Hej! Jag skulle vilja höra någon av er överläkares resonemang kring prognoser - som "second opinion" - för mina två olika hormonella bröstcancer nedan. Vad gäller cancrarna är jag mycket påläst och jag har full insikt om att en enskild person inte återspeglar statistiken. Samtidigt vet jag att risken för att få en ny, oberoende cancer i det andra bröstet är mycket låg (möjligtvis 0,4-0,8 procent per år) och ändå fick jag den så som det kan det vara i livets roulette. Mars 2017 fick jag vid 47 år diagnosen IDC Luminal B höger bröst, grad 2, Ki-67, ER 100%, PR 30%, Her-2 neg. Mått mammografi 30 mm, ultraljud 23 mm, för hand 39x39 mm. Behandling i ordningsföljd: sentinental node med negativt svar, 3 ggr EC, 10 ggr paklitaxel, bröstbevarande kirurgi, 16 strålningar och 8 boost. Patologisvar kirurgi: Ki-67 5%, ER 70%, PR 0%, Her-2 neg, ärrig fibrosering med kvarvarande IDC och en DCIS grad 3 inom ett område 21x11 mm, minsta marginal kaudal resektionsrand 0,8 mm och djup resektionsyta 5 mm. Tamoxifen i 6 mån från okt 2017. Kraftiga biverkningar med insomni och värmevallningar från senommaren (paklitaxel, stress att cancern inte krympte av cytostatikan och möjlig tamoxifen) så test av utsättning tamoxifen april 2018. Vid försök till insättning tamoxifen dec 2018 inträffade en allvarlig arbetsmiljöhändelse, medicinering fick avvakta, började igen dec 2019 men fick avsluta jan 2021 pga ny diagnos med ILC som tenderar att vara resistent mot tamoxifen. Januari 2021 fick jag vid 51 år diagnosen ILC Luminal A vänser bröst, grad 2, Ki-67 10%, ER 80%, PR 70%, Her-2 neg. Storlek mammografi ca 15-20 mm och MRI 90x55x90 mm. Spridning till 1 lymfknutna som var ca 10 mm vid MRI. Genmutationsanalys: ingen mutation påvisad. Behandling i ordningsföljd: 5 ggr EC, masketomi och 7 lymfkörtlar borttagna, 15 strålningar mot bröst och axill. (Ej paklitaxel pga lite kvarvarande neuropati i tårna sedan 2017.) MRI före masketomin i maj 2021: 60 x 50 mm och lymfkörtel normaliserad. Patologisvar kirurgi: uppskattat tumörområde 85 x 75 mm med multipla, små tumörhärdar av kvarvarande ILC med mellanliggande fibros, minsta marginal till sidoresektonsyta 7 mm kaudalt och övrig yta 14 mm medialt, ingen påvisad intravasal tumörväxt, Ki-67 4%, ER 85%, PR 5%, Her-2 neg, 2 positiva axillära lymfknutor med storlek största metastas 4 mm (den andra knutan enstaka mindre tumörscellstromber), radikal excision. Efterbehandling: Anastrozol minst 5 år troligen 10 år och Zoledronsyra 2 ggr per år i 3 år. Utifrån statistiken 2017 (utifrån T2N0M0 som blickar 10 år tillbaka i tiden och då fick inte IDC Luminal B cytostatika) visar att risken för återfall i min IDC är 60% på 10 år - om jag inte missminner mig. Å andra sidan borde kvarvarande cancerceller från min aggressivare cancer 2017 inte ha mått så bra av en ny cellgiftsomgång 2017. Utifrån statistiken 2021 visar statistiken återfall i min ILC (utifrån T3AN2M0) på 60% och risken för återfall mycket långt fram i tiden (20 år efter prognos) är högre i ILC än andra undergrupper i BC. ILC blir på så vis en slags "kronisk" cancer (å andra sidan har alla som har celldelningar risk för cancer hela tiden om sådana celler går under immunförsvarets radar). Jag vet att kvarvarande låg Ki-67 och hög ER är positivt för prognosen, men jag vet också att ILC T3A med spridning till lymfknutor (dock inte fler än två) och IDC Luminal B är mindre bra (fast Luminal minskar över tid). I er syn kring prognos utifrån mina diagnoser och behandlingar vill jag gärna höra er syn om längd på Anastrozolbehandlingen i relation till benskörhet och forskningsläge om ytterligare nytta efter 7 år. Skälet till det är att jag har blivit behandlad sedan 2017 för cancer och jag skulle vilja bli fri från biverkningarna av Anastrozolen efter 5-7 år och inte först 2031. Tack för ert resonerande svar i förväg!