Visar 10 av 5978 träffar
Jag vänder och vrider på all statistik kring adjuvant behandling. Jag har själv fått ordinerat cellgifter, trazusumab, zoladex och aromatashämmare. Dessa mediciner ges till många kvinnor trots en väldigt marginell effekt, med många många biverkningar till följd. För hormonbehandlingen t ex, går det att läsa att man har dubbelt så stor risk att utveckla bröstcancer utan den. Men det är ju inte riktigt sant, när man tittar närmare på statistiken. Det har en väldigt marginell effekt och så mycket som drygt 13 av 15 kvinnor får behandlingen i "onödan" med svårt fysiskt lidande som följd. Klart att det är dubbelt så stor risk om man plockar ut enskilda siffror, det går att säga vad som helst med statistik. En vän till mig fick nyligen prostatacancer, den allra mest aggressiva formen. När han frågade sin läkare om efterbehandling efter operationen och tog mig som exempel fick han ett skratt till svar och kommentaren: "Män skulle aldrig finna sig i att bli behandlade i onödan, så som många kvinnor blir. Vi har slutat med hormonbehandling och sånt, vi övervakar med blodprov i stället." Det är ju förskräckligt om det är så. Och nu till min fråga: Skulle inte mammografi var tredje månad vara mer effektivt och dessutom billigare och mer skonsamt för kvinnorna? Kritiker säger ju att det till största del är screeningen som har ökat överlevnaden i bröstcancer.
Hej detta var en riktigt intressant fråga. Och svår. Överbehandling är ett reellt problem i samband med förebyggande behandling. Tyvärr är intensivare mammografiövervakning inte en lösning. Mammografi förebygger ju inte återfall, kan bara påvisa det. Och det är inte heller återfallen i brösten som är det som detta i första hand handlar om, utan spridning på andra håll i kroppen. Ja, det är viktigt att man använder statistik på rätt sätt. Antag att man efter operation av bröstcancer har 15% risk att drabbas av allvarligt återfall (spridning) och att den risken kan minska till 10 % risk med hormonell tilläggsbehandling. d v s 5 % absolut tilläggsnytta. Vi bortser för tillfället från att man även får en halverad risk för ny bröstcancer i det andra bröstet. Man kan då korrekt säga att man minskar risken för spridd bröstcancer med en tredjedel. Men man kan också säga att för att en patient i denna situation ska slippa ett allvarligt återfall måste man behandla 20 patienter. "Problemet" är att prognosen även utan behandling är ganska god. Generellt kan man säga att ju större risk för återfall man har, desto större nytta av behandlingen får man. Om man har en mycket god prognos, t ex 95 % recidivfri överlevnad blir tilläggsnyttan så liten att det inte är rimligt att behandla. Men verkligheten är sådan att många patienter har en situation som liknar den jag skisserar ovan. De mätningar vi kan göra på tumörvävnaden, grad, hormonkänlighet, HER2, Ki67 och genexpressionsanalys hjälper till att fatta beslut om vem som har "tillräcklig" nytta av behandlingen. Men jag håller med om att detta är genuint svårt, olika personer kan kan olika uppfattning om vad som är "tillräcklig" nytta, men alla är inte beredda att fundera konkret i dessa banor, utan föredrar att få ett tydligt råd om vad som rekommenderas. De effekter som skisseras ovan kan tyckas begränsade, samtidigt är det införande av medicinsk tilläggsbehanlding som tillsammans med bra mammografiscreening succesivt har lett till att prognosen efter bröstcancer är avservärt bättre idag än tidigare.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarMin mamma fick Tamoxifen utskrivet efter att ha provat både Letrozol och Exemestan men inte tålt biverkningarna. Hon har ätit blodförtunnande i många år och det kan man ju inte kombinera med Tamoxifen. Hon blev upplyst av detta på apoteket och slutade då med blodförtunnande och startade Tamoxifen. Efter en vecka drabbades hon av blodproppar i hjärnan som påverkar henne svårt. Hur är det möjligt att skriva ut Tamoxifen som kan orsaka blodpropp till en kvinna som står på blodförtunnande?
TamoxifenLäste ditt svar på en fråga här nyligen, om biverkningar av hormonbehandling. Tycker inte du svarade på frågan som ställs. Om brist på östrogen anses vara stor hälsorisk, varför utsätts då bröstcancerpatienter för risken att ta bort östrogen helt när effekten är så liten? Varför tycker man att så många friska ska utsättas för dessa enorma hälsorisker. Det stämmer väl inte heller det du säger, att det leder till att 2 extra av 100 som får behandlingen inte dör. Det ska väl ändå vara att 2 extra av 100 som får behandlingen inte får återfall.
Alla som får återfall dör inte.
Håller med föregående frågeställare, att detta verkar vara otroligt märkligt. En massmedicinering av många friska kvinnor, en enorm kostnad för samhälle och för kvinnornas hälsa i form av oåterkalleliga biverkningar. Och förmodligen otroliga vinster för läkemedelsindustrin. Hur arbetar ni med uppföljning och övervakning av biverkningar?
Hej. En sån fråga är ju svår att svara på i ett forum där det blir en envägskommunikation. Det brukar vara bättre att prata och resonera med sin läkare, men vi brukar försöka svara på de flesta frågor.
Helt rätt att alla som får återfall inte dör av sin bröstcancer men jag menar det jag skrev, dvs att man halverar antalet som dör av bröstcancer efter 10 år, dvs i det exempel som gavs dör 2 istället för 4. Antalet som får återfall inom 10 år är högre och även den risken minskar tydligt med hormonsänkande behandling. Antalet som dör av bröstcancer inom 10 år efter diagnos varierar beroende på vilken risk för återfall man har.
Hur man arbetar med uppföljning och övervakning av biverkningar varierar över landet, men alla kliniker som förskriver hormonsänkande behandling har kontaktsköterskor som patienten kan höra av sig till. Vissa kliniker har planerad uppföljning ett par månader efter insatt hormonsänkande behandling. Hormonnivåerna påverkas ju också av cytostatika (om man är ung), åtminstone delvis/tillfälligt. Ibland räcker sköterskekontakt och ibland blir vi läkare inkopplade. Jag tycker att det är jätteviktigt att man som patient känner att man kan höra av sig om man inte mår bra på eller efter sin behandling, det är så olika hur mycket biverkningar man får och hur de biverkningarna påverkar vardagen för patienten.
Dessa (läs hormonsänkande), relativt billiga (men effektiva) läkemedel, där patentet gått ut för länge sedan, torde inte vara något som ger "otroliga vinster åt läkemedelsföretagen".
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Anne AnderssonHej! Efter cellgiftsbehandling och inkastad i klimakteriet så upplever jag mitt hår väldigt glest. Står på zoladex och tamoxifen. Funderar på att göra en PRP-behandling men min sjuksköterska kunde inte svara på om jag kan göra det. Tänker att detta måste vara vanligt efter behandling och frågan kanske dykt upp innan.
PRPVilka är fördelarna respektive nackdelarna med att ta Letrozol på morgonen eller kvällen? Har fått rådet att testa mig fram, men vilket brukar föredras? Vet att det ska intas vid samma tidpunkt, men finns det ett tidspann som är ok? Hur hanterar man bäst bytet av morgon till kväll eller tvärtom om man upplever att det inte fungerar som man börjat?
Tack för att ni finns här som ovärderligt stöd.
Hej. Du kan ta tabletten på morgonen, mitt på dagen eller på kvällen. Det spelar inte så stor roll, ibland får vissa kvinnor mindre biverkningar om de tar den på en viss tid på dygnet, jämfört med andra tider. Man ska försöka ta tabletten ungefär vid samma tidpunkt, men man kan ju glömma tabletten en dag och då ska man inte ta 2 dagen efter. När du ska byta tid för medicinen, tex börja ta på kvällen istället för på morgonen, tar du bara tabletten nästa dag på kvällen istället för på morgonen. Att det blir längre mellan 2 doser gör inget. Inte heller gör det något om det går lite kortare tid mellan 2 doser för att man börjat ta tabletten på morgonen istället för på kvällen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Letrozol morgon eller kväll?Hej, är färdigbehandlad sen ett år men har smärta i ben, rygg mm Pratade med en fysioterapeut som ville utesluta cancer innan vi går vidare. Men läkare rycker på axlarna och säger att man ska sluta oroa sig. Vad gör man? Var tar jag vägen? Känner mig maktlös och förminskad.
Fundering kring smärta och ovilja att utreda av läkareJag har fått Veoza utskrivet och gått på det i 2-3 år nu. Min läkare har aldrig nämnt att det inte rekommenderat efter bröst cancer. Hur ska jag tänka?
Veoza2026-05-31
Jag har haft bröstcancer ! Har varit fri från det ” i 11år fick det runt 2015 ! Men är nu 61 år har plågats både med psykisk ohälsa , samt klimakteriet hemska påföljder ! Men har hört hela tiden att man inte fick ta östrogen för risk med få ny cancer! Vi vet inte om vi har ärftligt cancer ! Men troligtvis ” mormor fick livmoderhalscancer, pappa fick lugncacer , jag dera äldsta dottern fick bröstcancer ! Men nu har mamma fått ny bröstcancer som spred sig till lungorna ! Hon kommer inte klara sig ! Men jag vet inte riktigt varför Hon höll på dö av medicin som skulle ta cancer ! Men jag tycker allt detta är så hemskt ! Förstår inte varför hon inte kunde få någon form av bromsmedicin hon har medicin men det har vården låst in så vi vet inte vad hon får ! Men jag kan kanske få kontakt med er för ev se om vi har ärftliga cancerformer ! Så jag kan hjälpa mina älskade barn ! Ledsen mamma , kvinna
Om cancerJag tar Tamoxifen på morgonen för bröstcancer men blir väldigt trött under dagen, kan jag istället ta det på kvällen?
TamoxifenJag har spridd östrogenkänslig bröstcancer. I dag fick jag ett meddelande från röntgen på Ryhovs sjukhus i Jönköping om att jag inte längre får gå på årlig mammografi. Jag är helt förstörd, det har känts som en pålitlig årlig uppföljning och nu har den plötsligt upphört. Varför? Borde inte spridd bröstcancer ha någon form av uppföljning från sjukvården?
Uppföljning av spridd bröstcancerHej!
Min mormor gick bort i bröstcancer när hon var 67 (hade då haft det i ca 3 år) och även mamma har haft det när hon var runt 50. Jag vet tyvärr ingen annan i släkten som haft det, men mamma är ensambarn så ingen syster att jämföra med. Jag är snart 25, men undrar om det skulle vara relevant att kolla risken för ärftlighet/mutation i BRCA-generna? Och hur man i så fall går till väga?
Jag har även käkat p-piller under en lång tid, ca 10 år, men ingen i familjen har fått blodpropp eller stroke och jag har lågt blodtryck, så det är framförallt bröstcancer jag funderar på som "biverkning" i långa loppet.
Tacksam för svar!
Risk för bröstcancer/mutation i BRCA pga cancer i familj