Hej jag fick bröstcancer samtidigt som min make dog. Nu är jag helt ensam sedan 6 månader utan anhöriga och sitter med mina Tamoxifentabletter. Ingen som upptäcker om jag tuppar av eller svullnar både här och där eller får blodpropp etc. (mycket biverkningar radas upp som skrämmer mig till förtvivlan) Jag känner att min motivering för att utsätta mig för detta är noll. Jag är 68 år, hade en långsam , hormonkänslig, 7 mm tumör som ej spridit sig till någon portvaktskörtel. Jag har opererat i maj 2023 och strålat i augusti 2023 och det har gått bra. Jag har inget behov av att leva i all evighet utan vill ha en vardag som fungerar och framförallt överleva den sorg jag känner efter maken. Denna endokrina behandling som ska pågå i fem år släcker min livslust totalt. Jag frågar mig för vem och för vad ska jag genomgå denna behandling? för att leva till 90 eller varför , jag lever dag för dag och är fullt nöjd med det. Jag blickar inte framåt. Jag bara gråter när jag tittar på tabletterna, jag törs helt enkelt inte börja äta dem. Till saken hör att min make hade prostatacancer spridd och dog helt söndermedicinerad och ingen hjälp fanns att få någonstans när ha segnade ihop hemma på golvet, stendöd, framför mina ögon. Min fråga är helt enkelt, kan inte jag bara chansa och strunta i att äta dessa tabletter? Läkarna har simulerat min överlevnadsvinst med endokrin behandling och den är under 1 %. och jag har läst att risken att cancern kommer tillbaka är ca 10 % på 15 år.

Hej, Jag har behandlats med Tamoxifen i 5 år och jag tog min sista tablett (enligt ordination) igår. Hur länge kan jag förväntas ha biverkningar såsom värmevallningar på natten, torra slemhinnor (underlivet) etc. Hur länge sitter effekten av Tamoxifen i? Jag är så klart rädd för återfall. Tumör borttagen, strålning och sen Tamoxifen var åtgärderna/beh. 2018 var det. Bästa hälsningar Christina

Hej. Bytte efter 5 år med Tamoxifen då det rekommenderades 10 år med antihormonell behandling. Väldig mkt vallningar av Tamoxifen vilket till en början med Exemestan var bättre. Men nu 6 månader senare så är det riktigt besvärligt. Stel i leder vallningar usel sömn som leder till att bli en tråkig arbetskollega. Nu är det inte per automatik säkert att ledstelheten är en följd av Exemestan. Hur lång tid behöver jag göra uppehåll med Exemestan för att kunna avgöra om det orsaken till ledstelheten. För att eventuellt göra någon annan utredning till orsaken. Sammantaget är situationen så jobbig att jag har en oerhört försämrad livskvalitet.

Hej, har tagit verzenios i fyra veckor nu. Började med 50mg, därefter 100mg. Tanken är att jag ska upp till 150 i veckan som kommer. Då jag har haft mycket besvär med mage samt en obehaglig känsla att vara "utanför mig själv" har medicineringen gjort att jag pausat själva livet. Kan inte gå i affärer på grund av hjärntrötthet och blir trött av all social samvaro. Så här vill jag inte ha det i två år. Jag har varit rätt så pigg efter all cytostatika och strålning och tänkte att jag nu kunde börja planera livet lite och anade inte att det var nu som den värsta pärsen skulle börja. Nu undrar jag; 1) Varför är det så angeläget att komma upp i 150mg? Har förstått att de flesta som börjar med den högsta dosen får gå ned till 100 på grund av biverkningar. 2) Vilken betydelse har vikten för doseringen? Jag är en lättviktare på 46 kg, ska jag verkligen ha samma dos som en längre och tyngre kvinna? 3) Vilken betydelse har åldern? Jag har tagit del av en studie där det framkom att det räckte med en lägra dos för äldre kvinnor. När jag nämnde detta för läkaren kontrade hon med att jag, med mina 68 levnadsår, inte räknades till äldre kvinna. Smickrande naturligtvis men framtidsperspektivet minskar för varje år som går och det känns angeläget att ha ett bra liv det som är kvar. 4) Vad riskerar jag om jag avstår helt från verzenios? Tacksam för svar då detta oroar mig mycket och jag vet att det är fler som har problem med denna medicin som tydligen endast använts sedan 2018.

Jag fick efter mycket ”tjat” göra en bentäthetsmätning. Jag har pga annan sjukdom medicinerat med höga doser kortison o under långa perioder. Har också läst att Anastrozol som jag ska medicinera med 4,5 år till urkalkar skelettet och jag är rätt orolig för benskörhet. Fick via 1177 ett läkarsvar, att jag har osteopeni o hänvisas till VC om jag har haft frakturer, om inte så blir det ny mätning om 2 år och funderar så klart varför man inte gör något i förebyggande syfte, innan jag har fått frakturer o benskörhet. Förstår att jag har den lättaste formen av benskörhet, men räknar med att det inte stannar där, när jag medicinerar med Anastrozol. Har förstått att många som medicinerar med aromatashämmare får kalk och D vitamin. Finns det generella riktlinjer för att få kalk o d vitamin? Eller beror det på vilken läkarkontakt man har? Tack för svar.

Hej, Jag är 50år. Opererad för bc i maj 2020. Ätit Tamoxifen sedan Juli-2020, återstår 2 år. Har under hela tiden haft ledvärk främst i knän och fötter och enstaka vallningar. Sedan cirka 1 och 1/2 månad tillbaka har jag plötsligt mycket mer ledvärk samt vallningar "hela tiden". Vaknar flera gånger per natt och får även vallningar flera gånger om dagen på dagtid vilket jag inte har haft tidigare. Jag har inte några blödningar längre och detta förändrades ganska på en gång när jag börjad med tamoxifen: från att ha regelbundna blödningar till att ha oregelbundna blödningar någon gång då och då fram till i somras, men nu verkar de ha slutat helt. Kan de förändrade "biverkningarna" ha att göra med att jag kommit i klimakteriet? Kan jag ta ett klimakterietest trots att jag äter tamoxifen eller blir det missvisande?

Opererades och strålades för drygt 3 år sedan, fick efter strålningen ett litet sår ovan ena bröstet. Såret har fortfarande inte läkt o blöder ibland, är det ok eller ska jag söka läkarvård?

Hej, efter axilltömning och opererat bröst har jag inga problem med ödem i armen. Läser att ca 50% får svullen arm och att detta kan hänga i under resten av livet. Är det någon fördel att använda koprissionsarm och handske i förebyggande syfte? Med vänlig hälsning, Lisa

I morgon tas beslut om jag ska ges behandling 12 eller inte av paklitaxel... Tappar en behandling mycket i kraft om man avbryter vid omgång 11 istället för 12? Man vill ju inte få skador på nerver för livet såklart. Men man vill ju också vara säker på att bli av med eländet, och inte behöva börja om igen. Många tankar dyker upp... Jag kommer självklart göra så som läkaren säger. Men hjärnan funderar ju liksom.

Hejsan, min vän bor i Australien och vi är tre kompisar som bokat resa dit den 16-30 november i år. För 1½ vecka sedan fick väninnan besked om bröstcancer, trippelnegativ (jag vet inte exakt vad det heter). Hon kommer påbörja cellgiftbehandling den 11 oktober och en gång i veckan, och var tredje vecka blir det immuno therapy (hon kan bara orden på engelska). Jag har hört att man är infektionskänslig under behandlingen (du förstör ju även friska celler) och undrar vad ni kan säga om detta rent generellt. Om vi åker som planerat så kommer hon ha hunnit med sex cellgiftsbehandlingar ungefär... Är det dumt och riskfyllt att hälsa på henne? Tack på förhand!