Visar 10 av 6085 träffar
Jag läste ditt långa svar på en fråga om hormonbehandling som någon ställt här tidigare och blir väldigt fundersam. Är det verkligen etiskt försvarbart att utsätta 93 av 100 kvinnor med icke spridd bröstcancer för oåterkalleliga biverkningar och för tidigt åldrande. Eller för den äldre gruppen som du beskriver, 99 av 100. Jag känner en 70 år gammal kvinna där läkarna propsar på hormonbehandling med extrema ledsmärtor som följd. Om det är så minimal effekt förstår jag inte varför äldre ska behandlas med antihormoner? Det är ju ingen signifikant skillnad, en så liten effekt kan lika gärna vara slumpen. Jag skulle vilja fråga dig vad det finns för uppföljning på biverkningarna, dvs hur många bröstcancerpatienter som behandlas med antihormoner som får hjärntrötthet och söker sig till psykiatrin eller allmänvården, hur många som får ledproblem och benskörhet, hur många som får hjärtproblem? Jag har t ex läst att mer än 50 procent av alla de som behandlas med aromatashämmare får svåra ledproblem då ledytor och ligament torkar in. Borde inte behandlingen framställas som ett val, för dem som vill utsätta sig för alla dessa skador på kroppen och till varje pris leva, snarare än en rekommendation? Jag har själv haft bröstcancer och jag fick ingen information alls om biverkningarna, vilket ledde till stora skador på lederna då jag inte var försiktig med idrottsaktiviteter den första månaden av behandlingen. Hade jag i förväg vetat om den minimala effekten, hade jag aldrig tagit dessa mediciner, som nu har förstört mitt liv. Det framställdes som ett absolut måste för att överleva, vilket det ju inte är. Hade faktiskt mycket hellre dött, och det borde ha fått vara mitt val. Det finns studier som visar på den effekt du redogör för, men det finns också nyare studier som redovisar en ännu mindre effekt. Och varför finns det inte uppföljning på biverkningarna någonstans? Jag har sökt och till och med kontaktat socialstyrelsen, men ingenstans finns det siffror på de vårdinsatser som krävs som en konsekvens av bröstcancerbehandlingen, och de förödande konsekvenser behandlingen får för hälsan, hur många som aldrig mer kan arbeta med det de arbetade med innan etc. Lederna är en sak, en mycket svår sak, men påverkan på hjärnan är också mycket allvarlig och det blir uppenbart, när man som jag slutade efter ett drygt år. Det var som att komma ut ur en hjärndimma, och jag är både rädd och orolig för vilka långsiktiga konsekvenser det kommer få för min hjärnhälsa i framtiden.
Det känns som att behandlingen skadar mycket mer än själva sjukdomen. Det är konstigt och svårt att förstå.
Hej. Jag förstår dina tankar och funderingar och det är förstås en svår balansgång emellanåt. Med åren upplever jag att vi blir bättre och bättre på att informera om biverkningar och de olika "Min vårdplan" som vi använder idag hoppas jag leder till en mer jämlik information och tips på egenvård mm.
Många (men inte alla) upplever biverkningarna som hanterbara och vill fortsätta behandlingen. Somliga upplever inga biverkningar alls. I de fall biverkningarna blir uttalade och inte går att lindra tycker jag att det är viktigt att inte "tvinga" någon till behandling. Att avsluta en behandling, oavsett om den är bromsande, botande eller förebyggande måste vara den enskilda patientens eget val. Däremot är det viktigt att få bra information och stöd från sjukvården innan och efter beslutet tas.
Även om du tycker att vinsten är "minimal" så beror det lite på hur man ser på det. De vinster som vi sett i studierna är signifikanta och anses inte bero på slumpen. Livskvalitet ingår som ett viktigt mått i moderna läkemedelsstudier och där ses ingen försämrad livskvalitet vid antihormonell behandling, men resultatet gäller som alltid i sådana studier på gruppnivå och inte för den enskilda individen, som kan ha påtagligt försämrad livskvalitet. Det är därför det är viktigt att det finns kontaktytor (tex en kontaktsköterska) för patienten för att följa upp eventuella biverkningar. Mitt mål var att skriva ett kortfattat svar, men det var visst inte så lätt...
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarLäkaren sa inte ett ljud. Bara att dom hittat något. Inte om det var farligt eller inte eller vad som kan hända. otrevlig mitt i oron och lämnade med ovisshet efter återbesöket..
Står såhär i journalen: Screening mammografi: DX: 1, SIN: 3
Höger: Inget malignitetsmisstänkt.
Vänster: På CC-projektion något medialt i bröstet finns dorsalt en 7 millimeterstor förtätning. Kod 3.
Ultraljud vänster bröst: SIN: 1
Sonografiskt inget avvikande i bröst eller axill.
Ultraljud höger axill: DX: 1
Inga förstorade lymfkörtlar.
Patient får tid för röntgenledd vävnadsprov vänster bröst.
Vad betyder allt? Fick inga svar från läkaren..Hej.
Hur är ärftligheten med äggstock och bröstcancer? Min mamma fick bröstcancer (tidig upptäckt) vid 67 års ålder. En av hennes systrar fick bröstcancer när hon var strax över 40, och igen flera år senare. En Anna moster till mig fick äggstockscancer i mycket ung ålder, strax över tjugo.
Hur stor är ärftligheten för min dotter?
Tacksam för svar
ÄrftlighetOpererad för 3 år sen, nu börjat få ont i ena bröstvårtan, ngt som bör undersökas?
FunderarHej.
Känt en knöl men inte i bröstet utan på insidan av ena brösten på kanten till bröstet typ. Det känns som den sitter fast, gör inte ont när jag trycker på den men aldrig känt den förut. Jag är 50 år.
Knöl insidan bröstetHej, google har svikit mig så nu gör jag ett försök här :) På min bröstvårta (alltså inte vårtgården utan själva pluppen) har jag i kanske 3-5 år haft en 5 mm ärta eller knöl. den beter sig lite som en finne då man får klämma ut nåt vitt var och varannan vecka för att den inte ska växa sig stor. hoppas kunna få svar,
/Generad 19 åring
Fundering kring ärta på bröstvårtanHar sen några dagar en ljus ljus röd/rosa fläck på ena bröstet, under vårtgården. Innan jag började att smörja in den med canoderm var den lite upphöjd,
men det har försvunnit nu. Ibland känns det som om fläcken går mer åt lite svagt mörkare än hudfärgat och det rödaktiga försvinner. Kan detta vara Inflammatorisk bröstcancer? Läst om svullnad osv, men det har jag inte. Haft det här ett par dagar nu. Kanske kommer det först längre fram om det skulle vara det? Orolig.
Hudförändring på bröstetHej! Jag undrar om rutinen är att man alltid gör ultraljud och eventuella andra prov när man upptäcker en knöl. Jag har upptäckt en knöl och gjorde det nära min vanliga planerade screening. Den är ca 1.5x1 cm. Jag har också gått till vårdcentralen. Resultaten från screeningen/mammografin har inte kommit ännu men det är konstaterat att det finns en knöl som bör undersökas vidare, men man vill vänta på mammografin. Kan det vara så att man på mammografin helt kan utesluta att detta är malignt? Eller ska rutinen alltid vara att göra ultraljud oavsett vad man ser på mammografin? Jag oroar mig. Har tät vävnad och mycket cancer i min släkt, även genetisk. Om det är ett fibroadeneom, kan man med säkerhet urskilja det på mammografin om man har tät vävnad?
Alltid ultraljud?BC vä bröst. Är 52 år. Äter hälsosamt, fysiskt aktiv, röker ej och dricker knappt, normalviktig. Ätit utrogest i 2 år, slutat i smb med diagnos. Biopsi visade: duktogen cancer grad 3 med panel: 100%, 10%. 45% HER2 1+. cN0. Efter op visade PAD: 12 mm stor duktogen cancer grad 2, förnyad panel: 100%, 90%, Ki-67 32%, HER2 2+. 3 benigna sentinel node. Läkare skriver: Således viss heterogenitet men bedöms sammantaget som en luminal B-typ av tumör utifrån Ki-67 och graderingen på biopsin. Rekommenderas enligt nationellt vårdprogram adjuvant cytostatikabehandling. Planerar för 3 kurer EC90 med tillägg Akynzeo och G-CSF följt av Docetaxel x 3. Målet är 100 mg per kvadratmeter. Beroende på hur patienten tålt dom första 3 behandlingarna får man bedöma om man ska börja på 100 mg eller 80 mg per kvadratmeter första dosen Docetaxel. Tillägg Aprepitant och G-CSF. Har fått 5 behandlingar, de två senaste fick jag 90 % av 100 mg docetaxel pga vissa besvär med mage. Kvarstår 1 beh. Därefter planeras strålbehandling mot vä bröst 5,2 Gy x 5 med Gatingteknik och hormonell behandling med start av Tamoxifen och ev skifta till Aromatashämmare efter 1 år.
Frågor: Har jag fått en korrekt o rimlig behandlingsplan? Har effekten av behandlingen och min återfallsrisk påverkats mkt av att jag har fått 90 % av 100 mg Docetaxel och inte 100 %? Bör jag öka den i sista omgången om magen är ok? Jag börjar känna mig lite oroad för strålningen o hormonbehandlingen. Flera på min mammas sida har fått lungcancer o kol. Ger det mig en ökad risk för att få en sån komplikation av strålningen? Om ja, är det då för mig som pat bättre att operera hela mitt bröst istället o på så vis undvika strålningen? Eftersom det även kan ge komplikationer på mitt hjärta. Jag har liten byst, spelar det roll för risken? Eller ger 5 gångers strålning förhållandevis låg risk? Ang hormonbehandlingen, jag har inte haft mens på över 7 mån, varför kan man då inte byta ut tamoxifen tidigare? Dvs om den ger mer biverkningar. Tacksam för svar.
Hej. Jag tycker att din behandlingsplan låter ganska rimlig. Att du fått 90% av EC-dosen behöver du inte oroa dig för. I många delar av landet ges ofta EC90 (dvs 90% av EC100) som standard. Behandlingen ser ganska lika ut över landet men kan skilja litegrann, som i detta fall. Tamoxifen ger ofta, men inte alltid, lindrigare biverkningar än aromatashämmare så det finns inte någon stress med att byta.
Vad gäller strålbehandlingen planerar man doserna så att inte tex lunga och hjärta ska få för mycket dos. Att släktingar har haft lungcancer och eller KOL, behöver inte betyda att risken för dig ökar. Det finns förutbestämda gränser som inte bör överskridas. Risken finns för biverkningar på sikt, men är förhållandevis liten med dagens teknik. Byststorleken spelar inte alltid den största rollen - hur bröstkorgen är formad spelar också en roll. Allt detta tas hänsyn till när man planerar strålbehandlingen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Behandlingsplan hormonell bcHej! Det har nu utvecklats möjlighet att ta DNA-prov från en patients tumör o få ett individuellt provsvar som sedan kan användas bla för att upptäcka återfall. Dvs att man kan följa blodprover för att se om tumör DNA finns i blodet =återfall. Media rapporterar att man har kunnat hitta återfall flera år innan ett sådant syntes på en mammografi. Jag fick min diagnos för 2 år sedan - finns min tumörvävnad sparad i någon biobank eller liknande? Om den är sparad - hur går jag till väga för att få den analyserad? Och kan jag någonstans (via offentlig eller privat sjukvård) få lämna blodprov regelbundet för att upptäcka om tumör-DNA återkommit i mitt blod? Jag var strax under 50 år när jag fick min diagnos o har hemmavarande barn ett bra tag till så för mig är det oerhört väsentligt att upptäcka ett ev återfall så tidig som möjligt så jag vill göra allt jag kan för få ta del av nya möjligheter såsom ett sådant blodprov. Tack för hjälpen!
Sparas tumörvävnad?