Visar 10 av 5978 träffar
2020-03-03
Hej!
Jag blir 48 år i juli och bor ca 30 minuter med bil ifrån Trollhättan.
Sista helgen i juli 2019 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst.
13 september konstaterades det på sjukhuset i Uddevalla att det var en tumör.
25 september opererades tumören bort på ett mycket fint sätt. Man opererade bort ca 26 mm inkl. extra avstånd för att vara säker på att få bort allt. Bröstvårtan har jag kvar och det syns knappt att bröstet är opererat.
Det visade sig dock att man fick inte med någon frisk vävnad trots marginalen ifrån själva tumören. 3 av 15 lymfkörtlar innehöll cancerceller.
Sedan första veckan i november har jag behandlats med cellgifter. Imorgon får jag min sista cellgiftskur, därefter ska jag åter opereras och i maj ska jag strålas.
Inför operationen så har jag fått två alternativ;
1.hela bröstet opereras bort
2.en del av bröstet opereras bort så att det blir en liten "kulle" kvar
I nuläget har jag ganska starka funderingar på att rekonstruera bröstet.
Om jag har förstått det hele rätt så är det då lättare/mindre komplicerat att rekonstruera bröstet om det finns liten del av det naturliga bröstet kvar.
Om hela bröstet opereras bort så behöver man ta hud etc. från t.ex magen eller lår, vilket då innebär ytterligare ingrepp.
Något som jag också fick tips om att ta i beaktning är att det också kan vara mental skillnad huruvida man väljer att operera bort hela bröstet eller inte. Väljer man att lämna kvar en del av bröstet kan det infinna sig en oro över om det kan finnas någon cancercell kvar och man behöver göra ytterligare operation, men det blir ev. mindre komplicerat vid en ev. rekonstruktion. Kanske känns det också mentalt bättre att ha en liten "kulle" kvar? ....eller inte?
Jag är mycket villrådig inför det här valet/beslutet och önskar gärna ytterligare synpunkter som jag kan ha i beaktning/vägledning inför mitt beslut.
Tack!
Bästa hälsningar
anna
Hej Anna,
det är viktiga funderingar du har, och jag ska försöka svara även om jag inte har hela bilden.
Jag tolkar det du skriver så att man antagligen har hittat förstadier till bröstcancer runt tumören (DCIS), annars brukar man inte först ge cellgifter och sedan åter operera. Du säger att det knappt syns att ditt bröst är opererat, vilket är en bra förutsättning. Det viktigaste i detta läge är för din kirurg att bedöma hur omfattande DCIS låg i kanterna av det hen tog bort; ibland når bara lite DCIS i eller nära någon av kanterna, i andra fall växer DCIS överallt och ingen av alla kanterna är cancerfri. Du kan föreställa dig att det är ytterst lätt i det första fallet att bara ta en liten extra bit åt rätt håll från sårhålan och in i den friska vävnaden, medan det kan vara svårt att garantera att allt sjukligt blir borttaget om det växer åt olika håll och kanter. Ytterligare en viktig punkt i detta är ju dels hur stort bröstet är, och hur deformerat det är efter första ingreppet - då är det bra att ditt resultat är fint! Svårt för mig att förstå hur bara "en liten kulle" ska bli kvar om man opererar dig igen.
Generellt sett är det alltid bättre att behålla sitt egna bröst än att ersätta det med någon typ av rekonstruktion, sett till det patienter rapporterar om livskvalitet och självkänsla. Kanske ännu viktigare är att man känner sig delaktig i själva beslutet, och välinformerad om sina alternativ. Så du kanske ska resonera lite till med din kirurg i Uddevalla?
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarMin mamma fick Tamoxifen utskrivet efter att ha provat både Letrozol och Exemestan men inte tålt biverkningarna. Hon har ätit blodförtunnande i många år och det kan man ju inte kombinera med Tamoxifen. Hon blev upplyst av detta på apoteket och slutade då med blodförtunnande och startade Tamoxifen. Efter en vecka drabbades hon av blodproppar i hjärnan som påverkar henne svårt. Hur är det möjligt att skriva ut Tamoxifen som kan orsaka blodpropp till en kvinna som står på blodförtunnande?
TamoxifenLäste ditt svar på en fråga här nyligen, om biverkningar av hormonbehandling. Tycker inte du svarade på frågan som ställs. Om brist på östrogen anses vara stor hälsorisk, varför utsätts då bröstcancerpatienter för risken att ta bort östrogen helt när effekten är så liten? Varför tycker man att så många friska ska utsättas för dessa enorma hälsorisker. Det stämmer väl inte heller det du säger, att det leder till att 2 extra av 100 som får behandlingen inte dör. Det ska väl ändå vara att 2 extra av 100 som får behandlingen inte får återfall.
Alla som får återfall dör inte.
Håller med föregående frågeställare, att detta verkar vara otroligt märkligt. En massmedicinering av många friska kvinnor, en enorm kostnad för samhälle och för kvinnornas hälsa i form av oåterkalleliga biverkningar. Och förmodligen otroliga vinster för läkemedelsindustrin. Hur arbetar ni med uppföljning och övervakning av biverkningar?
Hej. En sån fråga är ju svår att svara på i ett forum där det blir en envägskommunikation. Det brukar vara bättre att prata och resonera med sin läkare, men vi brukar försöka svara på de flesta frågor.
Helt rätt att alla som får återfall inte dör av sin bröstcancer men jag menar det jag skrev, dvs att man halverar antalet som dör av bröstcancer efter 10 år, dvs i det exempel som gavs dör 2 istället för 4. Antalet som får återfall inom 10 år är högre och även den risken minskar tydligt med hormonsänkande behandling. Antalet som dör av bröstcancer inom 10 år efter diagnos varierar beroende på vilken risk för återfall man har.
Hur man arbetar med uppföljning och övervakning av biverkningar varierar över landet, men alla kliniker som förskriver hormonsänkande behandling har kontaktsköterskor som patienten kan höra av sig till. Vissa kliniker har planerad uppföljning ett par månader efter insatt hormonsänkande behandling. Hormonnivåerna påverkas ju också av cytostatika (om man är ung), åtminstone delvis/tillfälligt. Ibland räcker sköterskekontakt och ibland blir vi läkare inkopplade. Jag tycker att det är jätteviktigt att man som patient känner att man kan höra av sig om man inte mår bra på eller efter sin behandling, det är så olika hur mycket biverkningar man får och hur de biverkningarna påverkar vardagen för patienten.
Dessa (läs hormonsänkande), relativt billiga (men effektiva) läkemedel, där patentet gått ut för länge sedan, torde inte vara något som ger "otroliga vinster åt läkemedelsföretagen".
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Anne AnderssonHej! Efter cellgiftsbehandling och inkastad i klimakteriet så upplever jag mitt hår väldigt glest. Står på zoladex och tamoxifen. Funderar på att göra en PRP-behandling men min sjuksköterska kunde inte svara på om jag kan göra det. Tänker att detta måste vara vanligt efter behandling och frågan kanske dykt upp innan.
PRPVilka är fördelarna respektive nackdelarna med att ta Letrozol på morgonen eller kvällen? Har fått rådet att testa mig fram, men vilket brukar föredras? Vet att det ska intas vid samma tidpunkt, men finns det ett tidspann som är ok? Hur hanterar man bäst bytet av morgon till kväll eller tvärtom om man upplever att det inte fungerar som man börjat?
Tack för att ni finns här som ovärderligt stöd.
Hej. Du kan ta tabletten på morgonen, mitt på dagen eller på kvällen. Det spelar inte så stor roll, ibland får vissa kvinnor mindre biverkningar om de tar den på en viss tid på dygnet, jämfört med andra tider. Man ska försöka ta tabletten ungefär vid samma tidpunkt, men man kan ju glömma tabletten en dag och då ska man inte ta 2 dagen efter. När du ska byta tid för medicinen, tex börja ta på kvällen istället för på morgonen, tar du bara tabletten nästa dag på kvällen istället för på morgonen. Att det blir längre mellan 2 doser gör inget. Inte heller gör det något om det går lite kortare tid mellan 2 doser för att man börjat ta tabletten på morgonen istället för på kvällen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Letrozol morgon eller kväll?Hej, är färdigbehandlad sen ett år men har smärta i ben, rygg mm Pratade med en fysioterapeut som ville utesluta cancer innan vi går vidare. Men läkare rycker på axlarna och säger att man ska sluta oroa sig. Vad gör man? Var tar jag vägen? Känner mig maktlös och förminskad.
Fundering kring smärta och ovilja att utreda av läkareJag har fått Veoza utskrivet och gått på det i 2-3 år nu. Min läkare har aldrig nämnt att det inte rekommenderat efter bröst cancer. Hur ska jag tänka?
Veoza2026-05-31
Jag har haft bröstcancer ! Har varit fri från det ” i 11år fick det runt 2015 ! Men är nu 61 år har plågats både med psykisk ohälsa , samt klimakteriet hemska påföljder ! Men har hört hela tiden att man inte fick ta östrogen för risk med få ny cancer! Vi vet inte om vi har ärftligt cancer ! Men troligtvis ” mormor fick livmoderhalscancer, pappa fick lugncacer , jag dera äldsta dottern fick bröstcancer ! Men nu har mamma fått ny bröstcancer som spred sig till lungorna ! Hon kommer inte klara sig ! Men jag vet inte riktigt varför Hon höll på dö av medicin som skulle ta cancer ! Men jag tycker allt detta är så hemskt ! Förstår inte varför hon inte kunde få någon form av bromsmedicin hon har medicin men det har vården låst in så vi vet inte vad hon får ! Men jag kan kanske få kontakt med er för ev se om vi har ärftliga cancerformer ! Så jag kan hjälpa mina älskade barn ! Ledsen mamma , kvinna
Om cancerJag tar Tamoxifen på morgonen för bröstcancer men blir väldigt trött under dagen, kan jag istället ta det på kvällen?
TamoxifenJag har spridd östrogenkänslig bröstcancer. I dag fick jag ett meddelande från röntgen på Ryhovs sjukhus i Jönköping om att jag inte längre får gå på årlig mammografi. Jag är helt förstörd, det har känts som en pålitlig årlig uppföljning och nu har den plötsligt upphört. Varför? Borde inte spridd bröstcancer ha någon form av uppföljning från sjukvården?
Uppföljning av spridd bröstcancerHej!
Min mormor gick bort i bröstcancer när hon var 67 (hade då haft det i ca 3 år) och även mamma har haft det när hon var runt 50. Jag vet tyvärr ingen annan i släkten som haft det, men mamma är ensambarn så ingen syster att jämföra med. Jag är snart 25, men undrar om det skulle vara relevant att kolla risken för ärftlighet/mutation i BRCA-generna? Och hur man i så fall går till väga?
Jag har även käkat p-piller under en lång tid, ca 10 år, men ingen i familjen har fått blodpropp eller stroke och jag har lågt blodtryck, så det är framförallt bröstcancer jag funderar på som "biverkning" i långa loppet.
Tacksam för svar!
Risk för bröstcancer/mutation i BRCA pga cancer i familj