Hej, tack för din komplettering, och din intressanta fråga! Du har rätt i det mycket av det du skriver, och jag vill inte på något sätt ifrågasätta Zippstudiens resultat. ZIPP visar dock endast att två års tamoxifen och två års GNRH verkar ha likartad effekt. Det finns andra aspekter av detta att ta hänsyn till. Andra studier visar att 5 års tamoxifen är effektivare än 2 år, och nu även studier som visar att det finns en ytterligare effekt om man fortsätter att ta hormonell behandling upp till 10 år. Av detta skäl får man nog anse att resultaten i ZIPP är litet inaktuella. GNRH, liksom att ta bort äggstockarna kirurgiskt, har absolut en roll för att förebygga återfall efter bröstcancer om den används på rätt sätt. Det är en stark medicin som försätter även unga kvinnor i klimakteriet med allt vad det betyder för välbefinnande, långsiktig benhälsa och inte minst sexualitet. Det finns en stor sk metaanalys från 2007 som inkluderar data från 16 olika studier och antyder att effekten av GNRH (där Zoladex är den i Sverige mest använda) som enda behandling inte är som man säger statistiskt signifikant. Det ser ut som om det kan finnas en effekt, men den är inte statistiskt säkerställd. I gruppen som också fick tamoxifen är den däremot det. Den studie som har mest betydelse för dagens vårdprogram är SOFT-studien som tar utgångspunkt i aktuell behandling som även inkluderar kemoterapi och dessutom är smart på det sättet att den endast inkluderade patienter som var bekräftat (med blodprov) premenopausala efter eventuell behandling med kemo (de prognostiskt mest gynnsamma i den studien fick inte kemoterapi). I den studien finns inga patienter som endast fick GNRH så just den frågan som du ställer kan SOFT inte besvara. Man skulle dock med SOFT i bakhuvudet kunna fundera på varför GNRH i metaanalysen från 2007 inte bet lika bra ensamt som tillsammans med tamoxfen. Kanske vissa patienter inte hade någon äggstocksfunktion att tala om, d v s inte var helt premenapausala? För dessa kan man inte förvänta sig att GNRH ska bidra positivt till att förebygga återfall , vilket tam gör även hos dessa kvinnor eftersom tam funkar både för pre- och postmenopausala. Det är ju även känt att enstaka kvinnor med det jag kala "starka" äggstockar får en otillräcklig effekt av GNRH vilket gör att även dessa patienter inte har fullgod effekt av endast GNRH. . Det viktiga är att vi använder tillgängliga behandlingsverktyg på ett förståndigt sätt. Om det är så att en premenopausal kvinna inte kan ta tamoxifen p g a oacceptabla biverkningar får man förstås försöka finna på ett sätt att göra det bästa i den situationen. Ett sätt kan vara att kontrollera känsligt östrogen i blodet och om det är högt ge GNRH, samt kontrollera att effekten på äggstockarna är fullgod genom ett uppföljande prov och samtidigt utvärdera bieffekterna av den behandlingen. På så vis har man optimerat GNRH-behandlingen. Hur länge ska man då behandla? Om GNRH-behandlingen fungerar (bevisat genom mätning av östrogen) och är fördragbar skulle jag föreslå en längre behandling än två år. Litet beroende på omständigheterna kan man i en sådan situation även fundera på att småningom operera bort äggstockarna så slipper man gå till syster för ett stick i månaden. Som ett kuriosum kan jag nämna att effekt av den kirurgiska metoden att at bort äggstockarna vid spridd bröstcancer beskrevs redan av Beatson 1896 och är den äldsta kända hormonella terapin vid bröstcancer. Hoppas detta var till nytta.