Visar 10 av 6071 träffar
2020-07-27
Hej!
Jag känner mig trygg med mina kontakter på sjukhuset, men skulle uppskatta att höra er syn på det här som jag funderar på:
Jag opererades för bröstcancer i juni 2018, 35 år då. Visade sig att jag har en p53-mutation. Cancern var hormonkänslig med en makrometastas. Genomgick först en operation, sedan kemoterapi, sedan mastektomi, sedan strålning.
Efter detta står jag då på zoladex var 28e dag och tamoxifen.
Nu har jag, efter samtal med onkolog, pausat zoladex. Har inte fått sprutan sedan i slutet på maj.
Och jag mår så mycket bättre! Det känns som att jag kan fungera igen. Jag hade väldigt svårt att förstå att medicinen påverkade mig så. Men jag märker skillnad... stor skillnad.
I augusti ska jag värdera läget med läkaren. Får väldigt mycket olustiga känslor av att avsluta en behandling... Jag har hitills fått zoladexsprutan i 17 månader.
Min vardag funkade inte så som jag mådde i våras.
Detta ger mig ångest. Skäms också lite och tänker att jag bara borde bita ihop. Vill ju mest av allt få vara frisk!
Hej, ja det är en knepig situation. Som jag kanske inte kan ge ett riktigt bra svar på.
Den studie som ligger till grund för dagens zoladexbehandling hette SOFT. I den studien var målsättningen att ge behandling under 5 år. Det finns andra studier där man gett Zoladex under 2 eller 3 år.
Jag svarade just på en fråga om cytostatika, där jag försökte uppmuntra den frågande att som du skriver "bita ihop" och göra färdigt behandlingen. Jag tänker att det är en skillnad mellan cytostatika och hormombehandling. Cytostatikan tar man under en relativt begränsad period, hormonbehandlingen under en mycket längre tid. Det gör ju att dess biverkningar är svårare att tolerera.
Effekten av behandlingen är förstås bäst om du fortsätter med zoladex, men det kan verkligen vara så att bieffekterna är sådana att behandlingen inte är genomförbar med bibehållen livskvalitet på en rimlig nivå. Då är det bra att veta att även om man kompromissar med EN komponent av behandlingen, så har man effekten av de återstående i bagaget, i ditt fall tamoxifen och cytostatikan.
Ni får ta en ordentlig diskussion om saken du och din doktor, efter sommaren. En lösning skulle kunna vara att återstarta behandlingen och se om besväden återkommer, för att du ska kunna känna dig säker på att det verkligen är zoladexen som är boven i dramat. Det skulle ju ha kunnat vara något annat som råkade sammanfalla med zoladexperioden som ledde till att du inte mådde väl. Kommer symtomen tillbaka vid en återinsättning kan du ju vara säker på att det är zoladex du inte kan tåla.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarHej. Har fått utslag och rodnad på högra bröstet. Har smörjt med kortison men det blir inte bättre. Har på ca 2v blivit större från ca10cm till 17 cm. Är långsmalt inte så brett. Doktorn ordinerade kortison. Kliar ibland lite men försöker att inte klia. Vad kan det vara. Funderar att ringa vårdcentralen igen.
Bröstcanser.Hej de har kommit en vitt vätska från båda mina bröst, de börja för lite mindre en vecka sen, har haft min mens den här veckan ockås vet inte om de gå någon skillnad. Lider även av extremt ångest å har inte mått så bra på senaste ä har stress ätit å inte sovit så bra men böjar komma tillbaka nu å må bättre löste lite att de kan va på grund av hormonerna så de kanske har påverkat,men ä en väldigt orolig tjej överlag å nu ö jag rädd att de ä cancer. Har sätt att ni svarar så skulle betyda mycket om ni svara på de här
18 årig tjejHej jag är snart 18 år å de kommer lite vit genomskinliga värda ur båda mina bröst, märkte de fö någon dag sen bara. jag lider av extrem ångest å har stress ätit mycket på senaste vilket kanske har lätt till obalans i kroppen vilket jag läste kan va orsaken, men ä väldigt rädd att de ska va bröstcancer tycker ni de låter som något jag borde va orolig för
18 årig tjejHej!
Jag är 37 år och upptäckte en liten knöl i bröstet i maj och skickades på mammografi som jag var på i början av augusti. Då gjordes även ultraljud och läkaren kunde se att knölen var en cysta på ca 5 mm. Hon stack hål på den med en nål och vätskan var något grumlig så den skickades på analys. Jag fick snabbt svar att cystan inte var cancerogen och att jag inte skulle kallas för någon vidare undersökning/åtgärd. Redan efter någon vecka kändes jag cystan igen trots tömning och nu lite mer än två veckor efter är den lika stor som innan. Är detta något att oroa sig för? När jag har försökt läsa mig till på internet så verkar det som att det är rätt normalt? Jag vet ju att det är cystan som är tillbaka och ingen annan knöl eftersom den sitter på samma plats och läkaren undersökte hela bröstet och inget annat avvikande hittades.
Jag vill inte gå och oroa mig, men kan cystan utvecklas till något farligt eller kan man bara låta den vara?
CystaJag är i klimateriet och mina bröst har vuxit. Innan hade jag rätt jämnstora bröst, men nu hänger vänstra bröstet mer och är större än det högra. Bröötvårtan på vänster bröst är ca 2 cm längre ner än det högra. Är detta normalt? Har inte ont på något sätt. Är detta något jag behöver kolla upp? Eller kan jag vänta till mammografin om ett halvårbeller så. Känner inga knölar eller andra förändringar
Vänstra bröstet störreJag har så ont i mitt vänstra bröst och under armen och det ändå som hjälper är att jag ligger i sängen och har armen under en kudde och jag har varit hos doktorn i går och hon skickade en remiss till mammografi men den ska jag inte förrän på onsdag i nästa vecka
Har ontHej!
30-årig kvinna som hittade en knöl i ena bröstet som även var ömt för 1 år sedan. Blev skickad på mammografi och ultraljud men syndes inget (fick ingen biopsi?!) så fick förklaringen att de är så ditt bröst ser ut. Men nu 1 år senare har jag fortfarande ont och precis hört av mig till vårdcentralen för ytterligare kolla upp de . Men till min fråga varför har jag en öm knöl i bröstet men de syns inget fel? Va kan de vara när de ömmat i mer än 1 år?
Öm knölHej! Jag genomgick mastektomi ett par år sedan ( operation, cellgifter och strålning). Funderar nu igen på en bröstrekonstruktion då jag inte känner mig hel. Jag har tidigare fått info om bröstrekonstruktion med bröstimplantat, DIEP och LD ( Lattisimus Dorsi). Finns det andra alternativ än dessa? Vilken teknik är att föredra? Hur många operationer kräver de? Vill helst inte genomgå fler operationer efter att bröstrekonstruktionen är färdigställd. Jag känner även stor ångest/rädsla inför att opereras på nytt, varför jag skjutit på min rekonstruktion. Finns nåt stöd att få?
Hej!
De två huvudsakliga varianterna för rekonstruktion är antingen med inläggning av implantat eller att man flyttar kroppsegen vävnad, så kallad lambå. Den helt perfekta metoden finns tyvärr inte utan alla metoder har sina för- och nackdelar.
När det gäller implantat kan man inte lägga in det om man tidigare har fått strålbehandling utan att också tillföra "frisk" vävnad. Detta då vävnaden efter strålbehandling förlorar mycket av sin elasticitet och läkningsförmåga. Fördelen är att det är den minsta operationen som tar kortast tid. Nackdelar är att det är en helt annan känsla i silikonimplantat än i kroppsegen vävnad och att det rekonstruerade bröstet inte åldras på samma sätt. Det är också ganska vanligt att man behöver göra korrigeringar med nya operationer, ibland även ganska lång tid efter rekonstruktionen.
I ditt fall behöver man alltså göra någon form av lambå, vilket innebär en större operation med lite högre risker. Fördelen med dessa är att det blir mer samma känsla som ett eget bröst som åldras i takt med resten av kroppen och att, när det väl har läkt, behövs det inte ytterligare korrektioner. Man kan ta vävnad från lite olika ställen på kroppen, där en latissimus dorsi (LD)-lambå är det "säkraste" alternativet, då man inte behöver dela kärlet och risken för förlorad blodcirkulation är betydligt mindre än för de "fria" lambåerna. Vid LD-lambå lossar man en muskel på ryggen och använder den, plus hud och underhudsfett, som rekonstruktion. En nackdel kan vara att det inte blir så mycket vävnad att arbeta med (man kan dock då också "förstärka" med ett implantat). Andra nackdelar är att man kan få besvär med ärret från ryggen och en viss försvagning samt att det blir ryckningar i bröstet då det ju är en muskel (för att undvika det kan man dela nerven men det leder då till ytterligare förlust i volym).
Den vanligaste fria lambån (dvs att man delar kärl och syr till ett nytt kärl vid bröstkorgen) är DIEP, alltså att man tar hud och underhudsfett från magen och flyttar upp. Det är en stor operation, som tar cirka 4-6 timmar, och man behöver vara kvar på sjukhus en vecka efteråt för att man ska kunna bevaka kärlförsörjningen, och återhämtningstiden är relativt lång. Man kan också ta vävnad från låret eller ändan. Vid alla lambå-operationer blir det mycket ärr. Den tråkigaste komplikationen är om kärlförsörjningen inte räcker till, utan det blir så kallad nekros (vävnaden dör). Det är dock ovanligt.
Det är således inte helt lätta beslut att ta. Prata med din bröstmottagning i första hand. Det ska absolut finna möjligheter till stöd.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Fundering kring bröstrekonstruktionJag opererades för DCIS grad 3 med nekros 2020 och fick då besked om att få mammografiundersökning i 10 år. Nu har jag fått besked om att riktlinjerna har ändrats till 5 år. Det känns oroligt eftersom vad jag har förstått så är det inte helt ovanligt att DCIS kommer tillbaka och jag kände inte något själv i bröstet innan jag fick det 2020.
Vad är anledningen till de nya riktlinjerna?
Nya riktlinjer