2020-09-27
Hej!
Tacksam för Ni ger stöd.
Jag har avklarat cyto 6 mån, en op, sen cyto igen 6 kur med tabletter, dos 3600/dag, sista 6e kur klarade hälften, var tvungen avbryta av biverkningar, sen 15 gg strl, var färtida i början av sept.. Nu har tuffa biverkningar, hade faktiskt hela tiden fr oktober 2019 under hela onk resan.. Nu bara sämre (domningar, stickningar i fötterna, känns som proteser under dagen, stelhet, domningar i händer, huvudvärk, ångest, depression, känslig mot ljud och ljus, ont i skellet, nedsatt hörsel, ont i ögat, har dålig balans svårt att gå, äter smärtstillande 1 år, citodon, oxinorm, cabepentin mot nervsmärta, Saroten 25 mg /d, ipren o alvedon forte,omeprazol, kroppen tar inte emot mer värktabletter, har ont i magen, förstoppning, illamående, huvudvärk, sover inte i månader, baken till 04,oavs sömntabletter, tar inte på mig, har haft stor exem efter strl uppåt mot halsen, smörjar, svider, bränner, har ont i halsen, spasmer, ont över hela armen och axeln, tappat appetit och smack, känsliga tänder kan inte ta kall vatten i munnen gör ont, svårt konsentrera sig, glömsk, uppfattar dålig, pratar med en psykolog då o då, min års sjukskrivning slutar snart, är orolig, för att jag är helt orkeslös, ovanlig trötthet hela dagen, kan inte komma i kontakt med nhn onkolog, lovar bara mig att ringa upp varje dag men gör inte, vårdcentral vill inte blanda in, känns att vården bryr inte sig om biverkningar eller vet inte mycket, får alltid i svar ät smärtlindrande inte orkar mer, hur ska leva vidare? Varför säger inte att biverkningarna kan bli bestående en lång tid? Eller kvar inom livet,
MR visade diskbuktning i övre delen av ryggen, inte diskbråck än men smärtsamt, går inte över, så att bege armar (andra där Strålades) svårt att lyfta upp, hade haft axelutrymning i mars,
Känner att kroppen tottalt överlastad.
Vh Elisabet Stockholm...
Hej Elisabet!
Vilket år du har haft! Det är verkligen en lång och krävande behandling du gått genom.
Jag tänker först och främst att det behövs mer tid för dig att återhämta dig. En klok sköterska som jag tidigare jobbade med brukade säga att det tar lika lång tid att återhämta sig som att få behandlingen, fast då talade hon om ett behandlingsförlopp på ca 6 månader. Kanske du måste räkna med att det kan ta upp emot ett halvt år att komma igen i alla fall.
Det låter som du just kommit ut ur torktumlaren med många kroppsliga och kanske själsliga symtom som fortfarande plågar dig. Jag tänker att du måste ha ett återbesök inom kort där du kan få stämma av dina symtom med en läkare. Ring till kontaktsköterskan och boka en tid! Naturligtvis har din onkologiska enhet fortsatt ett ansvar för din sjukskrivning så snart efter avslutad behandling. Så småningom kan man hamna i en situation då det inte är rimligt att sjukskriva under diagnosen bröstcancer längre. I sådana fall kan det bli aktuellt att koppla in primärvården, men för mig låter det som om onkologen ska ta ansvaret ännu en tid.
Du är nog inte där ännu, men så småningom är det dags att återgå till jobbet, och du ska förstås återgå gradvis, till att börja med ett par timmar om dagen, högst på 25 %. Om du känner att det kommer att bli svårt att komma tillbaka till jobbet är det en möjlighet att arrangera med ett samrådsmöte med deltagande av arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvården. Det brukar alltid bli ett bra möte och underlätta återgången till arbetet. Det är bra att arbetsgivaren får en förståelse för de problem som råder, ofta kan det gå att göra anpassningar som underlättar.
Det kommer att bli bättre, men det kan ta litet tid.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarHej!
Jag fick diagnosen DCIS grad 3 och gjorde nyligen en mamillbevarande mastektomi. Efter att jag fått PAD-svar uppstod lite ovisshet och jag undrar om ni kan ge mig råd?
Svar från PAD:
Histologi (PAD): Duktalcancer in situ grad 3.
Tumörstorlek: 43 mm.
Radikalitet: ja
Minsta marginal: Åt sidan: 2,3 mm / Dorsalt: 1 mm.
Lymfovaskulär invasion: Ej påvisad.
ER: På DCIS på kloss 1F: 80% positiv med omväxlande intesitet.
TNM: pTis Nx Mx.
Största diameter för in situ tumör i prep 1: 7,4 mm.
Minsta påvisade kirurgiska marginal åt sidan: 0,7 mm OBS! ej tuschmarkerad vävnad.
Diskussion med operatör rörande ventral marginal mamill.
Svar från operatören:
"Har tagit bort allt vävnad som ligger under mammillen fram till cutis. Det finns ingen mer makroskopiska vävnad att ta förutom mammillen som kan förstås innehålla inget tumörrest. Alternativt genomföra mammill excision//. Får diskutera med patienten vid återbesök. När det gäller den snäva PAD marginal med 0,7 mm avstånd bedömdes kirurgiskt radikalt och inget reop behövs. Sammanfattningsvis bedömdes kirurgisk radikalt på mamill basen men ska diskutera ändå med patienten angående för och nackdelar med mammill excision gentemot icke."
Operatörens anteckningar från operationen:
Skalat av bröstparenkymet ifrån hudlambå och muskeln utan problem. Tog extra retromamillärt shaving samt extra ventralt marginal om tumören. Bedömdes kirurgiskt radikalt mot ventralt och dorsalt samt åt sidan det vill säga ingen mer har makroskopiskt mässigt.
Vid uppföljningsmötet var budskapet till mig att ett sådant ingrepp förmodligen inte står i proportion till risken att något skulle finnas kvar men att jag kan höra av mig ifall jag vill göra en kompletterande operation.
Jag tycker att det är en klurig fråga att ta ställning till. Överlag är ju DCIS diagnoser goda men jag hade ju grad 3, kanske borde jag vara extra försiktig? Jag tänker också att det kan bli svårt att upptäcka om det finns något kvar som växer till, det går väl inte alltid att känna? Och framöver kommer jag ju inte att röntga det bröstet vad jag förstår (det var via mammografin det upptäcktes från början, även om den var kännbar).
Och är det inte svårt för operatören att bedöma kirurgisk radikalitet enligt ovan då det är så små avstånd?
Vad gör ni för bedömning? Bör jag kunna avstå eller bör jag operera bort mamillen?
Hej!
Det är inte en helt lätt fråga att svara på och jag förstår din oro. Som kirurg kan man inte se marginalen för blotta ögat utan det är måtten i mikroskopet som är "facit". Vid invasiv cancer, som inte växer diffust, räcker det med att tumören inte växer ut mot kanten oavsett hur liten tumören är. Vid DCIS är det lite mer svårbedömt och man brukar diskutera på en multidisciplinär rond om vad man ska anse att det räcker. Här får man väga för- och nackdelar. Om man lämnar bröstvårtan är det en lite högre risk för återfall lokalt. Oftast är det då återfall av DCIS som man oftast hittar innan det hinner utveckla sig till något mer hotande. Hos oss gör vi mammografi även efter mastektomi, men jag vet att man inte gör det överallt. Om du är orolig tror jag att det kan vara bra med ett nytt samtal med bröstkirurgen. Kanske kan göra någon extra kontroll?
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Risk till följd av oklar (?) radikalitet