Frågor & svar

Question 1

SENOMAC
2020-01-20
Hej, Har idag varit på första läkarbesöket efter min operation. Lobulär 14 mm hormonkänslig inte känslig för antikroppsbehandling. (Biopsiresultat innan operation ER 100%, PR 100%, KI67 3%, Her2 1+) Tyvärr fanns det cancerceller i SN men jag vet inte storleken. Jag blev tillfrågad om jag vill vara med i Senomac-studien så den bör vara >2 mm (men jag vet som sagt inte hur stor) Skall fundera till torsdag om hur jag vill göra. Hur bör jag tänka? Funderar på att även om jag inte går med i studien hoppa över axillutrymning. Glömde att fråga min läkare om man alltid gör en röntgenundersökning innan start av cytostatika - Gör man det? Med vänlig hälsning

Jag tycker som du att det är bra med studier och även att själv vara med i dom men jag vill helst hoppa över axillutrymning då de vanliga biverkningarna skrämmer mig. Finns det  möjlighet att man hoppar över lottningen till antingen utföra en axillutrymning eller inte och väljer själv  vilken gren man vill tillhöra  i studien - eller följa studiens upplägg fast man inte ingår i studien. Man har ju möjlighet att när som helst sluta vara med i en studie utan att behöva förklara varför - så jag skull teoretiskt kunna tacka ja, se vilken gren jag lottas till och beroende på vilken det blir tacka nej- men det känns inte just.
Hur stor risk är det för problem med ödem och rosfeber efter 
axillutrymning - bör jag vara orolig, det är höger arm
Tacksam för svar så att jag hinner förbereda mig för första läkarbesöket med onkologen på torsdag (23:e)

Accepted Answer

Hej
Om du säger att du önskar lymfkörtelutrymning så blir det så och om du säger att du inte vill så blir det så. Du ingår dock inte i studien då. Om du går med i studien men sen säger att du inte vill acceptera det du lottas till följs du fortsatt  i studien. Min erfarenhet av de som genomgår axillutrymning är att det är få komplikationer- kvinnorna blir lite stela i axeln och behöver ofta sjukgymnastik. Rosfeber och andra infektioner och ödem är mycket ovanliga nu för tiden- stor skillnad jämfört med tiden före år 2000.

Question 2

Hej 
Jag var 51 år då operade bort en tarkt hormonkänslig invasiv duktal cancer på 27mm och med ett ki67 på 29,5 hösten 17 
Har provat ett flertal behandlingar men kroppen reagerar så starkt på de olika så min vardag blir hårt drabbad och det var tufft att kunna jobba . 
Nu efter dryga 2 år Så har jag varit tvungen att välja bort behandlingen men det gör mig så orolig. 
Har jag mkt ökad risk nu för återfall eller ny  cancer? 
Jag är strålad men även gjort mastektomi. 
Bör jag stå ut & ta behandlingen ändå med en dålig livskvalité?

Har nu varit utan i 3 månader

Accepted Answer

Hej Susanne, det är en svår situation som du hamnat i.  Du är frisk efter bröstcancer. Jag uppfattar att din sjukdom inte var spridd till körtlarna i armhålan. Den hormonella behandlingen bidrar förstås till att förebygga allvarliga återfall. Du beskriver att de biverkningar som den hormonella behandlingen ger upphov till inte går att stå ut med. Det låter som om du är värre drabbad av detta än de flesta. Det låter också som om man på olika sätt försökt hantera detta problem genom att prova olika mediciner och kanske även med andra knep.

Till sist får man ju bestämma om det är mödan värt att ta dessa biverkningar, eller om det rimliga är att avstå. Om du bestämmer dig för att avstå är det dock så att den nytta som du uppnått med två års behandling får du "behålla", den tiden har inte varit förgäves. Du har genom två års behandling reducerat risken för återfall, om du står ut ytterligare tre år reduceras den ytterligare. Sammantaget är dock prognosen sådan att chansen för bot är tydligt större än risken för återfall. Rekommendationen om fem års behandling är just en rekommendation, som inte tar hänsyn till individuella förhållanden. Kostar det mer än det smakar måste man kanske avsluta behandlingen. Om du känner att det är det rimliga tycker jag att du ska göra det i samförstånd med din läkare på den mottagning du hör till.

Question 3

Nej, jag hade ingen spridning till lymfkörtlarna.
Jag fick första året Tamoxifen där jag fick de flesta biverkningar  det sista var jag på väg i depression & tappade stora delar av håret. 
Då avbröt onkologen denna behandling, prover togs & 2 månader senare började jag med Zoladexinjektion samt anastrasole, de fick bytas ut efter ett par månader mot Letrozol.
Åt dessa ihop med zoladex i ett par/ tre månader & för att kunna jobba beslöt vi att jag skulle testa endast zoladex. 
Stod på enbart den några månader men för 3 månader sedan avslutade jag även den. 
Mina smärtor var olidliga även med starka smärtstillande var dag. 
Onkolog har varit inkopplad & hon har räknat ut via tumören att jag borde fortsätta med behandling men att det är jag som måste avgöra & att livskvalitén är viktig & att jag får överväga den. 
Jag gjorde valet & mår idag mkt bättre om än inte helt bra än men oron finns såklart. 
Kanske har jag tagit helt fel beslut men visste inte hur jag skulle orka med min vardag.

Accepted Answer

Hej, det låter ju som ni har ansträngt er att finna en lösning som skulle fungera för dig. Beslutet hur man ska göra ligger förstås hos dig, men som du beskriver det kan ingen klandra dig för ditt ställningstagande. Det låter rimligt. 

Jag ska nu göra ett försök att utveckla resonemanget om den hormonella behandlingen. Den förebygger i en andel av fallen av återfall. Den eliminerar dock inte risken helt och hållet (det hade varit den perfekta medicinen), och omvänt är det så att majoriteten av sådana fall som du inte kommer att få återfall, oavsett om du tar eller inte tar den hormonella behandlingen. 

Det betyder att i det fall det skulle vara så olyckligt att du drabbas av ett återfall kan man inte veta om det är något som skulle ha inträffat även om du tagit behandlingen. Håll i dig nu: Faktum är att  det mest sannolika - i den mindre sannolika situationen att du får ett återfall - är att du skulle drabbas av detta även med behandling fullständig behandling under 5 år.

Detta är i sig inget argument att inte ta den hormonella behandlingen, men ett slags tröst i den situation du befinner dig i som inte tål behandlingen.

Question 4

Hej. 
Jag är en kvinna på 49 år som är diagnostiserad med bröstcancer. Jag är annars frisk, smal o vältränad.  Har inom 4 veckor gjort två cancer operationer,  varav första var bröstbevarande. Obduktion visade på celler i kanterna o flera tumörer än vad dom såg på undersökning innan operation. Det blev därför utfört en mastektomi. Totalt hittades 10 stk tumörer i ett område om 7 cm, där den största var 13 mm, nästa 5mm,4mm etc. Lobulär cancer,  3 lymfkörtlar borttagna, ingen spridning. Hormonkänslig, Ki67 på 4 %  Satt på 20 mg Tamoxifen i 5 år.
Nu undrar jag på hur stor risken för återfall är med Tamoxifen behandling och utan Tamoxifen behandling. Eller om jag minskar dosen till 10 mg pga bivärkningarna. Tacksam för ett ärligt svar. 

Mvh

Accepted Answer

Hej, jag ska försöka svara ärligt, det blir enklast så.

Det finns en sk modell på nätet där man kan mata in dina data. Den visar att nyttan av att ge tamoxifen i form av ökad chans att vara i livet efter 10 år är i storleksordningen 2 % -enheter, d v 90 % klarar sig utan, och 92 % med tamoxifen i 5 år. När man har flera tumörer i bröstet anses det att man ska räkna på den största enskilda tumören. Men, i ett fall som ditt kan jag känna en viss osäkerhet om man inte i alla fall måste befara att prognosen är beskriven litet för optimistiskt på det sättet. Personligen vill jag mena att indikationen för tamoxifen är stark. Jag anar att du är tveksam till medicinen, jag hade starkt velat föreslå dig att prova, det är inte alla som far illa an medicinen. 2 % kan tyckas som en fjuttig nytta, men man skulle kunna tro att nyttan egentligen är större än så som du beskriver situationen.

Question 5

Jag är 54 år, har sedan september 2019 haft smärta i höger överarm och axel som i höstas gick över även i höger bröst och två lymfkörtlar svullnade upp (lite mer än ärtstora när man känner på dem men svullnad i hela armhålan). Smärtan är nu så intensiv att jag har svårt att sova på nätterna, kan inte heller röra armen helt normalt. Jag har varit hos husläkare flera gånger och på mammografi med ultraljud. Punktion misslyckades och ska göras om efter tjat från mig. Smärtan i bröstet förvärras. Jag har röntgat axel och arm och man tror att ev impingement kan ligga bakom armsmärtan men inte förklara de två knölarna i armhålan. Kortisonspruta med bedövning sattes i axeln och då försvann den smärtan i cirka en vecka men är nu tillbaka med full kraft, den i bröstet och svullnad i armhålan har aldrig försvunnit. Min mamma har haft bröstcancer x 3, jag har haft cervixcancer som 19-åring, frisk sedan dess. Jag upplevde ultraljudet som gjordes i Lund som slarvigt, utan kommentarer mer än det sitter förmodligen i muskler eller skulderregionen, samtidigt är knölarna där, svullnaden likaså, och smärtan outhärdlig även i själva bröstet. Har haft cysta i samma bröst för cirka 2 år sen som tömdes, bedömdes som ofarlig. Den var stor och tydlig, och smärtsam, nu känner jag mer att hela bröstet är hårdare, "fibrig" vävnad. Jag känner stor rädsla och förtvivlan över att månaderna bara går och att man inte tar det på allvar eller kan förklara vad knutorna är och varför smärtan inte går över om det nu är ofarligt. Går även hos sjukgymnast men det har inte haft någon effekt. Jag har reumatism i släkten med olika typer av smärttillstånd. Jag har av reumatolog hänvisats till vårdcentralen. Tacksam för era råd angående knutor i armhåla, smärta i bröstet.

Accepted Answer

Hej Mia, jag är ledsen men jag kan från denna utsiktspunkt inte tillföra något vettigt beträffande vilka åtgärder som bör genomföras. Det är en för svår fråga.

Question 6

Jag har blivit ordinerad dostät cystostatikabehandling med EC och Docetaxel för min HER-positva bröstcancer.
När jag fick min första dos Docetaxel blev jag subfebril och fick sedan feber,  det höll i sig ca 6 dagar. Jag tar Zarzio-sprutor för att bygga upp vita blodkroppar, så som tur är var mina neutrofila aldrig låga. Vid den andra dosen fick jag feber från dag 5 och den blev allt högre. Dag 10 blev jag inlagd och var på sjukhuset nästan en vecka med antibiotika i dropp. Det visade sig också att jag hade fått en propp i lungan. Febern höll i sig (inklusiva subfebril period) i 2,5 vecka. 
Min behandlande läkare beslöt då att avsluta min behandling med Docetaxel och istället ge mig 3 doser av Paclitaxel under tre veckor. Han säger att dessa två cystostatika tillhör samma familj och att de är likvärdiga. Men jag undrar ändå. Paclitaxel ges i en lägre dos och oftare, men verkar inte alls ha lika besvärliga biverkningar. Om de vore likvärdiga skulle väl alla ges Paclitaxel istället för Docetaxel? Eller är det bara min kropp som inte klarade av Docetaxel? Jag vill ju blir frisk från min cancer och vill att mina cancerceller ska få den tuffaste behandlingen.  Kan jag vara trygg med att Paclitaxel ger mig lika goda chanser som om jag hade kunnat fortsätta med Docetaxel?

Accepted Answer

Det finns en amerikansk studie där man jämförde docetaxel och paklitaxel som man gav antingen varje eller var tredje vecka. Alla patienter hade först fått den amerikanska varianten på EC (AC). Det man på den tiden uppfattade som standard var treveckors paklitaxel. Utfallet var aningens bättre och likartat för veckovis paklitaxel och treveckors docetaxel. Det är därför man använder i första hand en av dessa två regimer man använder idag. I ditt fall borde man jämföra mellan tvåveckors docetaxel och enveckas paklitaxel, vad jag vet finns ingen sådan jämförelse. Men jag kan inte tänka mig att det i din situation skulle vara sämre att ge veckovis paklitaxel istället för den sista tunga docetaxelbehandlingen. Idén är helt rimlig och ett bra förslag tycker jag..

Question 7

2017. Högersidig bc . Grad 2  KI-67 18% 95 % både ER och PR. Det var en 3 cm tumör varav den yttersta 0,5 cm va in situ. HER2 neg. Radikalt opererad. Ingen spridning till sentinel node. Fick Tamoxifen 5 år och strålning 26 ggr

2018. Komplett  Hysterektomi då det konstaterats fokala områden av adenocarcinom. Ingen aning om det var tamixifeninducerat.

2020. Vänstersidig bc. 12mm tumör, 100% ER och 40% PR. KI67 25%. HER2 neg. Grad 2. Radikalt opererad och ingen spridning till sentinel node. Fått anatrazol

Inväntar ärftlighetsutredningsvar innan beslut om fortsatt behandling. Är inbokad för strålning som kan komma att avbokas beroende på svaret. 

Har hört och läst att det är en dålig prognos om det uppkommer en ny cancer inom 5 år från 1a diagnos. Va ju glad och tacksam över att operationen gått bra. Nu blev ju känslan att jag inte har någon chans att få mer än kanske ett par år kvar i livet innan nästa cancer kommer. Vet att varje kvinnas cancer är unik men har fått postoperativ stress av detta som jag ska få hjälp att bearbeta. Är min prognos så dålig?

Accepted Answer

Hej Anna, din fråga anknyter till frågan som handlar om en studie på KI. Det är bra att man nu ger anastrozol istället för tamoxifen, den medicinen har en annan verkningsmekanism och andra resistensmekanismer. Även om det ligger i den "negativa vågskålen" att få en ny tumör under pågående behandling av den första, så är det fortfarande så att sedvanliga prognosfaktorer spelar roll. Det ligger i den "gynnsamma vågskålen" att SN inte var påverkad denna gång. Du ska inte kasta yxan i sjön! Det är inte alls säkert att du kommer att drabbas av allvarligt återfall.

Question 8

Hej, jag har en TNBC med Ki67 90% Her2 neg. och får min sista cytostatika behandling nu i veckan för att sedan opereras och strålas. 
Min fråga är vad jag kan göra själv för att 
slippa återfall? Jag är normalviktig och tränar regelbundet (minst 3 ggr/vecka) och promenerar ca 10.000 steg/ dsg. Bör jag avstå alkohol helt? Äta AIP-kost? 
Jag vill verkligen inte få tillbaka detta och känner mig orolig nu redan innan avslutad behandling.

Accepted Answer

Hej Sara, det viktigaste som du kan göra verkar det som du redan gör: Genomgå din behandling! Den minskar på ett tydligt sätt risken för att du ska drabbas av att detta kommer tillbaka.

Men jag tänker att du vill göra något mer, något som du kan göra litet mer på egen hand. Jag tycker att du där också verkar vara på rätt spår. Allt du gör kanske inte påverkar risken för återfall, men är ändå bra för din hälsa och för ditt mående. Och kanske rent utav för din omvärld. Om du har ett begränsat alkoholintag, ett par glas i veckan eller så, vet jag inte om det skulle vara en avgörande skillnad ifall du helt avstod, gör det om det känns bra! Att vara normalviktig är mycket bra, på flera sätt, kanske t o m för cancerns skull. 

Kosten är svår och det spelar stor roll vad man äter, men jag har inte rätt kompetens för att ge detaljerade kostråd. Om jag fattar det rätt innebär AIP-kost att man avstår från vissa saker som företrädare för andra koststrategier snarare förordar.  Om det vore så att det fanns en kost som tydligt minskade risken för återfall skulle vi naturligtvis tydligt rekommendera den. Jag tror för min del att kosten i första hand har betydelse för vilka cancerformer man drabbas av. 

Jag tillåter mig att komma med följande råd: Håll dig i trim, och se till att må bra. Gör roliga saker, umgås med människor du tycker om. Ät gott ibland, men ffa nyttigt i vardagen.

Question 9

Hej! Min mor har precis fått beskedet bröstcancer och hela världen har rasat för mig. Jag tycker er frågesida är SÅ bra. och den har hjälpt mig mer än det läkarbesök vi var på igår där jag inte tyckte vi blev bra bemötta. Tänkte nu rabbla lite fakta här av den jag lyckats kämpa till mig för att få en bättre bild av läget och prognos.

Invasiv ductal cancer 14 mm. Grad 2. Upptäckt via mammografi (fanns ett misstänkt område på samma plats, kl 9 i vänster bröst redan för tre år sedan, men friades sedan). Östrogen/ER: 100 %. Ki-67: 24 %. PgR: 5 %. Läkarna verkar inte veta ännu gällande HER2 då den gått vidare till amplifiering och man inte har några svar, vad innebär detta?

Tårtbitsoperation inplanerad och strålning varje dag i 4 veckor därefter, med start inom 3 månader. Låter detta som en rimlig behandling?

Rör det sig om hormonkänslig Luminal B (hade så hoppats på en Luminal A, men inser att med tanke på den låga PgR samt höga Ki-67 så är det en Luminal B?

Vad är karaktäristiskt för just Luminal B gällande spridning och återfall? Tacksam för varenda sekund ni tar er att svara på alla frågor ovan.

Mvh PE

Accepted Answer

Hej, 

Jag skulle tippa att den i nitala analysen avseende HER2 har hamnat på 2+, vilket paradoxalt nog inte i sig betyder att tumören är HER2.positiv. För att den ska klassas som HER2-positiv krävs att HER2 är amplifierad, det är den analysen som är på väg.

Behandlingsplanen låter rimlig, men kan ju komma att modifieras då man har resultatet efter operationen, och HER2 förstås.

Luminal A och Luminal B är inte väsensskilda och jag kan inte med säkerhet säga hur man ska klassa din mors fall då det delvis hänger på lokala gränsvärden. Luminal B har hur som helst i genomsnitt en något högre återfallsrisk än Luminal A.

Question 10

Hej,
Jag fick följande diagnos i juni. T2NO tumör som är trippelnegativ (ER 15%) med hög KI. DUK, GR3, 15/0, 
HER2 neg, 48% KI67. Tumör storlek 32 mm, ingen spridning enl DT.  Är 55 år och fullt frisk. Har precis avslutat 6 cytostatika behandlingar 2 Docetaxel & 4 EC90 bytte på kur 3 då Docetaxel inte gav tillfredsställande effekt. Valde cytostatika behandling först i förhoppning att tumören skulle krympa för inför bröstbevarande kirurgi.  Den har minskat 4 mm efter samtliga behandlingar. Nu väntar jag på operation, mastektomi  samt sentinel node och ev strålning. Jag kommer att få äta antihormontabletter i 5 - 10 år. Det nya i min behandling är att jag ska äta cellgiftstabletter Capecitabin i 6 mån, dvs tabletter 14 dgr vila 7 dgr. Är detta något nytt som kommit som komplement i behandling av trippelnegativ bröstcancer? Forskningen går ju framåt hela tiden! Har knappt haft några biverkningar alls, inget illamående eller trötthet. Har levt normalt, jobbat och tränat. 

tack på förhand!

Accepted Answer

Hej  Capecitabin i den situation som du får det är ett resultat av en studie som heter CreateX där patienter som efter preoperativ kemoterapi där man vid operation såg att man hade invasiv cancer i det bortopererade området. Man opererade alltså bort tumörområdet, men i det man tog bort fanns det kvar cancer. Alltså tillskilland från det man kallar komplett remission. I studien fick hälften av patienterna som inte hade komplett remission tillägg av capecitabin, och man kunde vid uppföljning konstatera att det gick bättre för den gruppen patienter. Effekten var tydligast för patienter med trippelnegativ sjukdom, vilket du inte riktigt hade eftersom ER var 15%. 15 % är en låg ER-nivå och det finns en del som talar för att sådana tumörer liknar de som är helt ER-negativa.

Question 11

Hej. 
Jag är 29 år gammal och gravid i v.36. I samband med min graviditet blev jag orolig över en liten liten knuta i mitt bröst, den är rörlig och inte fast i omgivande vävnad, bara 3-5 mm, känns egentligen bara när jag höjer min arm. 

Ultraljud visar inget avvikande över huvudtaget och vid cellprovet upptäcktes ett sparsamt men benignt fynd. 

Läkaren menar att jag inte behöver oroa mig över detta men att jag är välkommen tillbaka efter ca 6 månader efter jag avslutat min amning med bebisen som snart kommer. 

Tilläggas bör att min mamma hade bröstcancer vid 40-års ålder men den visade sig inte vara ärftlig. 

Det är något som gör att jag inte kan släppa detta, en oro som gnager och som gör det svårt för mig att njuta av min graviditet som jag mest av allt vill kunna göra. Har haft knölen redan länge, tror den fanns där redan innan jag blev gravid. Det är psykiskt jobbigt att inte kunna släppa detta..

Enligt läkaren är det en ren rutin att jag kan komma tillbaka efter amningen för att få brösten undersökta på nytt. Hoppas inte det är för att de misstänker att den godartade lilla knölen kan utvecklas till att bli elakartad?? Är det vanligt? 

Nu går jag och konstant känner på knölen för att inte se så den växer vilket den inte verkar göra.. vill kunna njuta och vara glad, inte oroa mig över att min godartade knöl i framtiden ska utvecklas till cancer.. 

Har man med en godartad knöl större risk att drabbas av cancer?

Accepted Answer

Hej! Nej, en godartad knöl (utan att veta närmare vad den består av) brukar inte föra med sig någon ökad risk för bröstcancer, och utvecklas extremt sällan till en bröstcancer. Så försök släppa din oro så gott det går och känn inte för mycket på knölen - egentligen brukar en gång i månaden räcka. Det låter ju toppen att knölen inte växer, så det kanske är dags att glesa ut självkontrollerna?

Question 12

Hej, 
Blev opererad i Dec 20, båda brösten togs bort , därefter har jag nu genomgått strålning i 3 veckor.( Höger thoraxvägg och lymfkörtelstationer motsvarande höger axill - fossa supra infraklavikularis regionen, höger) .

Tar Lezotrol och får Bisfosfonat behandling var 6:e månad.

Min undran är nu hur följer man upp att den inte föreligger någon spridning, beskedet jag fick när jag var på sista strålning var att jag skulle bli kallad till bröstmottagningen om ett år. 

Känns märkligt att inte få träffa en läkare vid avslutad behandling, hur ska jag veta att det inte föreligger någon spridning, vilka tecken ska jag vara uppmärksam  på m.m.

Är det brukligt att det går till så här?

Accepted Answer

Principen vid behandling av bröstcancer är att sätta in anpassade åtgärder för att i samband med operationen (före eller efter) förebygga allvarliga återfall. Rutinerna kring återbesök kan skilja sig litet åt från region till region. Ofta har man ett återbesök ett år efter diagnos, vilket i ditt fall borde bli i november 2021, vilket jag i och för sig kan ha en förståelse för att det känns som en lång tid.

Man kan tycka att det vore viktigt att undersöka eller röntga kroppen för att i händelse av återfall t ex i skelett eller lunga tidigt upptäcka det, men - och det kan kanske tyckas konstigt - det finns ingenting som visar att det går bättre för den minoritet av patienter som drabbas av allvarliga återfall ifall man hittar den spridda sjukdomen vid en regelbunden röntgenuppföljning.  Det finns ett undantag och det är uppföljning av bröstet efter bröstbevarande kirurgi och av det andra bröstet. Det är ju inte aktuellt i ditt fall efter att ha opererat bort båda brösten.

Men det jag skriver är kanske en klen tröst för dig. I din situation tänker jag att det viktiga är att du känner dig trygg med de åtgärder som vidtager och att då kan få svar på dina säkert många frågor. Det har du naturligtvis rätt att få. Jag skulle föreslå att du kontaktar din bröstenhet och ber att få tala med en kontaktsjuksköterska som troligen kan svara på dina frågor, och kan hen inte det får man ordna ett besök eller ett telefonsamtal med t ex den läkare som opererade dig.

Question 13

Hej, jag fick diagnos, 7 cm malignitet ER 90%, PR 10%, Ki-67 46%, HER2 negativ. invasiv duktal cancer grad 3, torrt sår/krusta, svåravgränsad tumör belägen ytligt dock ingen spridning. Punktion från axill benign.  Hö bröst genompalperas u a. I vä axill palperas en förstorad körtel. (Finnål benign). 
Min fråga är, vilken är bästa behandling, tumören är induct och inga metastaser, jag skulle gärna vilja undvika cellgift om det är mjöligt och ha operation + strålning + anti-hormon behandling?  jag har inget problem att ta bort hela bröstet, är cellgift nödvändig? värför? 
Tacksam för svar, känner mig båda orolig och ensam med min cancer, vill förstå vilken är den rekommenderad behandling för mitt cancer typ.

Accepted Answer

Hej, man skulle kunna tänka såhär: Det är inte farligt att ha cancer i bröstet, det kan man precis som du säger ta bort genom en mastektomi, även om tumören är stor. Det som är farligt är om tumören får möjlighet att dyka upp igen och i synnerhet om den göra det på ett annat ställe i kroppen. Erfarenheten säger att i en situation som din finns det en risk att enstaka celler har hunnit slinka iväg från bröstet och ha slagit sig ner på andra håll i kroppen. (även om man inte fångar några celler i armhålan). Det betyder att även om operationen är viktig för att förhindra ytterligare spridning så räcker den inte för att ta hand om sådana celler. Cytostatikan bidrar till att eliminera sådana celler, vilket även t ex hormonell behandling gör liksom i förekommande fall behandling med bisfosfonater, och strålningen. Det finns ingen behandling som på egen hand löser den uppgiften, men genom att flera metoder var och en drar sitt strå till stacken blir den sammanlagda effekten mycket större. Jag skulle rekommendera dig att fundera i en positiv anda på att ta cytostatikan.

Question 14

Jag känner mig väldigt osäker. Jag  har inte fått göra någon cr eller mr på resten av kroppen. Känns inte ok 
Her2+ 29 mm tumör, opererad med tårtbit, innan dess 7 cyto med antikroppar ,sedan  strålad 15 gånger o snart 17/17 antikroppar 
Enligt predict så överlever 71 % med min diagnos(57 år) känns ju sådär
Inget i de 3 portvakterna man tog ut o ingen cancer kvar i bröstet
Tycker det är tufft o tycker jag skulle bli hjälpt av att veta hur det ser ut i resten av kroppen. Vad tycker ni, ska jag kräva mer undersökningar?

Accepted Answer

Hej, detta är en sak som vi berört ett par gånger tidigare. Kärnfrågan är kanske vad man menar med att man ska bli hjälpt. Baserat på de studier som finns inget underlag att säga att det leder till en högre grad av  bot genom att utföra t ex en CT-undersökning hos symtomfria personer efter avslutad bröstcancerbehandling (operation och kemoterapi t ex). Det finns inte heller något som entydigt talar för att den behandling som ges efter ett eventuellt återfall kan förväntas vara mer framgångsrik i något annat avseende, t ex längre överlevnad, eller så. Det är därför man inte rutinmässigt genomför det i uppföljningen i ett fall som ditt. Jag tänker att det viktigaste vid ett återfall är hur man svarar på den behandling man kan få efter återfallet, och att det är viktigare än att komma igång mycket tidigt med en återfallsbehandling. Det innebär förstås inte att man aldrig ska röntga någon i en situation som din. Men det är orsaken till att man inte "letar efter" återfall. Många har ju symtom och besvär som kanske inte i första hand talar för återfall, men där man kan känna att det kunde vara till glädje att "städa undan" tanken på återfall som orsak till t ex värk i skelett och leder.  Men det kan vara en svår balans, många (de flesta?) mår inte heller bra av undersökningen och ffa inte av att vänta på svaret.

Question 15

Hej!

Jag är 52 år och har nyligen gjort en mastektomi för invasiv lobulär bröstcancer. 
Den postoperativa uppföljningen ser ut enligt nedan:

Tumörstorlek 88mm varav en 86mm stor invasiv del. 
Radikalitet: Ja 
Minsta marginal: 9mm lateralt och 5mm dorsalt
BRE/NHG: 6 / grad 2 
LVI: Nej 
ER:100% PR:100% Ki-67: 12%
Her2/neu IHC: Negativ (0) 
TNM: pT3 NO Mx 
Patalog: AKS
2 portvaktskörtlar togs bort och där fann man inga metastaser. Jag kommer att strålbehandlas och äter nu Tamoxifen först i 2 år därefter AI i 3 år. Några cellgifter behöver jag inte.

-Utefter ovan information, hur ser min prognos ut och hur ser ni på den möjliga återfallsrisken? 
-När det nu inte fanns någon spridning till körtlarna finns det då fortsatt en risk att "microcancerceller" kan spridas med blodet utan att passera portvaktskörtlarna?
-Får man någonsin svar om det fanns några rester utav tumören eller strålar man enbart  för säkerhetsskull i och med att tumören var så pass stor? 
Vill så gärna slappna av och känna att jag verkligen har alla förutsättningar för att detta kommer att gå vägen men tvivlet infinner sig trots allt och det känns allt för tidigt att tro att faran är över..... tacksam för era kloka analyser och svar.

Accepted Answer

Enligt modellen blir risken att du råkar illa ut och avlider till följd av bröstcancer ca 12 % efter 10 år. Det finns alltså en liten risk att celler kan ha slunkit förbi lymfkörtlarna. Och man kan inte få svar på den fråga du ställer. Den sjukdom man eventuellt vill behandla är mikroskopisk och kan inte mätas. Mest sannolikhet finns det inte ens mikroskopisk sjukdom. Hoppas du kan slappna av i det faktum att du är frisk, men med en liten risk att drabbas av återfall..

Question 16

För två år sen fick jag diagnos trippel negativ bc och behandlades. I samband med cytostatika sjönk östrogenhalterna till låga nivåer och jag led under ett halvår av svåra klimakteriebesvär. Hade turen att att hormonhalterna steg igen och besvären avtog.
Nu efter ett år har symptomen återkommit. Jag lider av vallningar och frossa, har ont i lederna, sover dåligt eller inte alls. Känner ingen som helst sexlust och är allmänt nedstämt och ledsen. Till det kommer även stor stress på jobbet och en känsla av utbrändhet. 
Det här har tagit all livslust ifrån mig och jag känner mig såååå gammal, trots att jag bara är 42 år.
Är det helt förbjudet att ta östrogen efter TNBC. Kan det finnas något annat läkemedel som hjälper mig. Jag motionerar mycket, äter sunt och är snarare underviktig. Inget hjälper. 
Om man opererar bort båda brösten  så borde ju risken för bröstcancer elemineras. Just nu är det så jag tänker för att kunna medicineras med östrogen. Är så förtvivlad.

Accepted Answer

Hej, det låter inget vidare för dig, man skulle önska dig något bättre! Nåväl, det är en kontroversiell fråga med HRT efter TNBC (hormonokänslig bröstcancer). De studier som finns antyder att risken att ta sådan medicin inte är lika hög som vid hormonkänslig bröstcancer, och det verkar ju logiskt. Men man kan inte konstatera att det är helt oskadligt, studierna är inte riktigt konstruerade så. Vid TNBC är risken för återfall störst under de första åren. Jag tänker att man i ditt fall kunde fundera på att prova med venlafaxin som eg är en dep-medicin, men som kan lindra klimakterievallningar. Det är väl det första man kan tänka sig. Din fråga om HRT är helt förbjudet är svår att besvara, enligt FASS är det de. Men kanske saken kunde diskuteras efter 3-5 års återfallsfrihet om man är mycket väl infomerad om att det är en okonventionell strategi? Jag ställde en gång frågan till mina kollegor i Svenska Bröstcancergruppen, de flesta var tveksamma.

Question 17

Hej, jag fick cancer diagnos, BC, i början på Maj 2021. Min tumör var ca 4.5 cm stor och mitt ki67 värde 70. ER positiv, prg negativ och Her2 negativ. Stor tumör och hög profilering mao. Började med cytostatika per omgående då mina läkare ville krympa tumören innan op. Fick 3 omg EC med tre veckors mellanrum och därefter Paklitaxel två gånger varje vecka men fick byta till Abraxane pga biverkningar. Läkarna ville ge 12 beh av taxener men verkar vilja stoppa efter 10 behandlingar. Vid första röntgen under pågående cyt beh visade tumören på minskning men vid röntgen 7 sept var läkaren osäker på om tumören minskat ytterligare, men sa att det verkar på ultraljudet av den minskat.Nu ska jag träffa kirurg redan nästa vecka för op inom snar framtid. Finns det annan cytostatika som kan minska tumören eller annan medicin som kan få tumören att krympa och vad tror ni om min prognos?

Accepted Answer

Hej. Det är vanligt att en bröstcancer med den biologin inte försvinner helt på röntgen (mammografi, ultraljud och/eller MR). När vi ger veckovis paklitaxel (eller Abraxane) ger vi 9-12 behandlingar. Jag tycker att det låter som en bra ide att bryta efter 10 behandlingar om de är lite osäkra på om tumören fortsätter att krympa. Vi brukar inte ge någon annan typ av cytostatika i detta läge. Vad gäller prognosen är det lite svårt att svara på då det beror  på hur bra tumören har svarat på behandling (det ser man i operationspreparatet) och om det finns (tecken på) tumörväxt i lymfkörtlarna. Du kommer senare även att få antihormonell behandling som ytterligare minskar risken att sjukdomen ska komma tillbaka.

Question 18

Hej, undrar om jag kan få bra svar här som kan lugna min ångest...
Fick min diagnos TN bc förra december, startade med EC90×4 + Paklitaxe/ carboplatin ×4. Opererades därefter, tårtbit + 1 portvakt.
I opererade vävnad fanns 17 mm kvar av den 30 mm stora tumören, men portvakten var ren. Strålades 5 ggr istället för 15 (Lund) och sen skulle jag börja med Capecitabine 6 kurer. Började direkt med 2300 mg morgon + lika mkt på kvällen. Det är där jag undrar över får man verkligen så hög dos i vanliga fall? Jag vet att storleken på personen avgör, men jag är inte så stor ( 165 cm, 78 kg).
Jag höll ut i 6 dagar med illamående och kräkningar och avbröt därefter.
Nytt försök efter 3 veckor med lägre dos 1800 mg × 2 avbröts på sjunde dagen pg av angina pectoris som biverkning. 
Cardilogen rekommenderade  om att behandlingen ska avslutas och onkologen tyckte detsamma.
Nu känner jag mig så misslyckad och rädd för återfall .
Vad hade man kunnat göra mer/bättre i mitt fall?

Accepted Answer

Hej. Jag tycker inte att du ska känna dig misslyckad! Angina pectoris är en inte helt ovanlig biverkan och där tycker jag att man har tänkt helt rätt med att inte riskera att det händer igen. Behandlingen doseras utifrån längd och vikt i förhållande till varandra men ibland måste vi anpassa dosen (sänka den) eller avbryta, pga biverkningar. Adjuvant behandling ges förebyggande men det är jätteviktigt att värdera risker med en uppskattad nytta. I ditt fall är riskerna för stora med fortsatt behandling, tycker jag. Du har fått en bra förebyggande behandling med den behandling du fick innan operationen, och den behandlingen i kombination med operation och strålbehandling är den viktigaste för dig. Jag tycker att du ska vara nöjd med all behandling du klarat av istället.

Question 19

Har opererats 2 gånger med 3 veckor emellan pga att man misstänkte att något fanns kvar av tumören efter första operationen. Första operationen utfördes 26 april 2021. Denna cancer är ett återfall efter 25 år. Då var den aggressiv och ej hormonkänslig, var före klimakteriet. Nu hormonkämslig. Upptäcktes i tidigt stadium av mig själv då jag inte hade åldern inne för mammografi. För 25 årsedan opererades en del av bröstet bort och därefter gavs strålning. Även de flesta lymfkörtlarna I armhålan togs bort vid en separat operation. Dessa 2 operationer har jag inte upplevt som särskilt jobbiga estetiskt, även om det tog långtid att läka efter den kraftiga strålningen efteråt.

De 2 senaste operationerna upplever jag som ej normala. Det är konstiga ärr och svullnader. Återbesök skedde endast efter första operationen då besked gavs att det behövdes ytterligare en operation. Något återbesök efter den andra har inte skett. Ärendet överlämnades till onkolog som heller inte tittat på ärren. Zometabehandling påbörjades men blev katastrofal med onormala reaktioner som mycket hög feber, otrolig värk och höga infektionsprover. Fick vara inlagd 4 dagar med till en början morfinsprutor men sedan i tablettform. Äter Anastrazol sedan 1 år tillbaka. Zometabehandlingen är nu avbruten och endast kontroll återstår hos kirurgen typ ettårskontroll. 
Skulle gärna vilja bifoga bilder men vet inte hur jag gör. Finns möjlighet till detta på något sätt.
Mvh 
Önskar bedömning av mina ärr och svullnader som kvarstår nu efter ett halvår efter op.

Accepted Answer

Hej!

Det tar mycket längre tid än sex månader för ett ärr att mogna och det är ändå ganska tidigt i förloppet. Ärr fortsätter att blekna och mjukna flera år efter operationen. I ditt fall kan tidigare strålbehandling ha påverkat så att ärren ter sig annorlunda denna gång. Jag tycker att du ska ta kontakt med bröstkirurgen för bedömning av ärren.

Question 20

Hej! Jag fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer tumör grad 3, delningshastighet hög (95%) i december 2021. Tumören storlek är 20-25 mm. Jag är 31 år gammal. 

De står på er sida att risken för återfall är något större för trippelnegativa tumörer de två första åren. Därefter är det möjligtvis mindre risk för återfall efter fem år än för andra tumörer. 

Magnetröntgen och biopsi på lymfkörtlar visar inga tecken på att cancern spridit sig innan behandling. 

Nu genomgår jag cellgiftsbehandling, därefter väntas operation och strålning. Har hunnit få två behandlingar med EC och när läkaren mätte tumören utanpå verkar den redan ha blivit ungefär 10 mm mindre.

Jag motionerar dagligen och skulle säga att jag är i god form, röker/snusar inte, ej överviktig. Frisk som en nötkärna i övrigt. 

Hur stor är risken för återfall? Har börjat oroa mig för detta mycket.

Om cancern ej spridit sig nu innan behandlingen är det ett gott tecken? Eller är det vanligt att den sprider sig under behandling? Är det vanligt att man hittar cancerceller när man opererar?

Accepted Answer

Hej, det du skriver i din fråga är korrekt att prognosen i början är mer allvarlig, men att man om man inte fått åtrefall under de första åren kan ha en bättre prognos än vid annan bröstcancer. Jag kan inte använda den modell jag brukar för att uppskatta prognosen i ditt fall eftersom den förutsätter att man opererar som första behandling. I ditt fall kommer man att få en tydlig uppfattning om prognosen i samband med att du genomgår operation efter din kemoterapi om ett par månader. Det är mycket positivt att tumören vid den första utvärderingen minskat i storlek, det är i sådana fall mycket sällsynt att tumören senare under behandlingen börjar växa istället. Sannolikheten att hitta kvarvarande cancerceller vid operation i ditt fall är ca 50 %. I de fall man inte gör det är prognosen helt enkelt utmärkt, i de fall man inte gör det är prognosen något sämre, men kan påverkas genom ytterligare behandling efter operationen.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Tilläggsbehandling och prognos TNBC

Skador på lungan av strålning

Behandling

Trippelnegativ bröstcancer

TNBC

Undersökningar efteråt

ROSFEBER

Strålning

Kontroll efter DCIS

HER 2 1+ , Blissel

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss