Visar 10 av 368 träffar
Hej!
Jag hoppas ni kan ge mig lite kloka råd och bedömning. Jag är vettskrämd och chockad över hur det kan gå till i vården. Behandling som bestäms över huvudet på patienten, utan delaktighet, där det krävs att patienten endast ska foga sig. Jag saknar nu helt förtroende för detta sjukhus och de läkare jag träffat. Tyvärr saknas kunskap om patentlagen, patientsäkerhetslagen, patientdatalagen och i del även nationella vårdprogrammet. Risk- och konsekvensanalys vet de inte vad det är. Jag är nu på väg att helt avstå all form av ingrepp och behandling.
Jag blev i februari diagnostiserad med tidig bröstcancer vänster bröst. Jag är 57 år, äter inga mediciner, inga sjukdomar i övrigt, mycket bra immunitetsförsvar och i stort aldrig sjuk, inte blödningsbenägen, inga inplantat, hög smärttröskel, mycket låg alkoholkonsumtion, men är rökare sedan 40 år.
Biopsi i februari;
Grovnål A/ Duktal invasiv cancer med mucinös och mikropapillär differentiering. Grad 2, DCIS grad 2. ER 94%; PR 82%; Her2 3+ och Ki-67 24% B/ DCIS grad 2.
MR i mars;
BIRADS 1
Vänster bröst:
A. I enlighet med tidigare utredning med bekräftad bifokal cancer finns en rundad 11 mm stor tumör något kaudalt och medialt om mamillen, 2,5 cm från denna.
B. 10 mm dorsalt och något kraniellt om beskrivna tumören ses 7 mm stor satellit ( konstaterad DCIS). Anteroposteriort extent cirka 3 cm.
Tumörerna engagerar inte mamill, hud eller bröstkorgsvägg.
Inget ytterligare malignitetsmisstänkt i bröstet.
BI-RADS 5
Inga patologiskt förstorade lymfkörtlar i axillerna.
Allt bestäms över huvudet på mig, utan min delaktighet. Jag erbjöds enbart ett behandlingsalternativ. Operation med borttagande av hälften av ett litet bröst, utan DIEP, endast knölas till inkl borttagande av två icke påverkade SNB samt därefter strålbehandling och cytostatika. Det är bestämt att en AT-läkare ska få träna. Ingreppet synes mer vara bestämt utifrån en enskild AT-läkares behov av träning än utifrån mina önskemål, förutsättningar och medicinska behov. Åtgärderna känns gamla och förlegade, men kanske är bra i normalfallet, men inte i det enskilda fallet.
Föreslagna åtgärd är enligt mig överbehandling vilket sannolikt leder till biverkningar, konsekvenser och kanske lungcancer. Jag önskar göra minsta möjliga ingrepp m.m. och vill göra ingreppet av bröstet i lokalbedövning. Jag är inte heller intresserad av att ta bort två noder mot bakgrund av risken för komplikationer och biverkningar samt att allt tyder på att det inte finns någon spridning, utan det motsatta. (Det kan ju lika väl sprida sig i blodet.) AT-läkarens handledare är det som bestämmer. Hon är hotfullt och prestigefullt, behagar inte ens ta del av min journal utan hänvisar endast till att läkaren bestämmer och att de följer nationella vårdprogrammet.
När jag föreslår bröstrekonstruktion med fettvävnad från buken DIEP, får jag höra att det inte görs vid något sjukhus i Sverige och i samband med en operation görs det aldrig. (Jag är inte heller intresserad av att ta bort hela bröstet p.g.a. två små områden.) Jag har föreslagit Neoadjuvant behandling med antikroppar (HER2- positiv) i syfte att krympa tumören istället för inledande operation, men får endast höra att tumören måste vara över 2 cm vid HER2-behandling. Jag är inte heller intresserad av cytostatika, utan anser att som efterbehandling borde det räcka med antihormon och antikropp el dylikt. Jag har alltid fått lära mig att man mycket ogärna ger strålning mot lungor till en rökare, likväl mot hjärtat. När jag talat med forskare instämmer de och menar att riskerna och avstående trodde de alla kände till. Frågeteckning finns även vad gäller lambåteknik och ta bort noder.
Jag har tagit del av en hel del forskning, både svensk och internationell samt förstått att det finns regioner som genomför DIEP m.m. och kommit längre i utvecklingen. Jag har även en del medicinsk kunskap sedan tidigare.
Frågor
1. Lämpligast vore kanske titthålskirurgi av A och B, men genomförs det vid något sjukhus i landet? (Föreslagen åtgärd är lambå. tumörområde 3 cm därutöver lär ju ytterligare 1-2 cm marginal tillkmma.)
2. Vad skulle ni föreslå för medicinsk åtgärd/behandling och tillvägagångssätt? Ni får gärna ge olika förslag. Jag vill inte genomgå en massa behandling som kan göra mer skada än nytta på sikt. Jag tror därutöver att det kommer fler mediciner de närmsta åren och önskar därför inte göra en massa onödigt i dagsläget. Ett ingrepp kan man aldrig backa ifrån, men medicin kan mer individanpassas.
3. Finns det någon läkare eller något sjukhus som beaktar patientens önskemål dit man kan vända sig?
4. Vad kan och bör jag göra?
Ni får gärna maila mig direkt eftersom vissa av mina önskemål m.m. troligen kan vara lite kontroversiella eftersom jag till del går emot gängse behandlingsalternativ.
Tack på förhand!
Hej!
Du har helt rätt i att man ska följa Patientlagen och att behandling ska ges i samråd med patienten. Det som gäller är att man har full rätt att avstå från föreslagen behandling (eller delar av den), men att man inte har rätt att kräva någon specifik behandling. Det är många faktorer att ta hänsyn till när man beslutar om behandling.
Titthålskirurgi vid bröstcancer utförs inte i Sverige, och får nog mer anses experimentell. Det är svårt att riktigt se vitsen med det. Om man använder sig av så kallat onkoplastiskt ingrepp kan man operera bort en ganska stor del av bröstet men att det ändå kan bli ett bra estetiskt resultat efteråt, och man har i studier sett att bröstbevarande kirurgi innebär minst lika bra och kanske till och med bättre prognos än att operera bort hela bröstet. Man kan också använda sig av lokala lambåer (som LICAP) för att korrigera om en större bit av bröstet behöver tas bort, lite beroende av hur tumören sitter och hur det ser ut (görs dock inte på alla sjukhus). Rökning är dock ett problem i detta sammanhang och gör att risken för nedsatt läkning och så kallad nekros (vävnadsdöd) ökar markant eftersom blodcirkulationen påverkas. Detta gäller även vid tex DIEP-lambå (som i undantagsfall kan göras som direktrekonstruktion om man opererar bort hela bröstet).
När det gäller strålbehandling har metoden förbättrats väldigt mycket och man kan nu planera strålfälten så att det inte påverkar hjärta och lungor på samma sätt.
Sentinel node-biopsi (SNB) görs för att ta redan på om bröstcancern har spridit sig till lymfkörtlarna, vilket i såfall påverkar prognosen och talar för att man ska ge en mer utökad onkologisk tilläggsbehandling för att minska risken för återfall. Även om risken för besvär från armen finns även efter SNB är den mycket lägre och eventuella besvär mycket lindrigare än efter en axillutrymning.
Något som dock låter mycket konstigt är att man lovar en AT-läkare att göra ingreppet. AT är allmäntjänstgöring efter läkarutbildningen före legitimation, och de brukar inte få göra denna typ av ingrepp. Det låter isåfall mer rimligt att det är en ST-läkare, dvs en legitimerad läkare som är under utbildning för att bli kirurg. Fast även då brukar man inte fokusera på den läkarens behov i samband med ett mottagningsbesök, och när de opererar är det under noggrann översyn av en specialist.
Det är svårt att råda dig fullt ut vad du ska göra, men om du inte känner förtroende för din läkare/mottagning tycker jag att du ska be om second opinion från en annan läkare, eventuell på ett annat sjukhus.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svarHej!
Jag har svåra besvär av halsbränna och obalans i magen/tarmarna och vill prova triGUT som är mjölksyrebakterier och verkar i olika delar av tarmarna. Kan jag ta det när jag behandlas samtidigt med T. Exemestan?
Mvh H
Angående Exemestan och mjölksyrabakterierUndrar över axillutrymning, när är det nödvändigt?
Hej!
Många studier har visat att axillutrymning oftast inte förbättrar prognosen, och absolut inte överlevnaden. Därför görs axillutrymning numera väldigt sällan. Det är dock fortfarande aktuellt om man redan före operationen har diagnosticerat metastaser i lymfkörtlarna och då första behandlingen är kirurgi, eller om den sk portvaktskörtelbiopsin (sentinel node-biopsi, första körteln dit lymfan rinner från bröstet) påvisar mer än två lymfkörtlar med metastas. Ofta ger man, vid kända lymfkörtelmetastaser, onkologisk behandling före operationen (neoadjuvant). I många fall krymper då tumören ihop och även lymfkörtelmetastaserna kan gå tillbaka. Men om det finns spridning kvar efter den neoadjuvanta behandlingen gör man också axillutrymning. Den fjärde situationen som motiverar axillutrymning är om metastaser i armhålan kommer som återfall efter tidigare bröstcancer.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar AxillutrymningMin väninna i Nordmakedonien har opererats för bröstcancer för ca 3 v sedan - nu har hon börjat kemoterapi och har en kombination av dessa läkemedel Doxorubicin och Cyclophosphamide. Hon ska få 4 behandlingar. Är detta en god väg framåt enligt svenska standarder?
De har fått betala operationen själva (4000 Euro) då deras offentliga vårdsystem inte fungerar.
Kan det finnas ekonomiskt stöd att söka?
KemoterapiHej, jag har hormonkänslig cancer, gjort mastektomi, 20 strålning och nu Verzenios i 2 år samt Anastrozol, Jag ska också få Zoledronsyra 6 ggr, ännu inte påbörjat.
Jag har opererat bort en visdomstand som strulat innan jag ska få Zoledronsyra, min andra visdomstand har aldrig strulat och sitter nära nerven, så jag vill helst inte ta bort. Måste man ta bort visdomstanden om jag aldrig haft problem av den? Är det regel snarare än undantag? Tack på förhand!
Zoledronsyra och borttag visdomstandHej
jag undrar vad skillnaden är i de olika styrkorna ,
Har ätit 50 mg nu 3 veckor och det har fungerar hyfsat. Nu vill läkaren höja 1ill 100 mg.
Ger det bättre resultat?
Jag har hormonell bröstcamcer stadium 3. Har Anaztrosol
Hej. Skillnaden mellan de olika styrkorna är dosen läkemedel i varje tablett. Måldosen är 150 mg 2 gånger dagligen. Man kan antingen börja så och sänka dosen successivt om det blir för mycket biverkningar. Man kan också, som för dig, börja med 50 mg 2 gånger om dagen för att sedan öka dosen successivt, till 100 mg 2 gånger dagligen och, om man tål behandling bra, slutligen 150 mg 2 gånger dagligen. Anledningen till att trappa upp dosen är bland annat för att undvika kraftiga diarréer direkt, som en del får av den högsta dosen. Att ta "full dos" och ha massa biverkningar är inte bättre än att ha en lägre dos och tåla den bra. Om man, pga biverkningar, inte kan ta måldos, ger en lägre dos också en bra effekt. Att ge en låg dos från början och inte försöka öka dosen om man tål den bra, är inte att rekommendera, då vi ändå har som mål att ge den rekommenderade dosen.
Vet inte om det klarnade något för dig, men jag tycker att din läkare tänker rätt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Verzenios 50 mg, 100 mg, 150 mgHej! Jag opererades i år med total mastektomi med direktkonstruktion (flytt av latissimus dorsi) pga en 100% hormonkänslig tumör, HER 2 neg, KI-67 5%. Sentinel node var u a så cancern var ej spridd. Behövde varken cellgifter eller strålning men rekommenderades 5 års antihormonell medicinering. Jag valde att opererades privat i Finland då vården i Sverige inte kunde uppnå tidsramen för SVF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt av att vänta på åtgärd/behandling. Onkologen i Finland satte efter operationen in mig på Tamoxifen men fick så kraftiga biverkningar att denne ansåg att nyttan med medicinen inte var tillräckligt stor för att förstöra min livskvalitet (min återfallsrisk låg bara på drygt 1%). Jag fick därför sluta och började må bra igen. Blev sedan kallad på en obligatorisk uppföljning i Sverige där onkologen var mycket bestämd i att jag skulle återuppta den antihormonella behandlingen - han förstod inte alls hur onkologen i Finland resonerade. Jag gick då med på att testa aromatashämmare Letrozol i kombination med en Zoladex-spruta varje månad. Jag mår nu återigen extremt dåligt och klarar inte längre av att jobba. Lider av sömnlösa nätter med illamående, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, värk i kroppen. Vaknar vid 04 varje natt och kan inte somna om. Livskvaliteten och orken/energin är som bortblåst. De olika råden från onkologerna gör mig helt förvirrad. Vad råder Ni till att göra i detta läge? Borde det inte räcka med att jag kontrolleras med enbart regelbundna mammografier när min återfallsrisk är så låg? Tacksam råd från Er.
Hej. Jag kan förstå att olika rekommendationer kan ge huvudbry. Ofta provar vi olika läkemedel om ett inte fungerar, så på ett sätt kan jag förstå hur din läkare här i Sverige resonerar.
Det är en avvägning mellan hur mycket biverkningar man orkar "stå ut med" och vilken vinst man bedömer att tilläggsbehandlingen kan ge. Det låter ändå som att din risk för återfall är låg. Att ha en hormonsänkande behandling i 5 år med så påverkad livskvalitet som du har, låter för mig ytterst tveksamt. Jag har dock inte hela bilden (tex ålder och tumörstorlek) helt klar. Du har försökt de behandlingar som erbjuds, och då tänker jag att du verkligen försökt. Jag tycker att du ska ta en diskussion med din läkare igen. I slutändan är det du själv som bestämmer.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring antihormonell behandlingÄtit tamoxifen i ca 3 månader o h haft relativt regelbunden mens. Idag vakna jag med en ganska kraftig mellanblödning ( hade min mens för 2 veckor sedan) ska jag kolla upp detta?
TamoxifenJag har invasiv lobulär cancer grad 2 6 cm stor hormonreceptorpositiv - har genomgått total mastektomi och väntar nu på svar på analyserna. Vad jag förstår så baserar man behandlingen på ev fynd i portvaktskörtlarna. Men vad jag förstår så kan den ha spridit sig utan fynd i portvaktskörtlarna. Hur ska man tänka kring det?
Spridningsrisk - behandlingHej,
Jag opererade bort en mindre tumör sommaren 2024, därefter cytostatika i 9 veckor och strålbehandling i 15 dagar. Nu ska jag äta tamoxifen i 5 år. Jag är nu 36 och upplever stora biverkningar av tamoxifen-tabletten.
Dels har jag blödningar (menstruation?), min läkare säger att det är normalt men det känns konstigt eftersom att tamoxifen ska försätta mig i ett klimakterieliknande tillstånd. Jag trodde att mensen och menscykeln skulle "försvinna". Utöver detta så har jag fått hemsk PMS, jag är oerhört lättirriterad och blir arg för ingenting. Veckan innan PMS är jag nästan deprimerad, jag orkar ingenting, har inte lust med något och vill helst bara ligga hemma i sängen. Att sluta med tamoxifen är helst inget alternativ, men vad kan jag göra?
Jag har kontaktat onkologen som rekommenderat mig SSRI-medicin men det är tveksamt om det faktiskt kommer att hjälpa då mitt mående är starkt kopplat till var jag är i menscykeln. Jag har 3½ år kvar av medicinering med tamoxifen och just nu känns det outhärdligt om jag ska fortsätta må såhär svajigt resten av tiden.
Medicinering och biverkningar