Visar 10 av 6123 träffar
2020-03-29
Hej.
Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer,
Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå.
Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst.
Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig.
Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion.
Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt.
Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig!
hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg.
Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år?
Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på.
Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr.
Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv.
Tacksam för råd och erfarenheter.
Hej! Vad tråkigt att höra hur du upplevde informationen. Får man fråga på vilket sjukhus detta är?
Direktrekonstruktion brukar innebära att operationen tar ca 45 min längre än utan, och ja, traditionellt lägger man implantatet under bröstmuskeln. Det som gör ont är att den då ska ge plats åt implantatet; men SJÄLVKLART får man den smärtlindring man behöver för att det ska kännas ok! Man brukar ligga kvar på sjukhuset en natt, och får tabletter med sig hem (man brukar behöva morfintabletter i början men de flesta trappar ner det inom ca 1-3 veckor). Dränage har man, ja, och det lär man sig lätt att hantera hemma (hos oss ska man hålla koll på hur mycket som rinner per dygn, och när det är under en viss mängd kommer man till mottagningen och tar bort det). Borttagning sker vanligtvis inom en vecka.
Ofta väljer kvinnor att senare byta implantatet ("expandern") till ett mjukare silikonimplantat, men det finns inget måste. Allt hänger på hur pass nöjd du själv är, hur bra det nya bröstet passar till det friska etc. Det jag ofta brukar påpeka är att det nya bröstet aldrig kan kännas som det man hade förr; känseln i huden blir mycket stummare, implantat rör sig inte lika lätt, sitter högre, har mindre "häng" och tar inte upp värme som din kropp.
Implantat leder inte till någon ökad bröstcancerrisk och behöver inte bytas om det inte blir något du vill ändra i dess läge etc. Komplikationsrisken efter direkt rekonstruktion med implantat är något högre än om man bara tar bort bröstet.
När man ser på större grupper kvinnor som har valt rekonstruktion så brukar den ha en positiv effekt på självbild, livskvalitet etc. De kvinnor som själva inte ville ha någon rekonstruktion har lika bra upplevelse - det handlar mycket om att ha fått påverka beslutet själv. Har man bra möjligheter att göra en senare rekonstruktion (om du ska strålas kan man bygga ett bröst från lite extra hull på magen, om du inte ska strålas kan man även använda implantat senare) kan det också vara ett alternativ.
Du kan titta på denna film från S:t Görans sjukhus: https://streamio.com/api/v1/videos/5e09e5936f8d8df918000001/public_show?link=true&player_id=551a8f3b5b903543da0001b6
Tänk på att en anhörig/vän borde få följa med till mottagningsbesök, mig veterligen ska detta inte vara förbjudet! Och du kan alltid be om en telefontid med plastikkirurgen där din anhörig/vän kan vara med. Det är alltid bra med extra öron och riktade frågor!
Jana de Boniface
Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm
Dölj svarFör att känna optimism och motivering att tackla ev. tunga biverkningar i flera år så önskar jag få veta nyttan av de olika behandlingarna som jag har fått/ska få.
Jag är 62 år. BMI 22,1. Fysiskt aktiv. Varken röker eller dricker alkohol.
Fakta om min cancerresa:
2024 i januari upptäcktes en förstorad lymfkörtel i armhålan, den följdes av några kontroller med ultraljud under året men avskrevs då den inte ansågs växa. Inga provtagningar.
2025 i oktober kände jag den själv vid mina egna kontroller.
2025 i december gjordes mammografi, samt ultraljud då jag har täta bröst. Provtagning med finnålsbiopsi och man fann maligna celler.
2026 i januari gjordes MR av brösten och DT av thorax och buk. Man fann varken primärtumör (tyvärr) eller fler metastaser (jättebra). Gjorde även mellannålsbiopsi av lymfkörteln som visade att den är hormonkänslig, HER2 negativ.
2026 i februari gjordes blodprov för gentester, jag hade lyckligtvis inga sådana gener. Detta var avgörande för om mastektomi skulle utföras eller inte, vilket då inte behövdes.
2026 i mars opererades jag för axillutrymning. Man tog bort 13 lymfkörtlar varav 1 med cancer, som var en 19 mm metastas.
Således är detta pT0N1, dvs ockult.
Jag har bett om PET scan eller CESM för att finna primärtumören. För mig hade det känts avgörande att finna primärtumören och få den avlägsnad. Men ej fått gehör.
Fakta om metastasen:
Atypiska cellerna ses med delvis apokrin utseende, positiva för GATA3
Ingen extraglandulär växt
Ki67 20%
ER (Östrogenreceptorn) 40%
PR (Progesteronreceptorn) 0%
AR (Androgenreceptorn) 95%
PAM50 ger subtyp Luminal A med ROR50
Under sommaren har jag fått 3 st EC90 och 3 st DOC80 med 3 veckors mellanrum.
Om en månad ska jag strålas 15 ggr (3 veckor).
Då ska jag även börja med aromatashämmaren Letrozole för i första hand 5 år, och ev förlängning.
Efter ytterligare en månad ska jag börja med CDK4/6 hämmaren Kisqali i 3 år.
Kommer få Zometa varje halvår i 3 år.
Verkar behandlingarna rimliga för mitt fall?
Hur mycket minskas återfallsrisken för var och en av dom?
Cytostatika
Strålning
Zometa
Letrozole
Kisqali
Kan det beskrivas i siffror som om 100 kvinnor har denna diagnos och hur många av dom som då slipper återfall, så att jag förstår utfallet.
Hoppas på positivt svar som ger mig framtidshopp!
Hej. Jag kan hålla med om att den behandling du fått och som planeras låter rimlig.
Jag är inte röntgenläkare, men vad jag förstått är MR av brösten en känsligare metod än CESM, vilket kanske var anledningen till att inte göra den undersökningen.
Däremot är det dessvärre inte möjligt att svara på återfallsrisken för var och en av behandlingarna, vilket kanske blev ett tråkigt svar.
Vi vet att varje behandling minskar risken och när man kombinerar behandlingar ökar chansen att inte få ett återfall. Man kan dock inte räkna ut en %-siffra för att sedan addera ihop dem då de påverkas av varandra. Det finns heller inte några beräkningsinstrument för detta. Riskvärdering används framförallt för att värdera vilken behandlingsstrategi som är motiverad, även om jag kan förstå att en del gärna vill ha en risk i form av en siffra.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Nyttan av olika behandlingarHej
jag undrar vad skillnaden är i de olika styrkorna ,
Har ätit 50 mg nu 3 veckor och det har fungerar hyfsat. Nu vill läkaren höja 1ill 100 mg.
Ger det bättre resultat?
Jag har hormonell bröstcamcer stadium 3. Har Anaztrosol
Hej. Skillnaden mellan de olika styrkorna är dosen läkemedel i varje tablett. Måldosen är 150 mg 2 gånger dagligen. Man kan antingen börja så och sänka dosen successivt om det blir för mycket biverkningar. Man kan också, som för dig, börja med 50 mg 2 gånger om dagen för att sedan öka dosen successivt, till 100 mg 2 gånger dagligen och, om man tål behandling bra, slutligen 150 mg 2 gånger dagligen. Anledningen till att trappa upp dosen är bland annat för att undvika kraftiga diarréer direkt, som en del får av den högsta dosen. Att ta "full dos" och ha massa biverkningar är inte bättre än att ha en lägre dos och tåla den bra. Om man, pga biverkningar, inte kan ta måldos, ger en lägre dos också en bra effekt. Att ge en låg dos från början och inte försöka öka dosen om man tål den bra, är inte att rekommendera, då vi ändå har som mål att ge den rekommenderade dosen.
Vet inte om det klarnade något för dig, men jag tycker att din läkare tänker rätt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Verzenios 50 mg, 100 mg, 150 mgJag äter Anastrozole sedan drygt 7 år och har från början haft biverkningar i form av trötthet och ont i kroppen. Har det senaste året desutom upplevt att jag börjat oroa mig mycket, ibland t o m fått hjärtklappning eller andra kroppsliga symptom, inför t ex kalas, tandläkarbesök eller inköpsrundor, sådant som tidigare i livet har gått av bara farten. Kan detta vara en biverkan av Anastrozole?
Oro och ångestJag undrar om det finns något jag ska undvika och vara försiktig med, samt tvärtom äta mer av flr att undvika återfall av hormonell bröstcancer?
KostHej
Jag har tidigare i livet behövt äta Niferex eller Duroferon för att jag har ett lite lägre blodvärde. Nu äter jag Tamoxifen och har inte riktigt vågat ta järntablett för jag är lite orolig att läkemedlen påverkar varandra negativt. Går det att ta båda samtidigt?
JärntabletterHar tagit Tamoxifen under snart 5 år ( 5 års kontroll om några veckor ) och mått jättebra ,ingen antydan till någon biverkning !!!
Är livrädd för att jag ev måste sluta med dem snart. Har flera i.min närhet som efter några år av avslutat behandling fått tillbaka sjukdomen som då har spridit sig. OCH jag är livrädd för detta. Vissa får ju fortsätta i 10 år med denna medicin. Vad avgör när man slutar med medicinen ? Känner inte att jag får något gehör från kontaktsköterskan och känner mig ledsen och får lite ångest av dessa tankar så det påverkar mitt liv .
TamoxifenBär på genen BRCA1 som förts vidare från min mamma som dog äggstockscancer och som troligen fick genen av min morfar. Vet inte exakt vilken cancer han dog i. Jag har tagit bort bröst och äggstockar med äggledare. Inga spår av cancer hittades då. Men jag har först några år efter förstått om viss förhöjd risk för bukhinnecancer och i ukspottakörteln i å med genen. Vad vet man om det och vart ska jag vända mig för att veta mer om det här? Ingen inom sjukvården har nämnt detta för mig tidigare utan det har jag läst mig till. Kan jag förbygga även dessa cancerformer? Hur i så fall?
Risker med BRCA1Hej! Jag opererades i år med total mastektomi med direktkonstruktion (flytt av latissimus dorsi) pga en 100% hormonkänslig tumör, HER 2 neg, KI-67 5%. Sentinel node var u a så cancern var ej spridd. Behövde varken cellgifter eller strålning men rekommenderades 5 års antihormonell medicinering. Jag valde att opererades privat i Finland då vården i Sverige inte kunde uppnå tidsramen för SVF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt av att vänta på åtgärd/behandling. Onkologen i Finland satte efter operationen in mig på Tamoxifen men fick så kraftiga biverkningar att denne ansåg att nyttan med medicinen inte var tillräckligt stor för att förstöra min livskvalitet (min återfallsrisk låg bara på drygt 1%). Jag fick därför sluta och började må bra igen. Blev sedan kallad på en obligatorisk uppföljning i Sverige där onkologen var mycket bestämd i att jag skulle återuppta den antihormonella behandlingen - han förstod inte alls hur onkologen i Finland resonerade. Jag gick då med på att testa aromatashämmare Letrozol i kombination med en Zoladex-spruta varje månad. Jag mår nu återigen extremt dåligt och klarar inte längre av att jobba. Lider av sömnlösa nätter med illamående, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, värk i kroppen. Vaknar vid 04 varje natt och kan inte somna om. Livskvaliteten och orken/energin är som bortblåst. De olika råden från onkologerna gör mig helt förvirrad. Vad råder Ni till att göra i detta läge? Borde det inte räcka med att jag kontrolleras med enbart regelbundna mammografier när min återfallsrisk är så låg? Tacksam råd från Er.
Hej. Jag kan förstå att olika rekommendationer kan ge huvudbry. Ofta provar vi olika läkemedel om ett inte fungerar, så på ett sätt kan jag förstå hur din läkare här i Sverige resonerar.
Det är en avvägning mellan hur mycket biverkningar man orkar "stå ut med" och vilken vinst man bedömer att tilläggsbehandlingen kan ge. Det låter ändå som att din risk för återfall är låg. Att ha en hormonsänkande behandling i 5 år med så påverkad livskvalitet som du har, låter för mig ytterst tveksamt. Jag har dock inte hela bilden (tex ålder och tumörstorlek) helt klar. Du har försökt de behandlingar som erbjuds, och då tänker jag att du verkligen försökt. Jag tycker att du ska ta en diskussion med din läkare igen. I slutändan är det du själv som bestämmer.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring antihormonell behandlingFick i våras klåda och utslag på ett bröst som strålades för 8 år sen. Inget ovanligt sa de på bröstmottagningen.Gick över efter intesiv smörjning med repairsalva. Har nu fått liknande på ryggen samma sida och höjd som bröst. Kan det också vara strålningsskador
Strålningsskador