Hej! Jag är 47 år och har behandlats med Tamoxifen sedan september 2018. Gjorde då mastektomi, cellgiftsbehandling och strålning. Hormonkänslig cancer DCIS. Nu har det snart gått 5 år och sooom jag har längtat till den dagen. Tiden med Tamoxifen har varit jättetuff. Mycket biverkningar i form av stor trötthet, vallningar, stelhet, förändrad sinnesstämning/humör, ingen sexlust överhuvudtaget. Jag har gjort allt för att ge kroppen och mig själv en chans att må så bra som möjligt. Äter regelbundet och till största del hälsosamt, tränar regelbundet, sover 8-9 timmar/natt, ger mig själv tid för återhämtning och saker jag tycker om att göra. Men på grund av trötthet/matthet är jag ofta tvungen att välja bort aktiviteter, människor och tillfällen då jag helt enkelt inte orkar. Min man och jag har ett fint äktenskap men det är en stor sorg för oss båda att min sexlust helt enkelt inte existerar längre. Har motiverat det så för mig själv att det är en begränsad period och eftersom att alternativet är en större risk för återfall, ja då är det inte ett val jag behöver fundera över. Jag kör på och gör allt jag kan för att få vara kvar i mitt fantastiska liv med mina barn, barnbarn, man och alla andra som jag älskar. Men…så läste jag nyligen att det är många som rekommenderas att fortsätta behandlingen med Tamoxifen även efter fem år och att vissa som slutat fått cancer tillbaka efter avslutad behandling med Tamoxifen. Luften har gått ur mig och jag känner mig så otroligt nedstämd av detta. Så jag förstår att det är individuellt men undrar… Är det troligt att jag blir rekommenderad fortsatt behandling? Finns det alternativ till Tamoxifen som ev har mindre biverkningar? Kan man äta en lägre dos och på så sätt få lindrigare biverkningar men ändå ett gott skydd? Finnes det någon ny tillförlitlig forskning inom detta område? Älskar mitt liv och har stort stöd på alla sätt men jag är så trött på att inte känna igen mig själv. Att inte känna lust till mannen jag älskar och i normala fall åtrår mycket. Tack för ert fina arbete 💕