Hej, hur kommer det sig att man inte behandlar en TNBC som en spridd cancer eftersom det är relativt stor risk för återfall under de första 3-5 åren om jag har förstått det rätt..? Jag tänker då om man skulle ge flera omgångar med cellgifter och vila där emellan under 3-5 år eller är det för tufft för kroppen?

Jag är 44 år och fick konstaterad trippelnegativ BC i oktober 2020. Första biopsin visade konstigt nog inga cancerceller men MR och ultraljud såg tumör malign ut, så först gjordes operation för att ta bort tumören för analys. Resultatet visade då en 10x8 mm stor trippelnegativ tumör, grad 3 med SKI-67 91 %. Efter detta skulle ny operation genomföras för att avlägsnas större del runt tumör samt sentinel node. Jag valde då att utföra mastektomi av rädsla för återfall. Vid analys efter mastektomi påvisades inga kvarvarande cancerceller i bröstvävnad, det fanns heller inga cancerceller i sentinel node - frisk SN. I december påbörjades adjuvant behandling med cytostatika som pågår nu - 3 doser docetaxel och 3 doser EC90 var tredje vecka. Min mamma fick bröstcancer vid samma ålder som jag 1986 och igen i andra bröstet 1991 (olika sorters cancer där den första var aggressiv), lever idag. Jag har gjort genanalys och bär inte på Brca-gen. Jag är mycket orolig och rädd, och har svårt att släppa tanken på återfall och spridning. De frågor jag har: hur ser min prognos ut avseende risk för återfall och spridning? Samt prognos för överlevnad. Speciellt med tanke på den höga celldelningen? Jag har läst om zoldronsyra. Jag har hamnat i klimakteriet av cytostatikan bör jag få sprutor även om jag hade mens innan påbörjad behandling? Jag ska inte få strålning, bör jag vara orolig över utebliven strålbehandling? Stort tack för svar!

Hej! Tack för att man får ställa frågor! Är kvinna, 54 år, i övrigt frisk, som genomgick operation i december. Nålbiopsin före operation visade in situ, men efter operation enligt PAD trippelnegativ bröstcancer. Duktal gradus II karcinom, 7 mm, ställvis gradus III DCIS-förändring. Portvaktkörtelstatus 0/6, ER 0%, PR 0%, HER2-neg och KI-67 28%. Nu på Docetaxel x 3 och sedan FEC x 3. Kan man på något sätt följa upp under behandlingen hur jag svarar på behandlingen, då tumören redan är bortopererad? Större delen av håret lossnade redan efter första kuren, men ögonfransar och ögonbryn finns kvar. I övrigt inga starka biverkningar ännu. Har förstått att denna bröstcancerform är aggressiv. Den maligna tumören togs bort, men bröstet opererades inte bort. Det positiva är att man inte hittat något avvikande i portvaktskörtlarna, som togs bort. Vad kan man säga om prognosen för överlevnad i mitt fall på kortare och längre sikt? Efter behandlingen ska området även strålas, men efter detta är ingen medicinering inplanerad. Är det vanligt att ingen fortsatt medicinering ges? Tacksam för svar!

I det nationella vårdprogrammet kap 18.6 står " Det finns dock inget stöd för att ge bisfosfonater till kvinnor med MBC utan skelett-metastaser. " I mitt fall är jag 51år och hade ingen spridning utan bara en 2cm metastas i axill. Är nu klar med min andra Her2+ (ej hormonell)behandling och blir då erbjuden bisfosfonater i 3år. Fick BC 2015 och ny BC i andra bröstet 2019 (Samma sort) Blev då mycket bekymrad eftersom stöd för detta inte verkar finnas i vårdprogrammet. Blev inte erbjuden detta förra gången 2017. Har jag skelett-spridning som min läkare inte berättar om? Eller är risken för skelett-metastaser för mig väldigt hög ? Behöver klarhet om vad som gäller. Vill ju inte utsätta kroppen för mer stark medicin, som lagras in livslångt, och mer biverkningar om stöd saknas från gjorda studier. Tacksam för klarhet i frågan. Sofia

Hej igen! Jag fick svar på min fråga den 26 febr. av Niklas Loman och tackar för det. Dock uppstår en följdfråga: om de besvär jag upplever i mina leder beror på tamoxifenbehandlingen, ska jag räkna med att de blir bestående efter det att jag så småningom avslutat behandlingen, eller kommer kroppen att kunna "reparera sig"? Jag är 68 år, vältränad och inte van att ha annat ont än normal träningsvärk. Mina tankar kring detta påverkas av att jag har en god vän som drabbats av svår artros i båda knäna och av sin läkare fick höra att tillståndet inte var förvånande med tanke på att hon genomgått en femårig behandling med Tamoxifen. Först trodde jag inte på den analysen, men det är inte utan att jag blev orolig i alla fall. Vänligen Eva L.

Hej! Jag har nyligen opererats för bröstcancer. Jag hade två tumörer i ena bröstet , den ena 16 mm och den andra 23 mm. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Man tog bort hela bröstet och 8 st sk portvakts körtlar som visade sig vara friska. Jag fick följande prognos: ER status positiv, HER2 status negativ, Ki-67 status positiv Tumör grad 3, detected by symptoms, positiv nodes 0. Jag är 46 år och känner mig i relativt bra fysisk kondition och har inte känt några avvikande besvär vare sig före upptäckten av cancer eller efter operationen. Har klarat operationen väl , har kunnat vara fysisk aktiv som att göra hemsysslor, lätt träning och gå långa promenader redan ett par dagar efter operationen. Det ska dock sägas att jag har varit deprimerad från och till sedan jag var 16 år och har idag diagnosen utmattningsdepression och äter antidepressiva mediciner vilket gör att jag behöver sova mycket och brukar sova mellan 10 och 12 timmar. Så även om jag känner att jag kan vara fysiskt aktiv det är förutsatt att jag är utvilad och behöver även vila på dagarna och så har det varit i många år . Senaste åren har jag varit mer i psykisk balans tack vare mer hälsosam kost (mycket råkost) och fysisk aktivitet såsom trädgårdsarbete, bär- och svampplockning, vistas mycket i naturen... Jag har fått rekommendation att behandlas med cytostatika och hormonbehandling och är mycket orolig för biverkningar då jag är övertygad om att det kommer förvärra min hälsa dvs att tröttheten blir än mer påtaglig, mer infektionskänslig, illamående och värk kommer göra att jag kommer inte orka ta mig ur sängen hela dagarna då det brukar bli så då jag drabbas av infektioner blir jag helt utslagen med extrem trötthet och då minskar effekt av mina antidepressiva medicin och jag grubblar mycket , blir orolig ... Att då prata med kurator och eventuellt får hjälp blir inte möjligt då jag blir så försvagad och förvirrad och blir inte mottaglig för samtalsterapi... Vilka risker medför om jag avstår kompletterande cancerbehandling? Om cancern skulle komma tillbaka hur snabbt kan man upptäcka det och i så fall blir eventuellt behandling mindre effektiv jämfört om jag skulle ha gjort behandlingen nu? Jag känner att det är alltför svårt för mig att kunna gå in helhjärtat och tro på att fördelarna överväger nackdelarna om jag skulle behandlas med bl a cytostatika att även om jag skulle mot förmodan gå med på att behandlas skulle jag må så mycket sämre framförallt psykiskt men också fysiskt att jag riskerar att drabbas av mycket försämrad hälsa och redan relativt dålig livskvalitet. I hopp om ett svar. Med vänlig hälsning Marina

Har snart gjort mina 15 strålningar, efter operation o cyto. Tårtbit o komplett patologisk regression av tumören som var 3 cm. Ki67 71% her2+ operation tårtbit , o innan dess 4 doc o 3 EC o så antikroppar. Inget i de tre portvakterna de tog ut. Ska få antikroppar tom juni Tänker mkt spridning o återfall typ 20 h om dygnet. Ber om svar men finns tydigen inte. Kan det finnas ett svar finnas? någonting någonstans. Kan vara så . Jag går sönder o min familj också. Vill veta var jag kanfunnasvar o o man kaneäkna ut detta.

Hej, Jag gjorde min första mammografi för ungefär 6 månader sedan. Allt var normalt, men då jag samtidigt uppgav att jag kände en lite kula på höger bröst, strax ovanför bröstvårtan, fick jag komma tillbaka på ultraljud. Det var en cysta som tömdes och var ofarlig. Efter det är jag så orolig för att jag ska hitta nya knölar och /eller att jag ska missa något när jag undersöker. Jag lider av hälsoångest och har hamnat i en ond spiral där jag känner på brösten flera gånger om dagen. Ena stunden tycker jag att jag hittar knölar och 5 min senare är de borta. Att undersöka stående är skillnad mot att ligga ner. Tänk om jag missar något? Ett bröst är väl aldrig helt "tomt"? Jag vet inte hur jag ska kunna upptäcka något när jag inte litar på det jag känner. Jag fick hemskickat en bild på bröstets anatomi men det hjälpte inte mot min oro. Just nu vill jag bara operera bort brösten. Vill inte ha dem längre... Jag fyller 41 om några veckor.

Sedan jag började med Letrozol så har jag känt mig enormt deprimerad, verklighetsfrämmande, glömsk, trög och även yr. Jag har ätit dem i en månad, och jag vill inte ha det så här. Ska prata med onkologen så fort jag kan, men jag måste fråga om ni upplever att detta är vanligt? Bad kan man göra, byta märke? Pausa? Har ni erfarenhet av att deppigheten blivit bättre hos andra patienter med tiden? Hur stor nytta är det att ens äta dessa egentligen?

Vill först tacka för att ni finns och kan svara på frågor. Jag opererades 7/1-21 med tårtbitsop, malign knöl 16 mm som efter genexpressionsanalys PAM50 befanns vara luminal A och lämplig att stråla, ej behandla med cytostatika. Analysen tog ca en månad. Till saken hör att en knöl uppkom mellan såret och bröstvårtan och ni sade att det kunde vara ett serom. Onkologen har tittat på den och remitterat mig tillbaka till mammografin för bröstbiopsi. Jag undrar om svaret på detta kan dröja lika länge som PAM50 analysen. Knölen gör definitivt ont, gör ett serom det? Jag ska påbörja strålning för det opererade bröstet dagen efter bröstbiopsi. Kan strålningen sas hjälpa mot den här nya knölen också? Om knöl nr 1 var luminal A lågrisk bröstcancer, kan den nya knölen eventuellt vara något värre? Det känns illavarslande med smärtan. Ni sade tidigare att det var knappt troligt med ett återfall så tidigt, men just med tanke på att det gör ont kanske det är möjligt.