Frågor & svar

Question 1

Hej! Tack för att man kan ställa frågor till er! Jag är 46 år och min bc-resa har varit följande. Tubulär bröstcancer, höger, operation sektor 2019-04-15, sentinel node 2019-05-20 höger (0/2). Postoperativ strålbehandling. DCIS grad 2 vänster bröst, operation sektor 2020-03-23. Postoperativt strålbehandling och Tamoxifen. 2021-06-14 opererad  med bilateral mastektomi pga Mucinös cancer och DCIS grad 2 i höger bröst. Tre tumörhärdar 14, 11 respektive 6 mm. Extent 65 x 22 mm. ER 30 %, PR negativ, Ki-67 23 % och HER2-positiv. En lymfkörtel bortopererad med makrometastas på 3 mm. 
Patienten kommer att få cytostatikabehandling enligt standardregim + Trastuzumab. Man kommer fortsätta antihormonell behandling men man får byta Tamoxifen till GnRH-anlog + aromatashämmare. Med tanke på lymfkörtelmetastas och enligt AMARO-studie så kommer patienten att få strålbehandling mot lymfkörtelstationer men inte en reoperation för att undvika komplikationer. Har tidigare fått strålbehandling på höger sida i bröst med boost så strålbehandlingen kommer nu att beröra level II - IV och eventuellt parasternalt om det går, eventuellt level I om det går. 
Jag undrar om man kan säga något om prognosen? Finns det risk att flera lymfkörtlar kan innehålla cancerceller? Ev spridning? Börjar känna mig orolig då jag på kort tid fått återkommande bröstcancer.

Accepted Answer

Hej, det var ett par tuffa år du verkar ha gått genom. Beräkningen av prognosen försvåras av att det är en ny tumör i samma bröst på höger sida. Så jag vågar mig inte på den saken, men tänker att det får uppfattas vara en gynnsam prognos då det verkar vara en helt ny tumör i höger bröst och inte ett rent återfall av den tidigare cancern. Det är troligen mer gynnsamt än om det är den gamla som kommer tillbaka. Den behandling du får verkar mycket  bra. Det är lätt att förstå att du kan hysa en oro över att du drabbats så mycket på senare år.

Question 2

Hej. Jag är 72 år, opererades för bröstcancer för tre år sedan. Tar sedan 2,5 år Letrozol och tolererar det bra, har i princip inga biverkningar förutom torra slemhinnor.
Dock har det konstaterats att jag har en osteopeni och ordinerades därför Alendronat för ett år sedan.
Enligt studien BIG 1 -98 är skillnaden i återfall/spridning nästan obetydlig om man tar Letrozol 2 år följt av Tamoxifen 3 år, jämfört med enbart Letrozol i 5 år. Finns det nya studier/ rön som visar samma sak, eller möjligen att resultaten i studien är tveksamma?
Det som bekymrar mig är risken för osteoporos om jag fortsätter med Letrozol under flera år framöver. Vill minnas att man talade om 5-7 års behandling.

Accepted Answer

Sammantaget leder bruket av aromatasämmare till en lägre risk för återfall än tamoxifen. Skillnaden är tydlig men inte jättestor. Det är riktigt att det finns en rapport från BIG98-01 som visar att det inte tycks vara någon skillnad mellan att letrozol först och sedan byta till tamoxifen i halvtid jämfört med att ta letrozol i 5 år. Det finns andra studier, bl a en sor sk metaanalys från Oxford som ger stöd för att aromatashämmarna är litet effektivare än tam.  Jag letar nu efter långtidsuppföljning av BIG-studien men hittar bara det för jämförelsen mellan 5 år tam och 5 år letrozol. Studien hade fyra armar, dessutom två där man ordinerade tam följt av letrozoal och en som var tvårt om. Jag tänker att man kan sammanfatta såhär: Det är viktigt att man får en hormonell behandling som man faktiskt äter upp. Om bieffekterna så så uttalade att man inte tar den alls så hjälper medicinen förstås inte. Aromatashämmare är litet effektivare än tamoxifen för att förebygga återfall till postmenopausala patienter, men det är oklart om man måste ta letrozol under 5 år eller om det är lika bra att byta i halvtid. Hur man gör har betydelse även i relation till om man ska tänka sig behanlding under längre tid än 5 år.

Question 3

För ett år sedan fick jag diagnosen LCIS, tumören är unifokal på 6 cm förekomst av mikrokalk.V1:icke palpabel tumör lokaliserad kl 2 i bröstet, ca 3cm från mamill. Mammakod 3. Ultraljudkod 1 lobär ultraljud axill utan anmärkning. 
Man gjorde då bedömningen att det inte var aktuellt med en sektor utan mastektomi o sentinel pga. att mina bröst är små. Jag begärde då att komma till Uppsala för direkt rekonstruktion. Men Uppsala svarade: -"Formellt är LCIS ingen operationsindikation längre sedan 2016, varför man inte ska godkänna en mastektomi".
Jag har gjort grovnålsbiopsi vid 2 tillfällen, första visade adenosförändringar och sparsamt LCIS och 4 mån senare visade biopsin ingen LCIS utan lätt förändrad bröstkörtel vävnad.
Har även gjort MR (inför operationen i Uppsala som inte blev av) den visade ökad kontrastladdning i ett område på 2×1×1,5 cm.
Min fråga är hur ni skulle gå vidare med undersökning? Jag är kallad efter 6 mån att göra ny biopsi, tänker att det är onödigt då det inte längre visade någon LCIS. Utan att röntgen o ultraljud skulle räcka? Är orolig att grovnålsbiopsin sätter igång något.
Har tappat förtroendet för dem då de tänkte operera bort hela bröstet i onödan.

Accepted Answer

Hej!

Jag förstår att du har svårt att känna förtroende när du får olika bud från olika doktorer. Det är svårt att säga varför det blev så utan att ha all information. Vanlig LCIS är ingen cancer utan betraktas snarare som en riskfaktor för att utveckla bröstcancer (som inte behöva sitta på samma ställe som LCIS) i framtiden, och skulle då motivera att man går på kontroller. En så kallad pleomorf LCIS är dock annorlunda och kan i stort sett jämställas med DCIS (duktal cancer in situ som ju är en mycket tidig form, eller förstadium, till bröstcancer) och behandlas med kirurgi (bröstbevarande eller mastektomi om området är stort). Tyvärr finns det ännu ingen riktig konsensus om hur man ska handskas med denna typ av förändringar vilket är en förklaring till att det kan bedömas olika. Befintliga studier talar inte för att en biopsi kan "sätta igång" en cancer.

Question 4

Hejsan 
Är 37 år, stor byst, F kupa. 
Har besvärats sedan hösten 2020 med obehag och värk i höger bröst , samt smärta i revbenen nedanför och sidan om höger bröst. 
Ibland (ett tag sedan nu) kan jag få vid rörelse en smärta som kommer som en elstöt i bröstet med en fruktansvärd värk och som stryper andningen under ca 30 secunder tills värken släpper. 
Vaknar varje natt/morgon av en spänning och djup smärta i och bakom höger bröst. 
Ca 8 månader efter att problemen börja så fick jag rörelse smärta i revbenen från bröstet och längs hela sidan och bak i ryggen. 
Min högra Axel och överarm värker och smärtat vid ansträngning sedan 4 månader tillbaka. 
Har gjort mammografi 2 ggr och ultraljud 3 ggr utan anmärkning, enbart massa cystor som fibroadenom. 
Sista ul jag gjorde hitta jag en knöl som det togs prov från och den knölen innehöll microsmå cystor och man kunde se en mindre inflammation i den. 

Ska jag lita på mammografin och ultraljudet eller det finns ändå risk att dem kan ha missat något allvarligt? 

Under all denna tid så har jag även gjort Dt - buk , Dt thorax/lungor, mr bröstrygg, röntgen av lungor och inget fel syns. 
Jag hade dock inte ont hela vägen runt i revbenen när tex Mrt och Dt thorax gjordes, då satt smärtan bara på framsidan och på höger sida (under arm och ner) 
Dt buk gjordes i december-21

Det är känns som att det är något som påverkar andningen i det området. 

Tacksam för snabbt svar

Accepted Answer

Hej!

Mammografi och ultraljud är bra undersökningsmetoder och om man inte har hittat något avvikande tror jag att du kan känna dig trygg med det. Ömhet och värk i bröst är mycket vanligt. Stor och tung byst kan ofta ge mycket besvär med värk i nacke, axlar och rygg men även värk i själva brösten. Om man har mycket besvär kan man ibland överväga en operation med förminskning av brösten för att minska belastningen.

Question 5

Jag har behandlad trippelpositiv cancer, icke spridd. Jag har tänkt att det är liten risk för återfall, att jag behandlats med byxor och hängslen och att det redan efter bortoperation var ganska tryggt. Förlängd strålning pga under 50, 2 cellgifter, lång antikroppsbehandling. Efter 3 månader med tamoxifen gjorde jag uppehåll pga jobbiga biverkningar. Bland annat att höger underarm konstant kändes som att jag dragit den genom ett elakt brännässelsnår och så även nacken. Forfarande efter tre månaders uppehåll är jag inte återställd, men betydligt bättre. Var och pratade med onkologen för att få veta mer om risken med att sluta eftersom jag läst studier på att man snarare skulle utöka längden till 10 år med tamoxifen. Fick reda på att trots all ovannämda behandling har jag ändå 20%risk för återfall och om jag tar tamoxifen i 5 år minskar risken statistiskt till 10%. Är detta rimligt?? Jag trodde absolut inte att jag löpte så stor risk för återfall. Jag har ansett mig själv som frisk efter behandling mot cancer. Nu blev jag orolig...

Accepted Answer

Hej. Det här med risk för återfall är inte alltid så lätt att förhålla sig till som patient, särskilt inte i början när den intensiva delen av behandlingen är klar och man förväntas återgå till det "normala" så sakteliga.
Man kan på olika sätt beräkna/kalkylera risken att en cancersjukdom ska komma tillbaka men i slutändan säger det egentligen ingenting om hur det går för den enskilda patienten. Det är statistik som baseras på 1000-tals patienter. Vi använder risksiffrorna för att skräddarsy lämplig behandling för att risken ska bli så liten som möjligt - och att inte överbehandla.  Oavsett hur mycket/lite behandling vi ger kan vi alltså aldrig veta om sjukdomen kommer tillbaka eller ej. Vi vet att antihormonell behandling, tex med Tamoxifen, minskar risken för återfall vid hormonpositiv bröstcancer, oavsett ålder och stadium. Rekommendationen om förlängd antihormonell behandling bygger på god tolerans = lite biverkningar och god livskvalitet, under behandlingen. Jag vet inte om du blev så mycket klokare av mitt resonemang. Ofta kan vården ge stöd och hjälp för att biverkningarna ska vara hanterbara.

Question 6

Hej! I oktober fick jag diagnosen bröstcancer HER 2 positiv 13 mm, ki67 30% Grad 2. Fått 12 behandlingar med cystostatika med bra resultat, tumören syns inte på ultraljudet. Skulle dock få 3 EC behandlingar men har fått kraftiga biverkningar av den första och gått ner ytterligare 4 kg i vikt. Sammanlagt 8 kg och jag var smal  redan innan, väger nu 51 kg.  Har haft mkt biverkningar med de 12 första behandlingarna också med t ex 2 kraftiga allergiska reaktioner som gjorde att jag fick byta sort på cystostatikan. Och stora problem med magsmärtor och magsyror som skapar ett väldigt stort tryck på revben, bröstben och även jobbigt med andningen när det är som värst. Men EC behandlingen var ännu värre och jag gissar på att alla tabletter innan behandlingen gjorde ännu värre skada på min mage, har  nu haft magsmärtor i över 2 veckor. Läkarna säger att det mest optimala är att de ta de 2 sista doserna med EC men bedömer mig samtidigt som operativ. Om jag fortsätter med EC kommer jag sannolikt att gå ner ytterligare flera kilo i vikt o frågan är hur mkt mer jag klarar. Hur mkt ökar risken för återfall om jag inte tar de 2 sista EC behandlingarna? Eller går de att ta efter operationen?

Accepted Answer

Hej 

Det är svårt att exakt veta. Vissa studier talar för att de som har mer biverkningar har mer effekt av sin cytostatikabehandling, kanske det gäller även i din situation? Som jag uppfattar det har du haft allvarliga biverkningar av din behandling, och det är ju också så att man inte till varje pris kan fullfölja en cytostatikabehandling. För mig låter det ungefär som att du fått vad som är rimligt att du ska utsätta dig för, mer skulle kanske kunna skada dig allvarligt. Du har de facto fått mycket behandling, även om det - -i avsaknad av biverkningar - skulle vara bra om du kunde få litet mer, så har du ändå redan reducerat risken för allvarliga återfall genom den behandling du redan fått.  Mer är inte säkert bättre.

Question 7

Hej,

Jag fick min bröstcancerdiagnos i början av 2020 (jag var då 40 år gammal) och gjorde alla mina behandlingar under det året. 

Lite bakgrundsinfo från journalen: I PAD från första operationen ses invasiv cancer NST grad II som mäter 3 mm, ER-positiv 100%, PR 100%, Ki-67 8%, HER2-negativ. Focit är beläget i ett 50 mm stort område, DCIS grad III med comedonekros med tveksam radikalitet kaudomedialt. Tre friska sentinel node. I PAD från utvidgad excision ses två foci med DCIS grad 2 som mäter 6 resp 5 mm. Adjuvant cytostatika, EC75 x 6 med tre veckors mellanrum, adjuvant endokrin behandling med Tamoxifen 5-10år samt strålbehandling vänster bröst 15 ggr + 8 boosters.

Förutom klassiska biverkningar som hjärntrötthet, dålig blodcirkulation i händer och fötter, ledvärk etc, så är jag också stel och spänd i kroppen. Under cancerbehandlingstiden så fick jag info om att inte gå på massage. Och jag minns inte anledningen riktigt? Men under hur länge ska man hålla sig borta från massage? Är det ok för mig att börja ta massage? Jag skulle vilja boka in mig på klassisk rygg/nacke/kropp massage (30-60min) och gärna regelbundet. Finns det några risker med det? Kan det trigga igång något som är negativt? Tex ökad risk för lymödem? Vore tacksam för svar!


PS. Tack för att ni finns här som stöd för oss!

Accepted Answer

Personligen menar jag att det är helt ofarligt med massage. Möjligen med undantag för kraftig massage i den vävnad som som skulle kunna drabbas av lymfödem (skuldra och arm på den opererade sidan). Massörer vill ofta inte ge behandling t ex under pågående cytostatika. Nån har nog någon gång sagt att det skulle kunna vara olämpligt, men jag vet inte varför det skulle vara det.

Question 8

Hej
Jag har lite funderingar om diagnos och behandling.

Detta är vad som står i min journal på 1177:
Opererad 2021-07-06 med PME och sentinel node höger sida samt PME vänster.
PAD HÖGER bröst visar en 8 mm stor radikalt opererad invasiv duktal cancer grad 2. ER 100 %, PgR 90 %, HER2 normal och Ki67 7 %. Omgivande DCIS grad 1 med kalk och nekros. Totalextent 11 mm. Det mindre området som markerades preoperativt á 5 mm visade sig vara ADH, benignt. Tre benigna sentinel node. T1N0 luminal A.
PAD VÄNSTER bröst visade låggradig DCIS med kalk, 4 mm stort och radikalt opererad.
MDK rekommenderar adjuvant lokal strålbehandling höger bröst. Vänster bröst bedöms färdigbehandlat.
Anamnesen vid strålningen står det som nedan.
Bilateral partiell mastektomi: Höger 8 mm, grad 2, luminal A-lik + DCIS. 0/3 sentinel node. Vänster 4 mm stor DCIS.

Jag har fått strålbehandling 5 ggr hö bröst, men ingen annan efterbehandling. Blir orolig nu när jag har varit på VC för årliga prover och BT mätning, då är ALAT (1.6 µkat/L *) och ALP (2.6 µkat/L *) proven förhöjda samt att sköldkörtelproverna (TSH 19 mIE/L, P-T4 11 pmol/L,P-TPO 3000 kE/L )  är höga. Jag har även ont i vä. överarm vid vissa rörelser, ej värk. Jag blir väldigt orolig för att det kan vara skelettmetastaser och/eller levermetastaser. En annan fundering kan ALAT och ALP vara förhöjda vid ev. hypotyreos ?

Tacksam för svar
Mvh
Maria

Accepted Answer

Hej, det är lätt att förstå att du blir orolig, och man måste försöka ta reda på vad provsvaren beror på. Mest sannolikt beror det inte på återfall i bröstcancer.

Question 9

Hej!

Min 80-åriga mamma drabbades av bröstcancer år 2020. Hon genomgick cytostatikabehandling, operation samt strålning, och "friskförklarades" i april 2021.

Hon tar Tamoxifen-tabletter, och jag undrar lite över risken för benskörhet.

1 oktober 2021 fick hon en behandling med Zoledronsyra. Därefter fick hon besked att ta Calcichew-tabletter (innehåller 800 mg D-vitamin och 500 mg kalcium) i 14 dagar, vilket hon gjorde. 

Därefter har ingenting hänt.

Det här känns lite märkligt. Jag trodde att hon skulle få regelbunden behandling med Zoledronsyra då och då, men det var tydligen en engångsföreteelse.

Det ter sig också svårbegripligt för mig att hon blev tillsagd att ta Calcichew i precis 14 dagar; varken mer eller mindre.

Det sägs ju att många äldre människor behöver kalciumtillskott, och i synnerhet kvinnor. Och äter man dessutom en medicin som Tamoxifen, så tänker jag att behovet av kontinuerlig tillförsel av kalcium (och vitamin D) måste vara ÄNNU större. Till yttermera visso motionerar inte mamma i någon nämnvärd utsträckning.

Kan mamma på eget bevåg börja ta något kalcium- och D-vitamintillskott? Är Calcichew i så fall ett lämpligt val, eller finns det bättre alternativ? Kan ett sådant tillskott tas dagligen, eller ska det på något sätt tas i "intervaller"? 

Eller ska hon höra av sig till KS och fråga om det, och samtidigt höra om det blir någon mer Zoledronsyra-behandling?

Mycket tacksam för svar!

// L.

Accepted Answer

Hej, det låter som om det föreligger något slags missförstånd. Jag tänker mig att behandlingen är sådan som syftar till att förebygga återfall, vanligen ges då en behandling var 6e månad vid 6 tillfällen under 3 år, men det kan även finnas andra liknande regimer.  EN enstaka zoledronsyrabehandling ger man ju inte om det inte är så att man sett att det finns något problem som gör att behandlingen bör avslutas, eller om det var så att det finns någon annan orsak till att inte behandla. Din mor måste kontakta enheten som ansvarar för behandlingen så att man får möjlighet att få en ny chans att förklara hur man tänkt, inklusive med kalktabletterna. Det är bättre än att börja med dem igen på egen hand.

Question 10

Hej,

Den 1 juni 2021 gick jag igenom en masektomi med en direktrekonstruktion pT1c (14 mm) pN1 (mikro) luminal A bröstcancer. Mastektomi + sentinel node. PAD - invasiv duktal cancer histologisk grad 1, ER 99 %, PgR 99 %, HER2 Ø, Ki67 18 %.
 
Jag har varken gått igenom någon cellgiftsbehandling eller strålning utan har bara ordinerats Tamoxifen samt är med i SENOMiC-studien pga. Micrometastasen som hittades.

Innan barn (har tre st. 10,12 och 15 år gamla) hade jag jobbiga menstruationer. Långa (upp till 12 dagar) och täta (ibland 3 v emellan) och extremt rikliga.

Efter barn har jag haft hormonspiral och varit helt menstruationsfri.

När bröstcancerdiagnos ställdes i april 2022 togs hormonspiralen ut.

Innan min operation den 1 juni 2022 hann jag få två mindre menstruationer.

Den 1 juli började jag äta Tamoxifen.

Var sedan menstruationsfri fram till den 22 september då jag fick en kraftig blödning som pågick i ca.10 dagar.
Sedan var jag helt blödningsfri fram till den 25 februari då jag fick en kraftig blödning som pågick i 5 dagar.

Därefter har det varit uppehåll tills igår - den 23 april.
Och nu blöder jag rejält.
Dock är det som jag minns det från när jag hade mina menstruationer förr i tiden innan barn och innan hormonspiral.

I februari ringde jag till Kvinnokliniken (MAS) för rådgivning. Fick prata med en sjuksyster som bad att få återkomma till mig efter att hon pratat med läkare.
Fick därefter svar att jag inte behövde oroa mig - att det kan vara så här.

Stämmer det? Har förstått att vid medicinering med Tamoxifen finns det en ökad risk för underlivscancer och att man ska vara observant på blödningar.

Vad är det jag ska vara observant på? När och hur söker jag vård? Är kvinnokliniken rätt väg att gå eller ska jag ringa till min kontaktsköterska på bröstkliniken eller någon annan?

Accepted Answer

Hej, Jag tycker du ska vända till till din bröstmottagning och prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare och beskriva det du skriver om ovan så får de värdera om vidare utredning ska göras.

Question 11

Fick invasiv bröstcancer, starkt östrogenpos. juni-21, op i juli.
Tumör 11mm, KI-67 35 %.
Fick cellgift EC75 3 ggr 90%
1ggr Docetaxol 80 %. Fick avbryta denna behandling pga mkt biverkningar.
Strålbehandling 15ggr
Började med Letrozol i december.
Inga biverkningar förrän i februari.
Muskel och ledvärk. Kan göra allt med det gör ont. Blir mer och mer deppig. Är som en helt annan människa.
Byter preparat i mars till Tamoxifen.
Ingen förbättring. Gör ett uppehåll. Har nu varit utan Tamoxifen i 5 veckor utan någon lindring!
Hur lång tid tar det minska mina biverkningar? 
Har nu fått ytterligare ett preparat; Exemestane.
Frågor; -ska jag börja med Exemestane innan förbättring skett?
-hur viktigt är det att fortsätta behandlingen?
-genomförde ju inte cellgiftsbehandlingen fullt ut. Är det då extra viktigt att fortsätta med hormonbehandling?

Är det bara att ”gilla läget” och stå ut med biverkningarna i 5 år??!

Accepted Answer

Hej. Ibland är det svårt att till slut veta vad (eller hur mycket) som är en del av det "normala åldrandet" med sänkta hormonnivåer, hur mycket cytostatikabehandlingen spelar roll och därtill de olika typerna av antihormonell behandling. Delvis har det med ålder att göra, och där vet jag ju inte hur gammal du är. Jag tänker att du borde känt av någon positiv skillnad om det gått 5 veckor sedan du slutade med Tamoxifen (jag antar att du inte äter någon antihormonell behandling alls nu). Vi vet att den antihormonella behandlingen minskar risken att sjukdomen kommer tillbaka, oavsett ålder, tumörstorlek osv men om risken redan från början är ganska liten så blir ju vinsten också mindre. Man måste hela tiden värdera biverkningar i relation till livskvalitet, särskilt när vi inte kan ge garantier för behandlingsresultat. Det är på samma sätt svårt att svara på om just du har extra stor nytta av antihormonell behandling pga avbruten cytostatikabehandling.  Jag tycker att du ska prata med din läkare igen om dina funderingar. Kanske du ska prova Exemestan och se hur du mår på den?

Question 12

Hej! I 3 mån har jag haft en knöl/svullnad I mitt vänstra bröst. Den är runt 4cm avlång och ligger ovanför/bakom bröstvårtan. Anledningen till min oro är att jag inte har någon liknande körtel eller knölkänsla I mitt högra bröst. Min första fråga är således om bröst kan kännas totalt olika I utformning? 

Min andra fråga gäller smärtan. Själva knölen är hård och jämn vad jag kan känna och gör i sig inte ont, utan snarare gör resten av bröstet väldigt ont eftersom det känns som att knölen trycker mot annat. Smärtan finns där varje dag men eskalerar precis efter ägglossning och över mensen för att under några dagar efter mens avta något. Sedan återkommer samma procedur vid ny cykel så att säga, när brösten naturligt svullnar upp.  Mitt bröst är inte varmt eller rött, jag är inte gravid och födde barn för 7 år sedan. Jag går inte på något preventivmedel eftersom min man är steril.  
Den senaste tiden har det även börjat ömma ovanför bröstet och på en punkt mot armhålan. Återigen bara på vänster sida och jag kan inte härleda det till muskelvärk då jag inte gjort något aktivt påfrestande med mina armar. 
Jag har försökt söka på men inte hittat liknande symptom på just bröstcancer, och hoppas därför på någon form av klarhet i om jag alls behöver oroa mig eller om det kan vara något väldigt enkelt som jag kan behandla själv. 
Det ska tilläggas att jag Varit hos vårdcentral där en kvinnlig läkare mer eller mindre petade med 1 finger på mitt bröst i ca 2 min, därefter sa hon inte mycket mer än att jag får en remiss till mammografi, och undrade om jag hade bröstcancer i släkten, vilket jag har. Jag har stått i kö i över 2 mån med min remiss. 
Tacksam för Var och kanske råd/tips hur jag kan lindra detta själv på något vis. 
Med vänligaste hälsningar

Accepted Answer

Hej, det låter helt rätt att man skickar dig på mammografi. Jag kan inte värdera graden av oro du "borde" känna, men statistiskt är det troligen mest troligt att detta inte är cancer. Men det kan jag egentligen inte ha någon relevant uppfattning om. Hoppas du snart får komma på mammografi och kan komma till klarhet! Försök att inte oroa dig för mycket i väntan på undersökningen, om det går.

Question 13

Hej! Jag har invasiv duktal bröstcancer grad 2. Är opererad och ska påbörja strålning inom några veckor därefter tamoxifen i 5 år. Hormonkänslig cancer utan spridning. Först fick jag höra att man kan bli erbjuden av region Skåne att frysa ägg, sedan vid ett annat möte sa läkarna att det endast erbjuds till de som ska genomgå cytostatikabehandling. Jag blir 37 i maj och kommer inte vara klar förräns jag är över 40..då kan jag ha hamnat i klimakterie. Jag läser också på 1177 att man kan få remisser till fertilitetskliniker av sina läkare? Det är inget jag blivit erbjuden. Jag förstår varför det tydligen är vanligt att avsluta hormonbehandling innan 5 år gått om man verkligen vill ha barn, därmed kanske man tar risken att cancer ev återkommer..förstår bara varför man inte blir erbjuden äggfrysning även om man inte ska gå på cytostatika?, jag ska ju ta medicin som kan försätta mig i tidigt klimakterie.

Accepted Answer

Jag tänker att skillnaden är att cytostatika skulle i din situation med hög sannolikhet leda till att äggstockarnas funktion försämras och kanske inte återhämtar sig alls. Jag antar att du ska äta tamoxifen, den påverkar inte fertiliteten på samma sätt, ffa inte sedan du slutat ta tabletterna, vilket du rekommenderas göra inför ett försök att bli gravid. 2-3  månader innan. Om det är tamoxifen du ska ta kan man alltså inte säga att den sätter dig i klimakteriet, den ger ofta upphov till symtom och besvär som liknar klimakteriet. Det finns förstås en annan konsekvens. Kanske är det så att du planerat bli gravid just som bröstcancern slog till, jag vet inte. Nu måste du avstå från detta under ett par år, en tid då fertiliteten naturligt går ner, vilket förstås kan vara ett problem för dig. Jag är osäker på vad som gäller i denna situation om det är så att du behöver IVF för att bli gravid kring 40 års ålder. Det viktiga är kanske inte att samla ägg nu, utan att ta reda på om du kan få hjälp med vanlig IVF efter ett par års behandling. Reglerna kan skilja sig åt över landet också. Jag hade föreslagit att du ringer och frågar RMC (reproduktionsmedicinskt centrum) vad som gäller.

Question 14

Hej,

Jag är 32 år och har behandlats för bröstcancer, operationer, cytostatika och strålning. Jag har BRCA 2 mutation, hade två tumörer: nr 1 invasiv duktal cancer med DCIS, 26 mm varav invasiv del 23,5 mm. Nr 2 DCIS 17 mm. Grad 3, ER 10%, PR 30%, Ki-67 70% global score och 82% i hot spots, HER2-negativ, äkta metastas i 1 av 2 sentinel nodes. 

Läkarekonferensen rekommenderar i första hand adjuvant behandling med Olaparib eftersom östrogenuttrycket var lågt. 

Som jag förstod det så har jag en hög risk för återfall baserat på allt detta samt min ålder och Olaparib är den bästa chansen som finns i dagsläget enligt ganska nya studier. 

Nu är det så att detta läkemedel inte ingår i högkostnadsskyddet i Västra Götalands region vid just bröstcancer. Kostnader för läkemedlet är ca. 50000 SEK per månad för minst ett år. Min läkare försöker prata med verksamhetschefen men sjukhuset måste göra besparingar så jag är inte optimistiskt kring att de kommer att kunna betala. 
Jag har fått kontakt med personer som har fått Olaparib vid bröstcancer inom högkostnadsskyddet i andra regioner i Sverige. Nu undrar jag om det finns någonting jag kan göra på rättslig väg. 

Jag känner ingen som själv skulle kunna betala för Olaparibbehandlingen så jag förstår inte hur det inte ingår i högkostnadsskyddet när det handlar om överlevnad. 
Finns det någonting som jag kan göra?

Med vänliga hälsningar
Melanie

Accepted Answer

Hej. Jag kan förstå att det är en frustrerande situation och jag har inget tips på hur du kan påverka detta, tyvärr. Olaparib vid bröstcancer ingår för närvarande inte i högkostnadsskyddet i Sverige (inte i någon region). Vad jag kan läsa mig till så ligger en ansökan om förmån hos TLV (Tandvårds och läkmemedelsförmåns verket - de som tar beslut vid tex ansökan om förmån) men det finns inget beslut ännu. Alla nya läkemedel går igenom denna process innan det blir godkänt (eller får avslag). Det går att läsa mer om processen på TLVs hemsida, om du vill veta mer.

Question 15

Hej!
Är 43 år gammal och fick diagnos trippelnegativ bröstcancer i maj-2023. Biopsi visade en invasiv duktalcancer med mycket hög proliferation på 62 procent. Ultraljud och MR bröst visade en stor tumör på vänster sida med spridning till enstaka lymfkörtlar i bröst och axill. Elston 9p, grad 3. T3N1. Fick neoadjuvant behandling med EC90 x4 samt Karbo/Pak x3 samt Keytruda x4. Svarat mycket bra på behandlingen, MR visat närmast komplett regress av tumören. Genomgick en mastektomi med axillutrymning 25 oktober vänster sida. PAD visade en komplett respons i bröstet men av 14 bortplockade lymfkörtlar fanns 1 med enstaka mycket små cancerceller. 13 var friska. Har nu fått strålbehandling x 15 och ska fortsätta med immunterapi 4 doser till. Enligt läkare behövs inga mer cellgifter. Utredning har inte visat på någon ärftlighet för bröstcancer. Ska följas upp 1g/år. 
Hur stor är risken att cancern kommer tillbaka med tanke på att jag hade spridning till lymfkörtlar? Är det normalt att känna värk och stelhet i kroppen efter en cytostatikabehandling? Bör uppföljning inte ske oftare än 1gång/år?

Accepted Answer

Hej. Det finns inte några bra sätt att beräkna risk för att sjukdomen kommer tillbaka. Även om man skulle kunna göra en bedömning säger den egentligen inget om den enskilda patienten, även om det kan vara "bra" att ha en siffra att förhålla sig till ibland. Att din bröstcancer svarat bra på behandlingen är en god prognostisk faktor. Många upplever värk och stelhet i kroppen efter cytostatikabehandling - den påverkar bland annat hormonerna i kroppen. Det brukar inte vara nödvändigt med uppföljning tätare än 1 gång per år. På vissa ställen är uppföljningen glesare än så. Däremot är det ju så att om det dyker upp frågor, funderingar eller symtom, brukar det finnas möjlighet till extrakontakt via telefon eller besök hos läkare eller kontaktsköterska, beroende på vad det gäller.

Question 16

Hej!
Såhär ett par år senare börjar jag undra över min bröstcancer sort. Det var inget man pratade om så mycket med mig vid diagnosen och den infon jag fick har jag nog glömt. Försöker läsa i min journal och förstå. Undrar om detta betyder att jag hade invasiv duktal  cancer, luminal B, her-positiv ? Eller vilken undergrupp är "min cancer" med i? Undrar också om risken för återfall vid denna sort. Jag var 33 år när jag fick min diagnos. 
 Så här står det i min journal, har klipp ut från två olika ställen:
 Opereras 201202 med en vänstersidig sektorresektion samt sentinel node. PAD visar en radikalt opererad tumör totalt 65 mm varav invasiv del 58 mm. Finns även DCIS grad 3. BRE 7, NHG grad 2. LVI ja. ER 95 %, PR 90 %, Ki 67 27 %, HER2 1+, delvis 2+ SISH-negativ. Två lymfkörtlar tas i sentinel node som inte påvisade någon metastas. Bedöms som pT3N0.
2020-12-02 opererad med partiell mastektomi och sentinel nodebiopsi vänster bröst/axill där PAD visar invasiv duktal cancer med DCIS grad III. Totalt 65 mm varav 58 mm invasiv tumör. Radikalt opererad. BRE 7. Grad II. LVI ja. ER 95 %. PR 90 %. Ki-67 27 %. Två undersökta lymfkörtlar, 0 metastaser. Luminal B.

Accepted Answer

Hej. Det betyder att du hade en Luminal B bröstcancer (enligt vad de bedömt) men den var inte Her2-positiv. Jag vet inte vilken behandling du fick (även om jag kan gissa) så det blir svårt att räkna ut risken. Om man inte gav någon tilläggsbehandling alls är risken att sjukdomen kommer tillbaka mellan 10-15% efter 5 år. Med cytostatika och antihormonell behandling minskar risken till ca 5%. Men det är, som jag brukar skriva, svårt att beräkna återfallsrisk då det inte finns bra verktyg för detta.

Question 17

Hej. Min mormor har bröstcancer. Min storasyster 45år gammal hade bröstcancer 2023. Julen 2023 fick min mamma även bröstcancer besked. Den ena knölen var av aggressiv sort och hon opererades ytterligare en gång ganska direkt. Dom säger att det inte är någon ärftlig cancer varken hos min mamma nu eller för min syster när hon hade. Mormor vet jag ej då hon inte berättat för oss att hon har bröstcancer utan det kom fram vid tillfälle då hon hamna på sjukhus för annat. Hon går alltså med obehandlad bröstcancer sen 2020 eller om det var sen 2021. (Nu 94år gammal)
Min fråga är hur kan det visa sig vara icke ärftlig på mamma och syster när det är tredje generationen som får bröstcancer utan att hoppa över någon så att säga? Hur skiljer man på ärftlig och östrogendriven bröstcancer? Om det inte är ärftlig är det då östrogendriven cancer dom har? I brevet min mamma fick hem stod det att om man hade stark misstanke om att det ändå kunde vara ärftligt pga många fall i familjen så skulle man lyfta det. Min mamma ställer inte frågor som jag har när hon är hos läkaren, hur kan jag får svar på mina frågor? Var vänder jag mig som närstående?
Min gynläkare sa åt mig direkt att sluta med mina p-piller tills vi vet mer kring cancern. 
Hur ska jag tänka kring mina p-piller? Hur tänker man kring förklimakteriet som jag nog hade blivit hjälpt av att få hormonbehandling? Bör man avstå hormonbehandlingar och även preventivmedel med hormoner? Har hört ett bioidentiska hormoner vid förklimakteriet inte medför samma risk som övriga?

Accepted Answer

Hej!

När man bedömer om det finns en risk för ärftlighet tittar man på hur många nära släktingar  som fått bröstcancer och hur gamla de var. Då det nu är 3 stycken (även om din mormor var gammal när hon fick sin cancer) låter det som att det kan finnas en ärftlighet, särskilt som din syster var yngre än 50 år. Vi brukar i dessa lägen rådfråga Klinisk genetik. Du kan söka läkare för en bedömning av din egen risk. Det ser lite olika ut i olika regioner om man första hand ska vända sig till sin vårdcentral eller direkt till bröstmottagningen.

Question 18

Hej!

Fick bröstcancer oktober 2021 och behandlingen fortskred nästan fram till sommaren, efter behandlingen, var jag bara 2 till 3 ggr på undersökning, bl a kollades benskörhet. Sedan har det bara varit mammografi 1 gång om året i oktober.
Nu helt plötsligt ska jag bara gå vartannat år, fast de sa, att jag skulle gå varje år, fram tills jag slutar med anastrozol. Vad gäller igentligen?

Borde man inte bli kallad 1 gång om året (uppföljning) efter en sådan sjukdom?

Men vad kan man förvänta sig av den dåliga sjukvården i Blekinge?

De skickar en enkät varje år, som man ska fylla i, men man får inget svar från dem, fast man skriver att man är extremt trött, ont i leder, ont i huvudet, fäller hår, alltså mår allmänt dåligt.

Jag skulle få behandling för benskörhet, men tack vare att jag vill få tillbaka tänder de dragit ut, så har jag ej kunnat göra behandlingen.

Läkaren trodde att jag skulle kunna få nya tänder inom en månad, fast jag sa att, så fort går det inte. Det är svårt att få tid hos käkkirurgen. Det finns knappt inga käkkirurgen i Blekinge.

Jag har varit där ca 4 ggr, än så länge, man får tid dit ca varannan månad, så det tar tid.

Har tyvärr inget förtroende för sjukvården i Blekinge, önskar ibland att man hade bott kvar i Jönköping, där sjukvården är mycket, mycket bättre.

Måste säga att, det varit mycket, mycket, mycket dålig uppföljning, efter behandling av bröstcancer.

Accepted Answer

Hej 
Det var tråkigt att höra att du har upplevt bristande stöd efter din canceroperation, och att du inte mår bra. Om du inte mår bra kan det vara en bra idé att ta kontakt med din kontaktsjuksköterska och höra efter om det finns någon hjälp du skulle kunna få.

Enligt det nationella vårdprogrammet för bröstcancer rekommenderas årliga mammografikontroller i minst 5 år. Därefter fortsätter kontrollerna i det vanliga screeningprogrammet ungefär vart annat år tills man blir 74 år.

Question 19

Hej, 
jag hade en stor tumör i bröstet, 7 cm och 3 metastaser i lymfkörtlar i armhålan. Min tumör var hormonberoende, HER2-positiv och Ki67 var 82%. Jag fick 6 doser cytostatika och uppnådde komplett remission. Opererades sedan med mastektomi och axillutrymning och PAD-svaret kollades två gånger och det fanns ingenting kvar. Jag har även strålats 25 ggr med boost samt fått 17 doser Herceptin. 

Åt sedan Tamoxifen i 3,5 år men då jag saknar CYP2D6 så framkom att jag inte hade någon nytta av Tamoxifen och jag hade hemska biverkningar. Jag provade sedan Letrozol, svåra biverkningar även där och äter nu Exemestan som även de ger mig svåra biverkningar. 
Jag funderar nu på att sluta med dessa också och undrar hur stor den egentliga nyttan är för mig med antihormonell behandling. Hur mycket förbättrar den mina chanser att inte få återfall? 
Hur stor risk är det för mig att få återfall utan antihormonell behandling?

Accepted Answer

Hej. Den svåraste frågan vi får här är nästan den som handlar om risk för återfall. Det finns egentligen inga riktigt bra sätt att beräkna det på och även om vi får fram en risk-procent så säger det ju egentligen inget om hur det egentligen går för den som funderar. Om man dessutom har fått stor del av behandlingen så blir det ännu svårare att "gissa". Utifrån operationsmetod, tumörstorlek, eventuella cancerceller i lymfkörtlar och tumörens beskaffenhet, gör vi en bedömning om vilken behandling som ska ges. Om tumören har en högre risk för recidiv ges mer behandling och om risken för recidiv är liten, kan man i vissa fall avstå från behandling. Ibland är biverkningarna så besvärliga att patient och läkare tillsammans bestämmer att avbryta behandlingen. När det är aktuellt är det oftast patienten själv som bäst avgör det. För din del har du fått komplett remission av din behandling före operationen, vilket är gynnsamt för din del. Du har dessutom fått både strålbehandling, trastuzumab och har nu biverkningar av den antihormonella behandlingen. Du har säkerligen redan nu fått stor nytta av den behandling du redan fått (förutom Tamoxifen kanske). Jag tycker att du ska prata med din läkare så ni får resonera hur du ska göra.

Question 20

hej
min mamma har fått bröst cancer och detta är hennes journal:
Kvinna selekterad frän screeningen pả grund av en förändring i vänster bröst. Man ser bäde en 11 mm stor misstänkt tumör samt ett 3 cm stort smalt längsträckt omräde med mikrokalk.
Mellannäl frän det tidigare visar bröstcancer
NST, ER 99%, PgR väldigt oregelbundet, i vissa omräden 45% och i vissa omräden negativt.
HER2 negativ och Ki67 9%.
Ultraljud frän axillen visar en gränsmisstänkt lymfkörtel men finnäl härifran inte representativ. Pa grund av làg
malignitetsmisstanke rekommenderas inte repunktion.
Konferensen rekommenderar bröstbevarande kirurgi, indikering med bäde Magseed och ultraljud och sentinel nodebiopsi, helst med mer än en lymfkörtel representerad.

jag undrar varför fick hon inte något kemoterapi innan hon bli opererad? 
vad betyder mikrokalk ? är det också cancer ?

får man be läkare för extra undersökning efter operationen? alltså två gånger per år för att cancern ska inte komma tillbaka?

vi är så rädda och oroliga och till och med vi vill börja hennes behandling i Tyskland.

har Sverige ett bra bröstcancer vård?

Accepted Answer

Hej. Om tumören är hormonkänslig och inte HER2-positiv samt möjlig att operera direkt, är det ofta den strategi man följer. Att ge preoperativ cytostatika anses inte bättre i den situationen. Mikrokalk innehåller ofta DCIS, som kan ses som ett förstadium till bröstcancer. Ibland kan man också se invasiv cancer ("vanlig bröstcancer") i DCIS-området och det tas därför bort. Extra undersökningar förutom årliga mammografier i ett visst antal år påverkar inte risken för återfall och är inte heller nödvändigt. Det är viktigt att höra av sig om något känns annorlunda mellan två kontroller, då kan man ibland behöva göra en ny undersökning. Jag upplever det dock ovanligt. Jag vet inte om det är bättre att få behandling i Tyskland, Sverige har en bra bröstcancervård.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Tillväxthastighet forts.

Missad remiss för strålning

Ömma bröstvårtor

Operation

Bröst smärta

Hårväxt efter cyto

Anastrozolbehandling

Sverige

Zoledronsyran - och sen?

Ablation

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss