Visar 10 av 368 träffar
Jag är för närvarande under behandling för trippelnegativ bröstcancer i Belgien, där jag bor och arbetar sedan 1995, se sammanfattning nedan; ingen germline BRCA1- eller BRCA2-mutation identifierad.
Efter neoadjuvant behandling med cytostatika och immunterapi får jag nu, efter strålning, även adjuvant behandling med kapecitabin, då det fanns kvarvarande sjukdom vid kirurgi.
Jag har tre frågor inför eventuell ytterligare adjuvant behandling:
1) Jag får uppfattningen från det nationella vårdprogrammet att ni i Sverige skulle ge bisfosfonater till patienter i liknande situation som min (trippelnegativ, postmenopausal vid diagnos) efter avslutad kapecitabinbehandling, t. ex. zoledronsyra var sjätte månad i tre år, för att minska risken för spridning till skelettet. Stämmer det? Min onkolog hade inte tänkt ge det, men är beredd att göra det om jag så önskar (jag fick uppfattningen att hon kanske brukade göra det vid hormonkänslig, men inte trippelnegativ).
2) Vad jag kan förstå finns det i nuläget ingen evidens för PARP-hämmare till patienter i liknande situation som min, men jag undrar om det finns pågående reflektioner som tyder på att det kanske skulle kunna komma att ändras framöver? I OlympiA-studien ser det ut som att den var öppen även för deltagare utan germline BRCA1- eller BRCA2-mutation, men jag ser bara 5 deltagare, varav 2 fick olaparib och 3 fick placebo, och inga slutsatser tycks kunna dras om denna population? Är ni möjligen medvetna om någon annan studie som har undersökt eller för närvarande undersöker PARP-hämmare även för patienter med tidig trippelnegativ bröstcancer utan germline-mutation?
3) Ser ni i nuläget evidens för ytterligare någon adjuvant behandling som jag skulle kunna överväga för att minska risken för åࣝterfall och spridning?
Bakgrund – Sammanfattning av min diagnos och behandling
• Kvinna född 1969, tre barn (födda mellan 2001 och 2007), diagnostiserad med trippelnegativ bröstcancer maj 2022, postmenopausal vid diagnos
• cT2N1M0, bifokal, enligt MR sammanlagt 30x56x41 mm, grad III, Ki67 90%, TILs 20%, PDL1 positiv (CPS 45)
• Genetiskt test BRCA1, BRCA2, CHEK2, m. fl. juni 2022 visade inga anomalier; ingen historia av bröstcancer i närmaste familjen
• Neoadjuvant behandling påbörjad juni 2022: cytostatika 12 x paclitaxel/carboplatin följt av 4 x epirubicin/cyklofosfamid + immunterapi pembrolizumab (totalt 7 veckors förseningar och dosminskningar pga neutropeni)
• Bröstbevarande operation + axilliarutrymning januari 2023 (MR/ultraljud/DT vid diagnos tydde på minst 3-4 förstorade lymfkörtlar i axillen, analys efter operation visade dock att bara den som hade varit föremål för biopsi varit angripen, med komplett svar); återoperation (fortfarande bröstbevarande) februari 2023 pga bristande marginal (inga fler cancerceller identifierade denna gång)
• ypT1cN0, 13mm + 2 mm, grad III, Ki67 95%, RCB score 1,964 = klass II, TILs 80%
• Strålbehandling mars-april 2023, bröst, inkl. boost + lokoregional (lymfkörtlar upp mot nyckelben/parasternala)
• Adjuvant kapecitabin 8 cykler påbörjat april 2023 (försening och dosminskning efter cykel 1 pga neutropeni)
• Adjuvant pembrolizumab avslutad juni 2023 (totalt 18 omgångar, var tredje vecka)
Hej,
Det är en lång och intensiv behandling du har erhållit hittills.
Det stämmer att postmenopausala kvinnor med hög risk tumörer rekommenderas få bisfosfonater oavsett ER-status i vårdprogrammet. Det finns i dagsläget inga övriga behandlingar att rekommendera dig, och inga studier finns just nu i Sverige som skulle passa i din situation.
Renske Altena
Docent i onkologi. Forskare, Karolinska Institutet.
Dölj svarHej!
Jag har svåra besvär av halsbränna och obalans i magen/tarmarna och vill prova triGUT som är mjölksyrebakterier och verkar i olika delar av tarmarna. Kan jag ta det när jag behandlas samtidigt med T. Exemestan?
Mvh H
Angående Exemestan och mjölksyrabakterierUndrar över axillutrymning, när är det nödvändigt?
Hej!
Många studier har visat att axillutrymning oftast inte förbättrar prognosen, och absolut inte överlevnaden. Därför görs axillutrymning numera väldigt sällan. Det är dock fortfarande aktuellt om man redan före operationen har diagnosticerat metastaser i lymfkörtlarna och då första behandlingen är kirurgi, eller om den sk portvaktskörtelbiopsin (sentinel node-biopsi, första körteln dit lymfan rinner från bröstet) påvisar mer än två lymfkörtlar med metastas. Ofta ger man, vid kända lymfkörtelmetastaser, onkologisk behandling före operationen (neoadjuvant). I många fall krymper då tumören ihop och även lymfkörtelmetastaserna kan gå tillbaka. Men om det finns spridning kvar efter den neoadjuvanta behandlingen gör man också axillutrymning. Den fjärde situationen som motiverar axillutrymning är om metastaser i armhålan kommer som återfall efter tidigare bröstcancer.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar AxillutrymningMin väninna i Nordmakedonien har opererats för bröstcancer för ca 3 v sedan - nu har hon börjat kemoterapi och har en kombination av dessa läkemedel Doxorubicin och Cyclophosphamide. Hon ska få 4 behandlingar. Är detta en god väg framåt enligt svenska standarder?
De har fått betala operationen själva (4000 Euro) då deras offentliga vårdsystem inte fungerar.
Kan det finnas ekonomiskt stöd att söka?
KemoterapiHej, jag har hormonkänslig cancer, gjort mastektomi, 20 strålning och nu Verzenios i 2 år samt Anastrozol, Jag ska också få Zoledronsyra 6 ggr, ännu inte påbörjat.
Jag har opererat bort en visdomstand som strulat innan jag ska få Zoledronsyra, min andra visdomstand har aldrig strulat och sitter nära nerven, så jag vill helst inte ta bort. Måste man ta bort visdomstanden om jag aldrig haft problem av den? Är det regel snarare än undantag? Tack på förhand!
Zoledronsyra och borttag visdomstandHej
jag undrar vad skillnaden är i de olika styrkorna ,
Har ätit 50 mg nu 3 veckor och det har fungerar hyfsat. Nu vill läkaren höja 1ill 100 mg.
Ger det bättre resultat?
Jag har hormonell bröstcamcer stadium 3. Har Anaztrosol
Hej. Skillnaden mellan de olika styrkorna är dosen läkemedel i varje tablett. Måldosen är 150 mg 2 gånger dagligen. Man kan antingen börja så och sänka dosen successivt om det blir för mycket biverkningar. Man kan också, som för dig, börja med 50 mg 2 gånger om dagen för att sedan öka dosen successivt, till 100 mg 2 gånger dagligen och, om man tål behandling bra, slutligen 150 mg 2 gånger dagligen. Anledningen till att trappa upp dosen är bland annat för att undvika kraftiga diarréer direkt, som en del får av den högsta dosen. Att ta "full dos" och ha massa biverkningar är inte bättre än att ha en lägre dos och tåla den bra. Om man, pga biverkningar, inte kan ta måldos, ger en lägre dos också en bra effekt. Att ge en låg dos från början och inte försöka öka dosen om man tål den bra, är inte att rekommendera, då vi ändå har som mål att ge den rekommenderade dosen.
Vet inte om det klarnade något för dig, men jag tycker att din läkare tänker rätt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Verzenios 50 mg, 100 mg, 150 mgHej! Jag opererades i år med total mastektomi med direktkonstruktion (flytt av latissimus dorsi) pga en 100% hormonkänslig tumör, HER 2 neg, KI-67 5%. Sentinel node var u a så cancern var ej spridd. Behövde varken cellgifter eller strålning men rekommenderades 5 års antihormonell medicinering. Jag valde att opererades privat i Finland då vården i Sverige inte kunde uppnå tidsramen för SVF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt av att vänta på åtgärd/behandling. Onkologen i Finland satte efter operationen in mig på Tamoxifen men fick så kraftiga biverkningar att denne ansåg att nyttan med medicinen inte var tillräckligt stor för att förstöra min livskvalitet (min återfallsrisk låg bara på drygt 1%). Jag fick därför sluta och började må bra igen. Blev sedan kallad på en obligatorisk uppföljning i Sverige där onkologen var mycket bestämd i att jag skulle återuppta den antihormonella behandlingen - han förstod inte alls hur onkologen i Finland resonerade. Jag gick då med på att testa aromatashämmare Letrozol i kombination med en Zoladex-spruta varje månad. Jag mår nu återigen extremt dåligt och klarar inte längre av att jobba. Lider av sömnlösa nätter med illamående, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, värk i kroppen. Vaknar vid 04 varje natt och kan inte somna om. Livskvaliteten och orken/energin är som bortblåst. De olika råden från onkologerna gör mig helt förvirrad. Vad råder Ni till att göra i detta läge? Borde det inte räcka med att jag kontrolleras med enbart regelbundna mammografier när min återfallsrisk är så låg? Tacksam råd från Er.
Hej. Jag kan förstå att olika rekommendationer kan ge huvudbry. Ofta provar vi olika läkemedel om ett inte fungerar, så på ett sätt kan jag förstå hur din läkare här i Sverige resonerar.
Det är en avvägning mellan hur mycket biverkningar man orkar "stå ut med" och vilken vinst man bedömer att tilläggsbehandlingen kan ge. Det låter ändå som att din risk för återfall är låg. Att ha en hormonsänkande behandling i 5 år med så påverkad livskvalitet som du har, låter för mig ytterst tveksamt. Jag har dock inte hela bilden (tex ålder och tumörstorlek) helt klar. Du har försökt de behandlingar som erbjuds, och då tänker jag att du verkligen försökt. Jag tycker att du ska ta en diskussion med din läkare igen. I slutändan är det du själv som bestämmer.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring antihormonell behandlingÄtit tamoxifen i ca 3 månader o h haft relativt regelbunden mens. Idag vakna jag med en ganska kraftig mellanblödning ( hade min mens för 2 veckor sedan) ska jag kolla upp detta?
TamoxifenJag har invasiv lobulär cancer grad 2 6 cm stor hormonreceptorpositiv - har genomgått total mastektomi och väntar nu på svar på analyserna. Vad jag förstår så baserar man behandlingen på ev fynd i portvaktskörtlarna. Men vad jag förstår så kan den ha spridit sig utan fynd i portvaktskörtlarna. Hur ska man tänka kring det?
Spridningsrisk - behandlingHej,
Jag opererade bort en mindre tumör sommaren 2024, därefter cytostatika i 9 veckor och strålbehandling i 15 dagar. Nu ska jag äta tamoxifen i 5 år. Jag är nu 36 och upplever stora biverkningar av tamoxifen-tabletten.
Dels har jag blödningar (menstruation?), min läkare säger att det är normalt men det känns konstigt eftersom att tamoxifen ska försätta mig i ett klimakterieliknande tillstånd. Jag trodde att mensen och menscykeln skulle "försvinna". Utöver detta så har jag fått hemsk PMS, jag är oerhört lättirriterad och blir arg för ingenting. Veckan innan PMS är jag nästan deprimerad, jag orkar ingenting, har inte lust med något och vill helst bara ligga hemma i sängen. Att sluta med tamoxifen är helst inget alternativ, men vad kan jag göra?
Jag har kontaktat onkologen som rekommenderat mig SSRI-medicin men det är tveksamt om det faktiskt kommer att hjälpa då mitt mående är starkt kopplat till var jag är i menscykeln. Jag har 3½ år kvar av medicinering med tamoxifen och just nu känns det outhärdligt om jag ska fortsätta må såhär svajigt resten av tiden.
Medicinering och biverkningar