Visar 10 av 6216 träffar
2019-11-08
Hej!
Jag har nyligen genomgått en mastektomi av höger bröst pga diagnosen pleomorf lobulär cancer in situ (PLCIS).
Det var närmast en slump att detta upptäcktes. Jag sökte läkare för att jag tyckte att jag kände en knuta i vänster bröst. Mammografi visade ingenting. Ultraljud visade ingenting i vänster bröst, men man hittade i stället en 6 mm förändring i höger bröst. Finnålsbiopsi visade på cancer.
Jag fick först operera bort en mindre del av bröstet då man misstänkte att jag hade en 6 mm liten tumör - invasiv cancer.
PAD-svaret visade i stället på PLCIS i ett 34x15 mm stort område. Detta var inte radikalt bortopererat - endast 1 mm marginal, 0 mm mot djupet.
Jag rekommenderades att ta bort ytterligare en del av bröstet. Men då jag kände att detta var för osäkert begärde jag i stället att få göra en mastektomi.
Jag har förstått att det finns risk för att PLCIS kan uppstå även i mitt kvarvarande bröst. Om detta inte upptäcks kan det ju i förlängningen leda till invasiv cancer.
Till saken hör att jag har täta bröst och jag känner mig inte trygg med mammografi som enda uppföljning.
Jag har tagit upp med min läkare att jag skulle vilja operera bort även det kvarvarande bröstet i profylaktiskt syfte.
Har dock upplevt att det finns ett motstånd mot detta med hänvisning till att man inte vill operera bort friska kroppsdelar.
Som jag ser det finns det ingen säker diagnostik som kan visa att mitt bröst är friskt. Jag känner att min livskvalitet kommer att bli starkt nedsatt av att behöva leva med denna oro.
Rent praktiskt tycker jag också att det skulle vara enklare att leva med en platt bröstkorg än med ett bröst. Jag är inte intresserad av att göra någon rekonstruktion eller av att använda protes. Jag är 60 år och kan acceptera och lära mig att leva utan bröst. Jag känner inte att min identitet som kvinna står och faller med att jag har bröst.
Sammanfattningvis undrar jag alltså hur jag ska gå till väga för att få sjukvården att lyssna på min oro och min vilja ?
Kan det vara en bra idé att begära en ny medicinsk bedömning/ second opinion i en annan sjukvårdsregion ?
Hej! Ja, det är inte lätt med oro, det förstår jag, men kanske du har blivit oroad lite i onödan? LCIS är som du säger en indikation på att det kan uppstå en "riktig" cancer i endera bröstet. LCIS i sig är inte något som egentligen kräver behandling förutom kirurgi. Täta bröst är något som diskuteras alltmer. Man vet att det är svårare att bedöma täta bröst mammografiskt och att det förutom detta finns en ökad risk för cancer i täta bröst. Brösten "ska bli" mindre täta och mer fettomvandlade efter klimakteriet, men långt ifrån alla blir det. Det finns ännu ingen samsyn kring hur man ska hantera detta, men många frågor. Hur stor är egentligen risken? Ska man göra om mammografiscreeningen? ska andra undersökningsmetoder användas till alla kvinnor med täta bröst? Ska någon förebyggande behandling sättas in?
Jag tror kanske inte att du blev mindre orolig nu, men jag vill bara säga att det är en svår fråga och att det inte finns något bra svar. Om du har god kommunikation med din kirurg som opererade det andra bröstet kanske du kan få den hjälp du önskar gällande det andra bröstet. Men som du säger - motstånd finns helt säkert.
Renske Altena
Docent i onkologi. Forskare, Karolinska Institutet.
Dölj svarSpridd bröstcancer med begränsad spridning max 5 metastaser i 1-2 organ behandlas idag på samma sätt som annan spridd bröstcancer. När man tittar i vårdprogrammet finns ett kapitel 19.8 om detta. Jag vet bland annat att immunterapi alltid erbjuds vid TNBC om cancern inte har fjärrmetastaser oavsett CPS-värde (PD-L1) men inte vid oligometastatisk bröstcancer. Varför?
Vilka medicinska förändringar kan man se i framtiden? Studier pågår med SABR och mer intensiv lokal behandling (nämns i vårdprogrammet kap 19.8). Finns något mer som kan bli aktuellt?
Oligometastatisk bröstcancer TNBCHur kan det vara praxis att tungt medicinera alla som har hormonkänslig bröstcancer med en antihormonell behandling som förstör och bryter ner hjärta, hjärta, leder och skelett när effekten är så liten? Cirka 2,8 procent på gruppnivå hos dem som inte har cancer spridd till lymfkörtlarna. Det är ju ett fruktansvärt angrepp mot friska kvinnor att tvinga i dem dessa mediciner som får så stora konsekvenser på övrig hälsa och livskvalitet. Kan man inte bara acceptera att vissa får återfall? Det är ju för jävligt att vissa kommer få det, men jag förstår inte konceptet att låta andra aspekter av hälsan hos potentiellt helt friska kvinnor bli lidande. Det känns inte holistiskt. Det känns helt vansinnigt. Som en teori av en galen professor i ett labb, typ.
Antihormonell behandlingHej! Jag fick bröstcancer 2024, behandlades med op, cellgifter, strålning och HER-2 AK. Står på Anastrozol. Har nu smärta i höftlederna bilateralt, främst höger höft sedan ca 6 månader tillbaka. Känns nästan som att det är "tomt" i höftleden. Gör ont när jag sover på den sidan. Ibland hälta, ibland mycket bättre men ändå en molande värk. Fysio och NSAIDS har inte hjälpt, min vc vill inte skriva röntgen. Bör jag vara orolig för metastaser? kan det bero på anastrozol? har gått ned i vikt frivilligt via kostminskning på kort tid.
Tacksam för er!
MVH
HöftsmärtaPåbörjade behandling mot HER 2-positiv cancer hösten -23, fortfarande menstruerande vid 52 år. Efter cellgifter inga fler menstruationer. Nu vid nästan 55 år ökande flytningar sedan en-två månader och nu en mycket liten blödning. Upplever inte direkt torra slemhinnor. Behöver jag följa upp detta?
Blödning efter behandling o menopausJag har trippelnegativ bröstcancer med spridning till närmaste armhåla och har just startat upp behandling enligt KN 522 varje vecka samt immunterapi var tredje med pembrolixumab. Jag förstår att flera regioner och sjukhus som tex Akademiskai Uppsala använder köldhätta som standard, dock inte Karolinska där jag behandlas eftersom man inte anser att effekterna uppstår i mitt fall plus av policyskäl i regionen. Nu har jag emellertid läst på och det verkar som att det finns ganska många studier som påvisar att hårsäckarna och stamcellerna klarar sig bättre med köldbehandling särskilt inför fas 2 vilket gör att man minskar risken för långvarigt håravfall, dessutom växer håret snabbare och bättre efter behandling. Stämmer detta enligt er bild och finns det något särskild just med min cancertyp och behandling att beakta här? Jag planerar att köpa in en privat utrustning om det inte finns starka skäl emot
Effekter av köldhätta?56-årig kvinna.
Cancer mammae sinister. Opererad PME + SN 2026-08-05. Postmenopausal.
42 mm, ILC, grad 2, ER 100%, PgR 40%, Ki67 3%, HER2- (1+).
GEX: Inkonklusiv.
Radikalt. SN 1 av 2 (makro). Luminal A-lik
T2 N1
Diskussion adjuvant cytostatika E90C x 3 => Docetaxel 80 x 3.
Förlängd Letrozol 5 + 2-3 år.
Lokoregional RT alternativt T-REX.
Iv Zoledronsyra 3 år.
Hur ser ni på behandling med cytostatika?
Diskussion cytostatikaHej! Är det uteslutet att byta ut nuvarande blodtrycksmedicin mot spironolacton efter hormonpositiv bröstcancer? Teoretiskt finns det ju en ”konflikt” mellan Exemestan och Spironolacton, men det senare läkemedlet tycks (vad jag förstår) inte öka risken för återfall. Tänker att spironolakton skulle kunna motverka håravfall och svullna ben? Hur ser ni bröstonkologer på spironolacton efter hormonpositiv cancer?
Motverka håravfall vid behandling med exemestanHej, jag har fått diagnosen bröstcancer Her2 positiv. Stor tumör i ena bröstet med några metastaser i lymfkörtlarna (portvakt). Det har gått 9 dagar sedan första cellgiftsbehandlingen med Docetaxel samt sprutan för antikroppar, vita blodkroppar samt Zoladex. Min kropp protesterar kraftigt och jag har fått gigantiska bölder i ansiktet vilket jag tror är hormonellt och kommer från Zoladexen. När jag nu i efterhand får läsa vilka ytterligare biverkningar som finns samt många kvinnors delade bild av att man mår väldigt dåligt av den så är min fråga om denna verkligen är nödvändig att fortsätta med? Jag får lov att säga att de biverkningar jag haft den här första tiden har helt klart varit överkomliga men smärtan i ansiktet nu tar just nu överhand och livskvaliteten känns i botten. Att även läsa att man kan få djupa depressioner känns inte som ett alternativ att gå igenom om orken ska finnas för att tackla cellgifterna. Jag är 35 år, lever ett aktivt liv med mycket utomhusträning och vill inte ha fler barn. Ser fram emot att få svar samt argument till detta.
Är Zoladex ett måste?Jag har en fråga om återfallsrisk samt vilken hormonbehandling som ger bäst skydd i mitt fall? Har fått TCHP för her2pos och
hormon positiv cancer, ER 90% PR 90%, grad 3, ki67 70%. Efter neoadjuvant behandling grad 1, ki67 2%, her2 neg, ER 60%, PR 1%, RCB1 och friska körtlar. Strålning postop samt Kadcyla pga att ursprungstumören var pos. Står på tamoxifen och zoladex nu men har förstått att många yngre högriskfall får aromatashämmare. Är 40+. Var går gränsen för att vara högrisk?
Återfallsrisk och hormonbehandlingHej! Hormonkänslig bröstcancer 2019 då 34 år, operation, cytostatika och strålning. Mensen upphörde efter första dosen cytostatika. Sen Zoladex och tamoxifen, Zoladex slutade jag med mars 25 och tar fortsatt Tamoxifen. Hösten 25 kom blödningar tillbaka, har varit långa cykler på mellan 100-40 dagar, mycket rikliga blödningar. Upplever nu väldigt kraftigt påverkan på måendet som jag kopplar till hormonsvängningar. Har flera gånger, ca 10-14 dagar innan blödning, blivit dålig. Extrem trötthet, värk i kropp, nedstämd och kraftig ångest, detta har hållit i några dagar, svårt att fungera i vardagen och jobbet.
Vad är er erfarenhet av detta? Blir det lättare? Lr har jag dessa besvär tills jag kommit in i klimakteriet? Vad kan jag göra för att underlätta? Mediciner?
Ångest förklimakteriet tamoxifen