Hej, det är en litet provokativ fråga du ställer. Jag fokuserar på bröstcancer som jag har kunskap om, men det stämmer inte att man inte behandlar prostatacancer med hormonell behandling. Förvisso behandlas inte all prostatacancer hormonellt, men det är inte korrekt att man inte gör det alls. Bakgrunden till att vi behandlar kvinnor med östrogenreceptorpositiv bröstcancer med hormonell behandling är förstås att man i stora studier sett att man på det viset förebygger allvarliga återfall och dödsfall i spridd bröstcancer. Det finns fall av östrogenreceptorpositiv bröstcancer där prognosen är så god utan behandling att man inte behöver ge hormonell behandling. I den bästa av världar är det förstås upp till patienten att tillsammans med sin doktor som har stöd av det nationella vårdprogrammet och den multidisciplinära konferensen (det forum där man diskuterar behandling av alla nya fall) besluta om vilken behandling som ska ges. En kvinna om inte kan tänka sig de bieffekter som kommer med behandlingen kan naturligtvis välja att avstå. Det är då viktigt att hon får ett bra beslutsunderlag. I de fall hormonell behandling rekommenderas är det rimligt att man provar innan man tackar nej, biverkningarna kan nämligen vara mycket olika uttalade.

Hej, det var en knepig fråga som jag inte tror att jga kan svarar på på det sätt du önskar. Jag kan nämligen inte exakt säga hur stor tilläggsnyttan är. Den är större ju yngre man är, och du är ju ung, i synnerhet om man var under 35 vid diagnos, men det finns troligen en effekt även i ditt fall. Jag är däremot inte medveten om ifall det finns data som säger att nivån på östradiol säger något om risken för återfall. Eg tror jag inte att det säkert är större risk med ett högre premenopausalt värde än ett lägre. Det förefaller hur som helst rimligt att göra ett nytt försök med zoladex. Men det är verkligen en grannlaga bedömning hur man ska göra om du mår distinkt dåligt av den åtgärden. Det måste du förstås diskutera med din läkare.

Hej, vi tar blodtrycet först. Jag uppfattar alltså att du hade ett litet högre tryck på dina enalapril tidigare? 115/76 låter för mig som en framgångsrik blodtrycksmedicinering under förutsättning att du inte mår dåligt och blir yr och vimmelkantig förstås. Sen till de låga värdena. Det är nog en av de vanligaste biverkningarna av våra bahandlingar, att de vita blodkropparna sjunker. Det ska man ha respekt för, men inte vara jätterädd. Vi har flera sätt att hantera detta, benmärgsstimulerande sprutor och modifierin av dosen. Vid våra behandlingar brukar de låga värdena i de allra flesta fall vara kortvariga, enstaka dagar. Om man får skjuta upp nästa kur, är det lämpligt att t ex sänka dosen litet nästa gång.

Det viktiga är att du informerar tandläkaren. Men om du "bara" ska göra en rotfyllning tror jag inte att risken är så stor. Operationen håller ju sig "inom" tanden. Det som kan vara vanskligare är om man måste dra ut en tand. Men käkkirurgerna och tandläkarna har idag tekniker som kan hantera risken för den typen av komplikationer som kan uppstå efter bisfosfonatbehandling. Det är viktigt att den som ska göra ingreppet är väl insatt i de problem som bisfosfonaterna skulle kunna medföra.

Hej! Jag förstår att det är en besvärlig situation för dig att du har råkat ut för besvär på båda sidorna. Sannolikt kommer det att så småningom bli bra på båda sidorna. Jag tror att det är bra om du fokuserar på strängbildningen så att det inte blir mer ärrvävnad där. Proppbildningen bör den blodförtunnande medicinen ta hand om. Men om det inte blir bättre inom kort är det bra att be någon på sjukhuset att titta på det.

Jag uppfattar att du har rätt att söka vård på det sjukhus du önskar, men du kommer att få bekosta alla resor till sjukhuset själv. På många ställer erbjuds inte kylmössa, det är en prioritering som har att göra med att vi har svårt att få in alla patienter som behöver behandling på våra behandlingsenheter. i tid Om man använder kylmössa tar behandlingen längre tid och färre patienter kan behandlas under en dag, vilket leder till längre väntetider.

Hej. Du skrivet inte om du har haft kontakt med din vårdgivare (läkare eller kontaktsjuksköterska) vilket är det första steget att ta för att få rätt hjälp. Det blir min första rekommendation.

Hej, jag tänker att man bör ha informerat dig om att det är i första hand för att förebygga återfall i brösten, i synnerhet att få en ny bröstcancer i det andra bröstet. Man kan säga att medicinen ungefär halverar den risken. I en studie där man jämförde tamoxifen, alltså inte anastrozol, med ingen behandling kunde man se att om man endast strålade efter operationen drabbades 1,2 % av patienterna av återfall per år, men 0,9 % av patienterna om man tog tamoxifen dessutom. Effekten var större för patienter som inte hade fått strålning. På litet längre sikt (10 år) motsvarade denna skillnad 6,5 % enheter d v s ca en av 15 kvinnor kommer att förebygga ett återfall i något av brösten. Eftersom majoriteten av de kvinnor som fick ett sådant återfall i ett av sina bröst (invasiv cancer eller ny insitu) botas, så ser man inte att man förebygger dödsfall av bröstcancer på detta sätt. Mycket få patienter i studien, och utan skillnad mellan grupperna, avled till följd av bröstcancer. Det finns en annan studie ibis 2 där man sedan jämförde anastrozol med tamoxifen men det var inte någon tydlig skillnad i utfallet mellan dessa två. Generellt är dock anastrozol effektivare än tamoxifen. Detta är litet svårt att värdera, men jag ska ändå försöka. Att tå sådan behandling minskar risken att man ska behöver utsätta sig för en ny bröstcnacerdiagnos med upp till hälften, vilket låter mycket men eftersom risken från början är ganska låg blir effekten inte så stor i det man kallar absolut effekt. Man ser ingen säker effekt på överlevnaden, d v s utfallet även efter ett återfall i bröstet i dessa fall är bra. Biverkningarna kommer majoriteten av patienterna att uppleva förstås. Knepigt oh i värsta fall förvirrande. BE att få ett nytt samtal med din dr!

Hej, även om det gått lång tid efter operationen så kan det i bland bli en liten glipa och det kan blöda lite från sårkanterna. Lättast är att du tar kontakt med din kontaktsjukköterska så får man göra en bedömning. Oftast läker detta av sig själv.

Ja, tamoxifen kan troligen bidra till värk. Liksom att ha kommit i klimakteriet. VEt inte om det är så att du nyligen slutat menstruera. I så fall kan det ju också bidra. Svettningarna brukar lindras med tiden och din ambition att hålla igång kroppen är säkert den rätta strategin. Men det är klart att det kostar på.