Hej! Om det här ett utslag som inte ger med sig och om man tidigare har konstaterat en knöl så är det nog bra att du hör av dig igen - det man hittills inte verkar ha gjort är en provtagning, dvs en liten biopsi på den hud som är annorlunda (eller knölen om den finns kvar, och vätskan om det fortsätter sippra från bröstvårtan). I din ålder är det som du säger ovanligt med något bröstcancer-relaterat, men det är ju det man utesluter först. Om man bekräftar att det inte är något allvarligt kan du be om en remiss till hudläkare om det besvärar dig.

Ja, det har du. Enligt Patientlagen har du möjlighet att välja öppenvård, primärvård, öppen specialistvård och öppen högspecialiserad vård i annan region än den man är bosatt i. Om en region kräver remiss för den vård du efterfrågar måste du ta kontakt med exempelvis din husläkare och be om en remiss. Om det inte behövs remiss kan själv kontakta aktuell mottagning för besök/behandling. Reseersättning utgår inte.

Hej Camilla, jag tänker att din fråga liknar den som ställdes 11/2 under rubriken "allmän fundering". Det är en svår fråga och rent allmänt kan man väl bistert säga att man som patient inte har rätt att få hjälp att vidta de åtgärder som man önskar om det inte finns ett medicinskt stöd för åtgärden i fråga.

OK, det hade varit mer gynnsamt om Ki67 gått ner, men det är fortfarande mycket viktigt att det inte fanns körtelspridning. Jag vill inte ändra min slutsats att du har anledning att vara optimistisk.

Hej, jag förstår hur du tänker tror jag. Men nej, det finns ingenting som talar för att man vid en punktion riskerar att sprida ut celler från tumörområdet.

OK. I ditt fall har man alltså efter det att du fått preoperativ kemoterapi vid operationen konstaterat att det fanns HER2+ körtlar i armhålan. Det är en situation som inträffar ibland. Det viktiga är att du nu får en HER2-riktad behandling. Trastuzumab är fint. Och du ställer frågan om det skulle bli ännu bättre om man också la till perjeta, det är en högst rimlig fråga. Resultatet av Affinitystudien, där man utöver trastuzumab också provade att ge perjeta till liknande patienter visade att det gav ett litet tilläggsvärde. Man har emellertid i Sverige bedömt att den tilläggsnyttan är så liten i relation till vad det kostar att det inte är rimligt att erbjuda sådan behandling. Som drabbad kan man förstås tycka att det är bakvänt. Men resonemanget är helt enkelt att vi för den ekonomiska investeringen får ut mer hälsonytta om vi använder de pengarna på ett annat sätt. Glöm dock inte att en starkt bidragande orsak till att det är så, är att nyttan av tillägget av perjeta för individen är låg. Vinsten för dig att få trastuzumab istället för ingen efterbehandling är större (som hade blivit fallet om man inte HER2-testat dina lymfkörtlar) .

Man har bedömt att den bröstcancer var av sk Luminal A typ vilket är orsaken till att man värderat att tilläggsnyttan av kemoterapi var så liten att man inte rekommenderade det. Den hormonella behandlingen är viktig. Men nej, risken för återfall blir inte större med tiden.

Såhär kan man tänka: Man uppfattade inte att tumören svarade på behandlingen när man undersökte före operationen. Trots detta visade det sig att den hade svarat eftersom det fanns ett fibrosinslag. Det hade varit intressant att veta vad Ki67 var på biopsin före start av behandling. För det andra ska man komma ihåg att avsaknaden av en fullständig respons i bröstet, som i ditt fall, inte har lika stor betydelse för prognosen som vid hormonokänslig bröstcancer. För det tredje är det positivt att det inte fanns tecken till spridning till axillkörtlarna. På det hela taget skulle jag säga att chansen att du ska vara av med bröstcancern är god. Den pågående hormonbehandlingen drar därvid också sitt strå till stacken.

Hmm, det låter som du har det riktigt besvärligt. Olika individer har olika mycket besvär av sin hormonella behandling och även besvär på olika sätt. Muskelvärk är inte den mest typiska biverkningen av tamoxifen, låter mer som vad man brukar se vid aromatashämmare (letrozoal, anastrozol och exemestan). Om du har kommit in i klimakteriet eller inte har provat en av dessa skulle du kunna be att få prova en av dem. Risken är förstås att det skulle leda till samma typ av besvär. Det finns en studie (SOLE) där man efter 5 års behandling gjorde paus i behandlingen med aromatashämmare under 3 månader och sedan återupptog den igen under 9 månader, och så gjorde man det varje år under de återstående fem åren. Man hade hoppats att få ett bättre resultat på det sättet, det gjorde man inte, men det blev inte heller sämre. Man skulle kunna använda den observationen för att säga sig själv att det inte vore farligt att inom kort i ditt fall göra en paus på 3 månader i din hormonbehandling för att se om du blir mycket bättre i dina muskler, och om så är fallet sätta in ett annat preparat istället (en aromatashämmare). Det skulle också kunna visa sig att det inte är tamoxifen som helt förklarar dina besvär, vilket också kan vara viktigt att veta när du ska motivera dig för att fortsätta behandlingen under ytterligare 5 år. Oavsett om man gör såhär eller om du kämpar på, så tycker jag att du på någon tidspunkt ska prova hur det fungerar med en aromatashämmare. Och ja, fysioterapi eller kanske helt enkelt fysisk aktivitet kan säkert bidra till att hjälpa mot dina besvär.

Hej Karianne, jag tänker att det är bra att ni kunnat få veta att det finns en mutation i familjen. Du beskriver inte hur man identifierade mutationen i familjen, kanske det skedd i samband med din systers insjuknande i bröstcancer? Om så är fallet har ju framtida mutationsbärare ett annat läge och möjlighet att genom olika åtgärder minska risken att drabbas av allvarlig cancer. Det första steget är förstås att ta reda på ifall man ärvt mutationen = risken. Och det verkar du och din dotter redan gjort. Sen berättar du att du genomgått riskreducerande kirurgi av bröst och äggstokar. Efter det behöver du inte genomgå några speciella kontroller. Du har reducerat risken så mycket som det går. Din dotter har som 21-åring en låg risk att drabbas av cancer även om hon har mutationen. Om det inte finns extremt tidigt insjuknande i bröstcancer (före 30 års ålder t ex), rekommenderas att kontroller påbörjas vid 25 års ålder av brösten. Då bör man genomföra magnetundersökning årligen. Om hon sedan längre fram vill göra som du och operera sig är det förstås fullt möjligt. Vi rekommenderar fn att man genomgår riskreducerande äggstocksoperation mellan 35 och 40 års ålder. Om ni behöver träffa någon och diskutera detta kan ni fråga på den kirurgiska bröstmottagningen där ni bor så kan ni få besked om vart ni kan vända er. Ni bör även ha fått besked vid genetiska kliniken när ni genomgick testning och troligen även en skriven sammanfattning. Om inte kan ni som ett alternativ vända er till de genetiska vägledarna på er genetiska klinik.