Visar 10 av 6216 träffar
2020-03-03
Hej!
Jag blir 48 år i juli och bor ca 30 minuter med bil ifrån Trollhättan.
Sista helgen i juli 2019 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst.
13 september konstaterades det på sjukhuset i Uddevalla att det var en tumör.
25 september opererades tumören bort på ett mycket fint sätt. Man opererade bort ca 26 mm inkl. extra avstånd för att vara säker på att få bort allt. Bröstvårtan har jag kvar och det syns knappt att bröstet är opererat.
Det visade sig dock att man fick inte med någon frisk vävnad trots marginalen ifrån själva tumören. 3 av 15 lymfkörtlar innehöll cancerceller.
Sedan första veckan i november har jag behandlats med cellgifter. Imorgon får jag min sista cellgiftskur, därefter ska jag åter opereras och i maj ska jag strålas.
Inför operationen så har jag fått två alternativ;
1.hela bröstet opereras bort
2.en del av bröstet opereras bort så att det blir en liten "kulle" kvar
I nuläget har jag ganska starka funderingar på att rekonstruera bröstet.
Om jag har förstått det hele rätt så är det då lättare/mindre komplicerat att rekonstruera bröstet om det finns liten del av det naturliga bröstet kvar.
Om hela bröstet opereras bort så behöver man ta hud etc. från t.ex magen eller lår, vilket då innebär ytterligare ingrepp.
Något som jag också fick tips om att ta i beaktning är att det också kan vara mental skillnad huruvida man väljer att operera bort hela bröstet eller inte. Väljer man att lämna kvar en del av bröstet kan det infinna sig en oro över om det kan finnas någon cancercell kvar och man behöver göra ytterligare operation, men det blir ev. mindre komplicerat vid en ev. rekonstruktion. Kanske känns det också mentalt bättre att ha en liten "kulle" kvar? ....eller inte?
Jag är mycket villrådig inför det här valet/beslutet och önskar gärna ytterligare synpunkter som jag kan ha i beaktning/vägledning inför mitt beslut.
Tack!
Bästa hälsningar
anna
Hej Anna,
det är viktiga funderingar du har, och jag ska försöka svara även om jag inte har hela bilden.
Jag tolkar det du skriver så att man antagligen har hittat förstadier till bröstcancer runt tumören (DCIS), annars brukar man inte först ge cellgifter och sedan åter operera. Du säger att det knappt syns att ditt bröst är opererat, vilket är en bra förutsättning. Det viktigaste i detta läge är för din kirurg att bedöma hur omfattande DCIS låg i kanterna av det hen tog bort; ibland når bara lite DCIS i eller nära någon av kanterna, i andra fall växer DCIS överallt och ingen av alla kanterna är cancerfri. Du kan föreställa dig att det är ytterst lätt i det första fallet att bara ta en liten extra bit åt rätt håll från sårhålan och in i den friska vävnaden, medan det kan vara svårt att garantera att allt sjukligt blir borttaget om det växer åt olika håll och kanter. Ytterligare en viktig punkt i detta är ju dels hur stort bröstet är, och hur deformerat det är efter första ingreppet - då är det bra att ditt resultat är fint! Svårt för mig att förstå hur bara "en liten kulle" ska bli kvar om man opererar dig igen.
Generellt sett är det alltid bättre att behålla sitt egna bröst än att ersätta det med någon typ av rekonstruktion, sett till det patienter rapporterar om livskvalitet och självkänsla. Kanske ännu viktigare är att man känner sig delaktig i själva beslutet, och välinformerad om sina alternativ. Så du kanske ska resonera lite till med din kirurg i Uddevalla?
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarSpridd bröstcancer med begränsad spridning max 5 metastaser i 1-2 organ behandlas idag på samma sätt som annan spridd bröstcancer. När man tittar i vårdprogrammet finns ett kapitel 19.8 om detta. Jag vet bland annat att immunterapi alltid erbjuds vid TNBC om cancern inte har fjärrmetastaser oavsett CPS-värde (PD-L1) men inte vid oligometastatisk bröstcancer. Varför?
Vilka medicinska förändringar kan man se i framtiden? Studier pågår med SABR och mer intensiv lokal behandling (nämns i vårdprogrammet kap 19.8). Finns något mer som kan bli aktuellt?
Oligometastatisk bröstcancer TNBCHur kan det vara praxis att tungt medicinera alla som har hormonkänslig bröstcancer med en antihormonell behandling som förstör och bryter ner hjärta, hjärta, leder och skelett när effekten är så liten? Cirka 2,8 procent på gruppnivå hos dem som inte har cancer spridd till lymfkörtlarna. Det är ju ett fruktansvärt angrepp mot friska kvinnor att tvinga i dem dessa mediciner som får så stora konsekvenser på övrig hälsa och livskvalitet. Kan man inte bara acceptera att vissa får återfall? Det är ju för jävligt att vissa kommer få det, men jag förstår inte konceptet att låta andra aspekter av hälsan hos potentiellt helt friska kvinnor bli lidande. Det känns inte holistiskt. Det känns helt vansinnigt. Som en teori av en galen professor i ett labb, typ.
Antihormonell behandlingHej! Jag fick bröstcancer 2024, behandlades med op, cellgifter, strålning och HER-2 AK. Står på Anastrozol. Har nu smärta i höftlederna bilateralt, främst höger höft sedan ca 6 månader tillbaka. Känns nästan som att det är "tomt" i höftleden. Gör ont när jag sover på den sidan. Ibland hälta, ibland mycket bättre men ändå en molande värk. Fysio och NSAIDS har inte hjälpt, min vc vill inte skriva röntgen. Bör jag vara orolig för metastaser? kan det bero på anastrozol? har gått ned i vikt frivilligt via kostminskning på kort tid.
Tacksam för er!
MVH
HöftsmärtaPåbörjade behandling mot HER 2-positiv cancer hösten -23, fortfarande menstruerande vid 52 år. Efter cellgifter inga fler menstruationer. Nu vid nästan 55 år ökande flytningar sedan en-två månader och nu en mycket liten blödning. Upplever inte direkt torra slemhinnor. Behöver jag följa upp detta?
Blödning efter behandling o menopausJag har trippelnegativ bröstcancer med spridning till närmaste armhåla och har just startat upp behandling enligt KN 522 varje vecka samt immunterapi var tredje med pembrolixumab. Jag förstår att flera regioner och sjukhus som tex Akademiskai Uppsala använder köldhätta som standard, dock inte Karolinska där jag behandlas eftersom man inte anser att effekterna uppstår i mitt fall plus av policyskäl i regionen. Nu har jag emellertid läst på och det verkar som att det finns ganska många studier som påvisar att hårsäckarna och stamcellerna klarar sig bättre med köldbehandling särskilt inför fas 2 vilket gör att man minskar risken för långvarigt håravfall, dessutom växer håret snabbare och bättre efter behandling. Stämmer detta enligt er bild och finns det något särskild just med min cancertyp och behandling att beakta här? Jag planerar att köpa in en privat utrustning om det inte finns starka skäl emot
Effekter av köldhätta?56-årig kvinna.
Cancer mammae sinister. Opererad PME + SN 2026-08-05. Postmenopausal.
42 mm, ILC, grad 2, ER 100%, PgR 40%, Ki67 3%, HER2- (1+).
GEX: Inkonklusiv.
Radikalt. SN 1 av 2 (makro). Luminal A-lik
T2 N1
Diskussion adjuvant cytostatika E90C x 3 => Docetaxel 80 x 3.
Förlängd Letrozol 5 + 2-3 år.
Lokoregional RT alternativt T-REX.
Iv Zoledronsyra 3 år.
Hur ser ni på behandling med cytostatika?
Diskussion cytostatikaHej! Är det uteslutet att byta ut nuvarande blodtrycksmedicin mot spironolacton efter hormonpositiv bröstcancer? Teoretiskt finns det ju en ”konflikt” mellan Exemestan och Spironolacton, men det senare läkemedlet tycks (vad jag förstår) inte öka risken för återfall. Tänker att spironolakton skulle kunna motverka håravfall och svullna ben? Hur ser ni bröstonkologer på spironolacton efter hormonpositiv cancer?
Motverka håravfall vid behandling med exemestanHej, jag har fått diagnosen bröstcancer Her2 positiv. Stor tumör i ena bröstet med några metastaser i lymfkörtlarna (portvakt). Det har gått 9 dagar sedan första cellgiftsbehandlingen med Docetaxel samt sprutan för antikroppar, vita blodkroppar samt Zoladex. Min kropp protesterar kraftigt och jag har fått gigantiska bölder i ansiktet vilket jag tror är hormonellt och kommer från Zoladexen. När jag nu i efterhand får läsa vilka ytterligare biverkningar som finns samt många kvinnors delade bild av att man mår väldigt dåligt av den så är min fråga om denna verkligen är nödvändig att fortsätta med? Jag får lov att säga att de biverkningar jag haft den här första tiden har helt klart varit överkomliga men smärtan i ansiktet nu tar just nu överhand och livskvaliteten känns i botten. Att även läsa att man kan få djupa depressioner känns inte som ett alternativ att gå igenom om orken ska finnas för att tackla cellgifterna. Jag är 35 år, lever ett aktivt liv med mycket utomhusträning och vill inte ha fler barn. Ser fram emot att få svar samt argument till detta.
Är Zoladex ett måste?Jag har en fråga om återfallsrisk samt vilken hormonbehandling som ger bäst skydd i mitt fall? Har fått TCHP för her2pos och
hormon positiv cancer, ER 90% PR 90%, grad 3, ki67 70%. Efter neoadjuvant behandling grad 1, ki67 2%, her2 neg, ER 60%, PR 1%, RCB1 och friska körtlar. Strålning postop samt Kadcyla pga att ursprungstumören var pos. Står på tamoxifen och zoladex nu men har förstått att många yngre högriskfall får aromatashämmare. Är 40+. Var går gränsen för att vara högrisk?
Återfallsrisk och hormonbehandlingHej! Hormonkänslig bröstcancer 2019 då 34 år, operation, cytostatika och strålning. Mensen upphörde efter första dosen cytostatika. Sen Zoladex och tamoxifen, Zoladex slutade jag med mars 25 och tar fortsatt Tamoxifen. Hösten 25 kom blödningar tillbaka, har varit långa cykler på mellan 100-40 dagar, mycket rikliga blödningar. Upplever nu väldigt kraftigt påverkan på måendet som jag kopplar till hormonsvängningar. Har flera gånger, ca 10-14 dagar innan blödning, blivit dålig. Extrem trötthet, värk i kropp, nedstämd och kraftig ångest, detta har hållit i några dagar, svårt att fungera i vardagen och jobbet.
Vad är er erfarenhet av detta? Blir det lättare? Lr har jag dessa besvär tills jag kommit in i klimakteriet? Vad kan jag göra för att underlätta? Mediciner?
Ångest förklimakteriet tamoxifen