Hej, du svarar själv på frågan. Det bästa är att vänta på svaret på undersökningen.

Kortfattat blir det såhär: 6 % risk att dö av bröstcancer inom 10 år, med behandling. Dessutom 3 % risk att råka illa ut av något annat som inte har med bröstcancer att göra. Om man uppfattar att Ki67 värdet är lågt, vilket inte är orimligt (gränsen i modellen är så låg som 10 %) blir det t o m litet bättre.

Patientskadelagen har kommit till för att den som skadas i vården på ett enkelt och smidigt sätt ska få sin rätt till ersättning prövad. Har det uppkommit en skada som uppfyller villkoren i Patientskadelagen så ska ersättningen betalas ut utan att frågan om vem som är ansvarig ställs. Många gånger handlar det dessutom om behandlingar som när de gavs verkar fullt rimliga, men med facit i hand så står den tidigare behandlingen inte i rimlig proportion till den skada som uppkommit. Exempel på skador som kan ersättas är skador som uppkommit vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Detta innebär att det alltid sker en individuell bedömning om villkoren för att få ersättning är uppfyllda. Skadan måste också anmälas inom en viss tid för att ersättning ska kunna utgå. Eftersom jag tror att många missar att anmäla skador som skulle ha kunnat resultera i skadestånd passar jag på att göra några allmänna reflektioner kring Patientskadelagen: Den vanligaste anledningen till att patienter som jag hjälp att göra en anmälan om skada enligt Patientskadelagen och som fått ersättning utbetald är felaktig diagnostisering (dvs försenad cancerdiagnos på grund av att det från början har ställts en felaktig diagnos). Jag tror att det är många som inte känner till att man få skadestånd på grund av försenad diagnos om detta har påverkat vårdförloppet. Det kan vara bra att känna till att skador som har uppstått i samband med sjukdomar som utan behandling är direkt livshotande ersätts inte. Därför ersätts i stort sett aldrig skador som uppkommit i samband med en bröstcancerbehandling som genomförts enligt vårdprogrammet. Som ett förtydligande kommer här lagtexten om rätten till ersättning: Rätten till patientskadeersättning 6 § Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av 1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt, 2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hantering därav, 3. felaktig diagnostisering, 4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, 5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler eller utrustning, eller 6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar. Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1 och 3 skall den handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom området. Rätt till ersättning enligt första stycket 4 är utesluten i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen. Undantag från rätten till patientskadeersättning 7 § Patientskadeersättning lämnas inte om 1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt livshotande eller leder till svår invaliditet, eller 2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § första stycket 6.

Hej jag tror att det finns ett missförstånd som jag noterat tidigare i denna frågelåda. Stadium (på engelska: Stage) är ett sätt att klassificera tumörstorlek och körtlar där man utgår från TNM: T betyder tumörstorlek (invasiv cancer) T1 = upp till 20 mm, T2 betyder att tumören är 21-50 mm , T3 är större än 50 mm och T4 betyder att tumören växer genom hud eller muskulatur. N avser hur det förhåller sig med körtlar i armhåla, ovan nyckelbenet och invid bröstbenet. Vid N0 finns inga påvisade celler i dessa körtlar, och N1-N3 betyder ett ökande antal sjuka körtlar. M avser om det finns tecken till spridning i kroppen. TNM kan slås samman till det som kallas stadium där stadium 1 avser en T1 tumör utan tecken till spridning till körtlar eller endast micrometastas vid Sentinel node. Stadium 4 avser när sjukdomen är spridd i kroppen, och stadium 2 och 3 är steg däremellen. Grad avser tumörcellernas biologi och i första hand deras delningsförmåga och delas in i tre grader, 1-3 där 1 är långsamväxande, 3 snabbväxande och 2 mittimellan. Man tittar både på stadium och grad vid beslut om behandlingsrekommendation. När du skriver hur man ska tolka prognosen, verkar du ha förstått det på rätt sätt.

Hej Uppenbarligen lever du med bröstcancer som kronisk sjukdom. Precis som en diabetiker som måste förhålla sig till sitt blodsocker så måste du förhålla dig till din sjukdom. Behandlingen syftar till att hålla sjukdomen underkontroll i syfte att låta dig leva med god livskvalitet och så långe som möjligt Man har nu bedömt att den behandling du hittills fått inte längre kan hålla sjukdomen under kontroll, i det läget byter man till annan behandling som man bedömer ska ha bättre möjlighet att kontrollera sjukdomen. Hur orolig ska du vara? Det bästa är förstås om du kan ha insikt i din situation som du verkar ha, men slippa för mycket oro. Oro skaver som en sten i skon, och den hjälper dig inte att leva ett gott liv om den tar över. Men ett visst mått av oro är väl en ofrånkomlighet för oss alla.

Jag skulle börja med att ta den på morgonen och se om det hjälper. Det finns tre olika läkemedel i den grupp som anastrozol tillhör (letrozol och exemestan). Som en andra strategi kunde du ju testa med en av de andra, i så fall skulle jag välja exemestan, som har en litet annan kemosi struktur än de andra.

Av din fråga drar jag slutsatsen att din fru fortfarande är patient på en onkologklinik. I så fall ska din fru vända sig till sin kontaktsjuksköterska både när det gäller önskemålet om rehabilitering och när det gäller önskemålet om att i lugn och ro få sitta ner med en läkare och få svar på sina frågor. När det gäller rehabilitering så finns det ett särskilt vårdprogram som beskriver hur behovet av rehabilitering ska uppmärksammas och åtgärdas. Så här står det i programmet. ”Återkommande bedömning av rehabiliteringsbehov är utgångspunkten för att rätt åtgärder sätts in i rätt tid. Bedömning av fysiska, psykiska, sociala och existentiella rehabiliteringsbehov ska göras regelbundet under patientprocessen med start vid diagnos.” Det är också kontaktsjuksköterskan som vet om kliniken där din fru är patient har möjlighet att erbjuda den form av samtal som din fru och du efterfrågar. Jag hoppas det löser sig efter att ni haft kontakt med kontaktsjuksköterskan. Om ni fortfarande inte känner att din fru har fått den hjälp hon behöver så ska man i första hand kontakta verksamhetschefen.

Hej, jag tänker att det är viktigt att vänta på HER2-analysen innan vi diskuterar detaljerna. Du kommer få information vid besöket på onkologen, och jag vill helst inte föregripa diskussionen med de som har ansvar för din vård.

Hej, svårt att säga med säkerhet. Jag tycker att din hormonella behandling är mycket väl motiverad och bör fortsätta. Du har ju nu fått mediciner som minskar risken att insjukna i hjärtproblem igen. Det kunde vara en rimlig åtgärd att byta till tamoxifen, som i någon studie faktiskt setts kunna vara bra för hjärtat.

Hej Det är nästan alltid omöjligt att hos en individ knyta ett insjuknande till en speciell riskfaktor. JAg brukar säga med ett undantag: om man har en ärftlig bröstcancergen med hög risk att insjukna, t ex BRCA1, kan man med stor säkerhet säga att cancern beror på den ärftliga risken (mutationen). För den typ av riskfaktor som du tar upp kan man inte på samma sätt säga att det är hormonbruket som förorsakade cancern i ett visst fall. Man kan bara säga att risken i en grupp individer som exponerats för riskfaktorn är högre än risken i en grupp som inte utsatts för riskfaktorn ( i detta fall ätit kombinerade hormonpiller). Det finns en stor studie i Lancet 2019 där man försökt titta på detta och analyserat data från med än 100 000 kvinnor som kommit in i klimakteriet och som utvecklat bröstcancer. Man hade uppgifter om deras hormonbruk före cancerdiagnosen. Genom att analysera detta kunde man få siffror på risken med hormonersättning. Sammanfattningsvis kunde man se att det faktiskt fanns en liten riskökning även efter 1-4 års hormonbruk. Risken var större ju längre man tagit pillrena. Risken var större för sådana piller som innehåller både östrogen och progesteron än de som bara innehåller östrogen. Lokala östrogenpreparat, salvor och vagitorier, ledde inte till någon riskökning. Observera att denna studie inte säger något om hormonbruk hos kvinnor som redan fått bröstcancer, det handlade om risken att FÅ bröstcancer för fösta gången. Hormoner efter bröstcancer är en annan historia. I ditt fall kan man alltså inte veta om du fått bröstcancern p g a Activelle eller om du skulle ha fått det ändå. När det gäller tamnoxifen tänker jag att du inte ska ta ut biverkningar i förskott. Det finns faktiskt många kvinnor som kan ta tamoxifen utan att fara speciellt illa av det. Du får prova, helst i en positiv anda!