Visar 10 av 6244 träffar
2020-03-29
Hej.
Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer,
Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå.
Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst.
Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig.
Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion.
Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt.
Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig!
hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg.
Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år?
Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på.
Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr.
Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv.
Tacksam för råd och erfarenheter.
Hej! Vad tråkigt att höra hur du upplevde informationen. Får man fråga på vilket sjukhus detta är?
Direktrekonstruktion brukar innebära att operationen tar ca 45 min längre än utan, och ja, traditionellt lägger man implantatet under bröstmuskeln. Det som gör ont är att den då ska ge plats åt implantatet; men SJÄLVKLART får man den smärtlindring man behöver för att det ska kännas ok! Man brukar ligga kvar på sjukhuset en natt, och får tabletter med sig hem (man brukar behöva morfintabletter i början men de flesta trappar ner det inom ca 1-3 veckor). Dränage har man, ja, och det lär man sig lätt att hantera hemma (hos oss ska man hålla koll på hur mycket som rinner per dygn, och när det är under en viss mängd kommer man till mottagningen och tar bort det). Borttagning sker vanligtvis inom en vecka.
Ofta väljer kvinnor att senare byta implantatet ("expandern") till ett mjukare silikonimplantat, men det finns inget måste. Allt hänger på hur pass nöjd du själv är, hur bra det nya bröstet passar till det friska etc. Det jag ofta brukar påpeka är att det nya bröstet aldrig kan kännas som det man hade förr; känseln i huden blir mycket stummare, implantat rör sig inte lika lätt, sitter högre, har mindre "häng" och tar inte upp värme som din kropp.
Implantat leder inte till någon ökad bröstcancerrisk och behöver inte bytas om det inte blir något du vill ändra i dess läge etc. Komplikationsrisken efter direkt rekonstruktion med implantat är något högre än om man bara tar bort bröstet.
När man ser på större grupper kvinnor som har valt rekonstruktion så brukar den ha en positiv effekt på självbild, livskvalitet etc. De kvinnor som själva inte ville ha någon rekonstruktion har lika bra upplevelse - det handlar mycket om att ha fått påverka beslutet själv. Har man bra möjligheter att göra en senare rekonstruktion (om du ska strålas kan man bygga ett bröst från lite extra hull på magen, om du inte ska strålas kan man även använda implantat senare) kan det också vara ett alternativ.
Du kan titta på denna film från S:t Görans sjukhus: https://streamio.com/api/v1/videos/5e09e5936f8d8df918000001/public_show?link=true&player_id=551a8f3b5b903543da0001b6
Tänk på att en anhörig/vän borde få följa med till mottagningsbesök, mig veterligen ska detta inte vara förbjudet! Och du kan alltid be om en telefontid med plastikkirurgen där din anhörig/vän kan vara med. Det är alltid bra med extra öron och riktade frågor!
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarHej. Jag opererades för bröstcancer för två månader sedan och har ätit Anastrozol i en månad. Allt har gått väldigt enkelt och bra till att börja med, men nu upplever jag en dipp och känner mig tröt, nedstämd, har svårt att fokusera och värst av allt - hittar inte ord! Vad är det som händer? Kommer jag att kunna fortsätta sköta mitt jobb? Kommer jag att bli ännu trögare än så här? ( Är 52, ska äta A:zol i fem år) Jag börjar bli rädd…
Anastrozol, hjärna och jobbIs it possible to get a ctDNA (liquid biospi) test at a private clinic here in sweden? If so, where? My local hospital does not offer ctDNA tests.
Thanks in advance.
ctDNA testsHej, jag har tagit Anastrozol i 6,5 år och slutat i april i år. De flesta biverkningarna har minskat, men sköra slemhinnor och smärta och stelhet i armarna och fingrarna minskar inte. Jag undrar om det kanske är åldersrelaterat (jag har under tiden hunnit bli 76 år). Smärtan är hanterbar men tröttsam, likaså UVI pga sköra slemhinnor. Min fråga är: hur länge efter avslutad behandling med aromatashämmare kan man ha kvar biverkningarna? Livet ut?
Skeletsmärta efter att ha slutat med AnastrozolHej!
Kvinna 54 år. Var på mammografi på fm. Blev uppringd på em för att göra återbesök med fler bilder, ultraljud samt träffa läkare. Har använt hormonspray i drygt 1 år efter att äggstockar tagits bort. Var 3e till 4e mån tagit gulkroppshormon kur i 10 dagar. De 2 senaste gångerna utan att ha fått konstgjord mens.
Jag känner inga knölar, men aningen öm i brösten.
Behöver jag oroa mig för cancer.
Både mormor, mormorsmor dog i gynekologisk cancer som börjat i äggstockar i 50+ ålder Även mor opererad i 50+ ålder, Syster förändringar på äggstockar.
Har även dotter jag fött med hjälp av IVF.
Ingen i släkten vad jag vet har haft bröstcancer
De gånger jag tidigare varit på mammografi har allt sett bra ut.
Kan detta vara cancer.
Återbesök efter mammografiHej, jag fick diagnosen spridd bc för 6 månader sedan. Började med kisqali och letrozol, fick bland annat kraftig hudinflammation och har nu haft uppehåll med Kisqali i 3 månader. Tanken var att övergå till Ibrance men pga biverkningar inkl mitt psykiska mående så har det inte påbörjats.
Mår psykiskt mycket dåligt, har sökt hjälp och efter ök med kurator så väntar jag nu på psykologkontakt men väntetiden till psykolog är 3-6 månader! Har mycket oro, ångest och så många frågor men det som erbjuds är antidepressiva tabletter, tar ibland för sömnen men kan inte ta dem i övrigt för mår då ännu sämre m huvudvärk illamående och extrem trötthet.
En av alla frågor är kan man ta CDK4/6 i perioder? läser att många gör så för att få vila från biverkningar men min onkolog svarade att de har inte mandat att ordinera CDK4/6 i perioder. Varför gör man olika?
Tack på förhand
Hej. Vi brukar inte ge CDK4/6-hämmare i perioder (dvs långa behandlingsfria intervall). Om biverkningarna är stora och det bedöms lämpligt, kan man ge "enbart" letrozol, vilket också det är en bra behandling. Det finns dock olika faktorer man bör ta hänsyn till, tex om sjukdomen är ett återfall av tidigare hormonkänslig bröstcancer, hur länge sedan det är sedan den första behandlingen avslutade, symtom mm. Varför man gör olika är svårt att svara på. En orsak kan vara att vi försöker skräddarsy behandlingen för varje enskild patient för att få så bra effekt som möjligt med god livskvalitet. Då kanske det ibland ges en "extra" vilotid (veckor/månader). Vid annan cancersjukdom gör man ofta så när man ger cytostatika, dvs ger lite vila från behandling.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Fråga om CDK4/6Hej!
Jag har får en spridning i mitt bäcken efter haft bröstcancer och har nu genomgått strålbehandling, äter antihormon och kisqali och nu vill min läkare att jag ska ta zylodronsyra trots att jag inte har den bästa tandhälsan, vad ställer du dig till detta?
ZylodronsyraOpererades 2018 vid 51 års ålder. Började äta Tamoxifen och funkade hur bra som helst. Bytte efter 5 år till Letrozol och livet blev riktigt tråkigt. Depression och ledvärk. Efter några månader fick jag byta tillbaka. Äter Tamoxifen sen dess och mår bra. Nu undrar jag var det dumt att inte byta? Vet att det bästa är att byta till andra sorten men hur stor är risken att jag skulle få återfall på grund av att jag ätit Tamoxifen hela perioden. Har två år kvar att äta.
Tamoxifen/LetrozolHej!
Jag ska pausa Letrozol i 4 veckor på läkarens inrådan pga biverkningar. Förmodligen blir det Examestan därefter.
Har Letrozol och Examestan samma effekt?
Jag är orolig att Examestan ska ha en något mindre effekt.
Hur är det?
Skillnad på Letrozol och Examestan? Om en fåHej är 78 år och op för brcancer 2005. Invasiv men ingen spridning till lymfa eller blod. Åt tamoxifen tre år aromasin i 3 år.täthet i brösten fortfarande c.
Min gyn.läkare vill att jagska använda Blissel för mina torra slemhinnor. Vågar jag börja med det. Man ska väl inte använda något med östrogen då man haft br.cancer. Nu får jag ju ingen mammografi längre trots remiss och oro.
Oro för läkemedelsbolagenOpererad i somras, tar Letrozol.
Tagit Kisqali i 10 dagar.
Då uppstod diarre,ljus färg, mörk urin.
Våldsamma kräkreflexer.
Ingen aptit.
Utmattning, avbokade hela mitt liv utom att försöka äta/ besöka toaletten.
I samråd med onkologsköterska, har jag gjort uppehåll, symptom minskat.
Ska börja om nu när uppehåll varat 2 veckor.
Jag är 74, vanligtvis aktiv,nu är det sofflocket som gäller .
Vill veta vad det är med Kisqali som orsakar mina symptom. Har uteslutit matförgiftning.
Jag har också IBS. Kan överkänslighet i tarmen ge denna reaktion?
Kisqali diarre.