Hej, när det gäller HER2-riktad behandling med antikroppar så kan det fungera på två olika sätt. HER2 sitter på cellernas yta och när antikropparna sätter sig där hjälper det immunförsvaret att ta kål på dessa celler. HER2 leder till en signalering inne i cellerna, som stimulerar cellerna. Den andra mekanismen handlar om att antikropparna stör denna signalering. Summa summarum så leder detta till att HER2-positiva celler går under (dör). Effekten blir större om man ger antikropparna tillsammans med cytostatika. Det är extra tydligt när man talar om Kadcyla som du ju korrekt påpekar är HER2-riktade antikroppar som är laddade med cytostatikamolekyler. I fallet Kadcyla leder detta till effekt endast på de HER2-positiva cellerna. När det gäller hormonell behandling är det på samma sätt så att det endast har effekt på östrogenreceptorpositiva celler, d v s celler som har östrogenreceptorer i sig (dessa receptorer sitter faktiskt inte på utsidan av cellerna utan i dess inre, i cellkärnan). Tamoxifen fungerar på ett annat sätt än aromatashämmarna (Letrozol, anastrozol och exemestan). Låt oss börja med hur östrogen fungerar: Östrogen sätter sig i receptorn som nyckeln i ett nyckelhål, och vrider om "låset" vilket leder till en stimulering av dessa celler och gynnar deras delning t ex. Tamoxifen sätter sig på samma sätt i nyckelhålet, och blockerar därmed möjligheten för östrogen att "komma till". När tamoxifen sätter sig i nyckelhålet vrider den om nyckel litet grann, men inte alls lika mycket som östrogen, effekten blir en blockering av receptorn och att cellerna berövas stimulering. Aromatashämmarna funkar på ett annat sätt. Dessa läkemedel hindrar nybildningen av östrogen, ffa i fettvävnad som sked även hos kvinnor som kommit in i klimakteriet, och berövar på det sättet östrogenreceptorerna möjlighet att bli stimulerade. Exakt vad det är som gör att östrogenreceptorpositiva cancerceller kan ligga vilande och vakna upp en dag efter många år vet man inte. Det är litet underligt. Men det kan inte bara förklaras av att man avslutat den hormonella behandlingen. Det kan hända att celler som slagit sig ner t ex i skelettet eller någon annan stans redan innan cancern blir opererad, ligger vilande under hormonbehandling och många år därefter, innan de av någon anledning vaknar till liv och ställer till med elände. Jag vet i alla fall inte vad det beror på att de plötsligt kan sätta igång. Man kan ju dock komma ihåg att det inte är det vanligaste, i de flesta fall sker detta inte.