Som jag tidigare nyligen skrivit hör jag ofta att personer som använder olika läkemedel har olika biverkningar vid behandling med olika preparat. På ett sätt är detta egendomligt, man vill ju gärna tro att biverkningarna i första hand eller kanske nästan helt är kopplade till den aktiva substansen, i ditt fall anastozol. Det finns ingen anledning att misstro vad folk upplever i detta avseende, mår man bättre på en version av tabletten kan vi förstås försöka se till att man får tillgång till just den beredningen genom att kryssa i en speciell ruta i receptet. Det kan bli litet dyrare att hämta ut medicinen, men jag uppfattar inte att det skiljer så mycket i de flesta fall. Det är förstås samtidigt orimligt att inte konkurrensutsätta denna läkemedelstillverkning genom att välja den preparation som är billigast, vilket får konsekvensen att man ibland får en blå kartong, ibland en gul et c då man hämtar ut medicin. Läkemedelspriserna hade annars varit onödigt höga. Läkemedelsverket gör förstås kontroller för att säkerställa att den aktiva substansen är den samma och korrekt doserad. Man behöver inte gå på originalprodukten, och jag skulle förresten inte vara säker på att det sk originalet inte ibland kan vara en produkt som tillverkats av ett annat företag då patentet gått ut. Det kan kanske finnas skillnader som gör att man upplever biverkningar på olika sätt, men det finns även möjligheter att förväntningar och helt enkelt psyket spelar oss olika spratt när det gäller detta. Titta gärna på ett av avsnitten i årets säsong av fråga Lund där man undersöker den sk noceboeffkten, d v s motsatsen till placebo, och vad den kan ställa till med. Det är en verklig effekt som påverkar vårt upplevande "på riktigt", men det är inte säkert att orsaken är den man själv tror. I detta fallet fick man försökspersoner att tro att de utsattes för ngn form av strålning och bad dem säga till då besvären av denna blev för jobbig. I själva verket fanns ingen strålning, utan man sa bara att man höjde dosen med si och så många miljoner enheter. För vissa personer ledde detta till mycket påtagliga "biverkningar", det var helt uppenbart. Och det är inte något fel på dem som reagerar, utan försöket illustrerar bara att andens kraft över kroppen är stark!

Jag är visserligen inte mammografidoktor, men jag uppfattar att ultraljud är en mycket säker metod för att se att det rör sig om en cysta. Det är inte troligt, eller ens möjligt att blanda ihop det med en cancer.

Njae, det är snarare så att kroppen producerar östrogen i fettvävnaden, inte att det lagras där. 5 kg övervikt låter för mig inte som något man borde oroa sig nämnvärt för. Men se till att röra på kroppen! Det är alltid bättre än att vara stillasittande. Jag tänker att din aromatashämmare tar hand om det östrogen som produceras i din kropp, inklusive i de extra kilona.

Hmm, det låter ju inte så bra. Jag saknar vissa uppgifter för att kunna sufflera. Men jag gissar att hon ännu inte är opererad. Skulle föreslå att du vänligt men tydligt inför besöket efter operationen berättar att ni behöver tydligare information om hur man ska tolka resultaten av det gjorda undersökningarna. Jag gör min gissning eftersom du inte skriver något om hur det stod till i armhålan. Det är även så, att man kan göra en bättre bedömning efter operationen.

Hej jag uppfattar att du haft en invasiv cancer om 18 mm grad 1 med ER+ och lågt Ki67, grad 1 och 2 positiva körtlar. Om jag gissar att du är 60 år gammal, spelar inte så stor roll om du är 55 eller 70 för den delen, men risken att råka illa ut efter 10 år (= dör av bröstcancer) är mindre än 1 av 10 under dessa omständigheter

Hmm, Det låter som om det finns 20 % risk för något, ja av vadå? Jag tror att ni missförstått varandra, eller kanske att hen uttryckt dig oklart.. Jag vet inte riktigt vad din doktor ville förmedla, men det är klart att allt man gör har sidoeffekter, biverkningar om du så vill. Men jag kan inte reda ut vad man syftar på när man avser 20 %. Eftersom du fastnat för denna siffra, och det kan jag förstå man vill ju förstå den information man får, så tycker jag att du ska ringa tillbaka och be att få tala med vederbörande igen så att hen kan förklara.

Jag skulle i första hand tro att de besvär och biverkningar du har i första hand beror på att de läkemedel du tar innehåller tamoxifen. I andra hand på vilket fabrikat du tar. JAg vet att många berättar att olika preparat känns helt olika. I ditt fall tänker jag att du kunde prova med en tredje variant för att se om det gör skillnad.

Nej, det tror jag inte. Dessa tester har säkert en plats i framtiden, men man vet ännu inte hur man ska använda dem på bästa sätt. Det är viktigt att ta reda på det innan man inför dem.

Hej, funderade på om jag skulle göra en sökning på autism och bröstcancer. Men bestämde mig för att inte göra det. Jag tänker att personer med autistiska drag, det är vi väl många som har, det flesta i lägre grad, några litet mer påtagligt, fungerar som andra människor då det gäller risk att insjukna i bröstcancer. Du beskriver själv tankar om att svårigheter med relationer skulle kunna leda till att personer med autism har färre barn. Om det skulle vara så, så menar jag att det inte är autismen som är riskfaktorn, utan individens hormonella förhållanden som påverkas av antalet barn on fött, hur länge hon ammat et c. Jag tror för min del inte att hormonella förhållanden i moderlivet påverkar risken att insjukna i bröstcancer som 60 åring. Detta blev kanske inte ett så bra svar på din önskan om ett resonemang om bröstcancer och autism...

Hej jag svarade just på en liknande fråga. jag tänker att du kan läsa det svaret.