Hej, det är viktiga frågor du tar upp. De har belysts tidigare i detta forum, och jag lovar inte att du blir belåten med mitt svar. Men först vill jag kommentera att du skriver att du har lobulär bröstcancer. När jag läser får jag snarare uppfattningen att du är frisk efter att ha haft lobulär bröstcancer. ENligt mitt synsätt är du frisk sedan det du opererats framgångsrikt och man tagit bort tumörcellerna som fanns i bröstet och armhålan. Du är frisk, men det är klart att det finns en risk för allvarligt återfall. Och det är den risken som den medicinska tilläggsbehandlingen syftar till att minimera. Och det gör den genom att hantera sk mikrometastaser, alltså sådana som är för små för att se på röntgen. Litet grovt sett kan man säga att om man ser metastaser på röntgen (Datortomografi) så är de för stora för att kunna botas av medicinsk behandling. Nu till frågan om att "leta" efter metastaser med röntgen. Man skulle kunna tänka sig att göra det på de sätt som du diskuterar. Problemet är dock inte att man inte skulle kunna göra det, utan att det inte finns stöd för att det är till långsiktig nytta för individer som är friska efter bröstcancer att identifiera metastaser. Jag brukar säga att den minoritet som drabbas av allvarliga återfall har inte ett bättre utfall efter att man identifierat återfallet på röntgen än om man finner det på annat sätt. Och detta är baserat på ett par studier där man låtit en grupp genomgå olika undersökningar under uppföljningen och en grupp där man inte gjort det, och utfallet är alltså att man inte i högre grad kunde bota dem som hade röntgenfynd vid "screeningundersökning" jämfört med dem som upptäcktes på annat sätt. Detta kan tyckas konstigt och svårsmält, men det är så det ser ut. Man kan alltså inte rekommendera att ta Ca15-3 för att leta återfall. Det jag skriver här innebär förstås inte att man aldrig ska röntga en tidigare bröstcancerpatient. Vid besvär som skulle kunna bero på ett återfall, smärtor eller andra besvär, kan förstås t ex en CT ingå som led i utredningen. När det gäller asymmetri kan jag inte värdera detta såhär, men jag tänker att det beror på graden av asymmetri. Du vet hur det kan vara om man har ett bord där ett ben är för kort, om man börjar såga i benen är risken förstås att man åstadkommer en situation där man förkortar för mycket och får en ny asymmetri. Jag tänker att det kan vara den typen av resonemang som gör att man år tveksam till en ny operation om det inte är en väldigt påtaglig skillnad i bröstvolym. Slutligen, ja man kan se att t ex Ki67 skiljer sig åt i metastas jämfört med den primära tumören i bröstet, det är bl a därför man vill ta prov om man misstänker ett återfall, men skillnad i Ki67 är därvid inte de mest informativa analyserna, bl a för att det inte finns någon standardisering vad gäller hur man mäter Ki67 i metastasvävnad. Det är troligen viktigare att se om det finns en förändring i hormonreceptorer eller HER2. HOppas detta ganska långa svar ända kan hjälpa till att få en förståelse för varför man gör som man gör.