Hej. Jag ska försöka svara så gott jag kan. Du har helt rätt. Om man opererar bort äggstockarna börjar fettväven att producera östrogen. Det är det som händer när vi går in i ett klimakterium, äggstockarnas funktion avtar naturligt med tiden. Du har fått större delen av den cytostatika som var planerad. Vad gäller Tamoxifen (tex) minskar den behandlingen risken för att bröstcancern ska komma tillbaka i framtiden. Det är inte helt enkelt att säga en exakt siffra för riskminskningen med Tamoxifen, det varierar utifrån så många olika faktorer, men jag skulle säga ca 10% mindre risk att sjukdomen kommer tillbaka inom 5 år (för din del). Ki67-värdet i sig anger inte en risk, utan risken baseras på flera faktorer, t ex ålder, tumörstorlek, antal sjuka lymfkörtlar, hormonkänslighet, Ki67 osv. Risken avgör vilken tilläggsbehandling vi föreslår/rekommenderar. Hur länge en cancer har funnits kan vi inte riktigt svara på, men säkerligen flera år, om man räknar med när den första cancercellen bildades. Stora delar av tiden från första cellen är cancern så liten att den inte går att hitta med någon undersökningsmetod vi har. Jag vet inte riktigt när du började din antihormonella behandling men jag tolkar det som att du inte ätit den så länge. Då det är en förebyggande behandling (riskminskande) är det viktigt att väga riskerna (biverkningarna) med vinsterna (riskminskningen). Behandlingen beräknas pågå i 5-10 år enligt planen och en av förutsättningarna för förlängd behandling är god tolerans, dvs att behandlingen inte leder till nedsatt livskvalitet. Vad som är livskvalitet och var gränsen går måste den enskilda individen själv avgöra och ha en diskussion med sin läkare/sjuksköterska om vad som blir bäst. Vi inom sjukvården kan peppa och försöka lindra biverkningar till viss del, men om biverkningarna är svåra är det viktigt att vi ger stöd i ett beslut att avbryta behandlingen också. Hoppas att jag har kunnat ge lite klarhet.