Visar 10 av 409 träffar
Hej! Jag har fått zoladex var fjärde vecka sen september.. och fick precis reda på att effekten av den inte varit tillräcklig. Vad är förslagen när man behöver göra något annat? (Har inga barn sen innan, men en önskan om att få..)
Oönskad effekt av zoladexHej
Jag är 60 år och blev opererad för hormonkänslig bröstcancer i 2020. Tumören var 17mm, ER100% PR100% KI 28% uten spridning till lymfkörtlar. Tumören blev karakteriserad som luminal A (efter genexpressionstest). Jag behandlades med strålning och Letrozol i 5 år. Behandlingen med Letrozol blev avslutad i mars 2025 och jag har efter det fått ökande problemer med sveda och irritation i underlivet och med urinträngningar. Jag har fått utskrivet Blissel av gynekolog, som fungerar väldigt bra, men jag blir osäker på om det är ok efter avslutad behandling med Letrozol. Jag finner ingen info om detta. Alla studier och era svar här i spalten ser ut att handla om samtidig behandling med AI och blissel. Vilka råd kan ni ge efter avslutad behandling? Och om ni menar att det är ok med blissel, hur länge kan man då fortsätta behandlingen, livslångt?
Blissel efter avslutad behandling med AIHej,
Fick bröstcancer aug -24, är 40år, familj och 2 tonårsbarn, bor i Göteborg. Jag äter nu antihormonell läkemedel Anastrozol, Goserelin och har hamnat i klimakteriet. Jag har vallningar, extrem oro, triggande av min kroniska migrän (äter medicin för det sedan tidigare), sömn svårigheter, vanliga klimakteriebesvär. Mitt mående har förändrats extremt mycket och så även min livskvalitet, jag kunde springa och träna som vanligt under strålningen.
I samråd med kontaktsköterskan har jag sökt hjälp för att få akupunktur och är medveten att fysisk aktivitet hjälper men orkar bara små dagliga promenader. Tyvärr finns inte den energin/ork pga lite sömn och täta migränanfall, allt blir en ond cirkel.
Finns det verkligen ingen hjälp/stöttning jag kan få i detta mående när jag blivit ”tvingad” in i klimakteriet? Vad kan jag förvänta mig för hjälp av vården med tanke på att det nu finns nationella riktlinjer för klimakteriebesvär, då ska väl vården kunde stötta mer vid bröstcancer?
Anastrozol, Goserelin/KlimakteriebesvärHej,
Fick bröstcancer aug -24, är 40år, familj och 2 tonårsbarn, bor i Göteborg.
Jag äter nu antihormonell läkemedel Anastrozol, Goserelin och har hamnat i klimakteriet. Jag har vallningar, extrem oro, triggande av min kroniska migrän (äter medicin för det sedan tidigare), sömn svårigheter, vanliga klimakteriebesvär.
Mitt mående har förändrats extremt mycket och så även min livskvalitet, jag kunde springa och träna som vanligt under strålningen men absolut inte nu!
I samråd med kontaktsköterskan har jag sökt hjälp för att få akupunktur och är medveten att fysisk aktivitet hjälper. Tyvärr finns inte den energin/ork pga lite sömn och täta migränanfall, allt blir en ond cirkel, jag tar dagligen promenader.
Finns det verkligen ingen hjälp/stöttning jag kan få i detta mående när jag blivit ”tvingad” in i klimakteriet?
Anastrozol, Goserelin /klimakterietHej! Efter att ha bytt (av ekonomiska orsaker) från Anastozole Teva till Accord, tycker jag att biverkningarna har blivit skarpare. Min fråga - avtar biverkningarna med tiden eller har man dom så länge man tar Anastrozole?
Hur länge har man biverkningarHej!
Jag har läst att ett nytt icke-hormonellt läkemedel mot vallningar har godkänts i Europa även för bröstcancerpatienter som står på antihormonell behandling. Lynkuet. Innebär det att man kan få det utskrivet av läkare i Sverige? När kan man tänka sig att det kommer in i rekommendationer?
LynkuetEn av mina närmsta väninnor fick diagnosen för tre veckor sedan, och har redan påbörjat cytostatikabehandling - det är fantastiskt när vården funkar så snabbt! Dock, min mamma fick BC, opererades först och sen både cytostatika + strålning (sent 1990-tal), två av mina mostrar hade samma. Samtliga avled senare då tumörer spritt sig till skelett och lungor.
Senaste tre åren har tre av mina jämnåriga (56-60) drabbats och förutom att ha ångest för min egen del, så är jag just nu så ledsen för min väninna då det upptäcktes som "lite av en slump", inte alls en knöl.
Jag kommer finnas med henne så ofta som jag kan; var med på ett besök hos onkologen men ingen verkade riktigt berätta om det där med håravfall.... från de som jag känner som nyligen drabbats så var det just inte huvudhåret som var det värsta, utan ögonbryn och ögonfransar - då förlorar ansiktet sin karaktär och man ser verkligen sjuk ut. Kan jag ens nämna detta?
Sen blir jag mest förtvivlad (nej, arg) över att efter en viss ålder så ska mammografin bli glesare och glesare - vad jag vet så kan män få sin prostata kollad varje år oavsett om de är 50 eller 97. Orättvisor igen.
Orolig för min väninna, har så mycket i "bagaget" gällande bröstcancerHej
Min cancertumör är denna: Op 30mm luminal A bröstcancer, N0. Adjuvant CT, RT och rek ET.
Jag har haft kraftig ångestproblematik och depressioner sedan barndomen och när jag tog de antihormonella preparaten blev den psykiska hälsan mycket värre. (Testade antihormonella flera ggr men hela tiden återkom psykiska besvär, så tuffa att jag blev inlagd)
Nu sa min onkolog att man måste se helheten här, där man måste kunna leva ett liv kontra leva ett liv utan ett liv med mörka tankar hela tiden. Detta är självklart för mig. Men ändå tänker jag på det då och då och det gnager inombords.
Nu sa min onkolog (räknade fram det genom något dataprogram) som var relaterat till min prognos; att risken att cancern skulle komma tillbaka var två procent, väldigt lågt enligt mig. Nu till min fråga: Om jag skulle tagit antihormonella preparat hur stor skulle bli risken bli då att cancern kommer tillbaka? Handlar det om några promille med antihormonella eller baseras risken på de två procent utan antihormonella preparat? Jag kommer inte ta medicinen för den påverkar mig så starkt psykiskt, men jag ville ändå fråga?
Tack
Hej. Jag håller med din onkolog om att man måste se helheten. Det är svårt att exakt räkna ut din risk (jag har inte alla data, och det är oftast inte meningsfullt att få ett exakt värde - det styr oss framförallt i vårt behandlingsval) men jag tänker att om cytostatika har minskat risken med ca 2 % så skulle den antihormonella behandlingen ge samma tillägg, dvs att risken då kanske är 4% istället för 2%. Det är alltså fortfarande en väldigt låg risk.
Den behandling vi ger efter en bröstcanceroperation är förebyggande men ingen garanti att sjukdomen inte kommer tillbaka, men minskar risken. Operationen är den del i behandlingen som är viktigast (idag iallafall). Utifrån patient och tumördata (dvs utifrån beräknad risk för återfall) ger vi sedan tex cytostatika, antikroppar, immunterapi, antihormonell behandling, strålbehandling och skelettriktad behandling. När vi sedan väger samman allt har vi ett förslag på behandling. Ibland finns det samsjuklighet som påverkar val av behandling, tex hjärtsjukdom som påverkar vilket cytostatika vi kan använda. Annan samsjuklighet är ångest och depression och vi vet att det inte är helt ovanligt att tex den antihormonella behandlingen kan försämra (eller utlösa) detta. Då är det jätteviktigt att väga för och nackdelar emot varandra och jag har svårt att se en situation där den hormonsänkande behandlingen ska prioriteras före ett svårt psykiskt lidande.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Tuffa biverkningar av Tamoxifen AnastrozoleHej.
En vän ska påbörja cellgifter inom kort och vill ha kylmössa.
Hur får man tag i kylmössa i Stockholm? Läste att Karolinska erbjuder det ibland, men den artikeln var gammal. När jag söker på det kommer bara amerikanska sidor upp.
Tack.
Kylmössa