Tumörstorlek: 10,2 mm • Grad: 2 • Lymfkörtlar: 0/3 sentinel node (N0) • ER: 75 % • PR: 100 % • HER2: negativ • Ki-67: 11,7 % • Ålder: 35 år

Hej! Jag diagnostiserades 2024 med her 2 positiv hormonnegativ bröstcancer. Stadium 3. En lymfkörtel bekräftad sjuk vid diagnos. Tumören i bröstet var nästan 9 (!) cm stor men efter neodajuvant behandling och operation visade pad att ingen invasiv cancer fanns kvar, dock cancer in citu kvar. Den sjuka lymfkörteln hade ingen cancer kvar. De plockade totalt ut 9 lymfkörtlar och i 1 av dessa hittades tre områden där det största var 0,3 mm. RCB 1. Fått Kadcyla som nu är avslutad. Strålning 15 gånger. Jag undrar om det är vanligt att en så stor tumör försvinner? Jag är övertygad om att jag kommer dö trots att jag någonstans kan tänka att mitt behandlingssvar kanske var bra och att eventuell mikroskopisk sjukdom i kroppen också borde ha svarat likadant och då minska risk för återfall. Eller är min återfallsrisk väldigt hög? Jag hör om andra som följs upp med CT eller Pet-scan men jag är helt avslutad på onkologen, beror det på mitt behandlingssvar?

Hej! Det talas allt mer om HER2-low och HER2-ultralow hos en stor andel av oss med ER+, detta nämndes även under föredraget. Två frågor: Jag undrar om det finns indikationer på om det är *vanligare med dessa uttryck* hos oss som var relativt unga då vi diagnostiserades med primär ER+ bc? I mitt fall 48 år. (Alltså åldersrelateradfråga.) Jag undrar även man borde ha kollat/kolla detta uttryck hos oss som diagnostiserats med ER+ (primär bc) som unga och som nu endast behandlas med Tamoxifen? Det känns extra viktigt att veta och ev. behandla hos oss unga iom att vi har många år på oss att riskera återfall/spridning...

Jag läste på sajten Onkologi i Sverige att medianöverlevnaden vid HER2-positiv bröstcancer är 41 månader respektive 56 månader beroende på vilken blockare man får. Stämmer det?

Min mamma fick bröstcancer förra året och fick veta att tumören var liten och den opererades bort, samt ingen spridning till lymfkörtlarna. Hon valde sen att inte ta fler behandlingar pga skör kropp. Men hur orolig behöver man vara för att det ska ha spridits på annat sätt? Går det att kolla upp på någon slags undersökning?

Hej! Kan "sovande" cancerceller aktiveras av julmat/julgodis? Vill själv tro att jag kan leva som "vanligt folk" efter alla dessa behandlingar (op, cyto, strål, antihormon). Är fortfarande cancerfri 7 år efter diagnos, och ser fram emot julens läckerheter. Tänker jag fel? Tacksam för kommentarer!

Min mamma opererades för DCIS 2020. Ingen strålning gjordes. Jag har hört att man har en högre risk att få tillbaka DCIS eller vanlig bröstcancer om man opererats för DCIS. Hur stor är risken? Tänker främst på vanlig bröstcancer. Minskar risken ytterligare med strålning? Man valde att inte strålbehandla i mammas fall. Tack för att ni finns och för svar.

Hej! Fick för 8 månader sedan reda på att jag hade tre mindre tumörer, multifokal total extent 3cm (duktal) i ena bröstet och en mindre ca 1 cm (lobulär) i andra. Östrogendrivna tumörer med låg tillväxthastighet. Tumören i VB syntes bara med MR. Ingen av tumörerna syntes året innan på mammografin. Jag kände ingen knöl men fick via husläkaren ytterligare en mammografi i våras då jag vill kolla en extra gång då mitt ena bröst var ngt svullet. Pga cancer i båda brösten samt stor hereditet gjordes en bilateral mastektomi samt direktrekonstruktion. Jag fick tyvärr blödningar i båda brösten och genomgick dagen efter op en omoperation då implantaten togs ut, blödningarna stoppades och jag fick ngt mindre implantat. Jag är i övrigt en frisk hälsosam 54-åring. Efter operation ingen annan behandling förutom Anastrozol i 5 år. Har svårt att känna mig frisk, vet ju av erfarenhet att man kan gå runt med flera tumörer och ändå känna sig frisk. Hur ska jag tänka kring återfall? Hur ska jag förstå om något är fel, implantaten är knöliga, "ripplade" och till och från smärtsamma på olika sätt. Enligt onkologen ska jag följas upp årligen med mammografi/ultraljud, men mina implantat ligger framför muskeln så förstår inte hur man ska kunna kontrollera bröstväggen vid dessa kontroller. Ska jag känna mig lugn med återbesök en gång per år och få mammografi/ultraljud? Eller bör jag be om att få göra MR undersökning så man säkert ser runt hela implantaten? Om man är orolig och har svårt att känna vad som är normalt kring implantaten, kan man be att få komma till bröstmottagning bara för att någon ska känna att allt är normalt kring implantaten? Jag får känslan av att de tycker jag oroar mig helt i onödan.

Hej, Jag är BRCA1-bärare, haft TNBC för ca 3 år sen, utan någon upptäckt spridning. Opererats med dubbel masktektomi (plattstängning) och fått cellgiftsbehandling. Efter min cellgiftsbehandling fick jag till svar att några vidare kontroller inte var aktuellt. Jag fick med mig att försöka leva mitt liv, ta hand om mig och själv observera min kropp. Även att någon skanning, för att leta efter cancer inte är relevant. För jobbigt för mig som patient och livskvalitén skulle förmodligen påverkas av oro som kanske inte ens är befogad. Om cancern kommer tillbaks, så kan det gå många år innan jag ens har några symtom. Vet ej om jag uppfattas som friskförklarad, för cancern kan ju komma tillbaks. Detta är ju för att vid avslut av behandlingen, fanns ingen som kunde säga att: "Nu är du frisk! Nu kan du slappna av och leva vidare." Det vet man ju inte, eller hur? Jag brottas förstås med tanken, om cancern lömskt växer inom mig. Den känslan kommer och går, så är det nog för alla som drabbats av cancer. Underförstått fick jag veta att man räknar med att man nu fått bort cancern genom den behandling som gjorts. Jag försöker leva och förhålla mig till denna information. Det som är svårt, är att jag väldigt ofta får frågan: "-Men du går väl på kontroller?" Ofta säger jag Javisst, för jag orkar inte förklara. Då blir folk nöjda och ställer inga fler frågor. När jag säger att så inte är fallet, så blir folk väldigt förvånade, arga och frustrerade. Jag kan få svar liknande: "JA min kompis dog, då hon inte fick vård i rätt tid!" eller "Nog är det väl konstigt, du har ju haft allvarlig cancer? Då går man väl på kontroll?" eller "Hur allvarlig är det egentligen, när du inte ens får gå på kontroll? Är det kört för dig?" "Hur mår du... egentligen? Säg som det ääär!" Frågorna är många och väldigt jobbiga att svara på. Suck! Jag får försvara beslutet från sjukvården, att min kropp inte "skannas" varje år för en eventuell cancer upptäckt eller för att hitta eventuella metastaser i min kropp. Upplever att jag saknar argument som lugnar mina frågeställare. Oftast drar det igång mina egna tankar, ibland funderar jag på om jag borde fått frågan nån gång hur jag mår? Ibland tänker jag, är jag dum? Borde jag inte stå på mig att få en kontroll? Jag har ju faktiskt drabbats av den allvarligare cancersorten Trippelnegativ cancer, som inte stöds av någon efterbehandling. I samma stund tänker jag, vilka kontroller borde man då göra? Ett ultraljud kring operationsområderna, nån gång? Skanna lever, lungor nån gång? På nåt sätt lever jag i detta vakuum, får ta hand om frågor som ständigt dyker upp. Människor som är frustrerade, oroliga, plumpa i sina uttryck. Samtidigt som jag brottas med mina egna tankar. Så min fråga är, bör jag kontakta sjukvården för en rutin cancerkontroll? I så fall, vem gör jag det för? Mina vänner? Eller för att jag ska kunna säga ärligt till folk som undrar. "-Nä, det var okej denna gång!" Hur gör man i övriga Sverige? ps. helt okej att korta ner mitt mejl.

Hej Jag blev diagnostiserad med trippelnegativ bröstcancer i september och har nu fått 3 av 4 EC90 och ska fortsätta med karboplatin och paklitaxel efter EC, sedan op och strålning. Min tumör har krympt från 24mm till 14mm efter två EC, så den har svarat. Vad man kan se på ultraljud och MR bröst ser lymfkörtlar friska ut men ska ju tas ut vid operation för att säkerställa. Min tumör hade ett KI67 på 29%. Låg i ett område av DCIS som också har krympt något. Jag har bett om en röntgen på överkroppen för jag är så rädd att det ska ha spridit sig trots att körtlarna ser friska ut men min onkolog tycker inte det behövs. Är det vanligt att man inte röntgar som i mitt fall? Jag är super orolig att det ska ha vandrat iväg något. Hur ser min prognos ut utifrån denna informationen? Så rädd eftersom jag vet att trippelnegativ är så aggressiv. Tacksam för svar mvh Johanna