Visar 10 av 450 träffar
Jag läste ditt långa svar på en fråga om hormonbehandling som någon ställt här tidigare och blir väldigt fundersam. Är det verkligen etiskt försvarbart att utsätta 93 av 100 kvinnor med icke spridd bröstcancer för oåterkalleliga biverkningar och för tidigt åldrande. Eller för den äldre gruppen som du beskriver, 99 av 100. Jag känner en 70 år gammal kvinna där läkarna propsar på hormonbehandling med extrema ledsmärtor som följd. Om det är så minimal effekt förstår jag inte varför äldre ska behandlas med antihormoner? Det är ju ingen signifikant skillnad, en så liten effekt kan lika gärna vara slumpen. Jag skulle vilja fråga dig vad det finns för uppföljning på biverkningarna, dvs hur många bröstcancerpatienter som behandlas med antihormoner som får hjärntrötthet och söker sig till psykiatrin eller allmänvården, hur många som får ledproblem och benskörhet, hur många som får hjärtproblem? Jag har t ex läst att mer än 50 procent av alla de som behandlas med aromatashämmare får svåra ledproblem då ledytor och ligament torkar in. Borde inte behandlingen framställas som ett val, för dem som vill utsätta sig för alla dessa skador på kroppen och till varje pris leva, snarare än en rekommendation? Jag har själv haft bröstcancer och jag fick ingen information alls om biverkningarna, vilket ledde till stora skador på lederna då jag inte var försiktig med idrottsaktiviteter den första månaden av behandlingen. Hade jag i förväg vetat om den minimala effekten, hade jag aldrig tagit dessa mediciner, som nu har förstört mitt liv. Det framställdes som ett absolut måste för att överleva, vilket det ju inte är. Hade faktiskt mycket hellre dött, och det borde ha fått vara mitt val. Det finns studier som visar på den effekt du redogör för, men det finns också nyare studier som redovisar en ännu mindre effekt. Och varför finns det inte uppföljning på biverkningarna någonstans? Jag har sökt och till och med kontaktat socialstyrelsen, men ingenstans finns det siffror på de vårdinsatser som krävs som en konsekvens av bröstcancerbehandlingen, och de förödande konsekvenser behandlingen får för hälsan, hur många som aldrig mer kan arbeta med det de arbetade med innan etc. Lederna är en sak, en mycket svår sak, men påverkan på hjärnan är också mycket allvarlig och det blir uppenbart, när man som jag slutade efter ett drygt år. Det var som att komma ut ur en hjärndimma, och jag är både rädd och orolig för vilka långsiktiga konsekvenser det kommer få för min hjärnhälsa i framtiden.
Det känns som att behandlingen skadar mycket mer än själva sjukdomen. Det är konstigt och svårt att förstå.
Hej. Jag förstår dina tankar och funderingar och det är förstås en svår balansgång emellanåt. Med åren upplever jag att vi blir bättre och bättre på att informera om biverkningar och de olika "Min vårdplan" som vi använder idag hoppas jag leder till en mer jämlik information och tips på egenvård mm.
Många (men inte alla) upplever biverkningarna som hanterbara och vill fortsätta behandlingen. Somliga upplever inga biverkningar alls. I de fall biverkningarna blir uttalade och inte går att lindra tycker jag att det är viktigt att inte "tvinga" någon till behandling. Att avsluta en behandling, oavsett om den är bromsande, botande eller förebyggande måste vara den enskilda patientens eget val. Däremot är det viktigt att få bra information och stöd från sjukvården innan och efter beslutet tas.
Även om du tycker att vinsten är "minimal" så beror det lite på hur man ser på det. De vinster som vi sett i studierna är signifikanta och anses inte bero på slumpen. Livskvalitet ingår som ett viktigt mått i moderna läkemedelsstudier och där ses ingen försämrad livskvalitet vid antihormonell behandling, men resultatet gäller som alltid i sådana studier på gruppnivå och inte för den enskilda individen, som kan ha påtagligt försämrad livskvalitet. Det är därför det är viktigt att det finns kontaktytor (tex en kontaktsköterska) för patienten för att följa upp eventuella biverkningar. Mitt mål var att skriva ett kortfattat svar, men det var visst inte så lätt...
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarÄter sedan feb-25 Letrozol, fick idag en rejäl blödning från mun, svalg, näsa som höll på närmare 20-25 min. Rann ur näsa och mun bubblade upp bak i svalget. Med hårt tryck mot näsans mjukdelar, isglass mot gommen och samtidigt kontakt med sköterska via 112 av min man, böjd över handfat fick vi blödningen till slut att sluta. Helt tagen och legat hela dagen!
Funderar nu på om det kan det vara slemhinna bak i svalget/bakre gommen som orsakade blödningen och kke en biverkan av letrozolen? Tacksam för svar
Funderingar kring biverkningarJag fick svar att söka läkare,det har jag så klart gjort ,utan framgång, därför skrev jag till er.
Flera här gör nog samma-läkare först och sen skriva till er.
Även försökt ta upp i föreningen samt så kallad stöd person där utan framgång
Tillägg- mina mag problem och det jag beskrev började som sagt när bröstcancer behandlingen startade och tyvärr fortsatt.
HER2,positiv,hormon/östrogen känslig( satt i konstgjort/förtida klimakterie 44 år) ,stadie 3 ,spridd till lymf körtlar i arm håla,
Cell gifter ca halvt år,tårtbit operation samt acill operation,15 strålningar,cell gifter ca halvt år, ven port bort tagen, nu färdig behandlad .. ingen cancer medicin
Medlem,Halland
Mag problem efter HER2,följdfrågaOpererades bc I augusti 26. Har atit Letrozol utan besvär. Började bli yr. Ramlade av yrseln. Svimmade 4 ggr på 1 vecka. Har undersökts på sjukhus. Gastroskopi, koloskopi, hjärtövervakning, MR, HT, EEG. Ingenting onormalt hittades. Kan det vara biverkan från Letrozonet?
Biverkningar LetrozolHur lång tid tar det innan man tappar håret när man får cytostatika före operation av bröstet.
Tappa hårMamma 85 år opererades för bröstcancer februari -25. Inga tecken på spridning, kom in tidigt. Fem strålbehandlingar och därefter medicin. (Första medicinen Anastrozol fick halsen att svullna, fick bytas ut.) Äter nu Tamoxifen men hon upplever att hon går på kuddar, blir ostadig och det gör ont. Detta gick tillbaka när hon gjorde ett uppehåll på kontaktsjuksköterskans rekommendation. Låter som symptomen på neuropati. Hon undrar också om urinträngnigarna som gör nätterna jobbiga kan bero på Tamoxifen? Hon får gå upp flera gånger per natt. Är det vanlig att cancern kommer tillbaka på äldre personer? Har hört att allt går långsammare när man blir äldre, även tillväxt av cancer. Försöker utvärdera om det är bättre för mamma att behålla en hög livskvalitet vid hennes ålder (snart 86) ställt mot risken för återfall. Hon är i övrigt pigg, bytt knä för ett år sen, kör bil osv. Vi hoppas att hon kan få fortsätta vara pigg och glad några år men behöver ju kunna röra sig! Nu går hon upp för trapporna 7 våningar en gång om dagen. :-) Mvh dottern
Tamoxifen, biverkningar ställt mot risk för återfallPå TV 1 i måndags (eller tisdag) var det en person (uppfattade att hon var fysioterapeut) från bröstcancer förbundet och informerade om besvär efter bröstcancerbehandling t.ex. ledbesvär, vaknar på natten, huvudvärk, klimaterie liknande besvär. Var kan jag få mer information om detta?
EfterbehandlingsbesvärFick BC år 2000 opererade bort Vä bröst, Tamoxifen i 5år, men ingen annan behandling.
År 2016 återfall i BC behandlades då med cellgifter i 5 månader, sedan Perjeta och Herceptin i 6 år. Fick biverkning i fötterna, neuropati, efter 3 månader med cellgiftet, som nu har börjat sprida sig uppåt vader och underben. Samtidigt har jag fått led och muskelvärk i ben och höfter. Har inte fått någon hjälp med lindring. Vart ska jag vända mig, min vc är inte kunniga i frågan, ej intresserade att hjälpa mig.
Biverkningar efter cellgifterHej
Jag opererades o strålades våren -25.
Min cancer var hormonell så bort med medicinen för klimakteriet.
Ska äta medicin i fem år.
Provade först den på namnet L som står här i frågorna men fick efter uppehåll testa Anastrozol.
Jag har så ont i hand- och fotleder så det känns som de ska gå av.
Även ständigt trött och lider också av vallningar.
Tips på vad jag kan göra då detta börjar sätta sig i huvudet när jag mår så dåligt av dessa biverkningar?
Mina biverkningarHej! Jag har blivit rekommenderad 5 års antihormonell behandling efter att ha genomgått en total mastektomi i år pga hormonkänslig bröstcancer. (Dock med en väldigt låg återfallsrisk på drygt 1%). Jag provade först med Tamoxifen men biverkningar gjorde min situation outhärdlig, så nu gör jag därför ett försök med Letrozol. Ett test innan insättningen av Zoladex visade ett FSH på 30 och östradiol på 390, så min onkolog ansåg att jag måste komplettera behandlingen med denna spruta för att försätta mig i klimakteriet. (Trodde själv dock jag redan var i klimakteriet då jag inte haft mens på över ett år). Jag behandlas nu allt med Letrozol samt Zoladex och har det väldigt kämpigt med biverkningarna. Jag lider av stora sömnproblem; vaknar vid 03-04-tiden varje natt med illamående, huvudvärk, hjärtklappning, svettningar och det är omöjligt att somna om. Får alltså bara några få timmars sömn per natt. Känner mig väldigt trött och har värk i muskler och leder. Har de sista veckorna känts som att jag håller på att ”gå in i väggen ” - är helt slutkörd, har känt mig svimfärdig och allt har bara ”snurrat”. Kontaktade min onkolog om han kunde vara behjälplig med deltidssjukskrivning under en kortare period då jag hört att biverkningarna antagligen bara är värst i början. Känner att jag kan jobba deltid men full tid klarar jag inte som läget är nu. Har istället tvingats ta ut strödagar med semester för att orka. Fick dock till svar av min onkolog att han inte kunde bevilja sjukskrivning då Försäkringskassan ändå inte brukar godkänna den typen av sjukskrivning. Känner mig helt uppgiven nu och vet inte vad jag ska göra. Enligt Socialstyrelsens rekommendationer står det ju i klartext att en deltidssjukskrivning är fullt rimlig vid dessa typer av besvär och behandlingar. (Får dessutom värk och svullnad över operationsområdet efter en hel dags arbete - sitter vid dator). Vilka är Era råd i min situation? Vet Ni om man borde bli berättigad sjukskrivning på deltid i min situation? Känner mig som sagt helt uppgiven och förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till.
Biverkningar av antihormonell behandling