2020-09-27
Hej!
Tacksam för Ni ger stöd.
Jag har avklarat cyto 6 mån, en op, sen cyto igen 6 kur med tabletter, dos 3600/dag, sista 6e kur klarade hälften, var tvungen avbryta av biverkningar, sen 15 gg strl, var färtida i början av sept.. Nu har tuffa biverkningar, hade faktiskt hela tiden fr oktober 2019 under hela onk resan.. Nu bara sämre (domningar, stickningar i fötterna, känns som proteser under dagen, stelhet, domningar i händer, huvudvärk, ångest, depression, känslig mot ljud och ljus, ont i skellet, nedsatt hörsel, ont i ögat, har dålig balans svårt att gå, äter smärtstillande 1 år, citodon, oxinorm, cabepentin mot nervsmärta, Saroten 25 mg /d, ipren o alvedon forte,omeprazol, kroppen tar inte emot mer värktabletter, har ont i magen, förstoppning, illamående, huvudvärk, sover inte i månader, baken till 04,oavs sömntabletter, tar inte på mig, har haft stor exem efter strl uppåt mot halsen, smörjar, svider, bränner, har ont i halsen, spasmer, ont över hela armen och axeln, tappat appetit och smack, känsliga tänder kan inte ta kall vatten i munnen gör ont, svårt konsentrera sig, glömsk, uppfattar dålig, pratar med en psykolog då o då, min års sjukskrivning slutar snart, är orolig, för att jag är helt orkeslös, ovanlig trötthet hela dagen, kan inte komma i kontakt med nhn onkolog, lovar bara mig att ringa upp varje dag men gör inte, vårdcentral vill inte blanda in, känns att vården bryr inte sig om biverkningar eller vet inte mycket, får alltid i svar ät smärtlindrande inte orkar mer, hur ska leva vidare? Varför säger inte att biverkningarna kan bli bestående en lång tid? Eller kvar inom livet,
MR visade diskbuktning i övre delen av ryggen, inte diskbråck än men smärtsamt, går inte över, så att bege armar (andra där Strålades) svårt att lyfta upp, hade haft axelutrymning i mars,
Känner att kroppen tottalt överlastad.
Vh Elisabet Stockholm...
Hej Elisabet!
Vilket år du har haft! Det är verkligen en lång och krävande behandling du gått genom.
Jag tänker först och främst att det behövs mer tid för dig att återhämta dig. En klok sköterska som jag tidigare jobbade med brukade säga att det tar lika lång tid att återhämta sig som att få behandlingen, fast då talade hon om ett behandlingsförlopp på ca 6 månader. Kanske du måste räkna med att det kan ta upp emot ett halvt år att komma igen i alla fall.
Det låter som du just kommit ut ur torktumlaren med många kroppsliga och kanske själsliga symtom som fortfarande plågar dig. Jag tänker att du måste ha ett återbesök inom kort där du kan få stämma av dina symtom med en läkare. Ring till kontaktsköterskan och boka en tid! Naturligtvis har din onkologiska enhet fortsatt ett ansvar för din sjukskrivning så snart efter avslutad behandling. Så småningom kan man hamna i en situation då det inte är rimligt att sjukskriva under diagnosen bröstcancer längre. I sådana fall kan det bli aktuellt att koppla in primärvården, men för mig låter det som om onkologen ska ta ansvaret ännu en tid.
Du är nog inte där ännu, men så småningom är det dags att återgå till jobbet, och du ska förstås återgå gradvis, till att börja med ett par timmar om dagen, högst på 25 %. Om du känner att det kommer att bli svårt att komma tillbaka till jobbet är det en möjlighet att arrangera med ett samrådsmöte med deltagande av arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvården. Det brukar alltid bli ett bra möte och underlätta återgången till arbetet. Det är bra att arbetsgivaren får en förståelse för de problem som råder, ofta kan det gå att göra anpassningar som underlättar.
Det kommer att bli bättre, men det kan ta litet tid.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarFör drygt ett år sedan fick jag diagnosen: "60 x 45 mm stort DCIS Hollandgrad 2 samt en invasiv tumör 2 cm. Tumören är NHG 2, ER 95 %, PR 100 %, Ki-67 12 % och HER2-negativ. I armhålan 1 av 5 lymfkörtlar med mikrometastas 0,9 mm." Är 43 år gammal.
Jag gjorde mastektomi och fick dostät cellgiftsbehandling (EC 90 och DOC 75) samt 15 ggr strålning med boost pga att tumörområdet låg nära bröstmuskeln. Dock sa kirurgerna att de fick bort allt.
Nu får jag zoladex och exemestan. Hade tidigare Anastrozol, men bytte för att se om biverkningarna skulle bli mindre. Biverkningarna är fortfarande jobbiga (ledsmärta, inflammerade senor, torra slemhinnor, ingen sexlust, vallningar, svårare att sova och blir lätt nedstämd) och jag funderar på om jag borde avsluta den endokrina behandlingen. Samtidigt är jag ju rädd för återfall. Hur ser prognosen ut, med och utan behandling?
Kan lägga till att jag tränar tungt 4 dagar i veckan, så jag tror inte mer träning skulle minska biverkningarna.
Prognos utan endokrin behandling?Fick en bröstcancer diagnos,HER2 positiv hormon känslig,steg 3, fick ven port och olika sprutor mediciner kortison ,cell gifter ca 5 månader ,en dag/vecka, sen ’tårtbit” operation,sen 15 strålningar,sen cellgifter ca 7 månader-can 1 dag varannan vecka,sen avslutad,ej letrosol eller något då kraftiga biverkningar och enbart ”hjälp” till 2 %
Opererad år 2023
Nu 49 år
Ännu svåra svettningar/humörsvängningar med mera
Kan ej ta anti depressiva
Tar vagivital akti gel och elexir pharma Happy vagina
Upplevde bemötande med mera som illa,traumatiskt med så klart
Vill veta om återfall i cancer,allt!
Olika cancer finns i min släkt,båda sidor och flera har dött av cancer och vissa lever med cancer-min pappa har kol min mamma har haft nån form av gyn cancer(opererad tre gånger varav två på grund av slarv av läkare) hon fick även bröstcancer strax efter mig
Tack på förhand för svar
Her2 återfalls risk