Hej, Jag är BRCA1-bärare, haft TNBC för ca 3 år sen, utan någon upptäckt spridning. Opererats med dubbel masktektomi (plattstängning) och fått cellgiftsbehandling. Efter min cellgiftsbehandling fick jag till svar att några vidare kontroller inte var aktuellt. Jag fick med mig att försöka leva mitt liv, ta hand om mig och själv observera min kropp. Även att någon skanning, för att leta efter cancer inte är relevant. För jobbigt för mig som patient och livskvalitén skulle förmodligen påverkas av oro som kanske inte ens är befogad. Om cancern kommer tillbaks, så kan det gå många år innan jag ens har några symtom. Vet ej om jag uppfattas som friskförklarad, för cancern kan ju komma tillbaks. Detta är ju för att vid avslut av behandlingen, fanns ingen som kunde säga att: "Nu är du frisk! Nu kan du slappna av och leva vidare." Det vet man ju inte, eller hur? Jag brottas förstås med tanken, om cancern lömskt växer inom mig. Den känslan kommer och går, så är det nog för alla som drabbats av cancer. Underförstått fick jag veta att man räknar med att man nu fått bort cancern genom den behandling som gjorts. Jag försöker leva och förhålla mig till denna information. Det som är svårt, är att jag väldigt ofta får frågan: "-Men du går väl på kontroller?" Ofta säger jag Javisst, för jag orkar inte förklara. Då blir folk nöjda och ställer inga fler frågor. När jag säger att så inte är fallet, så blir folk väldigt förvånade, arga och frustrerade. Jag kan få svar liknande: "JA min kompis dog, då hon inte fick vård i rätt tid!" eller "Nog är det väl konstigt, du har ju haft allvarlig cancer? Då går man väl på kontroll?" eller "Hur allvarlig är det egentligen, när du inte ens får gå på kontroll? Är det kört för dig?" "Hur mår du... egentligen? Säg som det ääär!" Frågorna är många och väldigt jobbiga att svara på. Suck! Jag får försvara beslutet från sjukvården, att min kropp inte "skannas" varje år för en eventuell cancer upptäckt eller för att hitta eventuella metastaser i min kropp. Upplever att jag saknar argument som lugnar mina frågeställare. Oftast drar det igång mina egna tankar, ibland funderar jag på om jag borde fått frågan nån gång hur jag mår? Ibland tänker jag, är jag dum? Borde jag inte stå på mig att få en kontroll? Jag har ju faktiskt drabbats av den allvarligare cancersorten Trippelnegativ cancer, som inte stöds av någon efterbehandling. I samma stund tänker jag, vilka kontroller borde man då göra? Ett ultraljud kring operationsområderna, nån gång? Skanna lever, lungor nån gång? På nåt sätt lever jag i detta vakuum, får ta hand om frågor som ständigt dyker upp. Människor som är frustrerade, oroliga, plumpa i sina uttryck. Samtidigt som jag brottas med mina egna tankar. Så min fråga är, bör jag kontakta sjukvården för en rutin cancerkontroll? I så fall, vem gör jag det för? Mina vänner? Eller för att jag ska kunna säga ärligt till folk som undrar. "-Nä, det var okej denna gång!" Hur gör man i övriga Sverige? ps. helt okej att korta ner mitt mejl.

Hej! Jag har haft oturen att diagnostiseras med bröstcancer under graviditet. Jag har opererats med mastektomi där paden visar luminal A tumör er 80%, pr >95%, her2 negativ, ca 1x1x1,3 cm, grad 1, stadie 1, KI67 5%, rena SN och ca 5 mm marginal till tumörceller. Jag har inte blivit rekommenderad cytostatika. Jag har ca 4,5 månader kvar till förlossning och är livrädd att fördröjningen av starten för min endokrina behandling (min onkolog rekommenderar endast tamoxifen) kommer försämra min prognos som från en början är gynnsam. Jag har läst varenda studie som är tillgäng för allmänheten kring detta och resultaten verkar inkonsekventa. Har ni någon mer information kring hur fördröjd start av endokrin behandling påverkar prognosen för någon med liknade tumörbiologi? Eller om abort är något som förbättrar prognosen för kvinnor i min situation. Undrar också om cytostatika som jag skulle kunna få nu i andra trimestern kan förbättra mina odds trots låggradig tumör i och med graviditetens förhöjning av er. Tack

Hej! Jag är en 52-årig kvinna som diagnostiserats med multifokal duktogen bröstcancer grad 2. Största tumören var 20*15 mm. Det fanns även 2 mindre i anslutning. Hela området var 63*26 mm med ca 10 härdar. Metastas till 1/1 lymfkörtel, 11 mm. Högsta Ki 67 var 26. Opererad med sektorresektion. Planeras nu behandling med adjuvant cytostatika dostät 4+4 omgångar. Jag skulle vilja göra en genexpressionsanalys men det bedöms inte nödvändigt eftersom man ändå rekommenderar cytostatika med tanke på multifokalitet, ganska högt ki67 värde och makrometastas. Håller ni med om den bedömningen? Jag är premenopausal och undrar också om och hur det spelar in. Tack för svar.

Vad gör jag när det opererade bröstet blir stenhårt och jag har jätteont. Gör mina strykningar dagligen.

Jag undrar vilket typ av mentalt/psykologiskt stöd man kan få efter mastektomi. Mitt ena bröst har opererats bort pga dcis och jag mår mentalt mycket dåligt. Ska det behöva vara såhär? Är 52 år och bor i Stockholm.

Hej. Det är väldigt bra med forskningen och nya SMART-studien för att i framtiden få en riskbaserad screening. Jag vet att jag har täta bröst, grad D. Jag har inte haft cancer men fem gånger senaste tre åren upptäckt förändringar, tack och lov cystor men som tagits bort. Jag fick reda på tätheten i samband med detta. Vi med denna vävnad har 4-6 gånger ökad cancerrisk har jag läst, kan ni hjälpa mig att förstå hur stor risken är? Jag är väldigt nojjig över detta. Undersöker mig varje månad, enormt ångestladdat och har ju så många gånger hittat någonting. Jag blev ännu mer stressad över att lyssna på ett radioprogram Fråga Agnes när man sa att "att ha täta bröst är lika stor risk som att ha en mamma eller syster som fått bröstcancer". Är det verkligen så? Och min nästa fråga, vad ska vi då göra vi som vet om detta? Naturligtvis undersöka sig men ska man kräva mammografi och ultraljud, varje år? Min mamma är 81 år och har som jag förstått det också täta bröst men hon har inte haft bröstcancer. Vänliga hälsningar Anna

Hej Jag har en fråga till Maria Edegran om efterkontroller av bröstcancer och tät bröstvävnad. Jag fick min bröstcancerdiagnos i feb-24, (Mellannål visar bröstcancer NST grad 3, ER 99 %, PgR 99 %, HER2-negativ och Ki67 40 %.) Har efter cytostatika och strålbehandling nu antihormonell behandling. I feb-25 var jag på års kontroll med mammografi och ultraljud. Pratar med rtgläkare som gör ultraljud och hon säger att om hon tittar på bilderna före min operation ,då tumören var ca 4 stor, inte kan se den på bilderna. Därför kompletteras med ultraljud. Nu till min Fråga; Är det inte helt onödigt för mig att gå på mammografi då man inte kunde upptäcka en så stor tumör i min lilla byst utan bara använda ultraljud i mina framtida kontroller? Vänligen /Emma

Jag gick på mammografi och fick svar att allt såg bra ut. 3 veckor senare har jag en knöl i vänster bröst och ringer till bröstenheten. Jag blev avvisad besök då jag nyss varit på mammografi och de bad mig avvakta. Knölen är fortsatt kvar efter 2 veckor till och jag ringer igen och kräver en tid. Jag får vänta 4 veckor till pga brist på personal under sommaren. Jag får sen komma på ett besök och bli inbokad på ett till besök för ultraljud och biopsi. Svar kommer ca 1 mån senare och jag har bröstcancer. Efter beskedet blev jag inbokad snabbt för operation och fick sen vänta ca 7 veckor för behandling. Vid frågan hur cancer kunde missas av mammografin fick jag till svar att den ser inte alltid cancern eller spridningen. Frågan nu är, vid koller för bröstcancer känner jag mig absolut inte säker att få mammografi då den missade min cancer. Kan tillägga att det här är andra gången jag får cancer, då jag haft sköldkörtelcancer som 12 åring. Opererade bort hela sköldkörteln vid 13 års åldern. Jag läser även i min bröstcancer grupp att flera kvinnors cancer missats av mammografin och även spridningen av cancern , alla nekas annan undersökningsform än mammografi. Varför är det på detta vis? Flera försöker söka vård i andra länder då de är livrädda att cancern kommer tillbaka och missas igen. Man ska väl inte behöva söka vård utomlands pga att vården här nekar cancer patienter alternativ undersökningsmetod?

Hej Jag blev kallad till en extra mammografi då dem hade sett något. Efter ultraljudet så gjordes en biopsi, dem tömde på rätt mycket vätska. Fick direkt veta att det var ofarligt. Min fråga är, kommer säcken fyllas på igen så den är tömd nu eller vad händer med utrymmet där vätskan var? Är det vanligt att man får ett rejält blåmärke som täcker halva bröstet?

Kan man få sklerotiska förändringar av behandling med Zoledronsyra? Hur kontrollerer man att misstänkta metastaser i skelettet verkligen är cancer?