsoångest och har hamnat i en ond spiral där jag känner på brösten flera gånger om dagen. Ena stunden tycker jag att jag hittar knölar och 5 min senare är de borta. Att undersöka stående är skillnad mot att ligga ner. Tänk om jag missar något? Ett bröst är väl aldrig helt "tomt"? Jag vet inte hur jag ska kunna upptäcka något när jag inte litar på det jag känner. Jag fick hemskickat en bild på bröstets anatomi men det hjälpte inte mot min oro. Just nu vill jag bara operera bort brösten. Vill inte ha dem längre... Jag fyller 41 om några veckor.

Accepted Answer

Hej!
Precis som du skriver är ett bröst aldrig helt ”tomt”.  Det kan därför vara svårt att veta vad det är man ska leta efter. Att undersöka brösten varje dag är ingen lösning för det brukar förstärka oron både för att hitta en knöl och för att missa något. Det är ingen tillfällighet att rekommendation är att man ska undersöka brösten en gång i månaden. Det är tillräckligt ofta för att man ska kunna upptäcka en knöl i mycket god tid samtidigt som det gör att man kan koppla av resten av månadens dagar. Ett råd som ofta ges är att undersöka brösten precis efter att man har haft mens för då är brösten som mjukast och lättast att undersöka. 

Jag förstår att du inte känner dig hjälpt av en bild på bröstets anatomi för den beskriver ju inte hur bröstet ska kännas. Jag tycker att du i första hand ska ta kontakt med vårdcentralen igen och fråga dem vilken hjälp de kan erbjuda mot din oro. Tror du att det är möjligt att någon på vårdcentralen kan hjälpa dig genom att ni tillsammans känner igenom brösten en gång i månaden tills du känner dig trygg med självundersökningen av brösten?  Om detta är möjligt tror jag det skulle vara det bästa sättet att lösa dina problem. 
Avslutningsvis så finns ingen lösning i form av att du opererar bort brösten, för varken den offentliga vården eller den vård som ges via sjukförsäkringar innefattar att man opererar bort friska bröst.

Question 8

Sedan jag började med Letrozol så har jag känt mig enormt deprimerad, verklighetsfrämmande, glömsk, trög och även yr. Jag har ätit dem i en månad, och jag vill inte ha det så här.

Ska prata med onkologen så fort jag kan, men jag måste fråga om ni upplever att detta är vanligt? Bad kan man göra, byta märke? Pausa? Har ni erfarenhet av att deppigheten blivit bättre hos andra patienter med tiden?

Hur stor nytta är det att ens äta dessa egentligen?

Accepted Answer

Hur stor nyttan är med behadnlingen är beroende av hur stor risken för återfall är. Ju större risk, desto större nytta.

Jag tänker att du måste tala genom detta noga med din läkare. Det kan finnas andra skäl än medicineringen till att du är nedstämd nu och upplever de symtom du beskriver. Och oavsett vad det bedöms bero på finns det flera olika åtgärder som kan vara aktuella. JAg vill inte spekulera i detta, men jag bedömer att det finns möjligheter att hjälpa dig!

Ring till din kontkatsköterska!

Question 9

Vill först tacka för att ni finns och kan svara på frågor.
Jag opererades 7/1-21 med tårtbitsop, malign knöl 16 mm som efter genexpressionsanalys  PAM50 befanns vara luminal A och lämplig att stråla, ej behandla med cytostatika. Analysen tog ca en månad. Till saken hör att en knöl uppkom mellan såret och bröstvårtan och ni sade att det kunde vara ett serom. Onkologen har tittat på den och remitterat mig tillbaka  till mammografin för bröstbiopsi. Jag undrar om svaret på detta kan dröja lika länge som PAM50 analysen. Knölen gör definitivt ont, gör ett serom det? Jag ska påbörja strålning för det opererade bröstet dagen efter bröstbiopsi. Kan strålningen sas hjälpa mot den här nya knölen också? 
Om knöl nr 1 var luminal A lågrisk bröstcancer, kan den nya knölen eventuellt vara något värre? Det känns illavarslande med smärtan. Ni sade tidigare att det var knappt troligt med ett återfall så tidigt, men just med tanke på att det gör ont kanske det är möjligt.

Accepted Answer

Återfall verkar inte vara den mest torliga förklaringen. Och att det skulle vara en helt ny cancer är inte heller troligt. Det är mer troligt att det är något som har medoperationen att göra. Det ska förstås utredas, Man vill veta inte gissa.

Question 10

Hej, Jag diagnostiserades med TNBC i oktober 2020. DT gjord i november utan att några fjärrmetastaser kunde påvisas och lymfkörtlar normala (senaste UL gjord i januari 2021). Neoadjuvant behandling har fungerat mindre bra (tumör i stort sett oförändrad) och nu väntar operation. Nu har jag smärta i en höft och blir förstås lite orolig. 
Hur snabbt kan skelettmetastaser etablera sig från att DT i november var u a och ge symptom som t ex smärta? Är det vanligt att få fjärrmetastaser under pågående behandling, speciellt om den inte fungerat tillfredsställande? Är det vanligt att få fjärrmetastaser även om lymfkörtlarna är friska? Tolkar det som att celler färdas via olika kanaler vid fjärr- resp regionala metastaser. Tumören har varit 19-21mm vid 3 olika UL/mammografier, Ki67: 65% och NHG 2-3. Tack på förhand.

Accepted Answer

Det är inte vanligt att man får fjärrmetastaser under pågående behadnling, men  det kan förstås hända. Med en nomal CT i november verkar det kanske inte så sannolikt i ditt fall.  Man borde ha sett att skelettstrukturen inte är nomal i sådana fall. Jag tänker att man bör eftergranska den gamla CT undersökningen och kanske göra en ny. Det du skriver om cellernas vägar är så vitt jag förstår korrekt Det är också korrekt att det vanligaste är att cancercellerna inte sprider sig!

Question 11

Hej,

Hej, Jag fick följande diagnos i juni. T2NO tumör som är trippelnegativ (ER 15%) med hög KI. DUK, GR3, 15/0, HER2 neg, 48% KI67. Tumör storlek 32 mm, ingen spridning enl DT. Är 55 år och fullt frisk. Har genomgått 6 cytostatika behandlingar 2 Docetaxel & 4 EC90 bytte på kur 3 då Docetaxel inte gav tillfredsställande effekt. Valde cytostatika behandling först i förhoppning att tumören skulle krympa för inför bröstbevarande kirurgi. Den har minskat 4 mm efter samtliga behandlingar. Jag opererades 3 december 2020 med vänstersidig mastektomi och sentinel node efter preoperativ cytotstatika behandling. 
- PAD-mässigt partiell respons med duktal invasiv cancer 28mm X 28mm.0/2 sentinel. ER/PR 1/0%. Elstongrad 3 och HER2-negativ. Proliferation 50%. 
- Bedömning 55-årig kvinna med partiell respons efter genomgången neoadjuvant cytostatika. Pga detta föreslås postoperativ behandling med XELODA i 6 mån, vilket borde startas inom 3 mån efter operation. Tumören va radikalt avlägsnad och patienten behöver ingen postoperativ strålbehandling. Ingen heller hormonreglerande behandling då hormonreceptor negativ.
 
Frågor:
1) I min journal från 29 okt 2020 står det att om man ser "viabla tumörceller i PAD-preparatet" blir det postoperativ behandling med Kabecitabin (Xeloda). Hur kan jag utläsa det utifrån PAD resultatet ovan om det finns kvarvarande aktivitet i tumören? OM det fanns "levande" cancerceller kvar i tumören och den inte har krympt så mycket, hur ska man tolka om det kan finnas cancerceller i övriga kroppen? Även om det inte fanns i lymförtklarna. Tänkte på hur vanligt det är att de kan ha spridit sig i blodet? (vilket är ovanligt)
2) Efter min kur 2 Docetaxel upptäckte jag knölar/utbuktningar/knutor från knappnålsstora till 4-5 cm. Vissa ömmar och vissa inte.  enl läkare 1 journal notering: "Subkutant belägna förändringar bilateralt thorax"/ patient känner/upplever tillkomna "subkutana metastaser i thorax bilateralt" Högst osannolikt att det är metastaser.
Enl läkare 2 notering 29/10-20:  journal patient känner multipla förändringar i muskulatur längs bålen. Mycket ovanlig lokalisering för metastaser och jag (läkaren) tycker vi får tolka det hela som ospecifika förändringar i samband med cellgiftsvbehandlingar i nuläget. 
Jag upptäckte dom slutet av augusti och inte fått detta utrett. Vet inte om ni har erfarenheter av att detta kan vara en ovanlig biverkning? 
Läkarna säger själva att man inte ska anta saker utan man ska ta reda på fakta, vilket inte gjorts i mitt fall. 
Man måste ju kunna göra någon form av undersökning förutom ultraljud, finns ju PET-rönten. Vill gärna få fakta på vad det kan vara. Även om det inte är metastaser har ni någon erfarenhet av vad det kan tänkas vara?
Nu har jag precis avslutat kur 2 av 8 av Xeloda 4900mg/dygn, inga biverkningar ännu. Om inte cellgifterna gjorde så att tumören krympte, hoppas jag på att Xeloda tar bort ev nya cancerceller. Svårt att veta eftersom man inte kan mäta effekten. 
Vad har ni för erfarenheter av Xeloda?
3) Var i kroppen är det vanligaste att få återfall av TNBC? Frågat mina läkare vad man bör ha koll på; snabb viktnedgång, svullna lymfkörtlar samt ont i skelettet. 
4) läste någonstans i frågor & svar hittar inte det nu att det finns en "bedömningsmodell" på framtida prognos beroende på typ av cancer. Hur många % av de som haft TNBC lever efter 10 år? Hur kan jag tolka min prognos utifrån PAD ovan? 

Jag ser positivt på detta, cancern är ju "borta" och Xeloda äter jag ju för att minska risken för återfall. Jag är så tacksam för att jag har klarat mig lindrigt undan med biverkningar. Mått bra trots allt. Märklig känsla när jag reflekterar på allt jag gått igenom sen i somras. Har diagnos bröstcancer men kroppen signalerar inte att jag är/har varit sjuk. 

Tack på förhand!

Accepted Answer

Hej, det var flera svåra frågor att ta itu med! Jag försöker.
1) Man ska nog se det såhär: eftersom tumörcellerna inte svarade optimalt (försvann i bröstet) är risken för återfall större eftersom man kan anta att ifall det funnits spridda celler i kroppen så kan dessa också ha "kommit undan". Hur det var i armhålan säger något om hur stor risken är att det kan ha funnits spridda celler i kroppen. I avsaknad av körtelmetaser är risken lägre, men inte noll. 

2) Denna fråga måste jag passa på. Jag har ingen kvalificerad uppfattning om vad detta har rört sig om. Erfarenheten av xeloda är att det är bra på det sättet att det kan minska risken för återfall i din situation. Jag upplever att det är en krävande behandling för patienterna som just genomgått en lång och tuff kemoterapiperiod.

3) Det kan vara på så många olika sätt att det är svårt att ge ett sådant råd som du efterfrågar. KOnsten är väl att vara "lagom" uppmärksam på kroppsliga förändringar. 

4) Den modell jag använder kan inte hantera din situation eftersom den bygger på att man genomgått kirurgi först. Jag vill därför inte ange en siffra. Det jag kan säga är att din risk får återfall kommer att sjunka kraftigt efter 3-5 år, därefter är det ovanligt med  återfall efetr trippelnegativ bröstcancer. Det är även så att det är tydligt positivt att du inte hade körtelspridning, på minuskontot har du att du inte svarade med komplett remission under din kemoterapi.

Fint att höra att du tolererat din behadnling så bra och är starkt på väg tillbaka!

Question 12

Hej Niklas,
Jag diagnostiserades i höstas med multifokal pleumorf lobulär invasiv bröstcancer. (Var då 49 år.)
HER2 2+ ej amp. ER98%, PgR 85%, Ki67 38% (gräns för snabbväxande för labbet är 30%). Metastas i 12 av 26 lymfkörtlar varav 4 makrometastaser. Största fokus 22,4 mm inom extent 65 mm. Grad 3, Stadium IIIC, Luminal B. CT efter op u.a. CA15-3 12.
Kirurg sa att enligt hens bedömning är allt bortopererat. Står inte i journalen med vilka marginaler.
Behandling: Mastektomi, 4xEC90 dostätt, 1xDOC75 och 2xDOC85. Snart strålning 40Gy/15fr och Tamoxifen i 10 år. (Alt 5 och därefter byte). Vid senaste samtalet med onkologen nämndes även Zoledronsyra om jag får ok av tandläkare trots problem med ett par tänder.
Bedömdes först vara Premenopausal så onkolog sa att jag inte ska få Zoledronsyra. Senaste onkologen skriver i min journal att jag är perimenopausal och därför kan ha nytta av det. Hade senaste menstruation i nov men den har pausat nu pga cyto. Hade lite vallningar och problem med menstruationen före diagnos men den kom varje månad.
Mina frågor är, hur ser min prognos ut? Hur ser risken för återfall ut? (På gruppnivå då). Hur mycket minskar all behandling riskerna för återfall? Kunde jag ha nytta av boost med pga den omfattande spridningen till lymforna samt stora tumörområdet? Har jag nytta av Zoledronsyra då jag inte är postmenopausal?
Tacksam för svar så snart som möjligt, träffar läkare nästa vecka.
Vänliga hälsningar,
Victoria

Accepted Answer

Hej, jag hoppas att du kommer att få bra svar då du får träffa din läkare i veckan.

Jag känner mig osäker på en sak. Hade du 8 körtlar med mikrometastas och 4 med makrometastas?

Under förutsättning att du är radikalt opererad i axillen finns ingen vinst med att ge boost mot armhålan. Boost används efter bröstbevarande kirurgi hos yngre kvinnor, efter mastektomi är det inte aktuellt. Man kan också göra det mot armhålan om man inte kunnat operera bort alla sjuka celler, så uppfattar jag inte att det är i ditt fall.

JAg skulle tippa att man kan räkna med att du inte kommer itllbaka till menstruationer vid din ålder och efter den kemoterapin. Jag skulle tro att man kommer att planera för bisfosfonatbehandnling också.

Utan medicinsk behandling har man i din situation en tydligt allvarlig prognos (20% i livet efter 10 år). Med behandling anger modellen att 56% är i livet efter 10 år. Behanldingen gör stor skillnad.

Question 13

Jag är 61 år och har skrivit tidigare. En genexpressionsanalys gjordes efter min tårtbitsoperation och det dröjde länge innan svaret kom. Nu har onkologen emellertid fått svar och antecknat i min journal att det är en luminal A lågrisk kategori bröstcancer. Enligt honom behövs enbart strålbehandling adjuvant och ingen cytostatika. Jag har tid för första strålning nästa vecka och har femton tider inbokade. Jag undrar vad luminal A innebär? Det känns ju rätt positivt när det står lågrisk.

Accepted Answer

Det är en "snäll" bröstcancer som har låg risk för återfall. Biologiskt karakteriseras den av att vara hormonkänslig och långsam delningshastighet,

Question 14

Hej!
Min mamma 56 år, opererades den 10/2 för sin 50mm tumör. Det är en grad 2 tumör, ER 98%, PR 40%, HER 2 2+, ISH negativ, KI 67 28%. Och som har spridit sig till lymfkörtlarna.
Läkaren rekommenderar henne att delta i studien Senomacstudien istället för axlillär lymfnodeektomi. Min fråga är vad rekommenderar du henne att välja?

Accepted Answer

Hej, detta är en fråga för Jana, men jag tar den ändå, eftersom Jana är huvudansvarig forskare i denna studien.

Vi gör studier för att få mer kunskap inom områden där man inte säkert vet vad som är bäst. I detta fallet att göra en axillutrymning eller att avstå från det.

Det är frivilligt att vara med i studien, Standardbehandling i denna situation är att göra axillutrymning.  

Om din mor vill bidra till kunskapsutvecklingen inom bröstcancerbehandnling är det rimligt att hon deltar i studien. Om hon t ex tycker det känns knepigt att genomgå en sk randomisering går det bra att avstå. Hon måste bestämma själv. Det kan ingen annan göra åt henne. Om hon inte kan bestämma sig, kan hon inte vara med i studien.

Man skulle kunna säga att det finns två rätta val i denna situation. Att vara med i studien eller att inte vara det.

Question 15

Hej, jag fick i våras bröstcancer och PAD visade en 11 mm grad 1 tumör invasiv duktal cancer, ER 99 %, PgR 90 %, HER2 normal, Ki67 16 %. Däromkring omgivande DCIS grad 3 med en total extent på 20 mm. Radikalt opererad. 4 benigna körtlar i sentinel node. T1 N0 luminal A. Jag undrar hur stor risk jag har för återfall? Jag oroar mig mycket över att jag har DCIS grad 3. Ger det mig en sämre diagnos? Tack på förhand!

Accepted Answer

Hej, om vi fokuserar på den risk bröstcancern medför (jag vet inte hur gammal du är) så är det ungerfär en av 20 i din situation som kommer att råka tilla ut till följd av bröstcancern. 95% 10 årsöverlevnad med hormonell behandling under 5 år.

Question 16

Hej! I januari 2020 fick jag min högersidiga bröstcancerdiagnos med mikrometastas i axillen. Bör man då inte göra en röntgen för att se om det finns metastaser i resten av kroppen då?? Detta gjordes inte på mig.
Enligt min nuvarande onkolog så är det en rutin att patienten röntgas vid spridning till lymfkörtlar. I remisssvaret på mammografin på 1177 står det också
"Vidare metastasutredning bör övervägas".
När jag i början av april lämnades över till onkologen efter min först sektorsektion/axillutrymning  som sen följdes av en mastektomi bad jag då om en röntgen vilket läkaren skulle fixa. 

I maj fick jag såna smärtor över revbenet på vänster sida att jag fick åka till akuten. Gjorde ont när jag andades, skratta, hosta och när jag nös skrek jag rätt ut av smärta och börja gråta. Det gjordes ingen röntgen och läkarens svar var "Vi bedömer det således mest sannolikt som pleuritretning alternaitivt muskuloskeletalt men vid den lilla sannolikheten att det ändå rör sig om en liten lungemboli så har patienten adekvat behandling med sitt Waran." Och sa att det går över om några veckor. De ville inte röntga mig för jag även har nedsatt njurfunktion. 
Efter ett par veckor var jag in på min cytostatikabehandling och då hade jag fått lika ont på andra sidan revbenen  nämnde det för sköterskan, sa att jag grät av smärtan och skrek rätt ut när jag nyser. Att morfin jag tidigare fått mot smärtor i ryggen inte hjälper. Ssk gick och pratade med läkaren och till svar får jag "ta mer morfin, maxdosen" .
Borde de inte utrett orsaken till smärtan istället för att "lösa problemet" med mer morfin? 
Jag fick strax efter detta ont i ryggen och bad onkologen igen om den där röntgen han skulle fixa men inte fått, detta är i början av juni.
Denna röntgen blev av i mitten på juni och visade en utbredd skelettmetastasering på revbenen, längs flera kotpelare, flera ställen i bäckenet och lårbenet. 

Min nuvarande onkolog och sköterska sa på ett läkarbesök i somras att det funnits brister i vården gällande mig och att jag borde anmäla till patientnämden.  Är det värt det? Kan man få rätt eller lägger man energi och tid i onödan?

Accepted Answer

Ja, det är bra om du anmäler ifall det har gjorts misstag. Det är sjukvårdens sätt att lära inför framtiden. 

Jag skulle vilja skicka med en liten kommentar. Det är lätt att förstå din förtvivlan över din situation, i synnerhet om det visat sig att din oro för spridning varit rätt och sjukvården underreagerat och kanske felreagerat på dina besvär. Som du beskriver  saken med "endast" en mikrometastas kan man inte i den situationen säga att det var fel att inte göra en CT, under förutsättning att du då inte hade symtom tydande på skelettspridning förstås.

Och detta är kanske självklart: Det faktum att du nu fått skelettspridning beror förstås inte på att man inte röntgat dig. Detta inte sagt för att förringa din frustration, men det ser inte ut som om din spridning i sig beror på någon försumlighet utan på att du har en ilsken cancer. 

Det största problemet kan vara att det kostat dig tillit till de som ska hjälpa dig. För du behöver förstås hjälp och stöd i denna situation. Jag brukar säga att vi i sjukvården jobbar i en förtroendebransch.  Jag hoppas förtroendet för ditt team kan läka.

Question 17

Hej var och gjorde ny undersökning men nya bilder ultraljudet och tog prover med nål.De tog tre prover på cystan i brödet och ett prov på körteln i armhålan.Min fråga är att han trodde den var ofarlig men varför tog han ett prov i armhålan då.Och en cysta som ser ofarlig ha cancer i sig

Accepted Answer

De gjorde det eftersom det är vår uppgift att vara misstänksamma även om sannolikheten för cancer är liten.

Question 18

Hur anger man måtten på cancertumörer?  Fick veta att tumören mätte 80 mm. Ingen annan verkar ha haft en så stor tumör. För övrigt har väl en "knöl" flera dimensioner! En knöl har för mig formen av en sfär = kula = rund sak.
Hur kunde en tumör växa och bli så stor ett år efter mammografi, då jag besked om att allt var OK, men om du känner en knöl ta kontakt med läkare? Jag kände ingen "knöl" men något konstigt och reagerade.
Kan alla mammografier jag gått på, minst 13 st genom åren ha triggat igång cancern?
Före operation var värdena: invasiv, lobulär, grad 11, ER 100%, PR 0 % Ki67 18%, HER2 1+, 4-5 cm
Efter operationvar värdena:invasiv, lobulär, grad 111, ER 100 %, PR 0 %, Ki67 35% HER2 0, 80 mm, ITC i en lymfkörtel, tumörväxt i extraglandulär mjukvävnad. Vad betyder det allra sista?
Tack på förhand för svaret!

Varför var värdena i PAD så olika?

Accepted Answer

Det är en riktigt inressant fråga varför värdena kan se olika ut i nålbiopsi och operationspreparat. Vid den senare undersökningen har man förstås ett större underlag från tumören att granska och bedöma. Man skulle kunna säga att man har en hel skiva av tumörceller, och nålbiosin är om du tillåter ett stickprov från tumören. Den volym man får tillgång till i jämförelse med hela tumörvolymen är som du antyder liten.  Att det blir skillnad kan bero på att delningen, proliferationen inte är jämt fördelad utan sker litet fläckvis i tumören, "hot spots" brukar man tala om. Man får utgå ifrån att operationspreparatet ger en säkrare bedömning än nålen.

Hur anger man måttet? Ja det blir ju väldigt oliak beroende på hur man mäter. Man kan få fem olika mått genom att 1) känna och mäta med linjal, 2) mäta på mammografibilden, 3) mäta med ultraljud, 4) mäta på MR, och 5) mäta i mikroskopet. Det blir förstås olika genom att de olika metoderna tittar på litet olika saker. 

Måttet i mikroskopet är det som bäst avspeglar verkligheten vill jag mena.

Det viktiga om man t ex mäter vid flera tillfällen under en preoperativ kemoterapi är att man mäter på samma sätt, att man jämför måtten som är gjorda med samma teknik. Annars blir det som att jämföra äpplen med päron.

Det sista du skriver skulle jag tro betyder att man funnit cancerceller just utanför en lymfkörtel. Det låter som något som jag skulle vilja att patologen demonstrerade vid en multidisciplinär rond för att förklara bättre.

Question 19

Hej Jag har haft lobulär bröstcancer är opererad och strålad Har ätit östrogentabletter cliovelle 1mg/0,5 Men slutade med dom när jag fick bröstcancer Fick nu tips om Menakur vet ni om de är något som kan hjälpa mot svettnings nedstämdhet och dålig sömn? 

Med vänliga hälsningar/Ann-Louise

Accepted Answer

Hmm, om de hjälper på ett tydligt sätt , måste man fundera på om det beror på att de innehåller så pass höga nivåer av fytoöstrogener att det inte är riktigt lämpligt för dig.

Question 20

Hej 

Jag opererades i december 2020 för DCIS < 1 cm, kärngrad 2-3 med goda marginaler. 

Precis påbörjat förebyggande behandling i form av strålning 15 ggr. Jag tror jag överbehandlas efter ha läst senaste forskningen och talat med en professor inom området, dock vågar jag inte frångå riktlinjerna även om jag innerst inne vill det pga alla de biverkningar jag kan tänkas drabbas av på kort men framförallt på lång sikt. Jag hittar väldigt lite info om långtidbiverkningarna och hur vanliga de är. Sjuksköterskorna på strålbehandlingen verkar inte särskillt pålästa mer än just de biverkningar man drabbas av under själva strålningensperioden. 
 
Idag strålade jag 4e dagen mot höger bröst (hela bröstet men enbart bröstet, lite strålning kommer även på lunga och vänster bröst). Efter 3e strålingen, ca 4h senare blev jag yr och snurrig i huvudet. Hjärntrött kanske man kallar det? "Man kan inte bli yr" sa en sköterska till mig idag. Nu efter 4e strålningen (efter att ha vilat lördag och söndag) känner jag av samma symptom fast ca 2 h efter behandlingen. Yrsel, snurrig i hjärna, som om jag vore utmattad. Är rädd att detta ska påverka mig på längre sikt med sämre fungerande hjärna. Jag vet ju att utmattningsyndrom skadar hjärna för alltid mer eller mindre. Hur vanligt är det att man drabbas av hjärntrötthet som blir livslång eller håller i sig i flera år? Sedan undrar jag om andra långtidsbiverkningar som nervskador och lungpåverkan? Det måste ju finns ett register man anmäler dessa biverkningar till tänker jag.  Läste följande: ”Den patientgrupp som rapporterar hjärntrötthet i störst utsträckning av alla är kvinnor som har behandlats för bröstcancer.”  

Vidare undrar jag om vad som skulle hända om jag avbryter strålningsbehandlingen efter halva tiden? Någon verkan på cellerna måste det väl ändå ha med tanke på att man nyligen minskade den totala stråldosen och ändå anser det som tillräcklig dos. Det kan väl i alla fall inte ge upphov till ett förvärrat läge ur cancersynpunkt?

Med vänlig hälsning A

Accepted Answer

Hej. Det är förstås alltid svårt att vara tvärsäker, men jag vågar med bestämdhet hävda att de besvär du beskriver med yrsel och hjärntrotthet beror inte alls direkt på strålningen. Förklaringen måste sökas på annat håll. Jag kan på detta sätt inte ha en kvalificerad uppfattning om vad det kan bero på. Du behöver inte vara rädd för att strålningen leder till hjärntrötthet. Inte alls.

JAg håller med om att nyttan av strålning för att förebygga återfall av bröstcancer eller dcis i bröstet är liten, och till och med kan diskuteras. Men om du har börjat så tycker jag att du ska fullfölja. All joniserande strålning (som det kallas fysiskt) kan i sin tur faktiskt leda på mycket lång sikt till en cancerutveckling. det gäller även vid röntgenundersökningar. Den risken är inte så beroende av dosen, d v s om du fått halva dosen finns det en mikroskopisk risk (mindre än den lilla förebyggande effekten) för senare cancerutveckling. 

Om du avbryter kan det hända att du inte kommer i åtnjutande av den lilla förebyggande nytta som behadnlingen medför utan endast just den pyttelilla risken. Det tycker jag är sämre.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Orolig efter kompletterande mammografi trots att allt var okej

Funderingar kring port a cath

Funderingar efter biopsin

Cystor i armhålan

Östradion och FSH värde

Fundering cellgifter...

Stråldos

Ökad hårväxt i ansiktet efter cellgiftsbehandling

Vitamin B7 - biotin

Statistik

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss