Jättebra fråga, och inte så lätt att besvara. Jag uppfattar at du är det man kallar perimenopausal, d v s dina äggstockar är på väg att somna, men har kanske ännu inte gjort det. Den blödning du hade tyder på att det finns en viss aktivitet. Man kan kolla med ett blodprov (känsligt östradiol), för att se om äggstockarna producerar hormon. Om de gör det så är aromatashämmare klart sämre än tamoxifen, om de inte är aktiva är aromatashämmaren något mer effektiv på att förebygga återfall. Hör av dig till din bröstmottagning!

Jag tror att man valt tamoxifen då man ser att det är en skonsammare behandling än en aromatashämmare i en situation med en utomordentligt god prognos. På vissa håll hade man rekommenderat att inte ge någon hormonell behandling alls i ett sådant fall, eftersom tilläggsnyttan av sådan behandling är liten.

Hej, jag uppskattar risken för allvarligt återfall under de kommande tio åren till ca 10 %. MR är kanske bättre på att upptäcka metastaser i ryggen, men det som MR också är ffa bättre på är att upptäcka andra saker som kan förklara ont i ryggen, diskbråck till exempel. På det sättet vore det kanske bra att man gör en MR om dina besvär inte ger med sig. Samtidigt är det ju vanligt med ont i ryggen, och det beror förstås oftast inte på vare sig metastaser eller något som man kan se på MR.

Tamoxifen påverkar i sig inte menstruationerna så det är inget konstigt i sig. Man kan överväga att ge behandling som släcker ut menstruationerna vid cancer som inträffat före 40 och som medfört att man ger cytostatika. Den behandlingen kan bidra till att minska risken för återfall, men kommer förstås med biverkningar som har med klimakteriet att göra.

JA det är en bieffekt av tamoxifen att man kan få en förtjockad slemhinna i livodern. Det beror på att tamxifen som en bieffekt stimulerar östrogenreceptorer i livmodern. Det kan t o m leda till cancerutveckling i livmodern. Sådan cancer har om den inträffar god prognos, och jag uppfattar inte att du drabbats av det, men i förlängningen skulle det kunna vara en konsekvens. Det är mycket bra att din gynekolog fått ögonen på detta, så hen kan följa upp och behandla på ett bra sätt. Man kan förstås överväga att byta till en aromatashämmare, som inte har denna effekt på livmoderslemhinnan.

Det har varit en diskussion om detta på sistone, men framför allt hos individer som tidigare haft bröstcancer. Jag tänker att det i och för sig med att sannolikhet är så att man skulle kunna förebygga all bröstcancer genom att låta kvinnor operera bort brösten, samtidigt är den som en generell rekommendation inte rimligt. Du skriver inte på vilket sätt du tillhör "riskgruppen". Kanske har man gjort en riskbedömning för att värdera vilken risk nivå du har, och kanske har man kommit fram till att din risk är "för låg" för att motivera ett sådant ingrepp. Jag tänker att du måste få tillfälle att tala med en bröstkirurg som kan diskutera detta med dig, och förklara hur man resonerar. Någonstans tänker jag att det kan handla om att man också måste ta till sig att livet är fullt av olika risker och att man i de flesta fall faktiskt inte kan hantera envar av dem genom riktade åtgärder. Man kan teoretiskt ta bort brösten för att minska risken för bröstcancer, och livmodern för att minska risken för livmodercancer, och tarmen... och så vidare. Det är inte rimligt om man inte har en tydligt förhöjd risk.

Det låter som om man satt in sk titanclips för att markera förändringarna. Dessa påverkar inte utfallet av de analyser som ska göras. Jag håller med om att man kan få känslan av att man bedömt att det är sannolikt att dessa förändringar ska tas bort, men man måste inte ta bort clipsen, de gör ingen skada där de sitter.

Kan du inte vända dig till din onkologenhet?

Hej, idag har det varit många svåra frågor som det varit svårt att besvara, men denna kan jag klara tror jag. Fast det ät litet knepigt att förklara. Rekommendationen vid den typ av bröstcancer som du hade är fem års hormonell behandling eftersom tilläggsnyttan av att fortsätta längre är mycket begränsad. Det är inte heller så att risken för återfall ju ökar när du nu slutar med medicinen. Jag brukar berätta om en studie på flera 1000 patienter som man gjort i oxford, när man slagit samman data från studier där man jämfört fem år av tamoxifen med ingen hormonell tilläggsbehandling (det är gamla studier från tiden då tamoxifens var en ny medicin som man ännu inte visste hur stor nytta den gjorde). Om man tittar på andelen patienter som drabbats av allvarliga återfall vid tidpunkten 5 år, då man slutar ta medicinen, så har 1/3 färre fått återfall i gruppen som fått medicinen jämfört med de som inte fick medicinen. Om man sedan väntar ytterligare fem år och tittar på hur stor andel som då drabbats av allvarligt återfall så ser man att skillnaden till och med är ännu större än den var efter fem år. Intuitivt kunde man tänka att skillnaden skulle vara mindre. Men så är det alltså inte. Man behöver alltså inte tänka att tamoxifen bara skjuter upp tidpunkten för återfall, utan det är tvärt om så att tamoxifen tar bort en stor andel av återfallen. Sen är det korrekt att det finns patienter som rekommenderas en längre behandlingsperiod, vilket beror på att de har en högre risk för återfall än du har. Det är i första hand de som haft körtelspridning som bör ha förlängd behandling. Det första året av behandling är med all sannolikhet det viktigaste året, förljt av åt 2, 3 och så vidare, tilläggsnyttan blir mindre och mindre för varje år som går. I ditt fall är det rimligt att sluta efter fem år.

Hej jag hoppas du fått svar av den som beställt undersökningen vid det här laget. Vi kan förstås inte hjälpa dig med det.