Från medicisk synpunkt finns inga hinder, du får höra med din kontaktsköterska om du kan få ersättning för det.

Hej , den bedömning man gjort är att tilläggsnyttan av att ge kemoterapi är för liten för att det ska anses vara värt att genomgå sådan behandling. Om man bedömer att överlevnadsvinsten är 2 % betyder det att man måste behandla 50 sådana individer för att en ska ha nytta av behandlingen. 2% motsvarar två av 100, eller en av 50. Det är den typen av resonemang som ligger bakom ett beslut att inte ge cytostatika till alla bröstcancerpatienter.

Hej! Att ha en bindvävsknuta i bröstet är ganska vanligt i din ålder, medan det är väldigt ovanligt med cancer. Men: inom bröstdiagnostiken har vi principen trippeldiagnostik, vilket betyder att man alltid känner, tittar, och tar prov (alltså tre typer av undersökningar). Även om en knöl ser precis ut som ett fibroadenom bör man ta biopsi (man kan avstå om det bara är ett bifynd på mammografi/ultraljud som man inte känner, och det ser helt godartat ut). Så nej, du behöver inte vara orolig, men ja, du borde kräva en biopsi om du orkar. Tänk på att en biopsi som bekräftar att det hela är ofarligt också kan hjälpa dig att släppa oron! Man tar ju oftast inte bort sådana knutor eftersom de är ofarliga och försvinner av sig själva med tiden, men växer de till snabbt, är stora (då pratar vi om kring 3 cm) eller skapar problem (kan sitta dumt till i bh-bandet eller liknande) kan det bli aktuellt med att ta bort dem ändå.

Hej Marie! Många känner att det är svårt att tappa håret. Där jag arbetar kan vi inte heller erbjuda kylmössa. Och det känns förstås som en klen tröst att håret kommer tillbaka igen. Den behandling du blivit rekommenderad är en förebyggande behandling för att minska risken för allvarliga återfall, och sist och slutligen risken att dö av bröstcancer. Den förebyggande effekten av cytostatika är ungefär lika stor som effekten av hormonbehandlingen. Exakt hur stor den är svårt att ange, och i viss mån beroende av hur gammal du är. Jag håller med om att rekommendationen om cytostatikabehandling är klok. Cytostatikabehandlingen kan tyckas tung att genomgå, och det är den säkert också för de allra flesta. Man kan ju tänka att det ändå är under en övergående tid som behandlingen pågår, och att du därefter kan gå vidare i ditt liv. Man offrar en period av nedsatt livskvalitet, för att längre fram ha möjligheten att få en högre livskvalitet, om man därigenom undviker ett återfall. Jag vet inte att det finns någon alternativ behandling som har samma goda möjlighet att minska risken för återfall som cytostatikabehandling i din situation. Den hormonella behandling ger också ett bidrag, tillsammans med cytostatika blir nyttan större.

Hej! Det du beskriver låter som en mycket vanlig reaktion av bröstkörtelvävnaden på hormonpåslaget - brösten gör sig redo för att producera mjölk. På det du berättar borde rodnaden och ömheten motsvara en "sektor" av bröstet, ett lite kilformat område som smalnar av mot bröstvårtan och visar hur bröstet är uppbyggt. Att bröstvårtorna svullnar ibland låter också helt normalt och absolut inte misstänkt! Jag skulle nog försöka massera de röda områdena lite försiktigt, gärna i duschen med varmt vatten på. Känner du att det blir värre besvär eller om det helt enkelt inte alls går över tror jag att en barnmorska på MVC är den rätta adressen att titta på dig!

Hej! Det du beskriver som klåda och rodnad kan vara normalt under graviditeten, framförallt om det gäller båda sidor. En svullen bröstvårta bara på den ena sidan får du gärna kolla upp med din mödravårdscentral. Det låter inte farligt eller misstänkt men det skadar inte om en van barnmorska kastar ett öga på det!

Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort. Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det. Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål. Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen. Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern. I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt. Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så. Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka. Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.

Du lämnar litet för begränsade uppgifter för att jag ska kunna besvara frågan. Det har t ex betydelse om du fått behandling före din operation, eller om hela behandlingen ges efter operation. Jag skulle hellre vilja att du ställer frågan till din behandlande läkare.

Det finns olika starka östrogenpreparat. Och det finns hormonpreparat som man äter och sådana som man använder lokalt i underlivet. Generellt kan man säga att man efter en bröstcancerdiagnos bör undvika hormontabletter, det gäller absolut efter hormonkänslig bröstcancer. Efter icke hormonkänslig bröstcancer vet man inte säkert, men det skulle kunna vara OK efter ett antal års recidivfrihet. Men det var inte det du frågar om. Lokal hormonbehandling kan vara OK även efter hormonkänslig bröstcancer under vissa förutsättningar. Jag tror att den studie du tänker på är en studie av patienter som åt aromatashämmare, som ju syftar till att sänka östrogen i blodet så mycket som möjligt. Om man gav vagifem, som är ett ganska starkt östrogenpreparat, till dessa patienter kunde man hos vissa uppmäta östrogennivåer i blodet som var högre än förväntat vid aromatashämmarbehandling. Man kan alltså uppfatta att östrogen tagit sig ut i blodet från underlivet, kanske kan det innebära att effekten av behandlingen minskar. Därför avråder man från vagifem i samband med aromatashämmare. Det finns nu en studie där man istället gett det betydligt svagare preparatet som heter blissel. Det goda med denna i och för sig inte speciellt stora studien, är att patienterna verkade ha nytta av behandlingen, samt att man efter ett par veckor inte kunde mäta något östrogen i blodet. I början kunde man se en övergående ökning, men i takt med att slemhinnan blev starkare och friskare försvann den mätbara nivån av östrogen i blodet. Bedömningen är att risken för att man skulle äventyra behandlingseffekten på det sättet är så liten att det av allt att döma är OK att använda blissel, i alla fall under en begränsad period. Troligen skulle det även vara på det sättet i en situation där man för många år sedan avslutat behandling för en prognostiskt gynnsam bröstcancer. Du ger inte tillräcklig information för att jag ska kunna säga att det är på det sättet, men om dina besvär är påtagliga skulle jag kunna tänka mig att en lokal behandling med svagt östrogen skulle kunna vara rimlig.

Begreppet refererar till att man kan ha olika grad av hormonkänslighet (östrogenreceptoruttryck) i olika delar av tumören. Jag har inte alla studier om detta på mina fem fingrar, men jag vet att det finns i alla fall en studie som talar för att prognosen är mindre god ifall man har en högre grad av heterogenitet. Det är ju också logiskt eftersom man kan anta att det då finns celler som inte reagerar fullgott på hormonell behandling. Vad jag känner till finns inget generellt sätt att mäta och rapportera detta i vanliga utlåtanden från patologen.