Visar 10 av 5868 träffar
2022-04-04
Jag har diagnostiserats med lobulär invasiv BC. Operationen (modell tårtbit) visade på en 26 mm stor tumör (större än vad mammografin visade). Den var sk radikal, dvs allt togs bort. I övrigt klassas den som grad 2, HER-negativ, hormonkänslig (östrogen 80% och prog 5%) med Ki 13%. 9 lymkörtlar togs bort, visade cancerceller i alla 9.
Såvitt jag förstår svarar den lobulära cancern inte så bra på cellgiftsbehandling. Trots detta är det vad som föreslås, tillsammans med skelettstärkare, strålning och hormonbehandling i 8 år. Den enda jag fått träffa ang den föreslagna behandlingen är en ST-läkare vid inskrivningen, som i stort sett bara lämnat över ett papper och sagt att detta gäller. Inget utrymme gavs för vidare diskussion, han visste nog själv inte mycket. Jag visste inte då att lobulär beter sig annorlunda, heller inte att jag faktiskt har rätt till samtal om behandlingen. Allt gick väldigt snabbt och känslan är att man som BC-patient på denna avdelning tillhör de mindre intressanta och ges lite utrymme för samtal, och alla fysiska möten med oss verkar hållas av ST-läkare. Detta att varje behandling ska prövas individuellt verkar vara en teoretisk dröm utan verklighetsförankring. Allt hanteras av ett team "allas och ingens ansvar", man får varken egen kontaktsköterska eller namn på ansvarig behandlande läkare. Följden blir många kontakter där alla säger lite olika, och förstås också en känsla av otrygghet hos patienter. Och säkert merarbete för avdelningen.
Frågan jag ställer mig är: Är cellgiftbehandling verkligen så nödvändig i detta fall? Vad är i så fall faktaskälen? Hur stort utrymme kan patientens egna önskningar och tankar få spela, dvs kan det ses som ett gränsfall? Hur ser den överlevnadsprocenten ut i just detta fall, med hänsyn till olika behandlingar? Jag är 59 år och i övrigt frisk.
Hej.Lobulär bröstcancer beter sig annorlunda på så sätt att den bland annat ofta är lite svårare att se på mammografi när den är liten, än den duktala bröstcancern. När det finns en tydlig indikation för cytostatikabehandling, brukar vi inte tänka annorlunda om det är en lobulär bröstcancer jämfört med om det är en duktal cancer. Man kan grovt säga att både behandling med cytostatika och antihormonell behandling ökar 10-årsöverlevnaden med 10% vardera, sammanlagt alltså ca 20%. Även den skelettstärkande behandlingen ökar överlevnaden med några %. Behandlingen minskar risken att bröstcancern ska komma tillbaka men vi kan förstås aldrig ge garantier, utan risker i % är baserat på statistik från studier på stora patientgrupper, och säger inget om hur det går för den enskilda patienten.
Jag tycker att det låter som att det förslag på behandling du fått låter rimligt, utifrån den information du ger. Jag skulle tro att den största faktorn som gör att cytostatikabehandling erbjuds är att det fanns cancerceller i lymfkörtlarna. Jag skulle inte räkna det som ett gränsfall. Som patient har man förstås rätt att avstå från behandling men det är viktigt att då ha fått diskutera för och nackdelar med behandling med sin läkare.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar2026-04-15
Jag har utvecklat ett trauma för mammografi efter att ha blivit återkallad en gång för 12 år sedan. Jag trodde det var slut, så efter flera bilder och ultraljud utan anmärkning bröt jag ihop av lättnad. Efter det hoppade jag över en gång men gick vid nästa kallelse och fick ett brev där det stod att det inte fanns tecken på bröstcancer. Jag bara grät och kunde andas och sova igen. Pandemin kom, perfekt tyckte jag som hade all anledning i världen "att hoppa över" det obehagliga. Köerna växte och oj så lång väntetid vilket jag återigen tyckte var skönt: jag slapp "elefanten i rummet". Man vet ju att man ska gå, att det är en förmån och att det räddar liv! Ändå skapar det hos mig ångest och det blir en existensiell fråga mot allt förnuft. För två år sedan tog jag mod till mig och knallade dit igen när jag blev kallad. Återkallad igen, samma ställe i samma bröst. Fler bilder och ultraljud, återigen släpptes jag fri "utan anmärkning" med detta utlåtande:
Mammografi visar bilateralt måttligt tät bröstvävnad. Patienten har återkallats på grund av ett misstänkt detta område på projektion 2 upptill i vänster bröst. På de tagna bilder har dock området samma utseende som på tidigare undersökningar. Ultraljud visar i detta område lite mer samlat körtelvävnad och inget malignitetsmisstänkt. Inga patologiska lymfkörtlar i vänster axill. Patienten får kraftigt lugnande besked och återgår till screeningen.
Nu fick jag en ny kallelse och traumat väcktes återigen. Jag läste flitigt på om "fakta" för att "slippa" men jag är ju rädd om mig... Jag tog på mig mina modigaste skor, bokade om till en tid samma dag och gick. Nu är det en vecka sedan och jag sover inte av oro. Jag är bokstavligen livrädd för att bli återkallad igen! Jag är 56 år så jag borde vara vuxen! Jag har små, mjuka bröst utan kännbara eller synliga förändringar eller hårdheter och ingen cancer i släkten. Kan ni hjälpa mig att sova om nätterna genom något slags lugnande sätt att tänka? Jag är orimligt rädd.
Hej
Vad tråkigt att det blivit så att mammografiundersökningen orsakar så mycket oro för dig. Mitt bästa råd är att prata med sköterskorna när de gör undersökningen om hur du känner, och vid behov även ringa till avdelningen innan undersökningen om du känner att det är svårt att orka gå dit, för att du ska få det stöd du behöver för att klara av att delta.
Det bästa är att delta vid varje tillfälle du blir kallad. Eftersom bilderna varje gång jämförs med tidigare bilder kan en säkrare bedömning göras när det finns flera tidigare undersökningar att jämföra med.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar Om mammografi allmäntJag har en trippelnegativ spridd bröstcancer (till lungorna) och fått veta att immunterapi inte fungerar för mig då den är helt negativ och inte finns några receptorer som gör att immunterapibehandlingen skulle fungera både CPS och IC-score under 1.
Jag har läst om nya behandlingar s.k. cytostatika-konjugat med antikroppar och undrar om det kan vara ett alternativ för mig? Eller finns att nya behandlingar som kanske skulle kunna fungera för mig.
Jag har hittills gjort 7 behandlingar med Paklitaxel en gång per vecka. Eventuellt ska jag ingå i TAOMINA-studien framöver om sjukdomen är stabil.
Kan antikroppsbehandling fungera vid spridd TNBC?Tack Anne, för ditt svar angående min fråga om "Prognos för min bröstcancer." Men skulle också gärna vilja veta hur stor risken är för återfall och spridning, med den bröstcancer som jag hade. Skulle också vilja veta hur mycket den antihormonella efterbehandlingen som jag nu genomgår (Exemestan i 5 år) kan minska ev. risk för återfall och spridning. Jag har mycket biverkningar från Exemestan, dock lite mindre än med Letrozol. Tänker att om risken är liten, kanske jag kan överväga att avsluta den behandlingen? Det är 4 år kvar!! Tror mej ändå förstått att min cancer inte var av den snällaste sorten, då cellerna i tumören graderades till 3. Är införstådd att dylika beräkningar görs på gruppnivå, men för mej skulle det ändå ha ett värde, för hur jag sak tänka inför framtiden MVH Agnetha
Hej. Risken för återfall efter 10 år är ca 12 %, efter 5 års behandling med tex Letrozol. Vissa återfall (tex i bröstet/ärret) går att behandla med botande målsättning, så alla återfall innebär alltså inte spridd sjukdom.
Med den hormonsänkande behandlingen minskas risken för återfall med ca 6% (om man räknar efter 10 år), dvs risken halveras. Nyttan är alltså ganska tydlig, men samtidigt måste biverkningarna också värderas. Ofta finns hjälp att få för att det ska vara lite lättare med behandlingen. Nu vet jag inte vilka biverkningar du har, så det är svårt att ge tips. Man kan tex prova en annan sort aromatashämmare, eller byta till tamoxifen (om det inte finns kontraindikationer). Prata med din sköterska/läkare för att se vad som kan göras för dig, är mitt råd.
Den tumör du hade var Grad 3, dvs Luminal B, och den är lite lömskare än den minst aggressiva sorten. Å andra sidan fanns det ingen spridning till sentinel node, vilket ju är positivt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Risk för återfall och spridning2026-04-09
Jag har opererats den 2/12 då de tog bort mitt högra bröst samt 24 st Lymfkörtlar. 13 st lymfkörtlar var påverkade. Har fått göra metastasutredning och inga metastaser har inte hittats. Min cancer är hormonell och stadium 3. Har genomgått 3 st behandlingar med EC90 var tredje vecka. Skulle få Doc 75 men pga besvär med tarmarna bytte läkaren till paclitaxel i 9 v. En varje vecka, Behövs verkligen så många behandlingar?
Har fått första förra veckan och skulle fått dos 2 i går men den blev inställd pga förhöjda levervärden. P-ALAT = 2,37, P-ASAT = 0,94. De var lätt förhöjda innan behandlingen förra veckan. P-ALAT = 1,05, P-ASAT = 0,66
Är det vanligt med sådan värden i samband med cellgifter?
paclitaxel och förhöjda levervärden2026-04-09
Finns det någon forskning på om biverkningar av tamoxifen blir värre eller inte om behandlingen påbörjas hos kvinnor som redan lider av svåra naturliga klimakteriebesvär så som kraftiga nattsvettningar, intensiva och frekventa värmevallningar dagtid, kraftig ledvärk, nedstämdhet och torra slemhinnor inklusive vaginal atrofi?
Tamoxifen vid redan naturligt svåra klimakteriebesvär.2026-04-09
Hej,
Först av allt; stort tack för att ni finns, ni betyder mycket! Jag undrar om ni kan svara på hur vanligt det är med kraftiga ryggsmärtor i samband med en första behandling av zoledronsyra? Jag fick min behandling i förrgår och under natten till igår uppkom feber, frossa och värk i rygg, nacke och axlar. Jag har tagit två paracetamol fyra ggr per dygn och en ibumetin 3 ggr per dygn men det hjälper endast måttligt. Jag har så ont att jag knappt kan resa mig, gå, stå eller röra mig. Vad bör jag tänka på för att underlätta och när ska man eventuellt söka vård?
Biverkningar Zoledronsyrebehandling2026-04-09
Hej! Jag opererades för hormonberoende bröstcancer 2023 där man till slut gjorde mastektomi pga ej radikalt bortopererat. Cancern var inte spridd till lymfkörtlarna och jag fick efterföljande strålning men ej cellgifter. Har ätit Tamoxifen sedan årsskiftet 2023-2024 och tanken är att jag ska äta det i 5 år. Jag hade inte hamnat i klimakteriet när jag började. Jag har väldigt mycket biverkningar av Tamoxifen som ständig pms, värmevallningar och ökade flytningar (som jag kollat upp hos gynekolog). Eftersom jag inte fick cellgifter har jag inte kontakt med någon onkolog. Nu undrar jag om det finns annat behandlingsalternativ än Tamoxifen? Har hört att om man ska ta Anastrazol istället krävs att man är i klimakteriet men jag vet ju inte eftersom jag ”kemiskt” hamnat i klimakteriet av Tamoxifen. Jag är 51 år och min mens kommer med några månaders mellanrum, väldigt oregelbunden sedan jag började med Tamoxifen. Tack på förhand!
Hur vet man om man kan gå över till Anastrazol från Tamoxifen?2026-04-09
Hej, vill sluta med Prolia pga biverkningar.Avslutade hormonbehandling (anaztrosol))efter 7 år för 6 mån sedan.Proliainjektioner i fyra år.Äter Kalk o C-vitamin.
Är det ok att avsluta nu eller hur länge bör jag fortsätta?
Sluta med Prolia efter slutbehandling med Anatrozol2026-04-09
Jag fick BC 2019 (38 år gammal), genomgick mastektomi, cellgifter (6 ggr: 3 EC och 3 DOC), strålning och därefter antihormonell behandling (tamoxifen och Zoladez) i fem år. Sista zoladezsprutan i somras (2025j och sista tamoxifen i dec (2025). Igår fick jag mens igen och undrar om det är normalt? Jag har fortfarande kvar vallningar, vilket känns konstigt när mensen kommit tillbaka?
Mensen kommit tillbaka