I fass är det angivet att det saknas studier av huruvida man bör ta det med eller utan mat. Mitt tips är att det inte spelar så stor roll. Många upplever olika känsla då de tar olika fabrikat av tamoxifen, men den aktiva substansen ska vara identisk, så det finns ingen anledning att tänka att en sort är bättre än en annan. Samtidigt tycker jag att man ska ha respekt för att man kan uppleva intag av olika fabrikat olika och eftersom följsamheten till medicinen är viktig (den hjälper ju bara om man äter upp den!) så tycker jag att man kan hjälpa till med att skriva "får inte bytas" på receptet om någon ber om det.

Precis som du skriver så tar en bröstutredning på krafterna både fysiskt och mentalt. Det tar alltid tid att återhämta sig från det man har varit med om. När man upplever att det värsta är över är det vanligt att både tröttheten och känslorna kommer ifatt en. Därför är det vanligt att man känner sig mer ledsen än under själva utredningstiden. Så det är naturligt att du känner som du gör just nu. Ledsnaden brukar gå över av sig självt när man har fått tid att återhämta sig. Ibland kan det kännas bra att få dela sina känslor med någon som förstår vad man går igenom exempelvis genom att kontakta Bröstcancerföreningen eller be om en remiss till en kurator.

Bra!

Jag uppfattar inte att det i sig bör innebära en risk för dig.

Man kan ta de hormonella medicinerna i många olika sekvenser (ordningar). Det finns studier där man gett aromatashämmare efter ungefär fem års tamoxifen, och de där man gett tamoxifen i ytterligare tamoxifen efter fem års tamoxifen. Det finns även studier där man förlängt aromatashämmare efter fem år, i alla dessa situationer ser man en tilläggsnytta av den förlängda behandlingen, dock inte någon säker skillnad mellan 7-8 års sammanlagd behandling med aromatashämmare jämfört med 10 år. Vad jag vet finns inga studier där man utvärderat nyttan av att först ge aromnatashämmare i fem år och sedan fortsätta med tamoxifen. Jag tror att du har rätt i att det finns mer stöd i vetenskap för att i ditt läge ge 2-3 år ytterligare av aromatashämmaren letrozol än att byta till tamoxifen.

Hej, det är svårt att säga hur det är med prognosen just nu, men om vi går tillbaka till 2018 då du var 61 år gammal kan man mata in dina data i predictmodellen. Du skriver inte något om resultatet av Sentinel node, jag antar att den var negativ, ingen spridning till axillen alltså. I så fall var prognosen vid diagnos att med endast operation (och strålning) är 68 % i livet efter 10 år, med tillägg av kemoterapi ökar det till 75%, hormonbehandling ger en förbättring till 80 % och slutligen med trastuzumab blir det 83 %. Man kan också beräkna att ca 9 % skulle komma att råka ut för ngn annan allvarlig sjukdom, som inte har med bröstcancern att göra. Den bröstcancerspecifika överlevnaden blir därför ca 9 % högre än 83 %, eller 91-92 %. Min reflexion är att du är ett exempel på att med flera olika behandlingsinsatser förändras din prognos från ganska allvarlig till god. Dessutom är det så att eftersom du nu levt ett par år utan att drabbas av återfall så är prognosen kanske t o m ytterligare något bättre.

Hej, jag gissar att du är förbi klimakteriet eftersom du tagit östrogen d v s att du är 50+. Tilläggsnyttan av tamoxifen i ditt fall (i form av förbättrad överlevnad efter 10 år) är i storleksordningen 1 %. D v s om 100 patienter "som du" tar medicinen i 5 år var så år det en som är i livet efter 10 år p g a medicinen. Kirurgin (och strålningen) bidrar mer. I vårdprogrammet står att man i denna situation kan överväga att inte ge hormonell behandling.

Hej, du lämnar litet knapphändiga uppgifter. Men är det så att de besvär som föranledde röntgenundersökningen har gått över? Det är säkerligen så, att de prover du tagit och att den röntgen du gjort är utan anmärkning ("ua") och inte inger misstanke om att det skulle röra sig om återfall. Om dina besvär gått över och undersökningarna inte inger någon misstanke om att det är något som avviker, tänker jag att det helt enkelt är som man har sagt till dig. Skulle besvären inte gå över får du förstås anmärka på det och höra av dig igen.

Menar du att du varje dag får detta besvär en stund efter intag av tamoxifen? Det känner jag inte igen. Tror egentligen inte att det har direkt med tamoxifenet att göra. Den medicinen har en lång halveringstid så den går inte ur kroppen mellan doserna. Jag tänker att man ska utesluta urinvägsinfektion, och om man inte får en förklaring på det sättet skulle jag be en gynekolog undersöka dig. Börja med att be att få en urinodling, det kan du säkert göra via din VC.

Hej, det finns olika typer av förkalkningar. Troligen är det godartade förkalkningar man sett i ditt bröst där man inte i första hand misstänker att det rör sig om t ex cancer in situ (="förstadium"). Det är dig det gäller och uppenbarligen har du inte fått förklarat för dig vilka ställningstaganden som ligger till grund för att man väljer att göra som man gör. Eftersom man vill ha en uppföljande undersökning är uppenbarligen misstanken om att detta är något som ska opereras inte helt utraderad, även om misstanken måste vara mycket låg. Min förklaring som har ett helt otillräckligt underlag duger inte. Du måste be att få träffa en läkare på den kirurgiska bröstmottagningen, eller tala med en i telefon. Mammografiläkarna brukar som du anger inte ha den typen av kontakter. Det brukar vara bröstkirurgerna som har denna typ av kontakter. Ring till bröstmottagningen, eller kontakta via 1177!