Frågor & svar

Jag är 38 år och genomgick i juni sektor och sentinel node. Patologisvar visade 100% ER, 0% PR, HER2 neg, Grad 2, Ki67 19%. Tumören var invasiv lobulär cancer och har klassificerats som Luminal A och mätte 7 mm (invasiv del) med 2 satelliter av LCIS. Ingen spridning till lymfkörtlar. Min behandling (utöver operationen) är tamoxifen 5 år och strålning med boost. Jag har nu lite frågor omkring min behandling och uppföljningen. 1. Jag opererades 37 dagar efter första ultraljudet (där ultraljud gav stark misstanke på malignitet, dvs U5). Börjar SVF den dagen eller när i så fall och har jag fått behandling inom tidsramen för SVF? 2. Den invasiva delen av tumören var liten och att det inte var spridning via lymfan. Jag är dock jätteorolig för blodspridning. Hur stor är risken för att celler hunnit spridas med blodet i mitt fall? Jag är såklart orolig eftersom jag inte ska ha cytostatika. Har dessutom läst att just lobulär cancer har lite sämre prognos än duktal och min cancer var ju heller inte alls positiv för progesteron, vilket också är förbundet med lite sämre prognos? 3. Min strålning ska först börja 14 veckor efter operationen (jag ska strålas i Lund). Jag tycker det är väldigt länge att vänta? Kommer detta att försämra min prognos? Borde jag få tid till strålning tidigare? 4. Jag har läst på framförallt amerikanska hemsidor att just LCIS är förbundet med 8-12x ökad risk för bröstcancer (också i det bröstet där man inte hittat LCIS) och att man i USA bla rekommenderar årlig kontroll livet ut och till och med profylaktisk mastektomi i vissa fall. Det verkar inte finnas några bra riktlinjer i Sverige. Jag ska följas 10 år, vad händer sen? Jag är då 48 år (vilket ändå också är ganska ungt) och risken för bröstcancer är väl fortsatt förhöjd även då? Borde jag inte få lov att fortsätta följas?

Har läst att det finns studier som visar att cancerceller kan spridas i kroppen vid mellannåls biopsi. I USA görs därför biopsi med finnål. Jag fick inte ens frågan eller info. De sa bara i samband med kompletterande bilder att de skulle göra ultraljud. När jag låg där sa de att jag skulle få bedövning o de skulle ta ett prov. Efter fick jag veta det var den grövre nålen. Hade jag fått välja själv, hade de bara fått operera bort hela bröstet försiktigt utan biopsi. De kunde undersökt tumören enbart efter operationen. Jag valde att ta bort hela bröstet, de erbjöd tårtbit. Tumör 1 cm mjölkgångarna. Invasiv cancer. Har inte fått återbesök än. Hur ser prognosen ut? Kan jag tänkas få antiöstrogen behandl. trots att jag valde ta bort hela bröstet? Tog bort en portvaktkörtel som inte visade någon blå färg men som uppmätte 8000 becerel radioaktivt ämne. Verkar som jag slipper strålning. Är över en månad sedan operationen. När man talar om återfall, menar man då bröstcancer i bröst eller är det all cancer i kroppen som räknas som återfall efter bröstcancer? Hur stor är risken att jag får cancer i mitt friska bröst? Kan jag bli friskförklarad?

Jag är 70 år och opererades för Ductal Cancer in situ grad 1 för 3 veckor sedan. Min kirurg var mycket nöjd efter op och såg en god chans att det skulle räcka med operationen. Jag var otroligt lättad, satsar stort i/på mitt företag, har just gjort en stor investering, kom hem från USA idag och har bra flyt. Ska nu på återbesök o få resultatet. För att vara förberedd tittade jag i min journal. Inte vad jag hoppats. "Opererad 2020-02-06 med sektor nedre laterala kvadranten höger mam. PAD visar en 10 x 9 mm stor duktal cancer in situ grad 1-2, radikalt opererad med minst 8 mm marginal. Med tanke på resektionsmarginal mindre till 10 mm rekommenderas postop strålbehandling i DIBH teknik, 2,67 Gy fraktioner till slutdos 40,05 Gy. " Min första impuls är att avböja strålbehandling. Behövs det verkligen? Kan jag vänta ett år o få uppföljning? Hade min kirurg haft 1-2 mm mer marginal hade det tydligen varit lugnt. Eller? Om jag måste strålbehandlas, finns det ngn snällare, mer skonsam variant av strålbehandling? Är protonbehandling ett alternativ? Som lekman har jag svårt att förstå att man behandlar förstadium/in situ cancer med samma aggressiva strålbehandling som vore det en invasiv cancer. Känner mig så frisk, glad och på G. Uppskattar få svar och råd. Tack.

Jag har fått bröstcancer och påbörjade en dostät cystostatikabehandling den 3 april och ska opereras i augusti, om allt går efter plan. Jag känner en stor oro för att få covid-19 och att jag ska dö av den. Jag håller strikt social isolering, går bara ut med min hund, kan träffa en vän ute på gott avstånd och jag får hjälp med att handla. Mitt problem är sjukhuset. När jag lägger om min pic-line på vårdcentralen har min sjuksköterska munskydd. Hon är trevlig och pratar jättemycket. När jag är på sjukhuset nekar min läkare och behandlande sjuksköterskor att använda munskydd. De säger att alla som visar minsta symtom stannar hemma och att de har principer som de jobbar efter. Däremot kan de ge mig munskydd och de tipsar mig om att jag kan vända bort huvudet när de lägger om armen och sköter cellgiftspåsarna. Förra veckan när jag skulle göra datortomografi så rullade en personal med full skyddsutrustning ut en hostande covidpatient från röntgenrummet. Fem minuter senare öppnade de dörren till samma undersökningsrum och sa att jag skulle gå in. När jag frågade om covidpatienten sa de att de hade spritat jättemycket och att jag lika gärna kan bli smittad ute på stan. Jag vägrade att gå in och det visade sig att alla fyra röntgenrum användes för covidsjuka. Även om de hade rätt om att spritning räcker så oroade det mig för mycket. Till slut tog de mig till en helt nybyggd avdelning av sjukhuset där inga covidpatienter vistats. Det jag skulle behöva hjälp med är konkreta råd. Det är lätt att oro tar över då man inte själv kan bedöma risker. Jag kommer behöva gå på behandling varannan vecka, samt ta blodprov och lägga om pic-line minst en gång i veckan. Hur ska jag tänka? Ska jag be min snälla vårdcentrals-sköterska som accepterar munskydd att inte prata så mycket? Ska jag varje gång jag har behandling på sjukhuset be dem använda munskydd, även om de vägrar? Eller räcker det att jag vänder bort huvudet och ber dem att inte prata? Och hjälper det på något vis om jag själv använder munskydd och hur får jag i så fall tag på dem och vad för sort ska man använda? Tacksam för svar!

Hej! Jag har opererats för bröstcancer. Duktal, 15 mm, grad 2, hormonkänslig. Inget hittat i lymfkörtel. Genomgått cytostatikabehandling och strålning. Nu zoladex en gång i månaden i 2-3 år (påbörjade för 6 månader sedan, under cellgiftsbehandlingen) och tamoxifen i fem år (började för 1,5 månad sedan). Jag är 37 år och vill försöka skaffa barn. 1. När kan jag göra uppehåll i den antihormonella behandlingen för att försöka bli gravid? Och hur långt uppehåll kan jag göra? 2. Jag har kraftiga värmevallningar dygnet runt. De började några veckor efter första zoladexsprutan (nattetid) och sedan jag börjat med tamoxifen är det även dagtid. Är det troligt att de kommer att avta? Skulle värmevallningarna minska om jag slutade med zoladex men fortsatte med tamoxifen?

Hej, är opererad i slutet på feb 2020, hela bröstet med direkt rekonstruktion då man funnit en 6mm tumör på ena sidan och ett cancer in situ på andra sidan. Första besked efter operation och analys var ingen spridning, hormon positiv och jag ordinerades Tamoxifen som efterbehandling i 5 år. Jag påbörjade Tamoxifen och 1,5 månad senare får jag via telefon information att tumören även var HER2 och erbjuds efterbehandling med Paklitaxel 3 mån, varje vecka, samt Trastuzumab 17 ggr. Det var givetvis en chock och behandlingen inleddes omgående. Nu har jag avslutat cyto behandlingen och har kvar Trast 12 rundor. Vilken typ av uppföljning bör jag förvänta mig under pågående Trast behandling och hur bör uppföljningen se ut efter att Trast är avslutad? Jag är mycket orolig kring ev återfall eller nya tumörer, man har ju ett bröst kvar, och känner mig inte trygg i hanteringen från vårdens sida. Då jag hann äta Tamoxifen i 1,5 månad utan några biverkningar är det troligt att jag kommer att ha samma upplevelse då jag ska fortsätta med Tamoxifen i 10 år ( tidigare 5 år) om någon vecka? Är 56 år. Tacksam för era svar!

Jag har hört att dcis inte kan skicka metastaser då vävnaden inte besitter förmågan, men läser samtidigt här att en kvinna opererades 2015 för förstadie till cancer, ingen efterbehandling och nu har hon metastaserad bröstcancer. Hur ska jag tolka det? Vill så gärna förstå.

Hej, Jag har frågor kring min hormonella behandling och biverkningar. Jag är 46 år gammal , opererades 2 gånger 2017, strålning och tamoxifen. Återfall 2020 i januari, mastektomi och spridning till några lymfkörtlar som nu opererats bort , 23 st. Därefter cellgifter som avslutades 2/9 och sedan startade jag med Zoladex den 9/9 som ska tas var 28:e dag och den 23/9 start med anastrozole. Har även en pågående strålningsbehsndling i 3 veckor med avslut 23/9. Jag har varit i kontakt med Dr Loman tidigare där jag rådfrågade om att operera bort äggstockarna, vilket fortfarande är mitt önskemål till min onkolog på SU. Men pga underlag till gyn och operations tid så blev valet att starta den hormonella behandlingen med zoladex ändå. Jag har nu sedan den 2/10 fått fruktansvärda smärtor , skelettvärk, led och muskelvärk, även neuropatierna i fötter och händer har ökat. Min smärta hoppar runt i kroppen i ländrygg, höft, fotled , fingrar , käken,revbensbågen,bäcken,.. ja helt enkelt i hela kroppen och även muskelsmärtor tex i benhinnor, lårmuskel , magmuskler, som att någon ”sliter”/kramp” i muskeln. Plus stelheten! Jag har varit i kontakt med onkologen och har pausat anastrozole och idag är det 13 dagar sedan. Tog min andra zoladex injektion förra veckan den 7/10. Jag har smärtor som begränsar mig på olika sätt, blir värre när jag tränar (just nu är min träning långsamma promenader)och påverkar min sömn och min livskvalitet på flera sätt. Mina huvudfrågor är: Hur länge stannar anastrozole kvar i kroppen? Är det den som ger dessa biverkningar eller anser ni att det är zoladex injektionen, eftersom smärtan ökar trots pausad anastrozole? Kan det vara så att kroppen kan hantera medicinen sen , att en tillvänjning sker? Hur länge ska jag ”testa”? Vilka andra alternativ tänker ni att det finns i mitt läge?Jag känner mig väldigt orolig att dessa smärtor ska stanna kvar, det är ingen livskvalitet för mig.Humöret och sinnesstämning är även påverkad. Jag har ätit oxinorm men den hjälper inte,så nu på inrådan av onkologen äter jag Ipren och Alvedon regelbundet, men ger tyvärr mycket lite lindring. Tacksam för råd.

Jag har HER2+ 2 bc. KI67 på 71% Gjorde en mammografi/ ultraljud efter 2 cyto o då hade tumören blivit lite mindre. Man har inte sett ngt i armhålan mer än att en körtel var lite större på andra ultra mot första ultraljudet Jag har inta riktigt fått svar på alla mina frågor Dels undrar jag varför man får Doc 4 st först o sedan Ec 3 st. Varför den ordningen, vad beror det på?? Min läkare sa nu att vid operationen så tar man ut portvakten o några körtlar ytterligare. Om man inte finner spridning så blir det strålning o sedan efterbehandling 17 gånger med herceptin Om det finns cancerceller i lymfkörtlarna så blir det en operation till där man tar bort fler körtlar o sedan strålning och efterbehandling 14 gånger med ngt typ herceptin o cyto. Sen är det bra?? Men om spridning kan man få MR cr mm för att kolla , eller blodprov där man kollar om det finns cancer kvar? Enligt min läkare var det inte aktuellt Vidare varför finns inte 5 års regeln vid bc, dvs inga återfall på 5 år så är man frisk?? Tack för att ni svarar.

Hej, i gen. Prosigna testet gjordes nyligen. Menar att jag nu tar Anastrozole i ett antal år. Mvh

Hej! Jag var 47 år när jag fick bröstcancer 2019 och äter tamoxifen sedan dess ca 1,5 år tillbaka. Jag hade känt av lite sköra slemhinnor innan jag blev sjuk men det blev mycket värre efter ett tag med tamoxifen. Trots blissel 3 ggr i veckan har jag svårt med samlivet, det gör ont och blir som svidande småsprickor. Jag har flytningar samt återkommande bakteriella vaginoser och svampinfektioner. Förutom det mår jag bra. Nu har min gynekolog i samråd med onkologen erbjudit mig att i perioder om två-tre månader använda vagifem för att sedan efter den kuren underhållsbehandla med blissel så länge det går och sedan ev upprepa. Min tumör var 13mm hade ER 95%, PR 20%, her2 neg, KI67 18%. NHG2 och neg sentinel. Jag fick strålning och tamoxifen i 5 år. Det känns ju såklart bra om dessa besvär skulle försvinna eller åtminstone minskas men funderingar finns ju såklart över hur riskfyllt det är att ta starkare lokalt östrogen? I vissa studier har jag läst att även PR-nivån kan ha betydelse för effekten av tamoxifen. Kan mitt låga PR-uttryck göra att tamoxifen fungerar sämre på mig? Hur vet man egentligen att tamoxifen fungerar på individnivå? Går det att kolla eller får det bara visa sig? Kan jag ta starkare lokalt östrogen men ändå känna mig trygg att det inte sker till för hög kostnad i större risk för återfall?

Hur anger man måtten på cancertumörer? Fick veta att tumören mätte 80 mm. Ingen annan verkar ha haft en så stor tumör. För övrigt har väl en "knöl" flera dimensioner! En knöl har för mig formen av en sfär = kula = rund sak. Hur kunde en tumör växa och bli så stor ett år efter mammografi, då jag besked om att allt var OK, men om du känner en knöl ta kontakt med läkare? Jag kände ingen "knöl" men något konstigt och reagerade. Kan alla mammografier jag gått på, minst 13 st genom åren ha triggat igång cancern? Före operation var värdena: invasiv, lobulär, grad 11, ER 100%, PR 0 % Ki67 18%, HER2 1+, 4-5 cm Efter operationvar värdena:invasiv, lobulär, grad 111, ER 100 %, PR 0 %, Ki67 35% HER2 0, 80 mm, ITC i en lymfkörtel, tumörväxt i extraglandulär mjukvävnad. Vad betyder det allra sista? Tack på förhand för svaret! Varför var värdena i PAD så olika?

Hej Jag är 43 år gammal. För 19 månader sedan fick jag bröstcancer. Den var då Her2- men stor och jag fick därför inleda med 3Ec90 och 3 Doc. Vid tårtbitsoperation var den invasiva tumören 21 mm, levande och hade inte krympt något. Min lymfkörtel hade macrometastas 2,1 mm, samt var tumören starkt HER2 positiv och 100% Östrogendriven. Jag fick då göra lymfkörtelutrymning. 17 lymfkörtlar opererades bort. Inget spår av metastaser syntes. Som ett bifynd hittades en 8mm invasiv cancer. Her2 positiv eller ej vet man inte. Därefter strålades jag 20 ggr. 15 på bröst och armhåla och 5 extra mot tumörområdet. 10 dagar efter lymfkörtelutrymning fick jag min första kadcylabehandling. Jag har nu fått 17 stycken och skulle ses som färdigbehandlad frånsett tamoxifenbehandling som jag har tagit sedan julafton förra året. I augusti fick jag ont i magen så då gjordes en tredje CT buk som inte visade något. Jag gick till gyn i november för jag hade fortsatt ont i magen men inget syntes. Jag fick en mindre blödning i tre dagar i januari i år och ont i höfter och ländrygg. Vid senaste gynbesöket upptäcktes cystor 6 cm stora på ena äggstocken. De ansågs godartade. Vätskefyllda och normala. Idag fick jag svar att alla cancermarkörer var negativa utom en som hade värdet 46 mot gränsvärdet 44. Det var ett gränsvärde inte för underlivet utan mage och tarmar. Trots detta rekommenderar de operation. För mig känns det väldigt stort och varför inte testa först med zoladex? Jag har frågat om det tidigare för jag har påtalat att mina vallningar kom tillbaka i november 2021 och jag hade väldigt lätt att bli gravid vid 39 års ålder. Rekommenderar ni att jag opererar bort äggstockarna och livmoder istället för att pröva först med zoladex? Och varför tas det inte ett nytt blodprov på cancermarkören som var lite över eller gör en ny CT buk? Tacksam för svar Ps jag ska inom kort också operera bort en knöl på halsen. Mitt hjärta mår bra trots många kadcylabehandlingar. Enda som inte har varit bra med mina blodprover är ett leverprov. Jag börjar bli rätt trött på att vara sjuk och vill må bra igen. Ds

Hej igen. Nu har jag en ny fundering som gör mig sömnlös, och är återigen så tacksam för att ni finns. Mamma har drabbats av lobulär invasiv mammarcancer enl corebiopsi: ER 100 %, PR 100 %, Ki-67 9 %, HER2 negativ och ultraljud av axillen är okej. Under konferensen talade radiologerna om betydligt större område runt 3-4 cm än vad ultraljudet visade (som i sin tur visade 7mmx7mm ca 5-6cm från mamillen). Vid möte med kirurgen palperade han ett hårt område strax ovan (5-6cm ifrån) mamillen på 6cmx6cm. Och talade om stor tumör. Han sa dock att han räknar med att man ska avlägsna området med ”goda marginaler” via masektomi + SN. Mamma har stor byst för övrigt. Det är väldigt skrämmande att höra att området verkar var 6cm x 6 cm och inte mm. Fick svårt att andas när han talade om detta under besöket. Min fråga är nu: är det troligt att hela bröstet är påverkat, cancer överallt i bröstet? Vad baserar han att man troligen kan avlägsna allt med goda marginaler på? Förstår att ju större området är desto sämre är prognosen? Men om man får bort allt med goda marginaler, är det positivt? Mamma fick inga cellgifter innan masektomi, bra eller dåligt? Vad är det som brukar avgöra om man får cellgifter efter op? Lymfinvolvering och/eller storlek på tumören? Bifakta: På huden i detta område nära mamilllen som han palperade, finns en avpigmenterad förändring som är lobulär mammar cancer, lite mindre än 1cm stor. Belägen kl 12. Det var först så min mamma upptäckte cancern. Tack på förhand. /orolig dotter

Hej , i slutet av förra året upptäckte jag "knöl" jag aldrig tidigare känt i mitt ena bröst, jag är 25år så jag antog att det nog bara var något hormonellt och tänkte inte mer på det. Någon månad senare påtalade min sambo att knölen nog hade vuxit lite, under den tiden hade jag också börjat känna av knölen när jag t.ex. låg på mage och även upplevt att det bröstet varit ganska ömt. Jag höll mig lugn då jag läste mig till att ömmande bröst sällan är tecken på cancer. Men någonstans i bakhuvudet fanns ändå en viss oro då vi haft en del bröstcancer i släkten. Min mormor fick bröstcancer på 80-talet och sedan igen runt 00, hon blev frisk båda gångerna men drabbades senare av äggstockscancer som hon tyvärr inte överlevde. Min halvmoster (som inte har min mormor som mamma utan bara delar pappa med min mamma) drabbades även hon av bröstcancer ganska tidigt den upptäcktes på första eller andra rutinmammografin. Under de senaste fem åren har även två av mina kvinnliga kusiner (även de med annan mormor än jag) drabbats av bröstcancer i ung ålder (29 resp. 38år). Mina kusiner är bosatta på Sicilien och vad jag vet har ingen ärftlighetsutredning gjorts. Jag är ganska pragmatisk och bestämde att det var lika bra att kolla upp den knöl jag känt, vårdcentralen remitterade mig till Bröstcentrum City för mammografi och ultraljud. Där sa de på en gång att de kände sig ganska säkra på att det rörde sig om ett fibroadenom och att man inte behöver göra något åt det om det inte växte eller var till besvär, men att jag skulle kontakta dem om jag upplevde att det förändrades. Skönt tänkte jag och gick glatt hem. Detta var i början av april, sedan dess har jag dels upplevt att det fortsatt växa lite, men också att det känts mycket mer, vissa dagar gör det väldigt ont och bröstet ömmar så fort något nuddar det, andra dagar är det mer som att jag känner att det finns något i bröstet som liksom trycker på insidan när jag t.ex. ligger på mage eller sätter på mig en sport-bh. Så nu känner jag att jag nog ändå vill operera bort det. Främst av skälet att det är obehagligt och besvärande men också för att jag känner viss oro over den cancerhistorik jag har i släkten. Så nu till min fråga, vart vänder jag mig och vad är sannolikheten att jag beviljas en operation?

Jana de Boniface Först på VC palperades en ca 25 mm avlång hård förändring. gjordes mammografi som inte visade mycket. Direkt gjordes ultraljud som visade 25 mm svårt avgränsad förändring, samt grovnålsbiopsi som visade förändring förenlig med invasiv bc. Grad 2. Inför preoperativ behandling gjordes MRI som visade 25 mm invasiv bc, och inom samma område 30 mm stråkig förändring med malignt utseende. Efter några behandlingar gjordes en till MRI som visade att tumören på 25 mm var borta men den stråkiga förändringen var kvar. Vid operation visade röntgen preparatet ingen tumör, men PAD resultatet visade på 1mm invasiv bc, och liten del DCIS. Min fundering är vad var den stråkig förändringen för något, var tumören 25 mm eller större. Oponera att den var 25mm + 30mm, borde inte det vara grad 3 och inte 2. Jag gjorde illa bröstet pga hårt tryck/lyft några månader innan och fick ett blåmärke, och det var Oktober månad så av en slump kontrollerade jag området och hittade förändringen, kan de ha något samband, jag menar att en inre blödning orsakat en inflammation som på mri ser suspect ut och som vid operation visar dcis. Man såg 1-2 sjuka lymfkörtelar som vid pad hade ca 0,1 mm metastasrest, så jag tror absolut det fanns br, bara att storleken på ursprungliga tumören i bröstet mitt fall spelar roll för prognos och då vill jag veta. Kirurgen hen har lite kort stubin och svarar inte så trevligt och tycker det som står i MR resultat och liknade är avsedda för läkare bara. Men fel kan hända de bästa och vi patienter är inga kycklingar på rullande band.

Hej, Jag är 56 år. Det har upptäckts en 7 mm hormonkänslig tumör i mitt vänstra bröst efter mammografi. Ultraljud visar inte på spridning. Den ska opereras bort nästa vecka. Därefter får jag räkna med strålning 3 veckor och därefter flera år med Tamoxifen har de berättat (om analys efter operation inte visar på annat). När jag frågar om tumören kan ha uppstått genom att jag sedan 2019 ätit östrogentablett så säger läkaren att det kan det inte vara efter så kort tid. Men jag tänker ändå att det kan bero på att jag tagit östrogentabletter. Vad tror du? Nu när jag fått cancerdiagnosen har jag naturligtvis slutat. Det känns förskräckligt att jag ätit dessa östrogentabletter och därmed säkert orsakat denna cancer och jag fasar för att behöva Tamoxifen. Ska det inte räcka med att jag slutat med östrogentabletter- ska Tamoxifen verkligen vara nödvändig. Känns som det kommer förstöra hela livskvaliteten för många år framåt. Vad löper jag för risk för återfall om jag inte tar Tamoxifen

Hej! Jag har sedan september 2020 behandlats för trippelnegativ bröstcancer. Ingick i studien ”Nordic Trip” och började därför med 4 st EC i kombination med capesitabin, följt av komb. Paklitaxel/Carboplatin. De 2 sista Paklitaxel fick ställas in pga. neuropati i fötterna. Jag fick min sista behandling 8/3, opererades (tårtbit) 9/4 och fick i måndags veta att cancern är helt borta. Vävnaden och de 2 lymfkörtlar de plockade ut var helt friska. Fantastiska nyheter men..... Jag har nu sedan en vecka tillbaka fått FRUKTANSVÄRD värk i muskler och leder. Tog upp detta med onkologen på mötet i måndags men hon hänvisade till min vårdcentral för efterbehandling. Där sitter de som frågetecken och ber mig bara återkomma om värken inte går över!? Min första fråga är såklart, är det vanligt med kraftig muskel o ledvärk efter ett halvår med cytostatika? Min andra fråga är, finns det ingen hjälp att få med eftervård? Känner mig väldigt ensam plötsligt och har ingenstans att vända mig? Jag tycker jag klarade cytostatikan bra och har inte haft så himla mkt biverkningar, de verkar komma nu istället och nu har jag ingen att fråga? Såklart även orolig över denna plötsliga värk. Har svårt att komma ur sängen på morgonen, svårt att gå i trappor eller ta mig hur bilen när jag suttit still o kört.

Hej! Jag är 33 år gammal, har fått mitt andra barn som nu är 8 månader. Jag har aldrig haft några problem med mina bröst tidigare. När jag hade annat min son i 5 månader upptäckte jag en knöl i vänstra bröst (klockan 7). Ungefär 1 cm i diameter. Fick göra mammografi, röntgen och även biopsi då de upptäckte kalk i förändringen. Svaret kom att det var fibroadenom, att kalken var snäll kalk och att jag inte hade någonting att oroa mig över. En kirurg ringde mig med det beskedet och sa att det var helt ofarligt. Efter biopsi fikc jag komplikationer då det läckte mjölk ur hålet där dom stack, det i sin tur ledde till att jag fick mjölkstockning kring hålet. Kvar blev 3 stora knölar som jag sökte läkare för då den största gjorde ont. Fick komma till mammografi igen (fast i annan stad, då jag flyttade i samma veva som detta hände) där läkaren sa att hon ville göra om biopsi igen då mitt provsvar saknade kalk och att hon tyckte att de som gjort bedömningen först gjort fel. Jag ringde då till dom som gjorde min först undersökning som igen försäkrade mig om att det var ofarligt fibroadenom och förklarade allting för mig närmare. Fick en ny kallelse till en kirurg för att planera ev operation för att ta bort bindvävsknutan, i den nya staden jag flyttat till. Han tittade på mina bröst och sa då åter igen att han ville gå vidare med det här en gång till. Bröstet där knutan sitter har blivit större än det andra under amning och det var anledningen till att kirurgen ville titta på mina bilder och provsvar en gång till. Bör jag vara orolig? Mina bröst har alltid varit symmetriska men det vänstra (där knutan sitter) har under amningen blivit större och börjat hänga mer än det högra. Jag hade och har mycket mer mjölkproduktion i det bröstet, det har jag haft från start. Jag har även haft väldiga problem med mjölkstockning osv under amningens gång. Är det inte så att det ena bröstet kan bli större/hängigare än det andra under amningen? Kan man inte lita på provsvaren man får? Jag känner mig så utsatt och allt jag vill är att fortsätta amma min son i lugn och ro men jag kan inte slappna av. Får det gå till såhär? Jag har fått så dubbla budskap genom detta att jag känner mig totalt förvirrad och utsatt. Man måste ju kunna lita på att det provresultat och besked man får från början, stämmer. Jag litar inte på någonting längre och känner mig illa behandlad. Har sådan ångest över detta.

Har fått recidiv efter 25 år efter första bröstcancern som var en aggressiv form och ej hormonbehandlingsbar. Upptäckte den själv då jag var för ung för mammografi och ännu inte kommit klimakteriet. Nu recediv i andra bröstet och efter ett år i första igen. Åtgärderna blev deloperation av det andra och strålning. Det första som opererades del av och total lymfutrumning och åtföljande strålning för 25år sedan åtgärdades med masektomi. Fick bli 2 operationer med 3 veckors mellanrum, då allt inte lyckades få bort vid första. Har smärta vid revbenen kvar efter nu drygt 6 månader. Svårt att bära bh med protes. Smärta vid hosta och också vid skrattanfall, vilket jag också haft även de sista femton åren efter att känseln återkom tio år efter första operationen. Ärren ser fruktansvärda ut och det har bildats fettbollar nästan stora som tennisbollar. Det andra bröstet är inga problem med trots deloperation och borttagning av några lymfkörtlar och strålning. Detta bröst läkte snabbt och ärren syns knappt nu efter två år. Har inte varit påettårskontroll ännu och ingen läkare har tittat på det efter andra operationen. Min huvudsakliga fråga är. Cansertumörens egenskap har nu vid recedivet förändrats till hormonkänslig. Fick efter det behandling med Anastrazole som jag ska ta tills vidare. Mår väldigt dåligt av dessa tabletter. Biverkningarna är hemska. Illamående,huvudvärk periodvis likt migrän, karpateltunnelsyndrom, rejält håravfall, muskel och ledvärk,triggerfinger, värk i ländryggen förvärring av min restless legs. Fick ett dropp med Zometa för5 månader sedan som jag inte tålde. Hög feber och mycket höga infektionsprover,fruktansvärd värk som krävde morfininjektioner och låg syresättning som krävde syrgashjälp. Fick sjukhusvård i fyra dagar. Varför denna behandling avbröts. Remiss till vårdcentral för bentäthetsmätning är skickad, men inte utförd. Har frågat om det går att byta ut Anastrazolen till ex Tamoxifen men fått svar att detta inte var möjligt. Finns en annan tablett men denna har samma biverkningar har jag upplysts om. Uppföljningen är nu ettårskontroll och datotomografi inför den då det finns några prickar i ena lungan , en misstänkt lymfkörtel och lite misstänkta förändringar i nedre bäckenet. Dessa förändringar har varit oförändrade vid tidigare ct. Undrar nu om det finns möjlighet att ändra medecinering eller möjligtvis någon operation för att slippa alla svåra biverkningar. Just nu känns min ålder minst 20 år äldre än jag är och mycket värk. Mvh Marie-Louise