Visar 10 av 6175 träffar
Jag läste ditt långa svar på en fråga om hormonbehandling som någon ställt här tidigare och blir väldigt fundersam. Är det verkligen etiskt försvarbart att utsätta 93 av 100 kvinnor med icke spridd bröstcancer för oåterkalleliga biverkningar och för tidigt åldrande. Eller för den äldre gruppen som du beskriver, 99 av 100. Jag känner en 70 år gammal kvinna där läkarna propsar på hormonbehandling med extrema ledsmärtor som följd. Om det är så minimal effekt förstår jag inte varför äldre ska behandlas med antihormoner? Det är ju ingen signifikant skillnad, en så liten effekt kan lika gärna vara slumpen. Jag skulle vilja fråga dig vad det finns för uppföljning på biverkningarna, dvs hur många bröstcancerpatienter som behandlas med antihormoner som får hjärntrötthet och söker sig till psykiatrin eller allmänvården, hur många som får ledproblem och benskörhet, hur många som får hjärtproblem? Jag har t ex läst att mer än 50 procent av alla de som behandlas med aromatashämmare får svåra ledproblem då ledytor och ligament torkar in. Borde inte behandlingen framställas som ett val, för dem som vill utsätta sig för alla dessa skador på kroppen och till varje pris leva, snarare än en rekommendation? Jag har själv haft bröstcancer och jag fick ingen information alls om biverkningarna, vilket ledde till stora skador på lederna då jag inte var försiktig med idrottsaktiviteter den första månaden av behandlingen. Hade jag i förväg vetat om den minimala effekten, hade jag aldrig tagit dessa mediciner, som nu har förstört mitt liv. Det framställdes som ett absolut måste för att överleva, vilket det ju inte är. Hade faktiskt mycket hellre dött, och det borde ha fått vara mitt val. Det finns studier som visar på den effekt du redogör för, men det finns också nyare studier som redovisar en ännu mindre effekt. Och varför finns det inte uppföljning på biverkningarna någonstans? Jag har sökt och till och med kontaktat socialstyrelsen, men ingenstans finns det siffror på de vårdinsatser som krävs som en konsekvens av bröstcancerbehandlingen, och de förödande konsekvenser behandlingen får för hälsan, hur många som aldrig mer kan arbeta med det de arbetade med innan etc. Lederna är en sak, en mycket svår sak, men påverkan på hjärnan är också mycket allvarlig och det blir uppenbart, när man som jag slutade efter ett drygt år. Det var som att komma ut ur en hjärndimma, och jag är både rädd och orolig för vilka långsiktiga konsekvenser det kommer få för min hjärnhälsa i framtiden.
Det känns som att behandlingen skadar mycket mer än själva sjukdomen. Det är konstigt och svårt att förstå.
Hej. Jag förstår dina tankar och funderingar och det är förstås en svår balansgång emellanåt. Med åren upplever jag att vi blir bättre och bättre på att informera om biverkningar och de olika "Min vårdplan" som vi använder idag hoppas jag leder till en mer jämlik information och tips på egenvård mm.
Många (men inte alla) upplever biverkningarna som hanterbara och vill fortsätta behandlingen. Somliga upplever inga biverkningar alls. I de fall biverkningarna blir uttalade och inte går att lindra tycker jag att det är viktigt att inte "tvinga" någon till behandling. Att avsluta en behandling, oavsett om den är bromsande, botande eller förebyggande måste vara den enskilda patientens eget val. Däremot är det viktigt att få bra information och stöd från sjukvården innan och efter beslutet tas.
Även om du tycker att vinsten är "minimal" så beror det lite på hur man ser på det. De vinster som vi sett i studierna är signifikanta och anses inte bero på slumpen. Livskvalitet ingår som ett viktigt mått i moderna läkemedelsstudier och där ses ingen försämrad livskvalitet vid antihormonell behandling, men resultatet gäller som alltid i sådana studier på gruppnivå och inte för den enskilda individen, som kan ha påtagligt försämrad livskvalitet. Det är därför det är viktigt att det finns kontaktytor (tex en kontaktsköterska) för patienten för att följa upp eventuella biverkningar. Mitt mål var att skriva ett kortfattat svar, men det var visst inte så lätt...
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarFinns det några bra tips hur man kan motverka biverkningen kramp i ben och fötter som jag får av Tamoxifen. Nu har det blivit så mycket att det väcker mig på nätterna…
Tamoxifen / krampHej är det möjligt att använda viktminskningssprutor tex ozempic eller mounjaro samtidigt som Tamoxifenbehandling. Jag ska äta det i ett år till. Detta är min andra 5 årsbehandling då jag har haft bröst cancer i båda brösten vid med ca 10 års mellanrum. Jag har utretts på cancergenetiska och har en ärftlig sort ATM ?
Fundering kring viktminskningspreparat tillsammans med TamoxifenHej,
Jag, liksom flera andra, upplever att min sexlust/libido är helt borta av den endokrina efterbehandlingen efter hormonell bröstcancer. Då detta är en bieffekt av behandlingen så undrar jag vad det finns för medicinsk hjälp att få? Jag vet att det går att få vagotorier med lokalt östrogen (om de hormonfria inte funkar) och att man kan träffa en sexolog, men det är ingen behandling av kärnproblemet utan handlar mer om att jobba runt det. Jag har läst att det utomlands ges t.ex. testosteronbehandling, lokalt testosteron, DHEA-vagitorier och lusthöjande mediciner såsom addyi. Vad för hjälp kan man få? Jag tycker att det här är helt oacceptabla biverkningar.
Hej. Ja, det är en trist och för många jättejobbig biverkan av den antihormonella behandlingen, som ofta påverkar livskvaliteten. Kärnproblemet är ju svårt att lösa då det är en effekt av att östrogennivåerna sjunker så jag tänker att det sätt vi kan hjälpa till är att se hur man kan "jobba runt det", som du uttrycker det. Det finns ingen lösning som fungerar på alla utan det blir en individuell lösning. Att ha slemhinnor som mår bra kan vara en del av det, antingen med hormonfria preparat eller lokalt verkande östrogen. Riskerna med testosteronbehandling i låg dos för kvinnor efter bröstcancer är inte helt klarlagda. Det finns inga rekommendationer i nuläget att använda det. Om inte din onkolog har kunskap att hjälpa dig med dina frågor brukar en sexolog eller "rätt" gynekolog, kunna vara ett alternativ som kan ge fortsatt stöd och rekommendationer. Gynekologerna torde ha mer erfarenheter av testosteron till kvinnor som har minskad sexlust, än vad vi onkologer har.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Ingen sexlust/libido av endokrin efterbehandlingHej, Lynkuet är nu tillgängligt i Sverige sedan juni -2026 och läkare kan alltså förskriva det. Men iallafall på Sahlgrenska är det oerhört svårt att få tillgång till den medicinen då kunskapen är väldigt låg. Jag fick också veta att de var tvungna att ha en konferens innan de kunde börja skriva ut ett nytt läkemedel. Jag tycker det här är oerhört tråkigt då detta är en medicin som har tagits fram speciellt för klimakteriebesvär för kvinnor som har haft bröstcancer och äter hormonsänkande medicin. Jag gav upp om att få det utskrivet via Sahlgrenska och gick istället till min gynekolog som blev väldigt intresserad av den här medicinen och tyckte att det lät jättebra. Onkologen på Sahlgrenska känner till medicinen för de var på en konferens men bröstcentrum som han tillhör efter att cytostatika behandlingen är klar hade aldrig hört talas om den. Väldigt frustrerande! Varför är det så här? Varför får inte alla avdelningar som behandlar bröstcancer samma information och det snabbt? Det finns ju många kvinnor som har oerhört stora besvär av östrogensänkande medicin och att då inte direkt skriva ut den när den är tillgänglig tycker jag är bedrövligt.
LynkuetJag opererades för 4 veckor sen. Såret är inte läkt utan glipar fortfarande lite och jag har inte fått tid för återbesök med provsvar. Läkaren sa idag när vi la om såret igen att det måste läka för vi har bara 2 månader från operationsdagen på oss innan det är bortkastat med strålning. Men vad händer om såret inte läker i tid och det drar ut på tiden innan jag får provsvar och tid på onkologen? Gör man något annat då eller får jag bara leva med oron att cancern kanske inte är helt borta? Varför är det bortkastat om det gått mer än 6-8 veckor efter operation?
Om man inte hinner strålasHej,avslutat bröstcancerbehandling,HER2 positiv hormonkänslig spridd till lymfkörtlar, för ca tre år sen
Tar ingen cancermedicin,är nu 49 år
Samlag tog tvärt slut vid diagnos och nu ca 3 år efter avslutad behandling enbart hänt ca en gång per år
Upplever obehag av rakblads skärande i yttre delar samt känns som’ växt ihop”
Mycket ledsen och orolig över detta
Varit bra innan och min man är omtänksam,
Testat olika kräm,vagivital,klick med flera
Fick ej respons av gyn mfl,ej gjort gyn und. på drygt tio år pga ptsd
Vi sörjer båda detta och står rådlösa
Halland medlem
Inget sex/samliv tre år efter bröstcancerHej
Vad är rekommendationen när det gäller D vitamin/kalcium när du behandlas med Zoledronsyra 6ggr under 3 års tid.
Ska få min sista dos snart och undrar hur länge jag bör ta vitaminerna??Tar även Exemestan sen snart 3 år. Ska jag inte få bentäthetsprovning efter tid p g a detta?
Zoledronsyra och vitaminerÄr i klimakteriet,är så osäker om man vågar påbörja östrogen beh för vissa symtom.
Min mamma hade bröstcancer tyvärr två gånger hon var 60 år första gången det ska inte vara ärftlig
Hur ska man tänka är så osäker
ÖstrogenHej! Jag har blivit rekommenderad 5 års antihormonell behandling efter att ha genomgått en total mastektomi i år pga 100%-ig hormonkänslig bröstcancer. (Dock med en väldigt låg återfallsrisk på drygt 1%). Jag provade först med Tamoxifen men biverkningar gjorde min situation outhärdlig, så nu gör jag istället ett försök med Letrozol i kombination med Zoladex-injektion varje månad. Hormonprover som togs innan insättningen av Zoladex visade ett FSH på 30 och östradiol på 390, så min onkolog ansåg att jag alltså måste komplettera Letrozol-behandlingen med denna spruta för att försätta mig i klimakteriet. (Trodde själv dock jag redan var i klimakteriet då jag inte haft mens på över ett år, är 50 år). Jag behandlas nu alltså med Letrozol i kombination med Zoladex och har det väldigt jobbigt med biverkningarna. Jag lider av stora sömnproblem; vaknar vid 03-04-tiden varje natt med illamående, huvudvärk, hjärtklappning, svettningar och det är omöjligt att somna om. Det känns som kroppen är ”speedad” och inte kan gå ner i varv. Får alltså bara några få timmars sömn per natt vilket leder till att jag känner mig helt slut dagtid. Har dessutom värk i muskler och leder. Har de sista veckorna känts som att jag håller på att ”gå in i väggen” - känner mig helt slutkörd, stundtals svimfärdig och energilös, troligtvis på grund av att jag aldrig får någon ”riktig” sömn. Kontaktade min onkolog om han kunde vara behjälplig med deltidssjukskrivning under en kortare period då jag hört att biverkningarna är värst i början och förhoppningsvis klingar av med tiden. Känner att jag kan klara deltid men full tid är övermäktigt. Har nu tvingats ta ut strödagar med semester lite då och då för att orka. Fick dock till svar av min onkolog att han inte kunde bevilja sjukskrivning då Försäkringskassan ändå inte brukar godkänna den typen av sjukskrivning! Känner mig helt uppgiven nu och vet inte vad jag ska göra. Enligt Socialstyrelsens rekommendationer står det ju att en deltidssjukskrivning är fullt rimlig vid dessa typer av besvär och behandlingar. (Har det dessutom jobbigt med värk och svullnad över operationsområdet efter en hel dags arbete - sitter vid dator. Har gjort en mastektomi med direktkonstruktion). Vilka är Era råd och erfarenheter i ett sådant här läge? Borde man inte bli berättigad till deltidssjukskrivning i min situation? Känner helt uppgiven och förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till då jag känner att jag inte klarar av att jobba full tid. Ska jag tvingas sätta ut den antihormonella medicinen på grund av detta? Livskvaliteten nu är lika med noll och är rädd för att krascha totalt som jag mår nu.
Biverkningar av Letrozol/ZoladexHej! Jag läste ett uttalande av Theodor Foukakis på KI i tidningen Tara nr 12/26. Enligt artikeln säger Foukakis att det finns studier på att lokalt östrogen är ok om man får tamoxifen men inte om man tar aromatashämmare. Hur ska man förstå det(givet att han är korrekt citerad)? Kan man ta Ovesterin om man tar Tamoxifen?
Lokalt östrogen