Hej! Kan "sovande" cancerceller aktiveras av julmat/julgodis? Vill själv tro att jag kan leva som "vanligt folk" efter alla dessa behandlingar (op, cyto, strål, antihormon). Är fortfarande cancerfri 7 år efter diagnos, och ser fram emot julens läckerheter. Tänker jag fel? Tacksam för kommentarer!

Min mamma opererades för DCIS 2020. Ingen strålning gjordes. Jag har hört att man har en högre risk att få tillbaka DCIS eller vanlig bröstcancer om man opererats för DCIS. Hur stor är risken? Tänker främst på vanlig bröstcancer. Minskar risken ytterligare med strålning? Man valde att inte strålbehandla i mammas fall. Tack för att ni finns och för svar.

Hej! Fick för 8 månader sedan reda på att jag hade tre mindre tumörer, multifokal total extent 3cm (duktal) i ena bröstet och en mindre ca 1 cm (lobulär) i andra. Östrogendrivna tumörer med låg tillväxthastighet. Tumören i VB syntes bara med MR. Ingen av tumörerna syntes året innan på mammografin. Jag kände ingen knöl men fick via husläkaren ytterligare en mammografi i våras då jag vill kolla en extra gång då mitt ena bröst var ngt svullet. Pga cancer i båda brösten samt stor hereditet gjordes en bilateral mastektomi samt direktrekonstruktion. Jag fick tyvärr blödningar i båda brösten och genomgick dagen efter op en omoperation då implantaten togs ut, blödningarna stoppades och jag fick ngt mindre implantat. Jag är i övrigt en frisk hälsosam 54-åring. Efter operation ingen annan behandling förutom Anastrozol i 5 år. Har svårt att känna mig frisk, vet ju av erfarenhet att man kan gå runt med flera tumörer och ändå känna sig frisk. Hur ska jag tänka kring återfall? Hur ska jag förstå om något är fel, implantaten är knöliga, "ripplade" och till och från smärtsamma på olika sätt. Enligt onkologen ska jag följas upp årligen med mammografi/ultraljud, men mina implantat ligger framför muskeln så förstår inte hur man ska kunna kontrollera bröstväggen vid dessa kontroller. Ska jag känna mig lugn med återbesök en gång per år och få mammografi/ultraljud? Eller bör jag be om att få göra MR undersökning så man säkert ser runt hela implantaten? Om man är orolig och har svårt att känna vad som är normalt kring implantaten, kan man be att få komma till bröstmottagning bara för att någon ska känna att allt är normalt kring implantaten? Jag får känslan av att de tycker jag oroar mig helt i onödan.

Hej, Jag är BRCA1-bärare, haft TNBC för ca 3 år sen, utan någon upptäckt spridning. Opererats med dubbel masktektomi (plattstängning) och fått cellgiftsbehandling. Efter min cellgiftsbehandling fick jag till svar att några vidare kontroller inte var aktuellt. Jag fick med mig att försöka leva mitt liv, ta hand om mig och själv observera min kropp. Även att någon skanning, för att leta efter cancer inte är relevant. För jobbigt för mig som patient och livskvalitén skulle förmodligen påverkas av oro som kanske inte ens är befogad. Om cancern kommer tillbaks, så kan det gå många år innan jag ens har några symtom. Vet ej om jag uppfattas som friskförklarad, för cancern kan ju komma tillbaks. Detta är ju för att vid avslut av behandlingen, fanns ingen som kunde säga att: "Nu är du frisk! Nu kan du slappna av och leva vidare." Det vet man ju inte, eller hur? Jag brottas förstås med tanken, om cancern lömskt växer inom mig. Den känslan kommer och går, så är det nog för alla som drabbats av cancer. Underförstått fick jag veta att man räknar med att man nu fått bort cancern genom den behandling som gjorts. Jag försöker leva och förhålla mig till denna information. Det som är svårt, är att jag väldigt ofta får frågan: "-Men du går väl på kontroller?" Ofta säger jag Javisst, för jag orkar inte förklara. Då blir folk nöjda och ställer inga fler frågor. När jag säger att så inte är fallet, så blir folk väldigt förvånade, arga och frustrerade. Jag kan få svar liknande: "JA min kompis dog, då hon inte fick vård i rätt tid!" eller "Nog är det väl konstigt, du har ju haft allvarlig cancer? Då går man väl på kontroll?" eller "Hur allvarlig är det egentligen, när du inte ens får gå på kontroll? Är det kört för dig?" "Hur mår du... egentligen? Säg som det ääär!" Frågorna är många och väldigt jobbiga att svara på. Suck! Jag får försvara beslutet från sjukvården, att min kropp inte "skannas" varje år för en eventuell cancer upptäckt eller för att hitta eventuella metastaser i min kropp. Upplever att jag saknar argument som lugnar mina frågeställare. Oftast drar det igång mina egna tankar, ibland funderar jag på om jag borde fått frågan nån gång hur jag mår? Ibland tänker jag, är jag dum? Borde jag inte stå på mig att få en kontroll? Jag har ju faktiskt drabbats av den allvarligare cancersorten Trippelnegativ cancer, som inte stöds av någon efterbehandling. I samma stund tänker jag, vilka kontroller borde man då göra? Ett ultraljud kring operationsområderna, nån gång? Skanna lever, lungor nån gång? På nåt sätt lever jag i detta vakuum, får ta hand om frågor som ständigt dyker upp. Människor som är frustrerade, oroliga, plumpa i sina uttryck. Samtidigt som jag brottas med mina egna tankar. Så min fråga är, bör jag kontakta sjukvården för en rutin cancerkontroll? I så fall, vem gör jag det för? Mina vänner? Eller för att jag ska kunna säga ärligt till folk som undrar. "-Nä, det var okej denna gång!" Hur gör man i övriga Sverige? ps. helt okej att korta ner mitt mejl.

Hej Jag blev diagnostiserad med trippelnegativ bröstcancer i september och har nu fått 3 av 4 EC90 och ska fortsätta med karboplatin och paklitaxel efter EC, sedan op och strålning. Min tumör har krympt från 24mm till 14mm efter två EC, så den har svarat. Vad man kan se på ultraljud och MR bröst ser lymfkörtlar friska ut men ska ju tas ut vid operation för att säkerställa. Min tumör hade ett KI67 på 29%. Låg i ett område av DCIS som också har krympt något. Jag har bett om en röntgen på överkroppen för jag är så rädd att det ska ha spridit sig trots att körtlarna ser friska ut men min onkolog tycker inte det behövs. Är det vanligt att man inte röntgar som i mitt fall? Jag är super orolig att det ska ha vandrat iväg något. Hur ser min prognos ut utifrån denna informationen? Så rädd eftersom jag vet att trippelnegativ är så aggressiv. Tacksam för svar mvh Johanna

Hej jag undrar kring återfallsrisk och överlevnad. PAD visar adenocarcinom NST och DCIS. 9 x 12 mm stor invasiv komponent, total utbredning 13 mm. Radikalt opererad. Tre friska sentinel node-körtlar. Grad 2-tumör, ER 75 %, PR 98 %, Ki-67 9 %, HER2 3+. Behandlas med adjuvant Docetaxel + Trastuzumab x 3, EC x 3, Trastuzumab x 14, strålbehandling samt hormonterapi. Tack på förhand.

Jag är 56 år och opererades (tårtbit) i nov 24 för her 2 positiv bröstcancer. MR visade innan cytostatikabehandlingen en tumör på 29x29x30 mm. Ingen spridning till lymfkörtlar eller annat organ enligt CT röntgen av thorax och buk innan och efter cytostatikabehandlingen. Har strålat 5 ggr samt fått 14 behandlingar med Kadcyla. Diagnos: Bröstcancer vänster, C50.9. Diagnosdatum: 2024 i Linköping. TNM: cT3N0. YpT2NO, RCB klass 2. PAD: Corebiopsi vid diagnos: NHG 2. ER 100 %. PR 20 %. HER2, 2+ 0ch amplifierad. Ki-67 på 24 %. Postoperativt PAD: Kvarvarande tumör på 23x9x30 mm, NHG 1. ER 90 %. PR 1 %. Ki-67 1 %. RCB-I1. Onkologisk behandling Kirurgisk behandling: Vänstersidig partiell mastektomi/och sentinel node i Linköping: 2024-11-07. Medicinsk behandling: Neoadjuvant behandling i Linköping: Docetaxel 100 + Trastuzumab + Pertuzumab. EC 90. Postneoadjuvant T-DM1 x 14: 2025-01-27 - Adjuvant Letrozol:

Hej. Haft Knuta i höger bröst 2 år. Inte undersökt den tidigare pga är paniskt rädd för operation er, ja egentligen efterförloppet. Komma hem själv. Vid biopsi : 18 mm invasiv duktal cancer: ER 98 %,PGR 87%,HER2 1+,Ki67%. Jag har tackat nej till operation än så länge. Ska träffa annan läkare den 30:e. Vad säger värdena? Jag har haft den i 2 år utan att den har växt

Jag äter anastrozol sedan mars 2021 och ska ta antihormoner i 10 år. Jag hade en stor tumör med spridning till många lymfkörtlar både i armhåla och under nyckelben, men det fanns inget spår av cancer i lymfnoderna efter axillutrymning och i bröstet (mastektomi) fanns en 2 mm rest som enbart var hormonell. Det fanns inget kvar av HER2. Nu har passerat min 5-års uppföljning och jag kommer byta till Tamoxifen, troligen nästa år. Jag tycker det fungerar rätt ok som det är och är orolig att få en massa nya biverkningar av Tamoxifen, inte minst risken att få cancer i livmodern. Hur brukar bytet upplevas och hur stor är risken att för cancer i livmodern? Sedan undrar jag hur tiden påverkar återfallsrisken? Hur mycket minskar den för varje 5-års period? Jag har inte mycket tankar på återfall längre, men de väcktes till liv efter diskussionerna med onkologen.

Jag var 58 år när jag fick diagnosen BC i september 2024 och opererades i oktober. 15 strålningstillfällen i dec och därefter satt på Letrozol 2 år och sedan Tamixofen 3 år. Diagnos i journal: "Adenocarcinom NST + DCIS kärngrad 2 utan nekros och sparsam LCIS. Unifokal tumör. Storlek 14 x 9 x 8,2 mm, total utbredning 23,9 mm. Ingen kärlinväxt. Grad 2 tumör. Elston score 6. ER 100 procent. PR 5 procent. Ki-67 5 procent. HER2 1+. Således T1c N0 med 5 negativa körtlar. Hormonreceptorpositiv Luminal A." Vad är prognosen för detta? Faktum är att knölen som visade sig vara cancer hade jag några år tidigare och vid mammografin 2022 bad jag dem titta extra på denna knöl. Visade exakt var den var. De sa bara att finns det något så hittar vi det vid mammografin. Svaret kom jättefort via brev att allt såg bra ut. Tänkte inte mer på det då. Nu i efterhand är jag orolig och funderar på om det faktiskt finns risk att några cancerceller kan ha spritt sig i kroppen innan de faktiskt - vad jag tycker- upptäckte den senare än de behövt. Mötet efter operationen sa läkaren också att nu var jag cancerfri, vilket jag tycker är en konstig kommentar. Behöver jag vara orolig?