Visar 10 av 6216 träffar
Hej!
Jag hoppas ni kan ge mig lite kloka råd och bedömning. Jag är vettskrämd och chockad över hur det kan gå till i vården. Behandling som bestäms över huvudet på patienten, utan delaktighet, där det krävs att patienten endast ska foga sig. Jag saknar nu helt förtroende för detta sjukhus och de läkare jag träffat. Tyvärr saknas kunskap om patentlagen, patientsäkerhetslagen, patientdatalagen och i del även nationella vårdprogrammet. Risk- och konsekvensanalys vet de inte vad det är. Jag är nu på väg att helt avstå all form av ingrepp och behandling.
Jag blev i februari diagnostiserad med tidig bröstcancer vänster bröst. Jag är 57 år, äter inga mediciner, inga sjukdomar i övrigt, mycket bra immunitetsförsvar och i stort aldrig sjuk, inte blödningsbenägen, inga inplantat, hög smärttröskel, mycket låg alkoholkonsumtion, men är rökare sedan 40 år.
Biopsi i februari;
Grovnål A/ Duktal invasiv cancer med mucinös och mikropapillär differentiering. Grad 2, DCIS grad 2. ER 94%; PR 82%; Her2 3+ och Ki-67 24% B/ DCIS grad 2.
MR i mars;
BIRADS 1
Vänster bröst:
A. I enlighet med tidigare utredning med bekräftad bifokal cancer finns en rundad 11 mm stor tumör något kaudalt och medialt om mamillen, 2,5 cm från denna.
B. 10 mm dorsalt och något kraniellt om beskrivna tumören ses 7 mm stor satellit ( konstaterad DCIS). Anteroposteriort extent cirka 3 cm.
Tumörerna engagerar inte mamill, hud eller bröstkorgsvägg.
Inget ytterligare malignitetsmisstänkt i bröstet.
BI-RADS 5
Inga patologiskt förstorade lymfkörtlar i axillerna.
Allt bestäms över huvudet på mig, utan min delaktighet. Jag erbjöds enbart ett behandlingsalternativ. Operation med borttagande av hälften av ett litet bröst, utan DIEP, endast knölas till inkl borttagande av två icke påverkade SNB samt därefter strålbehandling och cytostatika. Det är bestämt att en AT-läkare ska få träna. Ingreppet synes mer vara bestämt utifrån en enskild AT-läkares behov av träning än utifrån mina önskemål, förutsättningar och medicinska behov. Åtgärderna känns gamla och förlegade, men kanske är bra i normalfallet, men inte i det enskilda fallet.
Föreslagna åtgärd är enligt mig överbehandling vilket sannolikt leder till biverkningar, konsekvenser och kanske lungcancer. Jag önskar göra minsta möjliga ingrepp m.m. och vill göra ingreppet av bröstet i lokalbedövning. Jag är inte heller intresserad av att ta bort två noder mot bakgrund av risken för komplikationer och biverkningar samt att allt tyder på att det inte finns någon spridning, utan det motsatta. (Det kan ju lika väl sprida sig i blodet.) AT-läkarens handledare är det som bestämmer. Hon är hotfullt och prestigefullt, behagar inte ens ta del av min journal utan hänvisar endast till att läkaren bestämmer och att de följer nationella vårdprogrammet.
När jag föreslår bröstrekonstruktion med fettvävnad från buken DIEP, får jag höra att det inte görs vid något sjukhus i Sverige och i samband med en operation görs det aldrig. (Jag är inte heller intresserad av att ta bort hela bröstet p.g.a. två små områden.) Jag har föreslagit Neoadjuvant behandling med antikroppar (HER2- positiv) i syfte att krympa tumören istället för inledande operation, men får endast höra att tumören måste vara över 2 cm vid HER2-behandling. Jag är inte heller intresserad av cytostatika, utan anser att som efterbehandling borde det räcka med antihormon och antikropp el dylikt. Jag har alltid fått lära mig att man mycket ogärna ger strålning mot lungor till en rökare, likväl mot hjärtat. När jag talat med forskare instämmer de och menar att riskerna och avstående trodde de alla kände till. Frågeteckning finns även vad gäller lambåteknik och ta bort noder.
Jag har tagit del av en hel del forskning, både svensk och internationell samt förstått att det finns regioner som genomför DIEP m.m. och kommit längre i utvecklingen. Jag har även en del medicinsk kunskap sedan tidigare.
Frågor
1. Lämpligast vore kanske titthålskirurgi av A och B, men genomförs det vid något sjukhus i landet? (Föreslagen åtgärd är lambå. tumörområde 3 cm därutöver lär ju ytterligare 1-2 cm marginal tillkmma.)
2. Vad skulle ni föreslå för medicinsk åtgärd/behandling och tillvägagångssätt? Ni får gärna ge olika förslag. Jag vill inte genomgå en massa behandling som kan göra mer skada än nytta på sikt. Jag tror därutöver att det kommer fler mediciner de närmsta åren och önskar därför inte göra en massa onödigt i dagsläget. Ett ingrepp kan man aldrig backa ifrån, men medicin kan mer individanpassas.
3. Finns det någon läkare eller något sjukhus som beaktar patientens önskemål dit man kan vända sig?
4. Vad kan och bör jag göra?
Ni får gärna maila mig direkt eftersom vissa av mina önskemål m.m. troligen kan vara lite kontroversiella eftersom jag till del går emot gängse behandlingsalternativ.
Tack på förhand!
Hej!
Du har helt rätt i att man ska följa Patientlagen och att behandling ska ges i samråd med patienten. Det som gäller är att man har full rätt att avstå från föreslagen behandling (eller delar av den), men att man inte har rätt att kräva någon specifik behandling. Det är många faktorer att ta hänsyn till när man beslutar om behandling.
Titthålskirurgi vid bröstcancer utförs inte i Sverige, och får nog mer anses experimentell. Det är svårt att riktigt se vitsen med det. Om man använder sig av så kallat onkoplastiskt ingrepp kan man operera bort en ganska stor del av bröstet men att det ändå kan bli ett bra estetiskt resultat efteråt, och man har i studier sett att bröstbevarande kirurgi innebär minst lika bra och kanske till och med bättre prognos än att operera bort hela bröstet. Man kan också använda sig av lokala lambåer (som LICAP) för att korrigera om en större bit av bröstet behöver tas bort, lite beroende av hur tumören sitter och hur det ser ut (görs dock inte på alla sjukhus). Rökning är dock ett problem i detta sammanhang och gör att risken för nedsatt läkning och så kallad nekros (vävnadsdöd) ökar markant eftersom blodcirkulationen påverkas. Detta gäller även vid tex DIEP-lambå (som i undantagsfall kan göras som direktrekonstruktion om man opererar bort hela bröstet).
När det gäller strålbehandling har metoden förbättrats väldigt mycket och man kan nu planera strålfälten så att det inte påverkar hjärta och lungor på samma sätt.
Sentinel node-biopsi (SNB) görs för att ta redan på om bröstcancern har spridit sig till lymfkörtlarna, vilket i såfall påverkar prognosen och talar för att man ska ge en mer utökad onkologisk tilläggsbehandling för att minska risken för återfall. Även om risken för besvär från armen finns även efter SNB är den mycket lägre och eventuella besvär mycket lindrigare än efter en axillutrymning.
Något som dock låter mycket konstigt är att man lovar en AT-läkare att göra ingreppet. AT är allmäntjänstgöring efter läkarutbildningen före legitimation, och de brukar inte få göra denna typ av ingrepp. Det låter isåfall mer rimligt att det är en ST-läkare, dvs en legitimerad läkare som är under utbildning för att bli kirurg. Fast även då brukar man inte fokusera på den läkarens behov i samband med ett mottagningsbesök, och när de opererar är det under noggrann översyn av en specialist.
Det är svårt att råda dig fullt ut vad du ska göra, men om du inte känner förtroende för din läkare/mottagning tycker jag att du ska be om second opinion från en annan läkare, eventuell på ett annat sjukhus.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svarSpridd bröstcancer med begränsad spridning max 5 metastaser i 1-2 organ behandlas idag på samma sätt som annan spridd bröstcancer. När man tittar i vårdprogrammet finns ett kapitel 19.8 om detta. Jag vet bland annat att immunterapi alltid erbjuds vid TNBC om cancern inte har fjärrmetastaser oavsett CPS-värde (PD-L1) men inte vid oligometastatisk bröstcancer. Varför?
Vilka medicinska förändringar kan man se i framtiden? Studier pågår med SABR och mer intensiv lokal behandling (nämns i vårdprogrammet kap 19.8). Finns något mer som kan bli aktuellt?
Oligometastatisk bröstcancer TNBCHur kan det vara praxis att tungt medicinera alla som har hormonkänslig bröstcancer med en antihormonell behandling som förstör och bryter ner hjärta, hjärta, leder och skelett när effekten är så liten? Cirka 2,8 procent på gruppnivå hos dem som inte har cancer spridd till lymfkörtlarna. Det är ju ett fruktansvärt angrepp mot friska kvinnor att tvinga i dem dessa mediciner som får så stora konsekvenser på övrig hälsa och livskvalitet. Kan man inte bara acceptera att vissa får återfall? Det är ju för jävligt att vissa kommer få det, men jag förstår inte konceptet att låta andra aspekter av hälsan hos potentiellt helt friska kvinnor bli lidande. Det känns inte holistiskt. Det känns helt vansinnigt. Som en teori av en galen professor i ett labb, typ.
Antihormonell behandlingHej! Jag fick bröstcancer 2024, behandlades med op, cellgifter, strålning och HER-2 AK. Står på Anastrozol. Har nu smärta i höftlederna bilateralt, främst höger höft sedan ca 6 månader tillbaka. Känns nästan som att det är "tomt" i höftleden. Gör ont när jag sover på den sidan. Ibland hälta, ibland mycket bättre men ändå en molande värk. Fysio och NSAIDS har inte hjälpt, min vc vill inte skriva röntgen. Bör jag vara orolig för metastaser? kan det bero på anastrozol? har gått ned i vikt frivilligt via kostminskning på kort tid.
Tacksam för er!
MVH
HöftsmärtaPåbörjade behandling mot HER 2-positiv cancer hösten -23, fortfarande menstruerande vid 52 år. Efter cellgifter inga fler menstruationer. Nu vid nästan 55 år ökande flytningar sedan en-två månader och nu en mycket liten blödning. Upplever inte direkt torra slemhinnor. Behöver jag följa upp detta?
Blödning efter behandling o menopausJag har trippelnegativ bröstcancer med spridning till närmaste armhåla och har just startat upp behandling enligt KN 522 varje vecka samt immunterapi var tredje med pembrolixumab. Jag förstår att flera regioner och sjukhus som tex Akademiskai Uppsala använder köldhätta som standard, dock inte Karolinska där jag behandlas eftersom man inte anser att effekterna uppstår i mitt fall plus av policyskäl i regionen. Nu har jag emellertid läst på och det verkar som att det finns ganska många studier som påvisar att hårsäckarna och stamcellerna klarar sig bättre med köldbehandling särskilt inför fas 2 vilket gör att man minskar risken för långvarigt håravfall, dessutom växer håret snabbare och bättre efter behandling. Stämmer detta enligt er bild och finns det något särskild just med min cancertyp och behandling att beakta här? Jag planerar att köpa in en privat utrustning om det inte finns starka skäl emot
Effekter av köldhätta?56-årig kvinna.
Cancer mammae sinister. Opererad PME + SN 2026-08-05. Postmenopausal.
42 mm, ILC, grad 2, ER 100%, PgR 40%, Ki67 3%, HER2- (1+).
GEX: Inkonklusiv.
Radikalt. SN 1 av 2 (makro). Luminal A-lik
T2 N1
Diskussion adjuvant cytostatika E90C x 3 => Docetaxel 80 x 3.
Förlängd Letrozol 5 + 2-3 år.
Lokoregional RT alternativt T-REX.
Iv Zoledronsyra 3 år.
Hur ser ni på behandling med cytostatika?
Diskussion cytostatikaHej! Är det uteslutet att byta ut nuvarande blodtrycksmedicin mot spironolacton efter hormonpositiv bröstcancer? Teoretiskt finns det ju en ”konflikt” mellan Exemestan och Spironolacton, men det senare läkemedlet tycks (vad jag förstår) inte öka risken för återfall. Tänker att spironolakton skulle kunna motverka håravfall och svullna ben? Hur ser ni bröstonkologer på spironolacton efter hormonpositiv cancer?
Motverka håravfall vid behandling med exemestanHej, jag har fått diagnosen bröstcancer Her2 positiv. Stor tumör i ena bröstet med några metastaser i lymfkörtlarna (portvakt). Det har gått 9 dagar sedan första cellgiftsbehandlingen med Docetaxel samt sprutan för antikroppar, vita blodkroppar samt Zoladex. Min kropp protesterar kraftigt och jag har fått gigantiska bölder i ansiktet vilket jag tror är hormonellt och kommer från Zoladexen. När jag nu i efterhand får läsa vilka ytterligare biverkningar som finns samt många kvinnors delade bild av att man mår väldigt dåligt av den så är min fråga om denna verkligen är nödvändig att fortsätta med? Jag får lov att säga att de biverkningar jag haft den här första tiden har helt klart varit överkomliga men smärtan i ansiktet nu tar just nu överhand och livskvaliteten känns i botten. Att även läsa att man kan få djupa depressioner känns inte som ett alternativ att gå igenom om orken ska finnas för att tackla cellgifterna. Jag är 35 år, lever ett aktivt liv med mycket utomhusträning och vill inte ha fler barn. Ser fram emot att få svar samt argument till detta.
Är Zoladex ett måste?Jag har en fråga om återfallsrisk samt vilken hormonbehandling som ger bäst skydd i mitt fall? Har fått TCHP för her2pos och
hormon positiv cancer, ER 90% PR 90%, grad 3, ki67 70%. Efter neoadjuvant behandling grad 1, ki67 2%, her2 neg, ER 60%, PR 1%, RCB1 och friska körtlar. Strålning postop samt Kadcyla pga att ursprungstumören var pos. Står på tamoxifen och zoladex nu men har förstått att många yngre högriskfall får aromatashämmare. Är 40+. Var går gränsen för att vara högrisk?
Återfallsrisk och hormonbehandlingHej! Hormonkänslig bröstcancer 2019 då 34 år, operation, cytostatika och strålning. Mensen upphörde efter första dosen cytostatika. Sen Zoladex och tamoxifen, Zoladex slutade jag med mars 25 och tar fortsatt Tamoxifen. Hösten 25 kom blödningar tillbaka, har varit långa cykler på mellan 100-40 dagar, mycket rikliga blödningar. Upplever nu väldigt kraftigt påverkan på måendet som jag kopplar till hormonsvängningar. Har flera gånger, ca 10-14 dagar innan blödning, blivit dålig. Extrem trötthet, värk i kropp, nedstämd och kraftig ångest, detta har hållit i några dagar, svårt att fungera i vardagen och jobbet.
Vad är er erfarenhet av detta? Blir det lättare? Lr har jag dessa besvär tills jag kommit in i klimakteriet? Vad kan jag göra för att underlätta? Mediciner?
Ångest förklimakteriet tamoxifen