Hej Nora! Du bör absolut söka vård, helst direkt till ett bröstcentrum om du har det där du bor. Att avvakta vore verkligen fel. Knölar i armhålan kan naturligtvis vara ofarliga men ska på inget sätt nonchaleras - och nu när du observerat både tillväxt och tillkomst av ytterligare en knöl ska du söka omedelbart. Du tillhör, som det låter, ingen riskgrupp för corona, så det finns inga skäl att inte direkt be om ett kliniskt besök och mammografi/ultraljud.

Hej, jag ska försöka svara ärligt, det blir enklast så. Det finns en sk modell på nätet där man kan mata in dina data. Den visar att nyttan av att ge tamoxifen i form av ökad chans att vara i livet efter 10 år är i storleksordningen 2 % -enheter, d v 90 % klarar sig utan, och 92 % med tamoxifen i 5 år. När man har flera tumörer i bröstet anses det att man ska räkna på den största enskilda tumören. Men, i ett fall som ditt kan jag känna en viss osäkerhet om man inte i alla fall måste befara att prognosen är beskriven litet för optimistiskt på det sättet. Personligen vill jag mena att indikationen för tamoxifen är stark. Jag anar att du är tveksam till medicinen, jag hade starkt velat föreslå dig att prova, det är inte alla som far illa an medicinen. 2 % kan tyckas som en fjuttig nytta, men man skulle kunna tro att nyttan egentligen är större än så som du beskriver situationen.

Hej, jag tänker att du kanske tidigare fått cytostatika och inte menstruerar efter det? Om så kan det vara att du inte märker någon skillnad nu efter operationen. Det kan vara en nackdel att komma i klimakteriet tidigare som du antyder. Jag tänker att du haft en hormonkänslig bröstcancer, så hormonbehandling i tablett- eller plåsterform kan du inte få. Det som är viktigt för hjärta/kärl och skelett är ett allmänt hälsosamt liv, med regelbunden fysisk aktivitet, bra och nyttig kost (mycket grönsaker och fisk, litet socker, och lagom med rött kött) och att du inte röker (förstås).

Jag föreslår tar kontakt med din kontaktsjuksköterska och ber henne ordna en ordination för peruk redan nu. Resultatet blir bäst om den som ska pröva ut peruken ser hur ditt eget hår ser ut.

Hej, Tamoxifenet tar ett par månader att gå ur kroppen. Så jag tänker att du får känna efter hur det känns mot slutet av sommaren för att utvärdera ifall det du uppfattar som biverkningar verkligen har varit det. Du skriver inte vad du haft för besvär, min gissning är att något kanske förändras till det bättre, men att inte allt gör det. JAg skulle inte tro att mensen kommer tillbaka, FECen slår oftast ut äggstocksfunktionen hos kvinnor i den åldern, och skulle den komma tillbaka hade den mycket väl kunnat göra det även under tamoxifenbehandlingen. Jag tror alltså i första hand att du kommit in i klimakteriet till följd av din cytostatika, men att tamoxifen mycket väl kan ha ökat på vissa "klimakteriesymtom" vallningar t ex, även om tamoxifen i sig inte påverkar äggstockarna. Jag hoppas hur som helst att du nu kommer att känna dig så stark och frisk som du är!

Det kan bli sämre innan det blir bättre, men du bör förstås tala med personalen på din behandlingsinapparat och kanske ska du blir bedömd av en läkare. Du kanske ska ha mersmärtstillande nu innan strålbehandlingseffekten sätter in.

Hej, det bästa är om ngn av de kvinnor som haft bröstcancer söker till den genetiska kliniken vid närmaste Universitetssjukhus så kan man nysta upp detta. Man kan också höra av sig till bröstmottagningen där man tar hand om nya bröstcancerfall så kan de hänvisa vidare. Knepet är att erbjuda testning för ärftliga bröstcancergener, det bästa ät att utgå från en person som haft cancer.

Hej, Jag tänker att man antingen fattat detta beslut p g a att du tillhör en riskgrupp t ex p g a ålder, där det är extra angeläget att minimera risken för riskspridning. Alternativt har man valt att reducera verksamheten generellt i syfte att minimera antalet individer som måste ta sig till sjukhuset och därigenom smittspridning. En tredje orsak skulle kunna vara att man måst reducera verksamheten på behandlingsenheten för att personal är sjuk eller på annat sätt inte kan vara på plats på sin ordinarie arbetsplats. Zoledronsyra och andra sk bisfosfonater är en grupp läkemedel där det kanske litet oväntat visat sig att de har egenskapen att minska risken för allvarliga återfall. Zoledronsyra "bakas in" i skelettet och sätter sig där under läng tid. Det du fick för ett halvår sedan finns således kvar i kroppen. Den studie man lutar sig emot för att rekommendera behandling är en sk meta-analys med resultat från ett antal olika randomiserade studier där man lottat patienter +/- sådan behandling i tillägg till övrig behandling. De ingående studierna är olika på flera sätt, och visar litet olika resultat. Man har tagit med studier av olika liknande läkemedel, och olika behandlingstider. Det gör att man inte riktigt kan vara säker på att den regim man rekommenderar (de flesta får en dos i halvåret i 3, eller på vissa ställen 5 år) verkligen är den absolut optimala. I genomsnitt verkar det dock vara bra att ge ett antal års behandling till patienter som kommit in i klimakteriet. Behandlingen har den goda bieffekten att den minskar risken för nedsatt bentäthet och frakturer till följd av benskörhet, vilket kan vara en fördel inte minst om man tar en aromatashämmare som anastrozol eller letrozol. Kom ihåg att det bidrag till behandlingseffekten som zoledronsyra ger är ganska litet, mindre än nyttan av operation, cytostatika, hormontabletter och strålning. Jag skulle sammanfattningsvis vilja säga att man inte behöver uppfatta att det är ett allvarligt avsteg från behandlings planen man gör om man skjuter upp en zoledronsyrabehandling i 6 månader. Påverkan på din prognos till följd av detta är med största sannolikhet försumbar.

Hej! Det du beskriver låter inte alarmerande i första taget då det finns ett tydligt samband med dina p-piller. Det är inte ovanligt att brösten reagerar på hormonella förändringar som dessa. VC är en bra plats att börja på! Du behöver inte tänka på några specifika frågor, läkaren lär undersöka dig noggrant och bestämma sedan om man behöver göra något mer.

Hej Elisabeth, kloka funderingar har du, ska försöka bolla lite med dig. I allmänhet kan man säga att bröstbevarande kirurgi i kombination med strålbehandling är det alternativ som anses vara klart bäst avseende återhämtning och livskvalitet. Moderna studier visar ingen ökad risk för återfall, vissa pekar till och med på en något bättre överlevnad, men det oklart varför, kanske det är en effekt av hård selektion eller annat. Sedan är ju det ett specialfall när man först har erhållit medicinsk behandling: förut sa man alltid att hela tumörbädden behöver tas bort även om all tumör har behandlats bort (pCR), bara för att vara säker på att man inte lämnar kvar små härdar av cancer. Det är nämligen riktigt svårt att med bilder (även MR eller PET) säkert förutsäga om det föreligger pCR eller inte! Så att t ex inte alls operera vid bildmässig pCR fungerar dåligt/inte. Vad ska man då ta bort? Det finns internationella rekommendationer som säger att man åtminstone tar bort den rest som syns på ultraljud/MR, och kräver då att operationen visar "friska kanter" i det vävnadsstycket man tar bort, annars får man operera om och ta mer. Men om det finns förkalkningar i och omkring tumören som tyder på utbrett förstadium (DCIS) så ska all kalk opereras bort - förstadium svarar ju erkänt dåligt på medicinsk förbehandling. Det svåra är att vissa tumörer krymper koncentriskt (dvs en stor knöl blir till en mindre knöl), medan andra krymper fläckvis, och då är det svårt att veta var fläckarna ligger utströdda i vävnaden (men inom tumörbädden så klart). Hur man än gör så måste målet vara att all kvarvarande tumör och förstadium tas bort i sin helhet, annars riskerar man ett återfall i bröstet. Om man lyckas med det målet och med att bevara bröstet är det ju toppen, annars är det mastektomi som gäller. Och där kommer den sista punkten in: den tekniska bedömningen, dvs vad är tekniskt möjligt att göra i just ditt bröst med just den tumör du har haft. Du beskriver att tumörområdet utgjorde mer än hälften av ditt bröst, och då låter det väldigt svårt att bevara det. Just det tekniska kan egentligen bara din kirurg bedöma; det finns några alternativ att försöka ta bort större delar av bröstet och ändå bevara det, men dessa alternativ kan bara din behandlande kirurg fundera kring och bedöma om de kommer i fråga. Hoppas du fick lite hjälp i dina funderingar!