Visar 10 av 6011 träffar
2019-12-18
När jag för snart 9 år sedan valde att göra en bröstförstoring för att få tillbaka form & fyllighet efter att ha gått 3 år med bara tomma påsar kvar efter 3 ammade barn så hade jag ingen aning om att just jag skulle drabbas av en mycket ovanlig cancer i immunsystemet som heter Bia-ALCL, jag hade aldrig hört talas om det då och enligt Kosmetisk Kirurgi så var Mentor texturerade bröstimplantat helt säkra!
Jag mådde så psykiskt dåligt av att ha tomma påsar kvar, gick från C till A kupa och mitt självförtroende var nere på noll, jag badade inte, ville inte visa mig i urringat och jag vantrivdes verkligen med mina bröst så därför förstorade jag dem och det har verkligen boostat mitt självförtroende så det var värt det! Nu så har det gått 6 månader sedan mitt vänstra bröst svullnade upp till dubbel storlek mot det högra, i Jönköping skrev läkaren att jag utvecklat bia-alcl, i Stockholm är de 97% säkra att det är Bia-alcl MEN vätskan av den 4:e punktionen på 890 ml visar bara en infektion så det är runt 3% chans att det inte är cancer. Trots detta vill dem på Karolinska operera ut mina implantat och bröstkirurgen nekar mig både en direkt rekonstruktion och en senare rekonstruktion fast att jag förklarat varför jag gjorde en bröstförstoring och hur dåligt jag kommer att må psykiskt med ännu mindre bröst då de förmodligen ska göra en bloc operation och kanske måste de ta bort min bröstmuskel. Och så var det nånting med bröstkorgsväggen som jag inte uppfattade vad hon menade. Hon sa oxå att det inte är säkert att de kommer kunna ta ut hela kapseln och implantatet i ett stycke vilket betyder att cancern kan komma tillbaka och då kan det både gå snabbare och sprida sig och då vet jag inte om jag kommer att överleva. Det tar mig väldigt hårt att inte få en rekonstruktion med släta implantat, hon sa att man inte kan lägga in mindre än 600cc som jag har nu och att 800cc knappt finns. Hon sa även att jag inte ska förvänta mig ett snyggt resultat och detta får mig att känna mig både ledsen, arg och kränkt. Att känna avsky över sina egna bröst och att må psykiskt dåligt av att vara platt var ingen tillräcklig anledning till att beviljas en rekonstruktion sa hon. Jag vill inte dö, men jag vill inte leva stympad och må psykiskt dåligt resten av mitt liv heller! Operationen är planerad den 8 januari 2020 så jag har en väldig press lver mig och ingen att prata med som förstår mig.
Varför är inte min livskvalitet lika viktig som alla andras och varför har inte jag rätten att känna mig som en hel kvinna? Jag blir 38 år i januari.
//Förkrossad
Hej! Svårt, förstår jag. Implantaten och kapseln måste tas bort och sedan ska en mikroskopisk undersökning göras så att man vet att det är radikalt borttaget. Om det växer lokalt på muskel blir det större kirurgi och kanske också någon typ av cellgifter.
Jag kan egentligen inte riktigt förstå varför du inte skulle kunna få nya implantat. Det borde inte vara ett hinder ens om det blir efterbehandling. Dock är denna diagnos så pass ny och så lite "beforskad" att man inte har någon kunskap om vad som händer om man sätter in nya implantat. Det finns en tanke att det kanske är en ökad risk för att bilda nya lymfom. Som kirurg vill man ju inte medverka till det. Det finns inga klara riktlinjer. Det bästa du kan göra är att diskutera med din bröstkirurg igen. Kanske är det klokast att vänta ett par år med att göra en rekonstruktion?
Renske Altena
Docent i onkologi. Forskare, Karolinska Institutet.
Dölj svarEfter behandlingen 2010 gjordes en rekonstruktion med Lambå och inplantat. Någon bröstvårta med vårtgård gjordes aldrig. Efter att ha blivit äldre och dessutom gått ner i vikt har jag nu en stenhård boll på vä sida och en tom påse på hö sida. Detta ser inte klok ut, inte ens med bh utan är helt osymmetriskt. Kan man efter så lång tid få hjälp att fixa till det så det ser någorlunda ok ut? Jag op i Västerås men bor nu i Sthlm.
BröstrekonstruktionKan man utveckla serom 1 år efter "tårtbits" operation? Hur känns ett serom, kan huden bli förändrad o spänd?
SeromHej, Hur stor är återfallsrisken om man väljer att inte äta Letrozol? Min tumör var 16 mm, två portvakter togs bort, ingen spridning. Duktal hormonkänslig, grad 1, Her 2 negativ, Luminal A med Ki-67 3%. Har mycket kraftiga biverkningar och funderar på att inte ta denna sortens medicin. Hur ska jag tänka? Förstår att det bästa är att ta den men.
ÅterfallsriskHej! Jag var på mammografi i måndags (1/6) då jag känt en knöl i mitt högra bröst.. Man gjorde även ultraljud och finnålspunktion. På mammografi och ultraljud såg man att jag har flera cystor i brösten (som jag även undersöktes för i februari 2025, då man även tömde några cystor men vätskan skickades då inte på analys pga. att vätskan var klar och läkaren menade att det då inte behövdes) men läkaren sa att det inte var något som såg misstänkt ut. Han tog dock prover på knölen jag känt och skickade för analys, som jag skulle få svar på om cirka 2 veckor efter att de också tagit upp detta på någon konferens. Gör de alltid det? Sjuksköterskan som var med sa att jag inte skulle gå in och läsa min journal under tiden utan vänta på att de eller min läkare på VC tog kontakt när provsvaren kommit.. Varför säger de så? Är så orolig att det ska vara cancer och går under av denna väntan! Är det vanligt att de tar prover fast de inte misstänker något? Är det vanligt att dessa prover sedan visar sig vara cancer även om inget misstänkt syns på mammografi eller ultraljud? Är så ledsen och orolig :(
Hej. Anledningar till att man ibland avråder från att läsa i journalen är egentligen flera, bland annat att det kan vara jobbigt att få ett negativt besked och sedan inte kunna ställa följdfrågor. Det kan skapa mer oro, än nödvändigt. En annan anledning är att det som står i en journal, när anteckningen inte är signerad är att den kan vara felaktig. Det kan ha smugit sig in ett extra ord, eller att det saknas ett ord som gör att betydelsen blir tvärt om mot för vad som var tänkt. På cystor som tömmer sig på klar vätska och som minskar vid funktion skickas oftast inte vätskan för analys. Om det finns ett tätare område (som kan utgöras av en knöl man känner) tas prov, även om man kanske tycker att det ser ofarligt ut. Det kallas för trippeldiagnostik (att känna, göra röntgen och att ta prov). Det vanligaste är att man diskuterar på en konferens när det tagits ett prov, innan det svaras ut till patienten. Proceduren är alltså helt normal och behöver inte innebära att det är något "farligt". Detta ingår i rutinen och ger en bra kvalitet på bedömningen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Svar på finnålspunktionJag har en fundering kring behandling med kisqali. Jag opererades i oktober 2026 för hormonell bröstcancer i höger bröst, all cancer bortopererad och ingen cancer i lymfan. Jag har genomgått tre behandlingar med EC 70 och nio behandlingar med Paklitaxel även strålats fem gånger och äter ni letrosol och ska göra det i fem år. Nu vill min läkare att jag ska äta Kisqali i tre år . Jag känner stor oro för denna behandling eftersom jag också är typ1 diabetiker sedan 1976 och så har jag också parkinsons sjukdom sedan 20:24. Jag har mått väldigt dåligt speciellt i min parkinson under behandlingen och jag är rädd för att få problem med njurar och lever hjärta mm vid kisqali behandling. Jag skulle vilja veta hur en annan läkare tänker om min situation.
Hej. Jag kan inte svara på hur stark rekommendationen för Kisqali är för din del, då jag inte har hela bilden klar för mig. När vi planerar för behandling vid bröstcancer tar vi hänsyn till flera faktorer, tex tumörstorlek, om det finns cancerceller i lymfkörtlar och tumörbiologi. Andra viktiga faktorer är samsjuklighet, (ålder till viss del) och vad patienten själv vill. I det nationella vårdprogrammet för bröstcancer finns rekommendationer om när och hur vi ska välja bland alla läkemedel som finns att ta till. Rekommendationer innebär inte att vi alltid ska göra på ett eller annat sätt, det finns många faktorer som kan påverka vad den slutliga behandlingen blir, tex patientens egna önskemål. Jag tycker att det är viktigt att ha en dialog om för och nackdelar, så att beslutet fattas på en bra grund. Jag föreslår att du pratar med din läkare igen. I slutet måste det ändå i denna situation vara ditt önskemål som väger tyngst.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring behandlingenJag äter tamoxifen och b12 pga brist. Är det ok att ta dessa två tabletter samtidigt
Olika läkemedelHej! Jag är 49 år och jag fick en remiss från VC till en bröstmottagning för att kolla upp en ev knöl. Ultraljud och röntgen visade inget avvikande. Röntgenläkaren berättade att hen kunde se många cystor och att jag har täta bröst.
Nu är jag orolig för att vanlig screening med röntgen inte är tillräckligt utan att kanske även ultraljud bör göras som komplement.
Kan jag begära/kräva att få komplettera med ultraljud när det är dags för screening?
Rekommenderar ni termografi som komplement?
Blir lite osäker på hur jag ska tänka. Jag bor i Stockholm.
Funderingar kring täta bröstHej!
Jag har tagit Verzenios 100 mg i snart två månader. Tar också Letrozol sedan 5 månader tillbaka.
Har genomgått tårtbitsoperation och strålning 15 ggr. Operation och strålning har gått bra. Avböjde cytostatika.
Nu när jag tagit Verzenios i två månader 100 mg så har blodproverna varit ”tillräckligt bra” för att fortsätta. Har lägre värden på leukocyter och neutrofila leukocyter jämfört med referensvärden, men inom acceptabelt värde enligt läkaren. Jag har biverkningar med trötthet, sömnsvårigheter och ledvärk. Har sluppit diarré.
Nu vill läkaren höja dos till 150 mg. Det känns jobbigt. Är rädd för ytterligare biverkningar. Jag har nu kunnat komma tillbaka någorlunda med träning och det sociala, men är fortsatt sjukskriven 100%.
Hur viktigt är det att gå upp till 150mg? Kan det vara tillräckligt att stanna på 100 mg, och ändå få bra skydd mot cancer?
VerzeniosHejsan!
Jag diagnostiserades för invasiv lobulär bröstcancer i november 2025 i Italien och opererades här (mastektomi av hö bröst) den 18 december 2025. Den histologiska rapporten visade på två makrometastaser (2/4) och som alternativ till axillutrymning rekommenderas jag träffa en annan onkolog, som ansåg att strålning räcker gott i kombination med antihormonell behandling. Nödvändiga kompletterande undersökningar har dock tagit tid och jag hade återbesök hos onkologen förra veckan (11/5/2026) och påbörjade då Letrozol. Han sa då att det var 50/50 huruvida jag skulle få strålning. Först idag (18/5) kunde jag konsultera en radiolog. Radiologen sa att mitt fall inte är självklart för strålning:
Tumör: 30 mm
ER 99%, PR 99% Ki67: 8%, Her2 neg 0.
Han föreslår likväl strålning då det ytterligare kan minska risk för lokalt återfall, men tiden är svår. Det har redan gått fem månader sedan operationen och de kan ej påbörja strålningen förrän i juli, då är vi i Sverige. Nu har jag en tid i slutet av augusti, strålningsstart i september dvs 8,5 månader efter op. Riktlinjerna här är att strålning ska påbörjas inom fem månader (dvs idag). Mellan fem och nio månader blir det från fall till fall och därefter gör man det inte.
Svenska riktlinjer tycks vara ännu tightare. Hur resonerar man i Sverige mer specifikt?
Vad är nyttan av så sen strålning kontra risk för biverkningar så sent?
Nyttan med sen strålningKan jag ta bältrosvaccin när jag äter letrozol sedan 2.5 år tillbaka. Hade invasiv hormonkänslig tumör som opererades bort följt av strålning i fem dagar.
Bältrosvaccin