Visar 10 av 6299 träffar
2020-03-29
Hej.
Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer,
Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå.
Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst.
Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig.
Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion.
Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt.
Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig!
hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg.
Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år?
Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på.
Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr.
Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv.
Tacksam för råd och erfarenheter.
Hej! Vad tråkigt att höra hur du upplevde informationen. Får man fråga på vilket sjukhus detta är?
Direktrekonstruktion brukar innebära att operationen tar ca 45 min längre än utan, och ja, traditionellt lägger man implantatet under bröstmuskeln. Det som gör ont är att den då ska ge plats åt implantatet; men SJÄLVKLART får man den smärtlindring man behöver för att det ska kännas ok! Man brukar ligga kvar på sjukhuset en natt, och får tabletter med sig hem (man brukar behöva morfintabletter i början men de flesta trappar ner det inom ca 1-3 veckor). Dränage har man, ja, och det lär man sig lätt att hantera hemma (hos oss ska man hålla koll på hur mycket som rinner per dygn, och när det är under en viss mängd kommer man till mottagningen och tar bort det). Borttagning sker vanligtvis inom en vecka.
Ofta väljer kvinnor att senare byta implantatet ("expandern") till ett mjukare silikonimplantat, men det finns inget måste. Allt hänger på hur pass nöjd du själv är, hur bra det nya bröstet passar till det friska etc. Det jag ofta brukar påpeka är att det nya bröstet aldrig kan kännas som det man hade förr; känseln i huden blir mycket stummare, implantat rör sig inte lika lätt, sitter högre, har mindre "häng" och tar inte upp värme som din kropp.
Implantat leder inte till någon ökad bröstcancerrisk och behöver inte bytas om det inte blir något du vill ändra i dess läge etc. Komplikationsrisken efter direkt rekonstruktion med implantat är något högre än om man bara tar bort bröstet.
När man ser på större grupper kvinnor som har valt rekonstruktion så brukar den ha en positiv effekt på självbild, livskvalitet etc. De kvinnor som själva inte ville ha någon rekonstruktion har lika bra upplevelse - det handlar mycket om att ha fått påverka beslutet själv. Har man bra möjligheter att göra en senare rekonstruktion (om du ska strålas kan man bygga ett bröst från lite extra hull på magen, om du inte ska strålas kan man även använda implantat senare) kan det också vara ett alternativ.
Du kan titta på denna film från S:t Görans sjukhus: https://streamio.com/api/v1/videos/5e09e5936f8d8df918000001/public_show?link=true&player_id=551a8f3b5b903543da0001b6
Tänk på att en anhörig/vän borde få följa med till mottagningsbesök, mig veterligen ska detta inte vara förbjudet! Och du kan alltid be om en telefontid med plastikkirurgen där din anhörig/vän kan vara med. Det är alltid bra med extra öron och riktade frågor!
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarHej. Opererades för bröstcancer för två dagar sedan och har från första stund haft obeskrivlig smärta i armhålan. Jag har förstått att det troligtvis är stark nervsmärta då dom även har tagit bort ett antal körtlar.
Jag har fått 5mg Oxynorm som jag ska kombinera med Alvedon samt Ipren.
Min fråga är nu hur jag ska lägga upp doseringen.
På doseringen gällande Oxynormen står det 1-2 kapslar vid behov
Smärta i armhålanHej, väntar på trippeldiagnostik för knöl i höger bröst. Ammar min ettåring en gång per dag och har haft smärta i bröstet från och till i flera månader som började med ömhet i armhålan. Vissa dagar bränner amningen och även bröstvårtan är öm ibland. Känner ingen särskild ömhet i själva knölen.
Vet inte hur länge knölen funnits där då jag nu inser att jag känt igenom brösten på fel sätt (behöver trycka ganska hårt för att hitta knölen). Knölen sitter högt upp nära bröstmuskeln, är ca 1 cm och lite avlång. Den är ganska hård och sitter fast enligt läkaren på vårdcentral. Kan det vara fibroadenom eller är det mer troligt med elakartad tumör/cancer just för att den är mer orörlig? Är så orolig just nu. Är 38 år.
Fundering om knölHur länge kan det blöda efter ett vävnadsprov. Har vilat men när jag reser mig upp och går börjar det blöda igen. Det har nu gått 4 timmar sen provet togs.
BlödningHej!
Jag fick diagnosen DCIS grad 3 och gjorde nyligen en mamillbevarande mastektomi. Efter att jag fått PAD-svar uppstod lite ovisshet och jag undrar om ni kan ge mig råd?
Svar från PAD:
Histologi (PAD): Duktalcancer in situ grad 3.
Tumörstorlek: 43 mm.
Radikalitet: ja
Minsta marginal: Åt sidan: 2,3 mm / Dorsalt: 1 mm.
Lymfovaskulär invasion: Ej påvisad.
ER: På DCIS på kloss 1F: 80% positiv med omväxlande intesitet.
TNM: pTis Nx Mx.
Största diameter för in situ tumör i prep 1: 7,4 mm.
Minsta påvisade kirurgiska marginal åt sidan: 0,7 mm OBS! ej tuschmarkerad vävnad.
Diskussion med operatör rörande ventral marginal mamill.
Svar från operatören:
"Har tagit bort allt vävnad som ligger under mammillen fram till cutis. Det finns ingen mer makroskopiska vävnad att ta förutom mammillen som kan förstås innehålla inget tumörrest. Alternativt genomföra mammill excision//. Får diskutera med patienten vid återbesök. När det gäller den snäva PAD marginal med 0,7 mm avstånd bedömdes kirurgiskt radikalt och inget reop behövs. Sammanfattningsvis bedömdes kirurgisk radikalt på mamill basen men ska diskutera ändå med patienten angående för och nackdelar med mammill excision gentemot icke."
Operatörens anteckningar från operationen:
Skalat av bröstparenkymet ifrån hudlambå och muskeln utan problem. Tog extra retromamillärt shaving samt extra ventralt marginal om tumören. Bedömdes kirurgiskt radikalt mot ventralt och dorsalt samt åt sidan det vill säga ingen mer har makroskopiskt mässigt.
Vid uppföljningsmötet var budskapet till mig att ett sådant ingrepp förmodligen inte står i proportion till risken att något skulle finnas kvar men att jag kan höra av mig ifall jag vill göra en kompletterande operation.
Jag tycker att det är en klurig fråga att ta ställning till. Överlag är ju DCIS diagnoser goda men jag hade ju grad 3, kanske borde jag vara extra försiktig? Jag tänker också att det kan bli svårt att upptäcka om det finns något kvar som växer till, det går väl inte alltid att känna? Och framöver kommer jag ju inte att röntga det bröstet vad jag förstår (det var via mammografin det upptäcktes från början, även om den var kännbar).
Och är det inte svårt för operatören att bedöma kirurgisk radikalitet enligt ovan då det är så små avstånd?
Vad gör ni för bedömning? Bör jag kunna avstå eller bör jag operera bort mamillen?
Hej!
Det är inte en helt lätt fråga att svara på och jag förstår din oro. Som kirurg kan man inte se marginalen för blotta ögat utan det är måtten i mikroskopet som är "facit". Vid invasiv cancer, som inte växer diffust, räcker det med att tumören inte växer ut mot kanten oavsett hur liten tumören är. Vid DCIS är det lite mer svårbedömt och man brukar diskutera på en multidisciplinär rond om vad man ska anse att det räcker. Här får man väga för- och nackdelar. Om man lämnar bröstvårtan är det en lite högre risk för återfall lokalt. Oftast är det då återfall av DCIS som man oftast hittar innan det hinner utveckla sig till något mer hotande. Hos oss gör vi mammografi även efter mastektomi, men jag vet att man inte gör det överallt. Om du är orolig tror jag att det kan vara bra med ett nytt samtal med bröstkirurgen. Kanske kan göra någon extra kontroll?
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Risk till följd av oklar (?) radikalitetJag är snart 30 år gammal. Jag har flera stora knölar i båda mina bröst. Har kollat upp det för flera år sedan och allt var U.A.
Men jag kan inte koppla av ändå..
Nu har jag en liten bebis och ammar henne. Upplever att det ena bröstet känns hårdare när man klämmer på det och när jag känner med mina fingrar känner jag flera små knölar som inte försvinner när jag masserar.
Bröstet är ömt.
När jag drar fingrarna upp mot nyckel benet känns de också hårt och ömt.
Läst på om mjölkstockning men tycker inte de stämmer överens med vad jag har.
Borde jag bli orolig? Vad kan detta bero på?
Knölar i bröstet?Hej är 18 år och har i några veckor haft väldigt ömma bröst, båda brösten känns lika ömma. Men nu har jag sett en liten rodnad på vänster bröst och under den känner jag en liten knöl lika stor som en ärta. Knölen gör inte ont men är det något att oroa sig över med tanke på rodnaden?
KnölVad görs vid kallelse till omscreening.
Hej
Man kan bli återkallad efter screeningundersökningen av två huvudskäl.
Det första skälet är att någon av bilderna inte blev riktigt bra och behöver tas om. I så fall tas bilden om och därefter granskas undersökningen och ett svarsbrev skickas ut.
Det andra skälet är att någonting framkom vid granskningen av undersökningen som gör att ytterligare undersökning behövs. Det kan bero på någonting som syntes på bilderna eller någonting du berättade angående symtom från bröst eller armhåla vid undersökningstillfället. I så fall tas oftast en eller flera ytterligare mammografibilder på bröstet och vanligen görs också en ultraljudsundersökning. Beroende på vad man finner vid den undersökningen kan det också bli aktuellt med provtagning från bröstet.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar OmscreeningVar på mammografi för 1 månad sen som var ua. Upptäckte sför 2 dgr en knöl ca 1×2 cm bakom vårtgården, känns väldigt väl, ytlig, som sen blir lite större längre in. Ringde bröstcentrum som sa att jag kunde avvakta 2-3 veckor för att se om den försvinner, hon todde på cystor el dyl,vilket ju inte känns bra att vänta. Har nu fått tid till VC efter mycket om och men. Är 60 år och äter östrogen sedan 13 år tillbaka. Är ju väldigt orolig.
Upptäckte en knöl I bröstet 1 månad efter mammografiHej! Jag är 50 år och opererades för hormonkänslig bröstcancer i mars i år. Blev ordinerad antihormonell behandling i 5 år och tar nu Letrozol kombinerat med Zoladex-spruta var 28:e dag. Jag har inte haft mens sedan augusti 2025. Zoladex tar jag då min onkolog anser att jag ännu inte är i klimakteriet. Innan jag startade med Zoladex i somras hade jag ett östradiol på 390 och nu när jag testade igen för någon vecka sedan hade det sjunkit till mindre än 44. Onkologen anser ändå att jag ska fortsätta med Zoladex. Min fråga är; vad bör östradiolvärdet ligga på för att kunna sluta med sprutan? Och hur ofta bör man kontrollera hormonprover under Zoladex-behandling? Hoppas på att kunna sluta med Zoladex snart då biverkningarna av denna spruta är jobbiga. Mår dock bättre av Zoladex + Letrozol än Tamoxifen som jag först testade, så därför kämpar jag på med dessa två då jag inte vågar sluta.
Hormonprover vid ZoladexHej,
Jag hade hormonkänslig (både för östrogen o progesteron om jag fattade det rätt) bröstcancer 2010, som 39-åring. Opererade bort ena bröstet och behandlades med strålning och sedan Nolvadex i fem år. Nu, 16 år senare, i klimakteriet med besvär från helvetet. Upplever att jag hamnar mellan stolarna och inte riktigt vet vart jag ska vända mig. Gynekologen vill förskriva blissel eller helst ovesterin mot sköra slemhinnor i underlivet. Kan och vågar jag ta det? Jättetacksam för svar.
Blissel eller ovesterin om man haft hormonkänslig bröstcancer