Hej, jag ska försöka ge svar på dina frågor. 1) Jag tänker att det viktigaste kanske är att du ska vara litet försiktig med fötterna som blir känsliga av capecitabin, fortsätta att smörja och inte gå för mycket barfota. Capecitabonet går kvickt ur kroppen men det tar längre tid för huden att återhämta sig, den måste hinna växa tillbaka igen. 2) När det gäller att sola, så ska väl strängt taget alla vara litet försiktiga med solen, jag har märkt att många får extra stränga förhållningsregler om detta i samband med cytostatika och är litet osäker på den exakta bakgrunden till det. Det finns vissa läkemedel som tillsammans med solen leder till en kraftig reaktion t ex vissa antibiotika, och vissa hudläkemedel. De cytostatika man ger, är inte riktigt så farliga tillsammans med solen på det sättet. Jag tänker att det faktiskt inte är långsiktigt hälsosamt att "steka" sig i solen, solning leder ju faktiskt till en ökad risk för melanom. Hur ska man göra då? Det är väl som vanligt, lagom är bäst. Du kan visst vara ute och njuta av sommaren, men solbada med måtta och solskyddsfaktor! Hur länge sitter metallsmaken i? Det kan nog vara olika, jag kan inte ge någon annan prognos än att det med all sannolikhet kommer att försvinna så småningom. MAgen återmämtar sig snabbare, 3) Det finns två typer av studier i detta ämne: de mest tillförlitliga är de där man randomiserat patienter som skulle kunna behandlas med det du kallar "tårtbit" + strålning eller mastektomi. Dessa studier gjordes för länge sedan när bröstbevarande operation var ltet nytt, nu kan man förstås inte göra såna studier längre. De visar att utfallet är helt likartat, det går bra på båda sätten. Sen har man på senare år försökt göra jämförelser där man tittat på hur det gått för patienter som behandlats med de olika strategierna, men inte randomiserats. Det finns alltid en risk med sådana studier eftersom det finns en risk, eller till och med är sannolikt att man valt att behandla på det ena eller andra sättet baserat på en orsak, t ex att de mastektomerade hade större tumör än de som fått bröstbevarande behandling. Det finns staistska metoder att försöka hantera detta, men jag vill mena att det ändå finns vissa problem med den typen av studier, de randomiserade studierna är alltid mer tillförlitliga. Det man kan säga är ändå att det inte finns skäl att tro att det skulle vara sämre med bröstbevarande behandling, men man kan inte säga att det skulle vara bättre bortsett från att det förstås kan vara en fördel att inte bli av med hela bröstet. Men varför strålar man inte alltid då? Det är en delvis annan och läng historia. Sammanfattningsvis kan man säga att det skulle vara att överbehandla att alltid stråla efter mastektomi vid litet mindre och inte körtelspridd bröstcancer. 4) Detta är också en litet komplicerad fråga. Ca 15-3 är ett prov som kan användas för att följa behandlingsresultatet vid medicinsk behandling vid spridd sjukdom, men rekommenderas inte för att följa friska patienter som fått botande behandling. Jag uppfattar att du tillhör den senare kategorin, så på den punkten är jag inte helt överens med den läkare du träffade. Det kan tyckas konstigt, men den som sa att det inte är till nytta att identifiera ett allvarligt återfall tidigt med t ex PET har faktiskt rätt. Det är skillnad på mammografi där man letar efter en liten tumör i bröstet och t ex att med PET leta efter en begränsad spridning i skelettet. Det finns helt enkelt inga studier som visar att den minoritet av patienter som drabbas av ett allvarligt återfall har en fördel om man t ex hittar återfallet med en PET, och det är därför man inte utför rutinmässiga undersökningar på det sättet under uppföljningen. Detta innebär förstås inte att man aldrig ska röntga, men att det inte finns underlag vid bröstcancer att ha en generell "screening" för att finna spridd sjukdom. Det är en återkommande fråga, och jag förstår att det kan tyckas litet konstigt. Men det är ändå så det verkar vara.