Hej Josefin jag vill inte svara på din fråga just nu. Det bästa är att du ser till att informera dig vid ditt läkarbesök, kanske det klarnar då.

Hej Anette, du beskriver inte riktigt din situation så det är svårt att veta du bör göra.

OK, då förstår jag litet bättre. Jag utgick från att du var 20 år yngre. Det finns fortfarande en nytta av kemoterapi, men i relation till andra åldersrelaterade risker blir det kanske på ett annat sätt. Jag kan inte från min utsiktspunkt till fullo bedöma det. Om du känner dig otrygg måste du be att få ha en ny kontakt med din onkolog.

Ja, det är min övertygelse!

Om en behanlding med aromatashämmare (både letrozol och exemestan tillhör den gruppen) av biverkningsskäl inte är genomförbar, kan man byta till tamoxifen under förutsättning att man inte har kontratindikationer för såden behanlding, den brukar inte komma med lika uttalade ledbesvär. Det är mycket bättre än att avstå från hormonell behandling.

Hej, jag ska försöka beta av dina frågor efter bästa förmåga 1. det kan jag inte svara på, vet inte med säkerhet, men det handlar snarare om år än månader. 2 + 5 + 6 + 7: Den modell jag använder anger den statistiska sannolikheten att vara i livet efter 5 år till 86 % med bara operation och stråling, och 91 % med kemoterapi, alltså en tilläggsnytta om 5 %-enheter, eller som jag skrev i ett annat svar nyss Number needed to treat = 20, vilket betyder att 20 individer med dina förutsättningar måste få kemoterapi för att en ska bli botad. Det är en i hög grad rimlig siffra för att ta behandling även om det kan låta som många! 3. jag uppfattar att det är ungefär såhär: många individer blir mycket påverkade av hela situationen, med svårigheter att koncentrera sig, hitta ord och liknande, jag tror i första hand inte att det är en direkt effekt av cytostatikan, utan en konsekvens av den ovälkomna händelse i livet som cancern innebär, de allra flesta återhämtar sig igen, men det kan ta upp till ett år att komma tillbaka riktigt, och det kan variera mycket hur svårt och länge man drabbas av detta. Du måste räkna med att mensen försvinner och att du kommer in i klimakteriet, i vissa fall återhämtar sig äggstockarna i din ålder efter en tid, men det kan bli permanent. På riktigt lång sikt måste man räkna med att man efter en kemoterapi har litet högre risk att drabbas av hjärtkärlsjukdomar, därför 'r det viktigt att etablera goda livsvanor och på lång sikt hålla koll på andra riskfaktorer för sådana sjukor (inte röka!!, inte gå upp i vikt, vara fysiskt aktiv, äta en hälsosam och varierad kost). Sen tänker jag att det kan finnas andra effekter också, alla är inte säkert negativa, somliga menar att det får ett djupare livsinnehåll efter en cancerresa. 4. Nej, undantaget regelbunden fysisik aktivitet, gärna ansträngande! Om du skulle vara BRCA1-mutationsbärare skulle man rekommendera att ta bort äggstockar och äggledare i förebyggande syfte. Har du blivit erbjuden ärftlighetstestning? 7. Nej, inte som man kan använda för att fatta beslut om behandling. Om man drabbas av allvariliga biverkningar kan det hända att man får modifiera under resans gång.

Ja, naturligtvis. Det är bland annat för att kunna identifiera mutationsbärare hos friska släktingar som man testar för BRCA1. OM du har ett syskon med sådan mutation bör du kunna ringa till den genetiska klinik där hon är utredd och be om en tid för egen del. OM hon är testad på kirurgen eller onkologen kan du vända dig dit för att få information om vart du ska vända dig.

Hej, i ditt fall är prognosen även utan kemoterapi mycket god. Sanningen är dock att det troligen finns liten tilläggsnytta av kemoterapi i princip i alla fall av bröstcancer, men att den i ett fall som ditt är så liten att det inte är rimligt att utsätta dig för den behandlingen. Det saknar som bekant inte biverkningar, och är heller inte helt riskfri. Man kan räkna tilläggsnytta i ett tal som kallas "number needed to treat", "antalet som måste behandlas" vilket motsvarar det antal patienter i en viss situation som måste behandlas för att ytterligare EN individ ska bli botad jämfört med bara operation. Om prognosen att leva efter 10 år t ex utan kemoterapi är 92 % och med kemo 93% kan man säga att skillnaden mellan dessa två tal, 1 %, är den andel som blir botade eftersom de fått kemoterapi i tillägg, och "number needed to treat" antalet som måste behandlas för att EN ska ha nytta blir således 100. För att uttrycka det vanvördigt: mycket skrik för litet ull som bonden sa när han försökte klippa borsten av grisen. Och för att uttrycka sig allvarligt, närmar man sig en andel som riskerar att få allvarliga komplikationer av sin behandling. Och då ligger det inte i patientens intresse att behandla. Det hade blivit samma bedömning om du varit 10 år äldre, men kanske inte om du varit 20 år yngre.

Hej Anna, jag uppfattar att du är 50 år gammal. Trippelnegativ bröstcancer framställs ibland som en hopplös och jättefarlig sjukdom. Ingenting kan vara felaktigare- Om jag utgår från att du nu är opererad och frisk (jag förstår inte helt vad du menar med frågans rubrik), är sannolikheten utan tilläggsbehandling att leva efter 5 år 87 %, vilket med kemoterapi stiger till 91 %, det är inte rosenrött kanske, men i alla fall mindre än en på 10. Det råder ingen tvekan om att det finns ett gott hopp! JAg vet inte om du inte fått kemoterapi, eller om det är så att du väntar på kemoterapi, eller om det finns någon orsak till att du inte kan få kemoterapi. Om det inte finns någon som mycket starkt talar emot, så bör du ha kemoterapi också. Det att man stuckit och klämt på tumören har ingen betydelse. Det finns tumörformer där man kan se att punktioner kan leda till en risk, bröstcancer är inte en av de diagnoserna. KOm ihåg att i de studier där man undersökt mammografiscreening har prognosen i bröstcancer varit bättre för den gupp man "klämt på", de som genomgått mammografi alltså än den grupp som inte mammograferats. Om det var farligt skulle man inte se detta. Kanske din tumör på mindre än 9 mm upptäcktes på mammografi, i så fall har ju mammografin varit extra betydelsefull i ditt fall!

Hmm, det låter verkligen som du är drabbad. Och att problemet inte går att lösa på detta forum. Snälla, ge inte upp. Be att få komma på ett extra besök till en läkare som du känner förtroende för, kanske kontaktsköterskan kunde vara med på besöket, så får ni i lugn och ro diskutera genom hur du ska kunna diskutera genom din behandling, och bästa smärtlindring.