Frågor & svar

Hej, Jag opererades 24/6 med lyckat resultat. Ingen spridning till portvaktskörtlar. Mycket fin LICAP lambå rekonstruktion. Pre op 12 mm tumör, duktal cancer grad 1 samt DCIS grad 1; ER 100 %, PR 95 %, Ki67 10 % och HER2 1+. Även microkalk 25*40mm som pre op visade sig vara invasiv duktal cancer, tubulärt växtsätt, närmast grad 1 samt DCIS grad 1; ER 100%, PR 100%, Ki67 8% och HER2 0. Haft fantastiska läkare, men de är nu på semester och träffade i fredags ny läkare för information om behandling. Han var inte bra. Fick be om journalen för att själv försöka förstå resultaten och förslagna åtgärder. Postop visas invasiv duktal cancer och DCIS 15*10 mm, oklart om det är tumör eller område inkl microkalk. Dock nu av grad II utan närmare förklaring. ER 100% och PR 100 %, Ki67 8 resp 10 %, men HER2 pos - nu 2+ och 3+. Jag har nu givetvis en massa frågor och kunde inte få några svar av läkaren. Jag får inte kontakt med annan läkare förrän om någon vecka, ska till onkolog då. Försöker även få tag på kontaktsjuksköterska. Hur kan det vara sån stor förändring avseende HER2 från de ganska många tagna biopsierna (två tillfällen för tumör resp microkalk och tre prover vid varje tillfälle)? Har jag hamnat i ett sämre läge nu för att jag inte fått neoadjuvent behandling eller sker det bara för bättre möjlighet till bröstbevarande kirurgi (mkt nöjd med resultat från op)? Vad betyder att det nu anses vara grad II? Och slutligen, hur illa är detta i överlevnad resp risk för återfall? Nu bedömd för veckovis Paclitaxel och Trastuzumab, följt av strålbehandling med boost och endokrin behandling med Tamoxifen, möjligen GnRH. Efter att försökt läsa på själv funderar jag över Docetaxel i kombo med Trastuzumab och Perztuzumab. Är jag rätt ute och är det något som jag själv kan påverka? Slutligen, jag har ingen info om när behandlingen ska börja eller hur lång tid jag behöver vara sjukskriven. Jag vill gärna kunna informera min arbetsgivare. Jag förstår att det är synnerligen individuellt, men när och hur lång tid ska är det i normalfallet? Orolig och villrådig, tacksam för råd.

Hejsan, I en ärftlighetsutredning testas man ju för mutation i bl a p53 som beskrivs vara sällsynt men jag har i flera artiklar sett att det ofta går att detektera mutation i p53 då cancer föreligger. Jag blir förvirrad av detta och att det också står att mutationen ofta kan vara de novo. Förstår att vi konstant utsätts för mutationer som rensas bort. Blir effekten densamma? Alltså risk för ett flertal olika cancer om mutation föreligger i genen oavsett om den är de novo eller om den är nedärvd ?

Jag ser i frågorna att flera inklusive jag själv är i 45-årsåldern och har blivit rekommenderad ovariell suppression i någon form tillsammans med AI och i mitt fall baseras detta på SOFT/TEXT studien. Det som förbryllar mig är dock att i nationella vårdprogrammet rekommenderas inte den kombinationen. Där läser jag följande rekommendation. Sammantaget finns det visst stöd för att AI är fördelaktigare än TAM som tillägg till ovariell suppression avseende sjukdomsfri överlevnad. Det finns däremot ingen signifikant skillnad i den totala överlevnaden och samtidigt finns det en randomiserad studie med en riskkvot på > 1 för total överlevnad vilket inger viss oro. Således är kombinationen av LHRH-analog och TAM förstahandsval hos bröstcancerpatienter som bedöms ha nytta av ovariell suppression. Vad är din bild av lämpligt vägval med tanke på detta? Sedan kan man fundera på bedömningen om ovariell suppression behövs och har jag då förstått rätt att det hänger ihop med om man ansetts behöva cytostatika? Det har jag förvisso fått (både Paclitaxel och EC) men i mitt fall med hormonpositiv, grad 2, Ki67-15, ILC, multifokal 5*5,5*3 cm så kanske det var lite gränsfall att egentligen behöva cytostatika och då är frågan om detta egentligen föranleder ovariell suppression? Hur skulle ni resonera kring behovet av ovariell suppression i mitt fall? Tänker att annars är alternativet kanske enbart tamoxifen vilket på sätt och vis känns lite skonsammare men å andra sidan vill jag självklart ha bästa möjliga efterbehandling men vill känna mig trygg i valet.

Hej, jag har varit i kontakt med er tidigare 49 år upptäckte en knöl i somras 17x12 mm där corebiopsi visade 95% ER och PR 100 %. HER2 + amplificerad. Ki-67 57%. Axillfrisk. Planerades neoadjuvant behandling Taxol x 12 och Herceptin och Perjeta x 4, därefter EC x3. Operation. Däremot vid kontroll efter 6 veckor tyckte ST läkaren att tumörn vuxit till ca 30 mm men mjukare men var svåravgräränsad och mammaografi och ultraljud gjordes då men som inte visade då någon krympning alls av tumören. Jag fick då själv välja operation eller fortsätta cellgifter vilket var väldigt svårt för mig. Jag vill bara göra det som är bäst onkologisk både på lång och kort sikt men det fanns också en oro från min sida att få Cororna under behandlingen eftersom jag har tre skolbarn där det gick mycket Corona i klasserna både barn och lärare. Kändes katastrof att få Corona och inte kunna fortsätta behandlingen med sjukdom i familjen om tumören gick att operera från början. Kändes då för mig bättre att ta bort tumören eftersom man misstänkte att axillen var frisk. Genomgick operation total mastektomi 1/12 okomplicerat där PAD visar 17 mm stor tumör men med ki-67 nu på 8%, dvs. fint tumörsvar ändå neoadjuvant behadling. Detta gör att jag känner att jag skulle fortsatt neoadjuvnt behandling och att jag satt mig själv i sämre läge men svårt för mig att välja själv vad jag skall göra. Senitnal node visade också 8 mm stor mikrometastas. Planen är nu att inte ge TDM-1 då neoadjuvant behandling inte fullföljdes. Man rekommenderar nu istället i första hand axillurymning och sedan EC x 3. Under EC ej Herceptin. Strålbehandling efter axillarutrymning eftersom 8 mm stor mikrometastas i SN men ev. också strålbehandlig vänster bröstkorg. Man är tydlig med att man inte tänker ge TDM-1och det känns som ett straff för att jag valde att opereras. Kan inte se att det skulle ge sämre prognos utan snarare bättre prognos. Önskar att man kunde göra röntgen med tanke på övergiva sensoriska bortfall samt spridning till SN men detta planeras ej. Går det att avgöra någon prognos i detta? Verkar behandingsregimen korrekt (jag känner mig tveksam)? Är inte detta nu en spridd cancer med dålig prognos eftersom makrometastas? Jag har haft sensoriska bortfall på händer och fötter, redan innan start av Taxol, även sedan 6 veckor ögonskotom som jag aldrig haft förut samt smärta under höger arcus. Har meddelat mina tumörkirurg detta men man har inte velat genomföra någon röntgen. Förstår nu att det hade varit mer gynnsamt för mig att fortsätta neoadjuvant spår då prognosen nu med stor mikrometastas förvärrar prognosen. Går det att räkna ut prognosen i detta? Vet ni varför man inte gör radiologisk utredning av övriga neurologika besvär? Jag operera själv och skulle behöva ha eller i alla fall vet varför känseln i vänster arm och fot är borta. Känns som jag blir straffad för att man inte tycker jag skall ha Kadcyla trots att det med största sannolikhet finns kvar malignitet i kroppen.

I oktober efter rutin mammografi kontroll blev jag diagnosticerad 3-4 mm stor strålig förändring i vb. Mellannålbiopsi från detta visar invasiv duktal kancer grad 1 I november I decmeber operarades det ,tumören som sätt ca 2cm från hudnivå och sektorn sträcker sig djupt bskom tråddpetsen ,dock riktligt med parenkym och mot djupet kommer vi inte mot facian? Vad betyder : "mot djupet kommer vi i te mot facian" har de tagit utt hela cancer område.? Min fråga är vad nådde de inte mot djupet mot facisn? Preparatet väger 35,4gram.Röngen visar att förän med minsta marginal på 11 mm.är med i preparatet. Öperatonsberättelse: snit i sxilen ,oppnar axillfacian och finner två stycken sentinel node med utslag på 1700 respektive 1500counts,. Vad betyder 1700,1500 counts är min fråga? Mastektomi med 4×5 mm stor invasiv tubulär mammarcancer, Nottingham histologisk grad I.ER:100%,PgR: 95%,He2:1+, Ki67:11% . Ingen in situ-komponent. Radikalt excitera.pT1a NOMx. Tumörstorlek, mikroskopisk storlek av största invasiva focus, mm:5x4m HISTOLOGISK GRAD (NHG):1östrogenreceptor(SP1),%100progesteron receptor(1E2), %:95 HER2protein(4B5):1+SISH HER2:Ej utförtKi67(MIB1),%:11. MIN FRÅGA , kan ni tolka dena finnd, är det fleracancer celer ssmtidigt dvs flersa sort -multifokala? Min fråga är: Kan vilken betydelse har den cytology/ palogi find ang. olika HER och dämed positiva: HER 2:1+ och HER2 protein(4B5):1+ SISH HER2 Mina frpgor: Finns det täcken för snabbt vexande och spridning? Hur är graden av farlighet?Vilken är prognos utifrån dessa markörer? Hur offta procentuellt hittar man den cancer sort : invasiv duktal tubulär? Kan man bota den med hormonterapi,strolninh, cytostatika. Hur stor är risken i återal och spridning till andra årgan Det visar sig att de två linfokörtlar är benigna! Min fråga ska man ta ut ytterligare lymfokörtlar?

Hej, Tack för ni finns här och svarar på frågor. Mina frågor är O1, kan jag ta Mittval 55+? 02, får jag en sämre bröstcancerprognos ? Om jag inte har fått hormonell eller antiöstrogen behandling? Jag är 50 år, regelbunden mens. Har även fått veta att min moster genomgick äggstock och livmoder operation på 90 talet, vilket jag inte visste. Min ansvariga bröstkirurg dokumenterade som Oregelbunden mens sedan några månader tillbaka innan operation. Diagnos:1. Mastektomipreparat med DCIS grad 2 i komplex skleroserande lesion. Ingen invasiv växt. 2. Axillära sentinel lymfnodes med endast reaktiva förändringar. Inget malignt. Mastektomipreparat 20X15X4 cm, undersökning visar flera stråliga ärr varav några är konfluerade i en cirka 3 cm stor komplex skleroserande lesion. I denna ser man en 15X10 mm stor härd av duktal cancer in situ grad 2 ( solid typ, utan nekros). Inga tecken på infiltrativ tumörväxt i det undersökta materialet. Immunpanelen: ER positivitet ( 100%), PR positivitet ( 70%). Ki- 67 proliferativ index på 12% och HER-2 negativitet ( 2+, icke amplifierat) CK5/6 och CK 1 4 visar bevarat myoepitelialt cellager runt samtliga strukturer. Tumörcellerna är E- cadherin positiva. Inga tecken till vaskulär invasion. Radikal excision i mastektomin. Två stycken axillära sentinel lymfnodes mätande 10X 5X 4 mm respektive 8X4 mm, undersökta i nivåsnittning i rutinfärgning och i immunfärgning. Endast reaktiva förändringar ses. Inget malignt. Från journalen: 2 cm från mamillen är tumör. MittVal 55 + innehåller 12 vitaminer och 9 mineraler, för personer över 55 år. Kosttillskott med B12 och Folsyra för män och kvinnor över 55 år. Och bidrar till att minska trötthet och utmattning. Vitaminer: A-vitamin, D3, E-vitamin, B1, B2, Nikotinamid, B6,Folsyra, B12, C-vitamin, Biotin, Pantotenat. Mineraler: Zink, Koppar, Jod, Mangan, Krom, Selen, Molybden, Kalcium, Magnesium. Tack för att ni kommer ha koll på den modell som ni brukar använda. Jag tror på att behandling gör stor skillnad. Tacksam för svar. Förresten : Nyss tagit blodprov, Ery-Mcv visar 97 FL, låg på nära högsta kanten (98). Därför har jag tanken att ta MittVal 55+ för mig som är 50 år. Är det tecken att brist på vitaminer folsyra eller B12? Är det trygg att ta MittVal 55+? Jag skulle förstås vilja få antiöstrogen behandling och strålning. Mvh En 50 år, bröstet nyss bortopererats

Jag har 28/7 gjort bilateral mastektomi, vill ej ha rekonstruktion. 24/8 var jag på återbesök. Man sa då att strålning och cytostatika adjutant ej behövs. Och jag tänkte att det är väl så då. Men nu läser jag i journalen att man diskuterat det. Då blir jag orolig och undrar om det ändå inte behövs? Vad anser ni? Bör jag ta upp detta med min läkare, eller be om second opinion? Och var gör jag det i så fall? Tiden går ju, och jag läser här att strålning bör påbörjas snarast efter operation. Här följer vad som stod i journalen efter besöket 24/8. Kontaktorsak Besök efter operation för ställningstagande till adjuvant behandling. För ytterligare anamnes var god se nybesöksanteckning 210309. Aktuellt Således patient som mars 2021 diagnostiserats med bilateral cancer. Vänster sida kliniskt T2 N0 M0, luminal b. Höger sida klinisk T1 N0 M0, luminal A tubulär cancer. Med tanke på luminal B-cancern på vänster sida fick patienten neoadjuvant behandling i form av EC 90 x 3 följt av paklitaxel 80 x 9. Opererades 210728 med bilateral mastektomi och sentinel node då patienten själv har önskat mastektomi och avböjt partiell mastektomi. Vid MDK 210812 så konstaterar man kvarvarande cancer på höger sida, 15 mm stor tubulär cancer grad 1, ER 100, PR 0, HER2 normal och Ki67 2% och 2 benigna sentinel node. Vänster sida först bedömd som complete respons. Därefter skett en eftergranskning där man hittar 20 mm rest av lobulär cancer grad 1 där radikalt ingrepp. RCB riskgrupp 1. Man har diskuterat lokoregional strålbehandling och ställt frågan om indikation för Capecitabinbehandling, därefter endokrin behandling. BEDÖMNING Patienten kommer idag för diskussion angående den planerade behandlingen och med tanke på att patienten från början har på vänster sida stadium 2A kliniskt luminal B-cancer då indikationen för neoadjuvant behandling i och för sig inte var stark. Därför avstår från kompletterande adjuvant cytostatikabehandling efter operation med tanke även på att tumören på vänster sida uttrycker mycket god klinisk respons med en halvering i storlek, Ki67 har gått ner från 40% till mindre än 5% och RCB riskgrupp 1. Patienten rekommenderas adjuvant endokrin behandling i form av aromatashämmare kombinerat med Zoladex då Tamoxifen bedöms som inte lämplig behandling med tanke på tidigare förändringar i livmodern som man har tagit bort.

Hej. Jag fick BC 2016 ( var då 50 år, nu 56) Östrogen beroende, inget o lymfkörtlar. Op en bit å ytterligare en bit efter besked. Började m Tamoxifen efter cyto å strålning. 2018 fick jag äggstockscancer grad 1A. Jag började med Letrozole efter op men slutade efter 6 veckor för att jag inte stod ut, gick tbk till Tamoxifen. Jag fick också göra ett Gentest i samband med detta. Visade sig att jag har mutationen Chek2. I våras fick jag äntligen en antidepp läkemedel som fungerade Venaflaxin. I sep ville onkologen att jag skulle prova Exemestan. Blev så ledsen när hon övertala mig till ett byte. Det är som onkologen vill att jag ska må dåligt. När jag började må bra vill hon ändra på det. Jag fick hemska biverkn från början med svettattacker från he..vetet, va uppe å duscha å bytte sängkläder flera gånger/ natt. Fick humörsvängningar, trött, grät för ingenting, svullen i kroppen, förstoppad. Har nu tagit dessa i 10 veckor. Svettattacker lugnande sig när jag började ta tabletten på morgonen. Men är fortfarande svullen om händer och fötter, humöret är inte som det brukar, trött, ledsen, förstoppad osv. Jag kan byta tbk till Tamoxifen om jag inte står ut. Men då börjar väl nya insättnings besvär. Jag har gått igenom klimakteriet 3 gånger på 5 år och vet inte om jag orkar mer. Jag tränar flera gånger i veckan både styrka och kondition. Jag tycker jag gör det jag kan själv för att må bra, men det är ändå inte tillräckligt. Tycker att de dåliga dagarna kommer för ofta fortfarande. Jag är så rädd att få en kropp som en 80 åring, är inte redo för det ännu när jag är 56. Min fråga är: hur viktigt är det att jag fortsätter med detta läkemedel? Kan jag förvänta mig att jag ska må bättre, det har ju ändå gått 10 V? Vad kan jag förvänta mig ang mående? Läkaren säger att jag ska kunna stå ut. Men har redan stått ut i 5 år. Tror inte jag klarar att "stå ut " i 5 år till. Är det viktigt att jag gör det pga mutationen? Vill ju inte få BC igen. Jag har täta uppföljningar med en sköterska, men tror att de inte säger sanningen till mig, för då skulle jag nog inte ens börjat med dessa. De säger att kroppen anpassar sig, men anpassar den sig till att må dåligt som en normalstatus ? Att jag finner mig i att jag ska må så här? Just nu ser jag ingen anledning till att fortsätta med något antiöstrogen över huvud taget för att jag är så trött på detta slit. Jag vill bara leva och må bra. Kommer jag att kunna må bra med dessa piller eller ska jag ställa mig in på att "stå ut" under en låååååång tid ? Mvh en ledsen klimakteriehäxa

Hade tnbc -17 och fick rehabvistelse. Men nu efter ett återfall och läkarremiss har 2 av 3 möjliga ställen tackat nej - de har ingen "recidivgrupp" svarar dom. Vad kan jag göra? Känns som jag behöver ännu mera nu den rehabvistelse. Får det verkligen vara så här? Bor i Sthlm city med busshållplats nedanför sovrums- fönstret har inte tillgång till "sommarställe" & tror snart jag får hjärnblödning också! Hjälp! Vart vänder jag mig?

Hej Fick bröstcancer 2016 Her 2 positiv operation cytostatikabehandling Herceptin o strålning Drabbades av många biverkningar var sjukskriven i 21 månader Min mor dig 2017 o då hade jag ej återhämtat mig Är nu sjukskriven på 50 procent O kan ej jobba mer Drabbats av ångest o utmattningssyndrom Skulle behöva vetenskapliga artiklar om detta till Försäkringskassan då ev tidsbegränsade sjukskrivning skall ansökas Detta är inte lätt Är hjärntrött ej stresstålig ljud o doft känslig glömsk kan ej hålla många bollar i luften sömnbesvär mossig burrig i huvudet Får vila efter jobbet orkar inget hemma Orkar knapp med mina tonårskillar Skarvar med maten Läkaren tror att det har samband med cancerbehandlingen mina symtom Tacksam för svar

Hej! Jag blir 48 år i juli och bor ca 30 minuter med bil ifrån Trollhättan. Sista helgen i juli 2019 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst. 13 september konstaterades det på sjukhuset i Uddevalla att det var en tumör. 25 september opererades tumören bort på ett mycket fint sätt. Man opererade bort ca 26 mm inkl. extra avstånd för att vara säker på att få bort allt. Bröstvårtan har jag kvar och det syns knappt att bröstet är opererat. Det visade sig dock att man fick inte med någon frisk vävnad trots marginalen ifrån själva tumören. 3 av 15 lymfkörtlar innehöll cancerceller. Sedan första veckan i november har jag behandlats med cellgifter. Imorgon får jag min sista cellgiftskur, därefter ska jag åter opereras och i maj ska jag strålas. Inför operationen så har jag fått två alternativ; 1.hela bröstet opereras bort 2.en del av bröstet opereras bort så att det blir en liten "kulle" kvar I nuläget har jag ganska starka funderingar på att rekonstruera bröstet. Om jag har förstått det hele rätt så är det då lättare/mindre komplicerat att rekonstruera bröstet om det finns liten del av det naturliga bröstet kvar. Om hela bröstet opereras bort så behöver man ta hud etc. från t.ex magen eller lår, vilket då innebär ytterligare ingrepp. Något som jag också fick tips om att ta i beaktning är att det också kan vara mental skillnad huruvida man väljer att operera bort hela bröstet eller inte. Väljer man att lämna kvar en del av bröstet kan det infinna sig en oro över om det kan finnas någon cancercell kvar och man behöver göra ytterligare operation, men det blir ev. mindre komplicerat vid en ev. rekonstruktion. Kanske känns det också mentalt bättre att ha en liten "kulle" kvar? ....eller inte? Jag är mycket villrådig inför det här valet/beslutet och önskar gärna ytterligare synpunkter som jag kan ha i beaktning/vägledning inför mitt beslut. Tack! Bästa hälsningar anna

Hej. Jag är en 21 årig tjej. Den 13e November upptäckte jag en rodnad kring hela mitt bröst. Dagen efter ringde jag 1177 och dem sa att jag skulle åka till närakuten. Väl på närakuten skickade dem hem mig utan att ens undersöka mig. Förstår såhär i efterhand att akuten kan inget göra men dem kunde åtminstone tittat på det. Den 16e november åkte jag till vårdcentralen. Dem skickade remiss till bröstcentrum. Fick tid till bröstcentrum efter några dagar då någon avbokat. Dem gjorde ultraljud på båda mina bröst och avfärdade det och sa att det inte är något. Sa att jag skulle testa kortison salva vilket inte har hjälpt heller. Fick åka till vårdcentralen igen och då skrev dem ut antibiotika. Gick på Avopenin i 10 dagar men ingen skillnad. Ringde vårdcentralen igen och dem sa att dem inte vet vad dem ska göra och skickade mig till akuten igen. Åkte till akuten men jag fick åka hem några timmar senare med en ny antibiotika kur som inte heller hjälpt överhuvudtaget. 10 dagar, 3 gånger om dagen. Testade mig för borrelia vilket visade negativt. Testat med svamp salva och olika salvor och inget hjälper. Jag är livrädd för att det är inflammatorisk bröstcancer. Ingenting hjälper ju uppenbarligen. Min rodnad kring bröstet har jag gått med över en månad nu. Har fått tid till hudläkare den 29e december men den här väntan tar livet av mig. Tänk om jag går runt med inflammatorisk bröstcancer som bara blir värre? Tänk om dem missat det på ultraljudet? Hur pålitligt är ultraljud egentligen? Jämför jag mitt röda bröst med bilder från Google på inflammatorisk bröstcancer så ser det identiskt ut. Jag har dock ingen smärta, inget kliande, ingen bröstvårta som går inåt etc. Allt är normalt förutom den sjuka rodnaden jag har. Det ser helt sjukt ut! Tycker dock båda mina bröst har växt och fått grova bristningar på båda (är inte gravid, och har inte lagt på mig mycket i vikt) det bröstet jag har problem med har alltid varit större än det andra. Tycker även det känns tungt. Det som oroar mig är att jag gått på två antibiotika kurer som inte har hjälpt alls. Samt testat olika salvor. Jag är så himla rädd. Känner mig sviken av vården. Tänk om dem har missat bröstcancer på ultraljudet? Har läst att man kan behöva göra röntgen etc för att hitta inflammatorisk bröstcancer. Och att man lätt tror att det är mastit fast det är cancer. Hela mitt liv har rasat. Och allt står på paus. Jag vill bara veta vad det är. Men det känns som att dem avfärdar mig för att jag är så ung. Jag har både en ovanlig leversjukdom och chrons så jag vet att vem som helst kan drabbas av hemska sjukdomar. Jag orkar snart inte mer.

Hej! Undrar över återfallsrisk och när man pratar om att ”tumören kommit tillbaka”. Har man högre risk att få cancer igen dvs återfall om man haft bröstcancer en gång? Varierar det med vilken sort man har och vad med påverkar återfallsrisk? När man tagit bort cancern och anses frisk men sedan säger att tumören är tillbaka då är det väl en ny tumör man menar? Vad är risken för återfall vid en liten tumör, icke spridd, HER 2 positiv, ev medvind ärftlig faktor?

Hej! Jag har nyligen opererats för bröstcancer. Jag hade två tumörer i ena bröstet , den ena 16 mm och den andra 23 mm. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Man tog bort hela bröstet och 8 st sk portvakts körtlar som visade sig vara friska. Jag fick följande prognos: ER status positiv, HER2 status negativ, Ki-67 status positiv Tumör grad 3, detected by symptoms, positiv nodes 0. Jag är 46 år och känner mig i relativt bra fysisk kondition och har inte känt några avvikande besvär vare sig före upptäckten av cancer eller efter operationen. Har klarat operationen väl , har kunnat vara fysisk aktiv som att göra hemsysslor, lätt träning och gå långa promenader redan ett par dagar efter operationen. Det ska dock sägas att jag har varit deprimerad från och till sedan jag var 16 år och har idag diagnosen utmattningsdepression och äter antidepressiva mediciner vilket gör att jag behöver sova mycket och brukar sova mellan 10 och 12 timmar. Så även om jag känner att jag kan vara fysiskt aktiv det är förutsatt att jag är utvilad och behöver även vila på dagarna och så har det varit i många år . Senaste åren har jag varit mer i psykisk balans tack vare mer hälsosam kost (mycket råkost) och fysisk aktivitet såsom trädgårdsarbete, bär- och svampplockning, vistas mycket i naturen... Jag har fått rekommendation att behandlas med cytostatika och hormonbehandling och är mycket orolig för biverkningar då jag är övertygad om att det kommer förvärra min hälsa dvs att tröttheten blir än mer påtaglig, mer infektionskänslig, illamående och värk kommer göra att jag kommer inte orka ta mig ur sängen hela dagarna då det brukar bli så då jag drabbas av infektioner blir jag helt utslagen med extrem trötthet och då minskar effekt av mina antidepressiva medicin och jag grubblar mycket , blir orolig ... Att då prata med kurator och eventuellt får hjälp blir inte möjligt då jag blir så försvagad och förvirrad och blir inte mottaglig för samtalsterapi... Vilka risker medför om jag avstår kompletterande cancerbehandling? Om cancern skulle komma tillbaka hur snabbt kan man upptäcka det och i så fall blir eventuellt behandling mindre effektiv jämfört om jag skulle ha gjort behandlingen nu? Jag känner att det är alltför svårt för mig att kunna gå in helhjärtat och tro på att fördelarna överväger nackdelarna om jag skulle behandlas med bl a cytostatika att även om jag skulle mot förmodan gå med på att behandlas skulle jag må så mycket sämre framförallt psykiskt men också fysiskt att jag riskerar att drabbas av mycket försämrad hälsa och redan relativt dålig livskvalitet. I hopp om ett svar. Med vänlig hälsning Marina

Hej Jag fick en HER 2 positiv bröstcancer 2020 som behandlades enligt standard inkl dubbelsidig mastektomi (fanns en liten Luminal A i andra bröstet så efter samråd togs båda brösten bort) på SU i Göteborg. Jag skulle få en rekonstruktion efter 2 år. Men då cancern spritt sig till hjärnan 2022 sköts det på framtiden men med då löfte om framtida ställningstagande kring rekonstruktionsmöjlighet vid god behandlingsframgång av spridningen. Nu är hjärnspridningen i mkt god kontroll efter operation 2022, med påföljande strålning, Enhertu och sedermera nu pågående behandling med kombo av Tukysa, Herceptin och Capecitabin. Kvar finns nu bara 2 enstaka " platta kontrastuppladdningar" på 2-3 mm som står still och ett par sådana har till och med gått i regress senaste året. När jag nu tar upp frågan om rekonstruktion med onkologen får jag ingen ny bedömning hos kirurgen för tydligen görs inga rekonstruktioner alls för oss med spridd cancer, säger de. Är det samma i hela landet? Finns ingen chans att få rekonstruktion oavsett framgång i behandling? Tidigare bedömdes att jag hade mycket goda förutsättningar för rekonstruktion med kroppsegen vävnad. Är 51 år och har gott allmäntillstånd på denna behandlingsregim och är fullt arbetsför. Känner mig oerhört besviken eftersom jag inte valt dubbel mastektomi om jag vetat att rekonstruktion skulle bli uteslutet. Jag upplever att jag bemöts på förödmjukande och nedlåtande sätt när jag tar upp frågan, den viftas bort. Om det nu är den större operationen som kroppsegen vävnad innebär man måste undvika i mitt tillstånd, kan man tänka sig att jag någonstans i landet kan få implantat istället inom offentlig vård, som ju är ett mindre omfattande ingrepp? Finns någon möjlighet att bedömas på annat sätt i landet? Finns någonstans ni kan rekommendera mig att söka? Rekonstruktion med kroppsegen vävnad skulle jag inte ha råd med privat men skulle jag kunna söka rekonstruktion med implantat privat istället om jag blir nekad rekonstruktion helt inom offentlig sektor. Eller avråder ni i så fall från det? Är bara strålad på ena sidan och det har läkt väl. Jag kommer inte att få träffa plastikkirurgen på SU för ny bedömning, så det är ingen väg att gå tyvärr då detta med nekad rekonstruktion vid spridning tydligen ligger som ett "principbeslut" nu, har jag fått veta av onkologen. Stort tack för att ni finns och ser väldigt mycket fram emot att höra hur ni tänker och om det finns tips vart jag skulle kunna söka om inte stopp överallt? Med vänliga hälsningar Ingrid

Hej. Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer, Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå. Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst. Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig. Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion. Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt. Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig! hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg. Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år? Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på. Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr. Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv. Tacksam för råd och erfarenheter.

Hej! Jag fick i april diagnosen trippelnegativ bröstcancer med en delningshastighet på 40%. Får imorgon min 8:e cellgiftsdos (varav 4 Docetaxel och 4 EC) och skall inom kort opereras. Är överlag väldigt missnöjd med läkarkontakt (eller rättare sagt bristen på den). Har i dagarna fått bekräftat att jag fallit ur systemet och ”glömts bort” och efter påtryckningar från både mig och min fina kontaktsjuksköterska har de senaste dagarna undersökningar gjorts som skulle gjorts för flera veckor sedan. Jag har således inte fått möjlighet att diskutera operation med kunnig läkare (min läkare är ST-läkare och säger själv att han inte har tillräckligt med ”kött på benen”.) Jag fick nyligen besked från Onkogenetiska på Akademiska sjukhuset att jag inte är bärare av BRCA1 eller BRCA2, vilket känns oerhört skönt. Däremot beräknas risken att jag får bröstcancer igen vara 20%, baserat på min ålder (41 år), min cancerform samt kartläggning av släktens cancerhistorik. Enligt min läkare brukar man vid ett riskvärde på ÖVER 20% förespråka bilateral mastektomi. Han tror dock att det vid kommande läkarkonferens om mig (som är om två dagar) kommer att bestämmas tårtbitsoperation och att jag nog kommer få ”kriga” för mastektomi om jag önskar det istället. Han säger även att man ”nu pratar om” att det är likvärdig risk för återfall efter tårtbitsoperation och strålning som när man tagit bort brösten. Hur kan detta stämma? Vad skulle ni säga minskar risken för återfall bäst och med hur mycket? Cancern jag har nu var från början ca 3 cm och sitter i mjölkkörtelgång.

Hej, Tack för det snabba svaret! (Jag frågade om ifall man kunde ta enbart Zoladex istället för Zoladex med letrozole alternativt fareston.) Här kommer några länkar till studien om Zoladex som jag nämnde i min fråga: 1) https://www.breastcancer.org/research-news/20090226 2) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2650713/ 3) https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16545560/ 4) och här på svenska: https://www.lakemedelsvarlden.se/goserelin-lika-effektivt-som-tamoxifen/ Undrar om du tycker att resultaten av denna studie är trovärdiga?

Hej, min mamma blev felbehandlad på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, under hennes bröst operation skapades ett brännsår som ledde till infektion och extrem blödning, det tog 4 månader att läka och Sahlgrenska försökte tystna ner misstaget och ingen vill ta ansvar. Själva brösten ser dessutom riktigt illa ut, stora veck åt alla håll och andra läkare har också blivit chockade och reagerat på att det ser slarvigt gjort ut. Hon har även utsatts av att behöva åka till Sahlgrenska och vårdcentral flera gånger i veckan under rådande pandemi. Min fråga är, vad har hon för rättigheter att få en bedömning om operationen gick rätt till, om brösten ser slarvigt gjorda ut, att få medicinsk hjälp av andra läkare än dom på Sahlgrenska, då hon helt tappat förtroendet och aldrig skulle låta sig opereras eller behandlas av dom igen. Sedan undrar jag också om det finns privata cancer kliniker i Göteborg? Jag har inte hittat nåt på google. Tusen tack för svar.

Kände själv den 10 mars en knöl i bröstet två dagar senare kände jag en knöl i armhålan. Påvisades efter undersökning den 16 mars en 2,2 cm stor malign tumör Invasivt adenocarcinom. ER 100%, PR 0%, Ki-67 84%, HER2 2+ och FISH har påvisat amplifiering. C773-Sekundär malign tumör (metastas) i lymfkörtlar i axill. När det blir dags för operation planeras för, i första hand, bröstbevarande kirurgi samt axillutrymning då det föreligger en cytologiverifierad axillmetastas. Jag har nu fått Trastuzumab den 8 april (avslutades pga frossa när en halvtimma var kvar )och Docetaxel den 16 april och ska den 6 maj få Trastuzumab-Pertuzumab och Docetaxel + en gång till och därefter 3 kurer EC90. Efter operation blir det 15 strålbehandlingar efter dessa antihormonell behandling och ytterligare 11 kurer Traztuzumab-Pertuzumab efter strålbehandlingen. Zoledronsyra var 6:e månad i tre år. Jag har nu de senaste dagarna läst i flera undersökningar att strålbehandling mot armhålan är lika effektiv som axillutrymning avseende återfall och överlevnad - fast strålbehandling har klart mindre negativa biverkningar än axillutrymning. Så kortfattat tyder allt på att axillutrymning kan ersättas av annan efterbehandling som vi ändå ger trots att man alltså har en 30%-ig risk att ha kvarvarande metastaser i armhålan. Min fråga är om jag kan begära strålbehandling istället för axillutrymning eftersom jag är reumatiker sedan 1997 och har haft problem med karpaltunnelsyndrom och onda händer/fingrar och vill inte utsätta mig för eventuella ödem som jag läst är mycket vanliga. Kan strålbehandling mot axillen ses som ett fullgott behandlingsalternativ. Tacksam för svar på en mycket viktig fråga för mig.