Visar 10 av 6078 träffar
2020-03-29
Hej.
Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer,
Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå.
Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst.
Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig.
Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion.
Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt.
Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig!
hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg.
Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år?
Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på.
Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr.
Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv.
Tacksam för råd och erfarenheter.
Hej! Vad tråkigt att höra hur du upplevde informationen. Får man fråga på vilket sjukhus detta är?
Direktrekonstruktion brukar innebära att operationen tar ca 45 min längre än utan, och ja, traditionellt lägger man implantatet under bröstmuskeln. Det som gör ont är att den då ska ge plats åt implantatet; men SJÄLVKLART får man den smärtlindring man behöver för att det ska kännas ok! Man brukar ligga kvar på sjukhuset en natt, och får tabletter med sig hem (man brukar behöva morfintabletter i början men de flesta trappar ner det inom ca 1-3 veckor). Dränage har man, ja, och det lär man sig lätt att hantera hemma (hos oss ska man hålla koll på hur mycket som rinner per dygn, och när det är under en viss mängd kommer man till mottagningen och tar bort det). Borttagning sker vanligtvis inom en vecka.
Ofta väljer kvinnor att senare byta implantatet ("expandern") till ett mjukare silikonimplantat, men det finns inget måste. Allt hänger på hur pass nöjd du själv är, hur bra det nya bröstet passar till det friska etc. Det jag ofta brukar påpeka är att det nya bröstet aldrig kan kännas som det man hade förr; känseln i huden blir mycket stummare, implantat rör sig inte lika lätt, sitter högre, har mindre "häng" och tar inte upp värme som din kropp.
Implantat leder inte till någon ökad bröstcancerrisk och behöver inte bytas om det inte blir något du vill ändra i dess läge etc. Komplikationsrisken efter direkt rekonstruktion med implantat är något högre än om man bara tar bort bröstet.
När man ser på större grupper kvinnor som har valt rekonstruktion så brukar den ha en positiv effekt på självbild, livskvalitet etc. De kvinnor som själva inte ville ha någon rekonstruktion har lika bra upplevelse - det handlar mycket om att ha fått påverka beslutet själv. Har man bra möjligheter att göra en senare rekonstruktion (om du ska strålas kan man bygga ett bröst från lite extra hull på magen, om du inte ska strålas kan man även använda implantat senare) kan det också vara ett alternativ.
Du kan titta på denna film från S:t Görans sjukhus: https://streamio.com/api/v1/videos/5e09e5936f8d8df918000001/public_show?link=true&player_id=551a8f3b5b903543da0001b6
Tänk på att en anhörig/vän borde få följa med till mottagningsbesök, mig veterligen ska detta inte vara förbjudet! Och du kan alltid be om en telefontid med plastikkirurgen där din anhörig/vän kan vara med. Det är alltid bra med extra öron och riktade frågor!
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarBC vä bröst. Är 52 år. Äter hälsosamt, fysiskt aktiv, röker ej och dricker knappt, normalviktig. Ätit utrogest i 2 år, slutat i smb med diagnos. Biopsi visade: duktogen cancer grad 3 med panel: 100%, 10%. 45% HER2 1+. cN0. Efter op visade PAD: 12 mm stor duktogen cancer grad 2, förnyad panel: 100%, 90%, Ki-67 32%, HER2 2+. 3 benigna sentinel node. Läkare skriver: Således viss heterogenitet men bedöms sammantaget som en luminal B-typ av tumör utifrån Ki-67 och graderingen på biopsin. Rekommenderas enligt nationellt vårdprogram adjuvant cytostatikabehandling. Planerar för 3 kurer EC90 med tillägg Akynzeo och G-CSF följt av Docetaxel x 3. Målet är 100 mg per kvadratmeter. Beroende på hur patienten tålt dom första 3 behandlingarna får man bedöma om man ska börja på 100 mg eller 80 mg per kvadratmeter första dosen Docetaxel. Tillägg Aprepitant och G-CSF. Har fått 5 behandlingar, de två senaste fick jag 90 % av 100 mg docetaxel pga vissa besvär med mage. Kvarstår 1 beh. Därefter planeras strålbehandling mot vä bröst 5,2 Gy x 5 med Gatingteknik och hormonell behandling med start av Tamoxifen och ev skifta till Aromatashämmare efter 1 år.
Frågor: Har jag fått en korrekt o rimlig behandlingsplan? Har effekten av behandlingen och min återfallsrisk påverkats mkt av att jag har fått 90 % av 100 mg Docetaxel och inte 100 %? Bör jag öka den i sista omgången om magen är ok? Jag börjar känna mig lite oroad för strålningen o hormonbehandlingen. Flera på min mammas sida har fått lungcancer o kol. Ger det mig en ökad risk för att få en sån komplikation av strålningen? Om ja, är det då för mig som pat bättre att operera hela mitt bröst istället o på så vis undvika strålningen? Eftersom det även kan ge komplikationer på mitt hjärta. Jag har liten byst, spelar det roll för risken? Eller ger 5 gångers strålning förhållandevis låg risk? Ang hormonbehandlingen, jag har inte haft mens på över 7 mån, varför kan man då inte byta ut tamoxifen tidigare? Dvs om den ger mer biverkningar. Tacksam för svar.
Hej. Jag tycker att din behandlingsplan låter ganska rimlig. Att du fått 90% av EC-dosen behöver du inte oroa dig för. I många delar av landet ges ofta EC90 (dvs 90% av EC100) som standard. Behandlingen ser ganska lika ut över landet men kan skilja litegrann, som i detta fall. Tamoxifen ger ofta, men inte alltid, lindrigare biverkningar än aromatashämmare så det finns inte någon stress med att byta.
Vad gäller strålbehandlingen planerar man doserna så att inte tex lunga och hjärta ska få för mycket dos. Att släktingar har haft lungcancer och eller KOL, behöver inte betyda att risken för dig ökar. Det finns förutbestämda gränser som inte bör överskridas. Risken finns för biverkningar på sikt, men är förhållandevis liten med dagens teknik. Byststorleken spelar inte alltid den största rollen - hur bröstkorgen är formad spelar också en roll. Allt detta tas hänsyn till när man planerar strålbehandlingen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Behandlingsplan hormonell bcHej! Det har nu utvecklats möjlighet att ta DNA-prov från en patients tumör o få ett individuellt provsvar som sedan kan användas bla för att upptäcka återfall. Dvs att man kan följa blodprover för att se om tumör DNA finns i blodet =återfall. Media rapporterar att man har kunnat hitta återfall flera år innan ett sådant syntes på en mammografi. Jag fick min diagnos för 2 år sedan - finns min tumörvävnad sparad i någon biobank eller liknande? Om den är sparad - hur går jag till väga för att få den analyserad? Och kan jag någonstans (via offentlig eller privat sjukvård) få lämna blodprov regelbundet för att upptäcka om tumör-DNA återkommit i mitt blod? Jag var strax under 50 år när jag fick min diagnos o har hemmavarande barn ett bra tag till så för mig är det oerhört väsentligt att upptäcka ett ev återfall så tidig som möjligt så jag vill göra allt jag kan för få ta del av nya möjligheter såsom ett sådant blodprov. Tack för hjälpen!
Sparas tumörvävnad?Har fått veta att jag är CHEK2-bärare och skulle få information från Cancergenetisk mottagning i Umeå men tycker att de har varit väldigt dåliga på att ge information. Har försökt få prata med någon som kan mer om detta, tex de som tillhör nationella vårdprogramgruppen för bröstcancer men där har ingen kunnat svara på mina frågor. Konstigt nog har inte ens den gruppen någon som svarar på patienters frågor. Cancergenetisk mottagning hänvisar till min läkare men det är inte min läkares område så det var en konstig hänvisning. Vem kan jag prata med för att få information?
Hej. Jag tycker att det låter lite märkligt och blir lite förvånad över att du inte får den informationen från Umeås Cancergenetiska mottagning. Jag jobbar själv i Umeå och förväntar mig att de ger den informationen då de är de som kan detta bäst. Har du fått prata med en läkare på Cancergenetiken eller är det en genetisk rådgivare. Om det inte är en läkare du pratat med tycker jag att du ska be att få ett läkarsamtal. Om du inte får hjälp kanske du ska be din läkare kontakta dem. Det framgår inte om du har haft bröstcancer eller inte, men oavsett det borde du ha rätt till information. Ibland går det kanske inte att ge svar på alla frågor, men då bör man ju få veta det också (att det inte finns svar, menar jag).
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar CHEK2Hej skulle ställa fråga gällande spänningar i båda brösten som kommit under senaste månaden, jag är 58år och har varit i klimakteriet ett tag, mensen slutade runt 50- 52. Står en del om att söka vård om det inte går över, pratas om bröstcancer med dessa symtom. Hur skall jag tänka. Tack på förhand.
Funderingar runt spänningar i båda brösten.Jag behandlades föf bröstcancer föf gvå åf sen. En mild variang som innebar operation och strålning. Nu har bröstvårtan på deg bröstet blivit märkbart större, är spänd och lite varm med klåda. Är det nprmalt efter behandling?
Ena bröstvårtan växerHej. Jag ska göra bröstundersökning imorgon med eventuell mammografi som jag kommer få vänta på. Har hälsoångest med stark cancerfobi och är förstås mycket orolig inför besöket. Inte känt någon knöl själv för vågar inte känna. Haft lite vätska från ena bröstet i några år som jag ska få kollat. Min oro och ångest nu är att jag väntat för länge med att söka och ältar nu att en eventuell bröstcancer kanske är spridd och svår att bota...Mvh, orolig kvinna på 33
OroligHej. Har fått utslag och rodnad på högra bröstet. Har smörjt med kortison men det blir inte bättre. Har på ca 2v blivit större från ca10cm till 17 cm. Är långsmalt inte så brett. Doktorn ordinerade kortison. Kliar ibland lite men försöker att inte klia. Vad kan det vara. Funderar att ringa vårdcentralen igen.
Bröstcanser.Hej de har kommit en vitt vätska från båda mina bröst, de börja för lite mindre en vecka sen, har haft min mens den här veckan ockås vet inte om de gå någon skillnad. Lider även av extremt ångest å har inte mått så bra på senaste ä har stress ätit å inte sovit så bra men böjar komma tillbaka nu å må bättre löste lite att de kan va på grund av hormonerna så de kanske har påverkat,men ä en väldigt orolig tjej överlag å nu ö jag rädd att de ä cancer. Har sätt att ni svarar så skulle betyda mycket om ni svara på de här
18 årig tjejHej jag är snart 18 år å de kommer lite vit genomskinliga värda ur båda mina bröst, märkte de fö någon dag sen bara. jag lider av extrem ångest å har stress ätit mycket på senaste vilket kanske har lätt till obalans i kroppen vilket jag läste kan va orsaken, men ä väldigt rädd att de ska va bröstcancer tycker ni de låter som något jag borde va orolig för
18 årig tjej