För 30 år sedan fick jag vid 30 års ålder inflammatorisk bröstcancer. Tiden mellan upptäckt till ställd diagnos var 9 dagar och jag fick komma direkt till en onkologisk mottagning för preoperativ cytostatikabehandling. Därefter genomgick jag radikal mastektomi och strålbehandling. Eftersom återfallsrisken var stor fick jag även genomgå en autolog benmärgstransplantation pga behandling med högdoscytostatika. Under hela vårdperioden kände jag mig mycket välbehandlad. Jag vet att min diagnos var allvarlig och har verkligen förstått vikten av tidig upptäckt samt snabbt insatt behandling.
Nu i höst upptäckte min mor (90+) en större tydlig förändring i bröstet. Jag ringde till bröstmottagningen och hon fick tid ca 14 dagar senare. Där fick hon genomgå mammografi, ultraljud och biopsi. Svaret skulle meddelas vid ett besök drygt 3 veckor senare. Vid detta besök på kirurgmottagningen fick vi beskedet att det var bröstcancer (tumörer som sitter tillsammans och mäter ca 5 cm). Cancerbehandlingen, pga ålder, sjuklighet och behandling med eliquiz, skulle initialt endast bli aromatashämmare. Kirurgi (utan narkos) skulle kunna komma ifråga om cancertumören gav sår i huden. Återbesök skulle ske om 3-4 månader, men det skulle även kunna ske om 6 månader.
Mina frågor är:
1. Varför behöver det år 2022 ta 5 veckor för att lämna en cancerdiagnos, som man ändå endast planerar att
behandla med läkemedel?
2. Kan denna behandling anses som en kurativ behandling eller är detta val en palliativ behandling pga att det
gäller en äldre person?
3. Är det rimligt att vänta 6 månader på ett återbesök, när tumören redan nu är tydligt synlig?
4. Jag är helt införstådd med att inte alla äldre personer klarar att genomgå en operation eller andra
cancerbehandlingar (cytostatika) och att man inom vården givetvis måste väga risker med ingreppet i förhållande till
fördelar.
Däremot undrar jag om man kan och bör göra kirurgiska ingrepp i ett bröst där tumören har spridit sig till huden?
Som anhörig vill man inte då få höra: "Nu är det inte möjligt att operera pga spridningsrisken".
5. Det finns ju vårdprogram för bröstcancer. Följs de på samma sätt i alla regioner? Jag blev behandlad i Stockholm
för 30 år sedan. Min mor är bor i en annan region. Där är det bröstkirurgerna som tar beslut om behandling. Enligt
bröstkirurgen, som vi träffade, så tar de bara hjälp av onkologerna när behov finns. Bröstkirurgerna ansvarar även
för behandling med antiöstrogener och aromatashämmare.
6. För livshotande sjukdomar har man ju rätt att få en second opinion. Är det något vi bör försöka få i detta fall?
Hej. Jag ska försöka svara dig så gott jag kan.
1. Att ställa diagnos idag tar längre tid än för 30 år sedan delvis pga att det görs fler patologiska undersökningar idag än vad det gjordes tidigare. Dessutom görs fler analyser för att komma till rätt diagnos. Väntetiden varierar dock mellan lab, på samma sätt som väntetiden att få komma till kirurg har ökat på många ställen.
2. Sålänge tumören är kvar i bröstet och man inte tänkt operera bort den, räknas behandlingen som palliativ. Palliativ antihormonell behandling mot en hormonkänslig bröstcancer brukar kunna vara effektiv under lång period. Det gäller oavsett ålder - man kan vara yngre men ha en samsjuklighet som gör kirurgi olämplig/omöjlig.
3. Jag tycker att 3-4 månader till återbesök är rimligt då det är viktigt att ge behandlingen lite tid att hinna få effekt, 6 månader kanske är lite länge om man tänker på ett första besök. Om allt ser bra ut och att det går åt rätt håll kan nästa besök vara om 6 månader. Däremot är det förstås viktigt att patient (eller anhörig/vårdare) hör av sig om tumören växer eller om det dyker upp något annat.
4: Vi brukar undvika att operera en lokalt avancerad bröstcancer (som spridit sig i huden) - där är tex antihormonell behandling det bästa första valet.
5. Generellt kan man säga att vårdprogrammet följs av alla regioner, men ibland kan det skilja lite, mot bakgrund av lokala förutsättningar, vilket ju vårdprogrammet ger utrymme för (ibland kan man göra på olika sätt).
6. En hormonkänslig bröstcancer hos en äldre kvinna som har samsjuklighet som gör att man vill undvika operation, behandlad helst med antihormonell behandling, precis det din mamma fått. Jag tycker att det låter som att kirurgen har gjort ett klokt val. Man har dock alltid rätt till second opinion om man känner sig missnöjd. Om det "bara" gäller uppföljningsintervallet skulle jag förslå att ni pratar med er kirurg först.
Anne Andersson
Överläkare, onkologi och diagnosansvarig bröstcancer, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.