Frågor & svar

Jag har behandlats för duktig 15×13 mm, DCIS grad 3, hormongynnad, her2 positiv hög ki-67, 3 körtlar bortopererade. Icke spridd cancer. Jag har klarat strålning och cellgifter bra. Tog tamoxifen i tre månader. Fick mer ont i kroppen, konstant sårsprickor i näsan och blodiga slemhinnor, besvärande torrt underlig och konstigaste av allt konstant brännande känsla i nacken och på höger underarm, som om jag blivit bränd av stora nässlor + mer hårväxt endast på den underarmen. Jag träffade en sjuksköterska som gått igenom mycket lik diagnos som ångrade att hon inte slutat tidigare med hormonpreparat pga biverkningar. Jag gjorde ett uppehåll på nu 4 månader med tamoxifen. Har fortfarande ont i kroppen, mycket stelhet. Det har jag haft även innan cancer behandling men betydligt sämre nu. Den brännande känslan i nacken har övergått till en stickande känsla som dålig kontakt när man ger ström. Inte konstant, mer vissa dagar och mycket efter varm dusch. Även irritation under huden på armen kvar. Känns som nervskada? Jag har tänkt mig som frisk och tyckte att dessa biverkningar var för stora och konstiga och att risken för återfall inte borde vara så stor eftersom jag också fått antikroppsbehandling. Träffade min onkolog, blev chockad över att jag har 20% risk för återfall, 10 om jag tar hormonbehandling. Hur har jag kunnat missa detta? Rysk roulette. Vi kom överens om att jag ska ta aromatashämmare. De ger dock generellt ännu mer biverkningar inom det jag redan har problem med. Ont i kroppen/stel och torra slemhinnor. Tom verkar det utlösa artros för en del. Är det stor risk att biverkningarna Blir kroniska? Jag är rädd för att ta tabletterna, men så hög riskprocent är inte att leka med. Är risken verkligen så hög när jag inte hade spridning. Kan man inte behandlas med mer antikroppar istället?

Hej, Jag ska påbörja behandling med Tamoxifen och fick veta att jag kommer behöva byta ut min medicin Duloxetine mot annat preparat pga interaktion. Detta fick mig att bli oerhört ledsen då jag kämpat med att få hjälp med ångest sen jag var i tonåren och provat olika SSRI utan något vidare resultat. Är 45 år och träffade en läkare förra året som kunde samla ihop mitt mående och ge mig diagnos GAD vilket kändes som en lättnad. Utfasning av SSRI och infasning av Duloxetine. Otroligt jobbiga 3 månader men vad bra det blev! Har också hjälpt och gjort depressiva svackor som kommer och går lättare. Onkologen sa som hastigast att man skulle kunna få behandling med annan medicin än Tamoxifen men då också behöva ta spruta för äggstockarna varje månad. Han la till att det är mycket mer biverkningar med denna behandling. Han tyckte inte det var en stor grej att byta ut min ångestmedicin mot någon annan men för mig betyder det väldigt mycket och jag är rädd att behöva må sämre än vad jag redan gör av att ha fått bröstcancer. Och fasa ut tar ju tid vilket skjuter på start med Tamoxifen. Kände att jag inte kunde ställa frågor till läkaren då han bara svarade att han inte visste så mycket om utbytbara preparat för Duloxetine och vad de innebär osv. Han skrev remiss till min vårdcentral som har hand om denna delen. Min fråga till er är egentligen vad ni tror om att helt enkelt välja den andra behandlingen för min bröstcancer istället för att byta mitt SNRI? Jag är i förklimakteriet och enligt prover hos gyn för ett år sidan var jag nästan inne klimakteriet. Har inte haft mens på 4 månader nu och haft ett par till 3 månader mellan mens senaste åren. Känns kanske som en enkel sak att bara byta preparat men jag är livrädd för att falla. Tacksam för input!

Hej! Vi har flera fall av BC i min familj. Jag fick diagnosen hormonkänslig BC i slutet av 2021. Då var jag 47 år och premonopaus. Jag genomgick partiell mastektomi och även axillutrymning eftersom jag hade 3 makrometastaser i portvaktskörteln. Det fanns inte någon metastas i de andra 19 lymfkörtlarna som togs ut. Jag har behandlats med dostät EC 90 och veckovis paclitaxel, strålning och sedan ett halvår månadsvis zoladex och anastrozol. Jag ska ha endoktrin behandling i 10 år. Jag fick en tyreoidit kort efter strålningen, antingen pga strålningen eller pga av den jobbiga förkylningen jag fick då, så sköldkörtelns hormonnivåer har svängt upp och ner sedan dess och nu får jag levaxin. Det togs andra hormonprover alldeles nyligen, med följande svar. (1) P—LH <0,1 IE/L (ref follikel: 1.9-13 IE/L, midcykel: 8.7-76 IE/L, luteal: 0.5-17 IE/L, postmenopaus: 16-54 IE/L). (2) P-Östradiol <70 pmol/L (ref follikel: 70-530 pmol/L, midcykel: 230-1300 pmol/L, luteal: 200-790 pmol/L, postmenopaus: <120 pmol/L). (3) FSH 24 IE/L (ref follikel: 2.5-10 IE/L, midcykel: 3.4-33 IE/L, luteal: 1.5-9.1 IE/L, postmenopaus: 23-116 IE/L). Jag ska göra samma prov om ett halvår och om ett år men något mer läkarbesök är inte planerat. Så nu undrar jag. Varför tar man dessa prover? Vad säger svaret? Kommer min endoktrina behandling ändras över tid beroende på hormonnivåerna? I vilken situation skulle man överväga att operera bort äggstockarna? Tack för ert fina arbete med svaren här och den stora kunskapsbanken de utgör. MVH E

Hej Jag har tidigare fått svar men jag känner inte riktigt att jag kunde dämpa min oro med svaret. Det jag är väldigt rädd för är vad som blev kvar efter mastektomin. Jag hade en väldigt stor DCIS, 180 mm, grad 2-3 med nekros. Radikaliteten kunde inte garanteras medialt. Vad betyder detta: Man kunde se DCIS i mediala skivan som avtar vid nivåsnittet men som inte försvinner helt, varför radikaliteten inte kan garanteras. Kraniala superficiella ytan är 0,2 mm, kaualt 0,7 mm, kraniellt 0,2 mm och 6 mm i djupa ytan. De kom fram till att jag skulle strålas eftersom det inte var möjligt att operera mer ”om de inte skulle flå mig” sa läkaren. Jag fick därför 15 strålningar och skulle även få boost 8 fraktioner mot oradikaliteten. Men nästa läkare skriver, att det var ”ytterst svårt att bestämma vilket område” som skulle boostas eftersom icke-radikaliteten är svår att definiera. En sköterska på strålningen sa att det var för att området var för stort – det gör mig väldigt orolig. Jag är sjukt orolig för vad som blev kvar efter operationen och strålningen. Denna DCIS hade vuxit supersnabbt och blivit väldigt stor och det jag läst är att om DCSI är stor, har grad 3 med nekros samt har positiva marginaler så är chansen större att den kommer tillbaka – alternativt det som faktiskt blev kvar. För mig känns det som om jag har en ”tickande bomb” som inte kommer att följas upp. Hur vet man om det ”fortsätter växa”? Jag ska känna efter varje månad – men hur och efter vad? Jag är strålad och har ett stenhårt bröstimplantat som värker – allt gör ont. Hur ska jag veta om det plötsligt blir invasiv cancer där? Eller kommer det plötsligt visa sig att något fortsatt växa och sen är det försent att behandla. Var någonstans såg de att DCIS gick utanför det bortopererade, inåt bröstkorgen, utåt mot huden, åt vänster, mot armhålan? Uppföljning om 1 år – men uppföljningen gäller det andra bröstet som reducerats – inte det stället där DCIS fanns. Strålningen minskar risk för återfall – men den tar inte bort det helt. Hur följs stället upp som hade DCIS – där det faktiskt inte gick att operera bort med marginal? När jag frågar så får jag svar att DCIS kan inte bli invasiv cancer men samtidigt så kan det det om det blir kvar. Vad betyder det?

Hej! Jag är en 46-årig kvinna som har tät bröstvävnad och själv hittade tumören som diagnostiserats på följande vis: PAD visar en 11,3 mm stor, invasiv duktal cancer, grad 2. Extent 14,7 mm. ER 80 %, PgR 90 %, HER2 normal och Ki67 14 %. Fyra sentinel node varav en med mikrometastas och en med makrometastas, 2,2 mm. Patienten reopererad, PAD från detta helt benignt. Således Luminal A-lik bröstcancer, T1 N1, inkonklusiv GEX. Jag har fått besked om att jag ska behandlas enligt följande: Adjuvant cytostatikabehandling dostät EC90 x 4 följt av Docetaxel75 dostät x 4. Lokoregional strålbehandling, central tumör så IMN bör inkluderas. Endokrin terapi med förlängning. Patienten även gränsfall gällande tilläggsbehandling med CDK46-hämmare, kvaliteten på RNA för låg så GEX-analys inte gått att genomföra, vilket försvårar bedömningen. Nu undrar jag först och främst om cytostatikabehandlingen inte är lite väl tuff? I och för sig är jag 182cm lång och väger 72 kg samt är vältränad, men i mina öron låter det som att jag kommer behandlas mer intensivt än man brukar göra med 4+4x2v i stället för 6x3v. En annan fråga jag har är att mina läkare säger att jag inte ska oroa mig och att allt kommer gå bra. Samtidigt tillkommer det behandlingsmässigt besked om fler och fler tillägg. Är det metastasen i lymfkörteln som orsakar allt detta pådrag? Om det är en så hormonkänslig cancer ska väl den antihormonella behandlingen ha väldigt god effekt? Eller tyder spridningen på att det är en cancer som är lurig och lättare kommer återkomma?

Hej! Jag ställde en fråga den 29 april 2019 gällande risken för spridning vid TNBC. (Tumören var 1x2 cm men hann bli 2x3 innan behandlingen satte igång) och ingen cancer visar sig vid cellprov. Jag fick svaret att den risken är liten samt att jag kommer att få cellgifter, vilket jag nu får i form av Docetaxel + capecitabin. Jag fick även svaret att tumören förmodligen inte kommer att komma tillbaka. I andra svar (ex 2 maj) så anger svarande läkare att min typ av cancer (TN) visst har större risk för spridning via blodet? Jag ställer därför nu en mer detaljerad fråga. Innan behandlingen satte igång var tumören 2x3 cm. Lobulär. Lågdifferentierad (sannolikt grad 3 enligt min journal). Tillväxt är 60%. Inte bärare av BRCA. Vid cellprov lymfkörtel inga tecken på cancer. MR bröst och axiller visar inget förutom redan konstaterad tumör. Mina bröst är mycket svårbedömda på grund av täthet. Jag är 39 år. Jag får nu docetaxel var 3:e vecka tillammans med capecitabin 14 dagar. Sedan planeras EC var 3:e vecka tillsammans med capecitabin 14 dagar. Bröstbevarande operation efter detta med påföljande strålning. Jag har gjort röntgen av hjärna, thorax och buk, men inte fått svar än. (Detta röntgen var inte "klinisk motiverad" enligt onkologen, men på grund av min oro så fick jag göra den ändå. Mina frågor: Hur stor är risken för spridning till andra delar av kroppen? (Enligt tidigare svar "Mycket liten"...vad är "mycket liten" I svar 2 maj så framkommer det tvärtom, nämligen att min typ av cancer finns risk för spridning utan att det finns ngt i lymfkörtlar.) Hur stor är risken för återfall om allt skulle gå som det ska. Dvs att tumören krymper av cellgifterna och man lyckas operera bort tumören med frisk vävnad runt om? Skiljer sig återfallsrisken på TN och andra typer av cancer. TN har väl ingen direkt "efterbehandling"? (Enligt tidigare svar så framkommer det att den troligtvis inte kommer tillbaka...varför är det så?) Hur stor är risken att cellgifter inte biter på min tumör/cancer? Varför tror du att jag får just den behandling som jag får? Dvs inte dostät (varannan vecka) ex? Varför får vissa capecitabin i kombination med doc och EC och vissa inte? Hur ser min prognos för att blir frisk ut kortsiktigt och långsiktigt? Jag springer ca 5 km/dag under min behandling. Kan detta vara farligt eller är det gynnsamt för resultatet tror du? Jag vet att det pågår en studie med ngt "vaccin" i bland annat Uppsala. Detta är ngn form av efterbehandling vad jag förstår. Jag frågade min läkare om detta är ngt som kan vara aktuellt för mig, men då svarar han: "Du är nog ett för okomplicerat fall faktiskt". Varför tror du att jag är för "okomplicerat fall"? Jag förstår att detta blev en mycket omfattande fråga/frågor, men ibland glömmer man fråga sin onkolog och jag tycker man träffar de alldeles för sällan och de är svåra att få tag på. Tacksam för de svar ni kan ge!

Jag är för närvarande under behandling för trippelnegativ bröstcancer i Belgien, där jag bor och arbetar sedan 1995, se sammanfattning nedan; ingen germline BRCA1- eller BRCA2-mutation identifierad. Efter neoadjuvant behandling med cytostatika och immunterapi får jag nu, efter strålning, även adjuvant behandling med kapecitabin, då det fanns kvarvarande sjukdom vid kirurgi. Jag har tre frågor inför eventuell ytterligare adjuvant behandling: 1) Jag får uppfattningen från det nationella vårdprogrammet att ni i Sverige skulle ge bisfosfonater till patienter i liknande situation som min (trippelnegativ, postmenopausal vid diagnos) efter avslutad kapecitabinbehandling, t. ex. zoledronsyra var sjätte månad i tre år, för att minska risken för spridning till skelettet. Stämmer det? Min onkolog hade inte tänkt ge det, men är beredd att göra det om jag så önskar (jag fick uppfattningen att hon kanske brukade göra det vid hormonkänslig, men inte trippelnegativ). 2) Vad jag kan förstå finns det i nuläget ingen evidens för PARP-hämmare till patienter i liknande situation som min, men jag undrar om det finns pågående reflektioner som tyder på att det kanske skulle kunna komma att ändras framöver? I OlympiA-studien ser det ut som att den var öppen även för deltagare utan germline BRCA1- eller BRCA2-mutation, men jag ser bara 5 deltagare, varav 2 fick olaparib och 3 fick placebo, och inga slutsatser tycks kunna dras om denna population? Är ni möjligen medvetna om någon annan studie som har undersökt eller för närvarande undersöker PARP-hämmare även för patienter med tidig trippelnegativ bröstcancer utan germline-mutation? 3) Ser ni i nuläget evidens för ytterligare någon adjuvant behandling som jag skulle kunna överväga för att minska risken för åࣝterfall och spridning? Bakgrund – Sammanfattning av min diagnos och behandling • Kvinna född 1969, tre barn (födda mellan 2001 och 2007), diagnostiserad med trippelnegativ bröstcancer maj 2022, postmenopausal vid diagnos • cT2N1M0, bifokal, enligt MR sammanlagt 30x56x41 mm, grad III, Ki67 90%, TILs 20%, PDL1 positiv (CPS 45) • Genetiskt test BRCA1, BRCA2, CHEK2, m. fl. juni 2022 visade inga anomalier; ingen historia av bröstcancer i närmaste familjen • Neoadjuvant behandling påbörjad juni 2022: cytostatika 12 x paclitaxel/carboplatin följt av 4 x epirubicin/cyklofosfamid + immunterapi pembrolizumab (totalt 7 veckors förseningar och dosminskningar pga neutropeni) • Bröstbevarande operation + axilliarutrymning januari 2023 (MR/ultraljud/DT vid diagnos tydde på minst 3-4 förstorade lymfkörtlar i axillen, analys efter operation visade dock att bara den som hade varit föremål för biopsi varit angripen, med komplett svar); återoperation (fortfarande bröstbevarande) februari 2023 pga bristande marginal (inga fler cancerceller identifierade denna gång) • ypT1cN0, 13mm + 2 mm, grad III, Ki67 95%, RCB score 1,964 = klass II, TILs 80% • Strålbehandling mars-april 2023, bröst, inkl. boost + lokoregional (lymfkörtlar upp mot nyckelben/parasternala) • Adjuvant kapecitabin 8 cykler påbörjat april 2023 (försening och dosminskning efter cykel 1 pga neutropeni) • Adjuvant pembrolizumab avslutad juni 2023 (totalt 18 omgångar, var tredje vecka)

Hej! Jag gjorde en dubbelsidig mastektomi den 27/3 -19 i förebyggande syfte pga att jag bär bracca1 gen, jag har fått p piller utskrivna nu, men har inte fått tillräckligt med bra svar om de är någon fara för mig att ta dom ? (Kombinerande) jag ska även operera bort äggledarna någon gång i höst/ vinter . Kan de vara någon fara då jag har valt att ha kvar mina bröstvårtor ? Har hört att p piller kan skutta mot cancer i äggstockarna ? Mvh Alexandra

Hej! När jag var på mammografi sensommaren 2018 fann man mikroförkalkningar på bilderna. Efter biopsi lutade det åt Dcis. Opererades med bröstbevarande operation i slutet av oktober, därefter strålning 15 ggr. PAD visat dcis 10 mm grad 3 med nekros, extent 50 mm. Frisk sentinel node. Enligt min kontaktsköterska så ( fattade jag det som) var de sjuka cellerna ca 10 mm när man lade samman dessa. Min oro nu är för återbesöket som kommer ske i höst, hur vanligt är det med återfall när man haft denna prognosen? Har förstått att skulle det återkomma i samma bröst som dcis eller invasiv cancer så opererar man bort bröstet. Min far har under året fått besked om att han har prostacancer, den var redan spridd när den upptäcktes. Så mina tankar handlar mkt om ev spridning o återfall....

Hej är opererad för trippelnegativ bröstcancer 20 mm invasiv duktal grad 3 och KI67 90% inga metastaser Jag har 2 frågor fick en ovanlig biverkning av cellgifterna EC inte av första påsen men 5 min in i den andra påsen försvinner min syn så de avbryter hur påverkar detta min behandling av att inte få hela? Och vad gör vi nu? Fråga 2 jag har både farmor och faster som fått cancer i äggstockarna och nu har jag blivit remitterad till gentest men det dröjer minst 1 år pga stor belastning , känner att jag inte vill vänta rekommenderar du att jag tar bort mina äggstockar i förbyggande syfte och ändå får vänta på om det blir masektomi om det visar sig vara så att jag bär på genen? Tacksam

Hej, Har idag varit på första läkarbesöket efter min operation. Lobulär 14 mm hormonkänslig inte känslig för antikroppsbehandling. (Biopsiresultat innan operation ER 100%, PR 100%, KI67 3%, Her2 1+) Tyvärr fanns det cancerceller i SN men jag vet inte storleken. Jag blev tillfrågad om jag vill vara med i Senomac-studien så den bör vara >2 mm (men jag vet som sagt inte hur stor) Skall fundera till torsdag om hur jag vill göra. Hur bör jag tänka? Funderar på att även om jag inte går med i studien hoppa över axillutrymning. Glömde att fråga min läkare om man alltid gör en röntgenundersökning innan start av cytostatika - Gör man det? Med vänlig hälsning

Hej! TDM1 eller Trastuzumab vid DCIS? Initialt en 3 cm Her2+ tumör med ki 67 50%. Hormonreceptornegativ och 1 micrometastas vid sentinel node. Efter neoadj beh är största härden DCIS ca 2 cm. PCR för övrigt. Fibros i en körtel vid axillutrymning. Herceptin eller Kadcyla? Prognos?

Hej! Precis blivit uttagen till icke operation av axillutrymning via SENOMAC-studien. Vad har jag för prognos ? Min diagnos är följande: Invasiv cancer 15 mm, grad 3, DCIS till extent mätande 26 mm. Radikalt avlägsnat. ER 99%, PR 30%, ki-67: 23%, HER 2 1+. En makrometastas 5 mm i en av två portvaktkörtel. Luminal B. Hur ser prognosen ut för återfall respektive överlevnad? Ska genomgå cellgifter, strålning och hormontabletter.

Hej jag har fått 23ggr strålbeh. (Avslutade i sep19) Under behandlingen började jag känna ont i axlarna men fick höra att d e inte relaterad till strålningen. Smärtan försvann sen efter ett tag o fick andra ledvärk i samband med Tamoxifen beh. Det som är jobbigast just nu är värk i baksidan arm som inte släpper i ca 3 mån. Har inte blivit strålad i underarmen enl strålenheten. ( fast huden i hela den område är mörk )Vad kan d vara? Kan det vara bieffekt av strålning. Med vänlig hälsning, Sara

Jag ska genomgå en större bröstoperation på torsdag, 2/7-20. Får själv välja mellan att ta bort hela bröstet eller en större bit, inkl bröstvårtan. Man har i biopsi hittat förstadium grad 3 men kan inte säga om det finns en invasiv tumör längre in i bröstet. Min fråga handlar om seneffekter. Finns det en större risk för fantomsmärtor om man plockar bort hela bröstet? Och är seneffekterna i form av andra smärtor vanligtvis mindre om man sparar en del av bröstvävnaden? Hoppas jag hinner få svar innan jag opereras. Med vänlig hälsning Siv Hedström

Hej, jag är 46 år och har idag avslutat min kemoterapi efter vä-sidig bröstcancer. Skall, enl min läkare, gärna komma igång med Tamoxifen om 2-3 v. Jag får erkänna att jag är rädd för biverkningarna och undrar lite om doseringen. Förstår att 20 mg x1 är vanlig dos men undrar om det skulle vara gynnsamt om jag trappade upp under ett antal veckor istället. Finns det information om det? Iom att jag inte hade lymfkörtelbefall sa kirurgen att man evt - om biverkningarna skulle vara olidliga - kunna reducera Tamoxifen till 10 mg? Tack på förhand för svar.

Finns något exempel på patient med trippelnegativ bröstcancer som INTE fått återfall? Och hur lång är maxöverlevnaden vid spridd TNBC?

Kvinna 30 år med trippelnegativ bröstcancer och brca1 bärare. Ska göra masektomi på det sjuka bröstet nu efter cystostatikabehandling. Men kommer få vänta upp till ett par år innan jag får operera bort det andra bröstet pgr av köer pgr av covid19. Samma sak med Rekonstruktion. Vad är risken att jag får ny cancer i det andra bröstet under tiden? med tanke på min brca1 gen? Känner stor oro men min läkare verka inte bry sig, är det bättre att söka mig till en privat klinik istället?

vill ha" översatt" så jag förstår:/ 23 mm duktal,Luminal B-lik, NHG3-tumör med lymfovaskulär invasion , östrogenreceptor positiv 100%, progesteronreceptor 80%. HER 2 neg.Ki67: 30%. Förekomst av DCIS grad 2-3 med nekros, multifokalt med största fobi på 7mm.Radikalt gällande invasiv tumör och in situ komponent. Är opererad, är klar med cellgifter och strålning . Nu Letrozol i 5 år ( ev längre). Läste att Luminal B ska vara "värre" än A, och oftare ge återfall ? Hur många % cirka ger Letrozol för att man inte ska få återfall?

Hej! I juni gjorde jag en DT röntgen över hela kroppen då jag blev diagnostiserad med bc. Vid det tillfället fick jag veta att man såg ett fynd på kota th12, ökad stenos i centrala delen - onkologen sa typ förslitningsskada. I helgen hade jag andningsproblem och beslut togs att röntga lungorna då jag hade förhöjda värden. akutläkaren specialist inom medicin sa då att det fanns starka misstankar om metastasmisstänkta förändringar i th10 och th12 och att det behöver utredas vidare. Nu undrar jag, är det svårt att se skillnad på metastaser och stenos? Kan första röntgenläkaren ha sett fel? Ser man metastaser på skelett när man röntgar lungor? Nu är jag så orolig så det gör ont i hela kroppen. Alt kan metastaser ha kommit sedan juni till idag? Har fått 3 doc och 2 ex hittills och ej opererad ännu.